tisdag
mar172009
Beror krisen på politiska regleringar eller på ohämmad nyliberalism?
17 mar 2009, kl 8:57 | Lite väl akademiskt, Samhälle och politik 
Enkelt uttryckt finns två extrempositioner i krisdebatten. Enligt den ena beror krisen på att kapitalismen gått överstyr, enligt den andra är det olika politiska regleringar som ska skyllas.
Betrakta kurva A i principskissen. Vid tidpunkt t infaller en kris, varpå vissa skyller på nyliberalism och andra skyller på politiska regleringar.
Ger man nyliberalismen skulden för krisen, måste man rimligen också erkänna att nyliberalism inte förhindrar rejäla uppgångar. Det var knappast något land som införde ohämmad nyliberalism vid tidpunkt t.
Ger man politiska regleringar skulden för krisen, måste man rimligen också erkänna att politiska regleringen inte förhindrar rejäla uppgångar. Det var knappast något land som först vid tidpunkten t införde politiska regleringar.
I själva verket har de flesta länder som nu drabbats av kris en kapitalistisk ekonomi i grunden, som dock i ganska betydande utsträckning är omgärdad av politiska regleringar. Denna typ av "blandekonomi" verkar vara bra på att generera välstånd, men drabbas då och då av rejäla kriser.
Visst kan man hävda att fler - eller färre - politiska regleringar skulle ge oss en jämnare utveckling, mer lik figurens kurva B.
Men då måste vi först besvara en annan fråga (som Niclas redan berört): Är det självklart att kurva B är att föredra framför A?
Visst: Avtagande marginalnytta och förlustaversion. Men å andra sidan: krävs inte en vinter då och då för att vi ska uppskatta sommaren?
Reader Comments (6)
Varför antar du att kurva B har mindre lutning än A vid uppgång? Den typiska nyliberala åsikten är väl snarare att regleringar både minskar tillväxten och leder till kriser. Så B-kurvan skulle haft högre lutning och haft inga kriser och då är det väl ganska självklart att den vore att föredra....
Eftersom forskning tyder på att ju mindre kriser man har, desto mindre lutar kurvan, torde A vara klart att föredra.
Pavel: Den dogmatiskt nyliberala teorin att att kriser inte skulle uppstå utan regleringar verkar inte speciellt välgrundad. En rimligare inställning är att regleringarna gör kriserna värre, inte att dom tar bort dom helt.
Österrikisk konjunkturteori. En ökad penningmängd eller nedpressade räntor ger upphov till en massa investeringar som ser lönsamma ut (boom) men som visar sig vara olönsamma när räntan stiger igen vilket leder till en nedgång (bust). Typ.
Nyliberal förklaring som visar både hur politiska regleringar (förenklat, det är kanske mer stater och banker i samspel) skapar en bubbla samt hur den sedan spricker.
Det är ju verkligen inte så att politiska regleringar inte förhindrar rejäla uppgångar, typ bubblor. Snarare tvärtom. Och det ligger i bubblors natur att de spricker. Problemet uppstår inte heller när bubblan spricker, utan när den byggs upp.
Lennart: Just inflationskriser (och deflationen som följer) uppstår ju inte på en fri marknad. Men annars är du nog rätt ute. Tanken är väl att marknaden dämpar ut och anpassar sig till eventuella kriser och fluktuationer, så länge den inte är fastkedjad.
kurvorna slutar i samma punkt just för att valet mellan dem inte ska bli trivialt.
Problemet är väl att en kris kan leda till krav på regleringar och populism som gör att tillväxten efteråt leder till lägre tillväxt, så att kurva A efter krisen skulle få (betydligt) lägre lutning?