Triumf för spelteorin eller för lotterispelare?

Idag disputerar Robert Östling, och firar detta (bland annat, får man anta) med ett intressant inlägg om lotteriet Limbo, baserat på avhandlingen.

Östling konstaterar att folks sätt att välja nummer i detta lotteri första gången, inte alls stämde överens med den payoffmaximerande strategin, och skriver:

Detta är knappast en triumf för spelteorin — det är ett stort glappmellan den teoretiska lösningen och människors faktiska beteende.

Jag vet inte i vilken utsträckning spelteorin gör anspråk på att beskriva människors beteende första gången de spelar ett ganska komplext lotteri. Mer intressant är väl att Östling lyckas visa att folk ganska snabbt lärde sig spelet, och efter 48 dagar är diskrepansen mellan teori och beteende betydligt mindre. (Robert har en kul video som visar detta!)

Hursomhelst - hoppas disputationen gick bra, Robert!