Tillväxt beror både på hur mycket vi jobbar och hur produktiva vi är

Birger Schlaug och kritikerna i hans kommentarstråd här talar förbi varandra, på samma sätt som miljöpartister och andra talat förbi varandra år efter år.

Schlaug ironiserar:

Vi är på väg in i en period med lägre ekonomisk tillväxt, rapporteras det. Från bortåt 4 procent till "bara" 1,5 procent. Detta leder till [sic!] - o hemska tanke! - färre transporter, lägre konsumtion och färre 40-timmarsjobb än man tänkt sig.

I en kommentar skriver signaturen Neoliberal Agenda

Konstigt syn. Tillväxt behövs ju just för att vi ska kunna arbeta mindre och få en bättre miljö.

Jag föreslår följande:

1. Miljöpartister slutar attackera tillväxt, eftersom de uppenbart är för produktivitetstillväxt som gör det möjligt att vara ledig, tänka och kultivera sig i större utsträckning.

2. De som försvarar tillväxten blir tydligare med att det är produktivitetstillväxt de försvarar: Om denna tas ut som ökad materiell konsumtion eller som fritid borde väl vara upp till var och en?

Så länge man inte kräver att svenskar ska ha materiall standard som amerikaner samtidigt lika kort arbetstid som européer, är det faktiskt inte mycket svårare än så här.

Comments

[Mika Holm]

Tyvärr har du ett problem som du negligerar: den ökande effektiviteten i produktionen, med smartare tillverkning och lägre energiomsättning per tillverkad enhet, äts ut av att varuomsättningen ökar såväl nationellt som globalt. Det brukar kallas rekyleffkten, Schlaug har skrivit en hel del om detta.

[pelle]

"Om denna tas ut som ökad materiell konsumtion eller som fritid borde väl vara upp till var och en?"
Det till synes triviala påståendet är väl liksom det hela debatten handlar om - Schlaug menar faktiskt att den materiella konsumtionen måste minska (därför att den förstör jorden/inte betalar sina externa effekter bla bla). Och tillväxtpartierna (allians+S) vill absolut inte att man ska kunna ta ut produktivitetstillväxt i fritid för att fritid inte kan betala för konsumtion och tillväxten minskar (inte produktiviteten förstås - den torde väl snarare öka med utvilade arbetare?)

[bergh]

Mika och Pelle, jag håller med er båda, och det är möjligt att jag håller med Birger också, men hans yviga prosa gör mig skeptisk.

Alltså: Sålänge konsumtion inte förstör för andra (genom externa effekter/förstöra naturen så att andra drabbas), bör var och en få göra sin egen avvägning mellan konsumtion och fritid. Detta är kritik mot både "jobba mycket-partier" och "jobba lite-partier".

När konsumtion förstör naturen, är frågan hur detta korrigeras. Skatter och utsläppsrätter är en väg, men ibland kan förbud nog vara det bästa (atombombsprovsprängningar kanske?).

Icke-desto mindre borde det vara ok för vissa att jobba mycket, tjäna mycket och konsumera sådant de gillar, givet att det inte förstör för andra.

Om vi kan enas om detta, återstår den empiriska frågan: Hur mycket förstör jag för andra genom att föreläsa och forska, för att på min fritid spela tennis online på min xbox360 och käka mat på salt&brygga?

[Emil]

Glöm inte bort de effekter vår konsumption har på befolkningen i fattigare länder. Vår ekonomi är ju trots allt inte ett slutet system och befolkning i många U-länder drar ju nytta av vår konsumption hjälper även dem att växa. De har ju dessutom inte samma problem som vi har utan har faktiskt en hyfsat stor objektiv nytta av att kunna ha fortsatt tillväxt åtminstone ett tag till (typ tills de alla har fått tillgång till rinnande vatten, elektricitet, vettig föda, utbildning till barnen, etc, etc)

[David Bergkvist]

Givet att tillväxt mäts i procent så inser jag inte varför tillväxten skulle minska om folk jobbade mindre.

Exempel: Säg att folk fick för sig att bara jobba hälften så mycket som nu. Då skulle BNP halveras (för enkelhets skull antar jag att BNP är linjärt beroende hur mycket folk jobbar, dvs man jobbar inte effektivare av att vara utvilad (eller så blir man inte mer utvilad av att vara ledig än att jobba)). Då skulle man möjligtvis kunna säga att det året som arbetstidsminskningen skedde så var tillväxten ungefär -50%, men tillväxten året efter torde väl återgå till samma procentsats som innan ändringen genomfördes.

[bergh]

helt korrekt David!

[David Bergkvist]

Med andra ord: det spelar ingen roll, för tillväxten, hur mycket vi jobbar, hur hårt vi jobbar, eller ens hur effektivt vi jobbar. Det enda som spelar roll är hur mycket investeringar som görs och hur mycket kunskap som inhämtas?

Givet detta så tycker jag det låter som att de flesta politiker, tyckare och bloggare och liknande, från höger till vänster, är helt fel ute när det gäller frågan vad som skapar tillväxt.

[bergh]

nej, nu var det inte lika korrekt längre. vid konstant arbetstid är det just hur effektivt vi jobbar som spelar roll!

[David Bergkvist]

Varför det? Säg att vi blir dubbelt så effektiva från ett år till nästa (för att en politiker skapar ett incitament att jobba effektivt, t ex). Då kommer tillväxten att vara ungefär 100% det året som effektivitetshöjningen genomförs, men året därefter så går tillväxten rimligen tillbaka till det värde den hade innan (även fast folk *inte* återgår till att vara ineffektiva igen).

Möjligtvis kan man säga att effektivets-*tillväxt* ger BNP-tillväxt. Dvs, om vi blir 2% effektivare per år, så blir BNP-tillväxten 2% per år av detta. Men vad kommer en sådan effektivitets-tillväxt av, om inte investeringar och/eller ökad kunskap?

[bergh]

Korrekt igen. Om man dessutom håller investeringarna på den nivå som kompenserar för kapitalförslitning och befolkningstillväxt blir kapitalstocken per capita konstant, och enda tillväxtkälla är den teknologiska utvecklingen (i vid bemärkelse).