fredag
mar202009
Tro det eller ej: Kriser leder i genomsnitt till liberaliseringar!
20 mar 2009, kl 9:23 | Lite väl akademiskt, Samhälle och politik
Johan Norberg med flera har nyligen tagit tillfället i akt att kritisera Naomi Kleins tes att liberaliseringar trummas igenom efter rejäla ekonomiska kriser. Den nu pågående krisen verkar ju snarast leda till större stat och fler regleringar.
Generellt sett verkar det dock vara Kleins tes som har stöd i forskningen. Redan 2003 publicerades nämligen följande artikel:
Resultat: 5-årsperioden efter en kraftig kris, är liberaliseringarna i genomsnitt signifikant större.
I den mån Klein hävdar att liberaliseringar är något som smygs igenom i större utsträckning i mindre demokratiska länder, har hon dock fel enligt författarna. De har också undersökt hur flera mått på demokrati påverkar graden av reformer.
Slutsatsen:
Generellt sett verkar det dock vara Kleins tes som har stöd i forskningen. Redan 2003 publicerades nämligen följande artikel:
Pitlik, H. and S. Wirth. 2003. "Do crises promote the extent of economic liberalization?: an empirical test." European Journal of Political Economy 19:565-581.Författarna använder Economic Freedom Index som mått på liberaliseringar, de definierar kris som ett rejält fall i BNP och de korrigerar naturligtvis för bland annat trenden att ekonomisk frihet ökat i de flesta länder.
Resultat: 5-årsperioden efter en kraftig kris, är liberaliseringarna i genomsnitt signifikant större.
We find that deep crises are conducive to market-oriented policy reforms. The paper also finds evidence for a positive impact of democratic regimes and checks and balances on the extent of economic reforms. The popular thesis that fractionalized governments have a lower propensity to reform is clearly rejected. [quote from abstract]Tidsperiod är 1970-1999, antalet studerade länder 57 i början av samplet, men siffran ökar till 122 eftersom mer nya data är tillgängliga.
I den mån Klein hävdar att liberaliseringar är något som smygs igenom i större utsträckning i mindre demokratiska länder, har hon dock fel enligt författarna. De har också undersökt hur flera mått på demokrati påverkar graden av reformer.
Slutsatsen:
"Democracies appear to have a higher propensity to reform even in the shorter run, ceteris paribus" (p. 577)
Reader Comments (9)
Helt klart intressant. Men man bor kanske komma ihag att detta ar EN undersokning i en C-rankad (eller D?) journal.
Varar inte många konjunkturcykler ca 7 år och många nedgångar ca 2 år. I alla fall hör jag det sägas ibland i kommentarer i fikarummet och på t.ex. DI. Om liberaliseringar kommer de 5 närmsta åren efter kriser, kanske det inte är helt osannolikt att man lika gärna kan säga att liberaliseringarna sker under tillväxtfasen i konjunkturcykeln. I alla fall efter de lågkonjunkturer som benämns 'kriser' i artikeln.
Och även om det tveksamma antagandet om 7 resp 2 år ovan inte stämmer så kanske det är rimligt att anta att det iaf är tillväxtperioder - kanske t.o.m. extra kraftiga? - de 5 närmsta åren efter kriser?
@Pontus: Nuvarande kris och den politiska responsen på den i USA är *en observation*. Och en observation som inte ligger på linjen motsäger som bekant inte ett signifikant samband, inte ens om sambandet bara publicerats i en C-journal.
Bland statsvetare jag mött säger få emot sambandet kris->reform. Däremot har jag fått visst motthugg när jag sagt att kriser inte är den enda förklaringen till liberailseringar, men till slut lyckats publicera (I en D-journal :-) idén att grundliga utredningar också kan förklara en del av de svenska liberaliseringarna...
Andreas - Det ar forstas sant att en ytterligare observation formodligen inte hade forandrat resultatet namvart (aven om jag tycker att dagens kreditkris, den stora depressionen och asienkrisen fortjanar kanske lite storre plats an tillexempel IT-bubblan.) Men alternativa definitioner och instrument kan forandra resultat till det motsatta! Tex kanns det som om kriser som orsakats av hyperinflation kommer bekampas med laginflationspolitik (liberalisering?), kriser som orsakats av luddiga aganderatter, korruption och byrakrati kommer bekampas med dess motsats (liberalisering!), och kriser som orsakats av vild spekulation kommer att motas med politiska regleringar (deliberalisering - och i sveriges fall tillochmed nationalisering). Om en policy leder till en kris sa ar man nog mer benagen att prova nagot nytt, helt enkelt. Och innehaller tidsperioden man tittar pa en overvaldigande del kriser i en av de ovan kategorier sa kan man kanske dra lite forhastade slutsatser. T.ex. ar varken den stora depressionen, asienkrisen, eller IT-kraschen med, medan Volcker disinflation och oljeprischockerna ar.
Men vad säger forskningen om ökande regleringar efter kriser? Det är väl även tänkbart att både liberaliseringar och regleringar ökar i takt?
@Pontus: jag tror du har rätt. Låt oss heller inte glömma att det index författarna använt anses vara korrelerat med tillväxt, så det är väl utmärkt om kriser leder till reformer som lägger grund för högre tillväxt.
@Tomas, njae. en del i index är avregleringar, och det verkar otroligt att en kris leder till både ökade och minskade regleringar.
bergh: Ok. Men jag tycker snarare att det verkar troligt. Regleringar på ett håll, avregleringar på ett annat. Lösare arbetsrätt, hårdare dataspelspolitik skulle kunna vara ett troligt scenario med en konservativ regering, t.ex. Eller utslaget över en femårsperiod, regleringar under en period och avregleringar under en annan.
Jag ställer mig dock tveksam till att det sker någon genomsnittlig avreglering överhuvudtaget, med tanke på att det årligen produceras 4000 regleringar (i USA). Källa : http://cei.org/cei_files/fm/active/0/10KC_2008_FINAL_WEB.pdf
Å andra sidan, om inte kriser ledde till någon sorts liberalisering någon gång så skulle vi säkert hamnat i en negativ spiral som till slut tog kål på hela ekonomin. :)