Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Hur skapar man en forskningsmiljö? | Main | SNS räknar på dynamiska effekter av platt skatt »
fredag
feb082008

Hur världsinflationen sjönk från 14 till 4 procent.

Ur senaste JEL: "How the World Achieved Consensus on Monetary Policy" av Marvin Goodfriend.

Här beskrivs hur teorier om rationella förväntningar tillsammans med erfarenheter från centralbankschefer spridits och implementerats världen över, i vad som måste betraktas som en synnerligen lyckad institutionell förändring: Övergången från höginflationssamhälle till låginflationsdito, på de flesta håll dessutom utan ihållande negativa effekter på sysselsättningen.

Numera är den intrikata frågan snarare: Hur låg inflation ska vi sikta på?

Som ekonom är det lätt att förklara för icke-ekonomer och studenter varför hög inflation är av ondo. Men ju bättre man lyckas med den förklaringen, desto säkrare kan man vara på följdfrågan: Varför siktar vi då inte på 0 procents inflation?

I senaste upplagan av Eklunds "Vår Ekonomi", diskuteras frågan kortfattat och pedagogiskt. Det är inte konstigare än att folk ogärna går med på nominella lönesänkningar. En inflation på några procent gör det möjligt att åstadkomma relativlöneförändringar genom att låta vissa löner vara oförändrade medan andra höjs en smula. Siktar man på för låg inflation, kommer folks ovilja att acceptera nominella lönesänkningar istället att leda till lägre sysselsättning. Den förväntningsutvidgade phillipskurvan är alltså inte helt vertikal överallt: Den arbetslöshetsnivå som är förenlig med stabil inflation (NAIRU) varierar beroende på vilken nivå man försöker stabilisera inflationen på.

Niklas Jakobsson är en av dem som antytt att det svenska inflationsmålet 2 procent kan vara aningen för lågt satt, och att ekonomin skulle fungera ännu bättre om man siktade aningen högre utan att för den sakens skull låter inflationen skena iväg.

Monetaristisk finetuning?

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (10)

Det finns väl ytterligare ett uppenbart problem med noll-inflation; om man sätter målet till noll procent är det ju snubblande nära att man vid oväntade händelser kan få deflation (negativ inflation).

Deflation är varje Riksbankschefs mardröm då det lägger sig som en våt filt över ekonomin (varför köpa någonting utöver det mest nödvändiga i dag om allt är billigare i morgon?).

Ergo: Med några procents inflation finns det utrymme att agera om inflationen skulle bli oväntat låg. Det går inte om målet är noll procents inflation.
8 feb | Unregistered CommenterLeif L
Leif - Med positiv realränta är alltid allting billigare imorgon. Därför skall, enligt Milton Friedman, inflationen vara exakt den negativa av realräntan så att den nominella räntan är noll. Ingen inflationsskatt alltså.

Se, typ, här: http://en.wikipedia.org/wiki/Friedman_rule
8 feb | Unregistered Commenterpontus
För att nå den slutsatsen förenklade Milton världen markant. De flesta, inklusive centralbanker, lever i en annan värld.

Se, tex

http://www.bankofengland.co.uk/publications/quarterlybulletin/qb030308.pdf

8 feb | Unregistered CommenterAndreas J
"Deflation är varje Riksbankschefs mardröm då det lägger sig som en våt filt över ekonomin (varför köpa någonting utöver det mest nödvändiga i dag om allt är billigare i morgon?)."

Det här argumement mot deflation är väldigt vanligt utöver det som Andreas B. skriver om. Är det inte ett rätt dåligt argument? Som pontus skriver blir ju allting billigare imorgon även med inflation. Dessutom så bortser ju det helt från tidspreferenser. Att ha en 46-tums TV idag är ju helt enkelt inte samma sak som att ha samma tv om 3 år. Om argumentet vore riktigt blir det väl helt omöjligt att förklara hur hemelektronikindustrin inte bara kunnat överleva utan också expandera under flera decennier?
9 feb | Unregistered CommenterPer
Pontus (och Per):
Det finns väl en avsevärd skillnad mellan deflation (att priset på varor är lägre i morgon) och positiv realränta (att det kapital som uppbär ränta är mer värt i morgon).

Även om likheten är att man har råd med mer varor i morgon för samma kapital mätt i dagens mått så uppfattas det olika då den prissänkning som deflationen ger upphov till är mycket mer påtaglig än värdestegringen på kapital. Jfr med det klassiska resonemanget om hur folk tenderar att acceptera reella lönesänkningar i högre utsträckning än nominella även om det praktiska utfallet är detsamma.

Jag tycker det är intressant att det ifrågasätts huruvida det existerar deflations-spiraler, jag trodde detta var tämligen oomtvistat. Någon som har litteraturtips?. Tills vidare säger wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Deflationary_spiral
11 feb | Unregistered CommenterLeif L
Enligt Lundborg & Sacklén är 4% ett lämpligt inflationsmål (om låg arbetslöshet är vad som eftersträvas).

"The model of Akerlof, Dickens and Perry (2000)(ADP) predicts that low inflation may cause unemployment to persist at high levels. When applied to U.S. data, their results strongly rejected the conventional NAIRU model. We apply the ADP model to Swedish data. The fact that our Swedish data also reject the NAIRU model has a number of interesting implications for the Swedish economy and, potentially, for other European countries as well. The results indicate that raising the Swedish inflation target from 2 to 4 percent would bring long-run unemployment down by several percentage points. The possibility of ADP-type long-run Phillips curves also across the euro countries may raise some concern about the EMU project. While detailed studies on other countries are needed, there is nothing to suggest that these non-vertical Phillips curves would not differ considerably across the euro countries. Any single inflation level targeted by the ECB would then generate excess unemployment in individual member states."

Per Lundborg, Hans Sacklén. Low-inflation Targeting and Long-run Unemployment. The Scandinavian Journal of Economics, Volume 108, Number 3 (October 2006), pp. 397-418
12 feb | Unregistered CommenterThomas P
Tack Thomas - högst intressant!
12 feb | Unregistered Commenterbergh
Men Thomas, författarna ovan estimerar ju en modell, inget empiriskt samband i någon vidare mening. Dvs. fyra procent är endast korrekt om deras modell är en riktigt beskrivning av verkligenheten; att arbetsgivare ignorerar inflation vid "låga" nivåer.

Sen verkar alla glömma, Akerlof inkluderad, att papperspengar inte kan skapa välstånd, bara omfördela resurser (fattar ni inte det är ni dumma i huvudet). Så även om Akerlof et al har rätt i sak, så har vi ingen anledningar att tro att den omfördelning ökad inflation skulle ge är av godo. Ingen alls.
12 feb | Unregistered Commenterpontus
So cute! I already like you on FB and also get your posts on Google Reader. :) dqlimp dqlimp - <a href="http://www.monclervestcoats.com">moncler vest</a>.
I learn much from your article. Life is a beautiful journey. Everyone can only live but once. Wise people knows that we should enjoy our life. We should care about everything around us. Clothes, foods, friends, families and everything. Come on, make a better world for you and for me. At the same time, I think my website is good as well tjkydb tjkydb - <a href="http://www.suprasbuy.com">supra shoes</a>.

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.