Har Frankrike förändrats?

Per Hagman driver i senaste Axess tesen att Frankrike har förändrats, till att bli poppigare, mer eurofierat, snabbmatsätande och t o m rökfritt.

Jag begriper mig inte på landet närmelsevis tillräckligt för att kunna säga vare sig bu eller bä om detta, men artikeln hör till de bästa jag läst på länge rent stilistiskt. Smaka på detta stycke och notera särskilt ordet "förståsigpåare"

Stilbildande fransk ny-disco och avantgardistiskt modeskapande förändrar inte ett samhälle, men det var en tydlig första konsekvens av en tidigare ej skådad engelsktalande fransk storstadsmedelklass som inte hade något till övers för gamla strejkande arbetarmassor, borgerligt revolutionsromantiska studentrörelser eller pastissörplande farbröder.
När landet 1995 drabbades av liknande strejker som dem som lamslog landet nu i november må järnvägsarbetarna (och andra statligt anställda) ha "vunnit". Men det var också det gamla Frankrikes allra sista pyrrhusseger, menar förståsigpåare idag. Kristallkulan var putsad och vägen mot ett eurofierat rökfritt och snabbmatsätande Frankrike låg öppen.

Comments

[Lennart Regebro]

Dom senaste strejkerna hade definitivt sämre stöd än vanligt, och istället för att dom slutade med att regeringen gav sig, som det brukar vara, så dog som liksom ut, och regeringen gjorde några ändringar som en slags kompromiss.

Så det vart väl oavgjort i den "matchen", typ, och det är är definitivt ovanligt för Frankrike. om facket kommer tillbaka eller om dom är (eller bara känner sig) slagna får framtiden utvisa.

[Magnus]

Hagman sitter mest och recyclar vad han läst hos andra och kryddar det med litet egna observationer från DJ-båset. Det är sjukt typiskt att han hänvisar till att si och så "menar förståsigpåare idag" - vilka då? Nån krönikör i en gratistidning? Någon han hört i en tv-talkshow? Bernard-Henri Lévy? Givetvis går det att hitta stöd för i stort sett vilken synvinkel som helst i ett fdiskussionsglatt land som Frankrike, men utan nån sorts orientering om namn eller bakgrund är det helt värdelöst, påminner en del om hur vissa ledarskribenter låtsas tro att titeln "docent" eller "professor" garanterar att det som sägs är sant eller initierat. Sorry Hagman, jag är bara jävligt trött på krönikerande "förståsigpåare" som inte orkar stå för, och argumentera för, sina egna ståndpunkter.

Att det talas mer engelska i Paris nu än tidigare är inte speciellt konstigt - Paris är en internationell metropol och det är inte märkligt att folk snackar engelska eller att många flyttar dit och jobbar. Vad säger det?
Jag orkar knappt ens se efter om PH också hänvisar till Time's hårt uppslagna artikel "Is French Culture dying?" - en text som av insktsfulla, och välformulerade fransmän, som hörde av sig till Time, fick många syrliga kommnetarer.Till exempel att den med nöd och näppe dolde en projicerad rädsla för att den *egna*, hemvant amerikanska andan snabbt höll på att flyta bort i ett gytter av kinakrogar, flådiga high-conceptfilmer, tv-spel och ungdomar som hellre ser Hongkong action än klassiska västernfilmer och deckare.

[Fredrik H]

Man undrar ju om "Magnus" bara är arg och upprörd i största allmänhet, på Hagman i synnerhet, eller bara helt enkelt tycker tesen är fel.

Själv konstaterar jag på plats att det jämfört med för t ex 10 år sedan, när danska, svenska och norska ungdomar pratade flytande engelska och franska tonåringar inte förstod vad "bread" betydde, så har väldigt mycket ändrats. Det är inne att lära sig engelska. Fransmän FÖRSÖKER tala engelska. Tyvärr får man väl säga, eftersom de ofta är snudd på omöjligt att förstå vad de försöker säga. (Standardkommentaren från Svenska Idol "du måste jobba på det engelska uttalet" förekommer inte i den franska motsvarigheten. Det är liksom inte lönt, när unge herr Dupont auditionerar med "Ön a darrk dözört 'ajjväj, coul winn inna mäy 'äär"