Är "nya moderaterna" en bluff?

En åsikt som dyker upp lite då och då (ex vis i Dan Josefssons DN-artikel), är att konceptet "nya moderaterna" är en bluff som ska dölja att de är lika nyliberala som alltid.

I Tromsö presenterade statsvetaren Anders Lindbom ett papper som är intressant i sammanhanget:

The Swedish Conservative Party and the Welfare State: Institutional Change and Adapting Preferences. Forthcoming in Government and Opposition.

Det rör sig alltså om en analys av moderaternas åsiktsutveckling. Genom att kika på moderaternas motioner i riksdagen på 80-talet, konstaterar Lindbom att moderaterna då förespråkade:

• 80 procent ersättning i sjukpenningen


• 80 procent ersättning i akassan under 3 månader - därefter 90 procent.

Några motioner om selektiv välfärd eller privata försäkringar lades inte. Vad moderaterna förespråkade på 80-talet, var alltså generösare socialförsäkringar än vad Sverige hade 2006, efter 12 års s-styre.

En lite tillspetsad slutsats av Lindboms papper är följande: Det är inte de nya moderaterna som är en bluff - det var de gamla som bluffade, de var trots allt ganska välfärdsstatvänliga!

i? Andra bloggar om: moderaterna, välfärd, ekonomi

Comments

[Tom]

Det som är bluff i "nya moderaterna" är inte "nya" utan "moderaterna". Sånt kan säkert vara trösterikt för en nostalgisk kontrollkramare som Josefsson.

Meet the new boss, same as the old boss. (Phew! That's a relief.)

[David Bergkvist]

"Moderat" betyder ju bara "icke-extrem", så om man påstår att "moderaterna" i "nya moderaterna" är en bluff, så innebär det att man menar att de "nya moderaterna" är ett extremistparti, och det är väl ändå är att ta i lite grann?

[Tom]

David, ibland kan ett ord ha en betydelse beroende av sammanhanget.

[David Bergkvist]

Det finns inget sammanhang i vilket det är korrekt att ordet "moderat" på annat sätt än följande:
1. om en person som inte är extremist, och
2. om en person som är medlem i eller stöder det Moderata Samlingspartiet.

Om det Moderata Samlingspartiet kallar sig "de nya moderaterna", och det där med "moderaterna" är en bluff, så måste således "de nya moderaterna" antingen vara extremister, eller inte vara medlemmar eller stödja det Moderata Samlingspartiet. Det sistnämnda är en logisk självmotsägelse (det är logiskt omöjligt för medlemmarna i det Moderata Samlingspartiet att inte vara medlemmar i det Moderata Samlingspartiet), som jag inte fann det värt att ta upp.

Den enda kvarvarande korrekta betydelsen av ordet "moderat", alla tänkbara sammanhang beaktat, är då 1. Och det betyder att ditt påstående är ekvivalent med att det Moderata Samlingspartiet är extremistparti.

[Tom]

Stön, eller så är mitt uttalande en o-er-hört subtil vink om att moderaterna inte längre beter sig som moderater.

(Säg gärna till om något är oklart, exempelvis ifall det verkar highly illogical att moderater inte beter sig som moderater. Hur kan, trots allt, A inte vara A? Jag lovar göra mitt bästa.)

[David Bergkvist]

Felet är inte att ingen begriper vad du menar, utan att du uttrycker dig språkligt felaktigt (dvs, det du skriver betyder, rent språkligt, något annat än det du vill ha sagt). Du borde formulera dig enligt "moderaterna beter sig inte på det viset jag önskar" eller "moderaterna beter sig inte på det viset jag är van vid" eller något i den stilen, inte "moderaterna inte beter sig som moderater".

[Tom]

Kanske är det riskfyllt att använda sig av retoriska frågor i en konversation som denna, men ... Om du redan förstår vad jag menar, vad är problemet? Att jag vägrar använda formuleringen "det viset jag är van vid"?

Kort sagt: sluta klaga och var en man. ("Men jag är ju en man!") God kväll.