Håller infant industry-argumentet?
15 apr 2009, kl 15:54 | Samhälle och politik Göran Rosenberg - mannen som är "uppriktigt orolig" för second life - dammar av infant-industry-argumentet i DN.
Rosenberg hänvisar till Ha-Joon_Changs senaste bok. Changs argumentation återfinns i Prospect Magazine. En nyckelmening:
Indeed, had South Korea donned Friedman's golden straitjacket in the 1960s, it would still be exporting raw materials like tungsten ore and seaweed.
Hur Chang kan vara så säker på detta?
Ett standardargument för tullmurar, är att höga fasta kostnader gör att företag måste tillåtas gå med förlust i början tills de blivit konkurrenskraftiga. En vanlig invändning mot skyddstullar är att de riskerar leda till att länder bygger upp industrier eller företag som inte är konkurrenskraftiga.
Motargumentet för oss, intressant nog, till Rosenbergs exempel:
Den svenska verkstadsindustrin växte sig en gång stark bakom tullmurar på 15–20 procent. Det svenska bilmärket Saab föddes inte som en produkt av frihandel utan som en biprodukt av ett svenskt militärindustriellt komplex.
Om Saab idag varit en vinstmaskin utan like, hade detta varit ett intressant argument. Men så är ju inte fallet (se artikel om Saab i Fokus).
Således: Det faktum att dagens rika länder haft - och fortfarande har - tullmurar, betyder inte att det var tullmurarna som gjorde dem rika.
Reader Comments (10)
Vilka bilindustrier är vinstmaskiner i dagens läge?
Men det är klart hade SAAB sluppit koreansk konkurrens(vilket säkerligen varit fallet om inte Korea skyddat sin bilindustri i början)så hade läget kanske varit ljusare.Frihandel=minskad konkurrens?
hrm... borde kanske skrivit "Om Saab *någonsin* varit vinstgivande..."
Mycket intressant post. Rosenbergs Saab-exempel (med facit i hand) är självklart ett argument mot, inte för, tullmurar.
Min fundering: i vilken utsträckning kan samma frihandelsresonemang tillämpas på mikroplanet? I vilken grad skapar exempelvis subventionerande inkubatorer/teknikparker mediokra entreprenörer/start-ups som inte har i verkligheten att göra? Eller - i vad mån finns det en faktisk poäng i i-i-argumentet på företagsnivå; att växthuset faktiskt fyller sin funktion?
Själv misstänker jag att växthusen har en extremt låg 'verkningsgrad' men det vore intressant att höra någon annan än Rosenberg komma med några exempel på motsatsen (som inte utgör dödliga bumeranger).
Hm, det var en mycket intressant fråga!
Som jag förstått det är poängen med teknikparker att små startups ska kunna dela på en del fasta kostnader, växa enkelt utan att behöva ändra adress osv. Ett samarbete kring fasta kostnader. Däremot är de väl inte subventionerade av staten, eller i åtnjutande av något som liknar skyddstullar?
I anslutning till högskolor kan ju subventioner vad gäller tex forskning, utbildning, uppstart och lokalhyra förekomma men den stora grejen är den mer eller mindre mjuka finansieringen som finns tillgänglig via tex ALMI, Vinnova, Innovationsbron etc och som ofta kanaliseras via inkubatorer. Analogin kanske inte var 100 men frågan är: vilka vinnare har spenderat sin första tid i kuvös?
Jag ser absolut parallellen. Någon som vet hur effektiva kuvöse/forskningsparker är?
Företag som börjar sin verksamhet genom att ta ett lån av någon riskkapitalist eller liknande är ju också skyddade från konkurrens tills de står på egna ben eller riskkapitalisten ger upp. Så frågan är väl inte om det är bra eller dåligt att skydda nystartade företag, utan på vilket sätt de ska skyddas.
David,
Ett företag som tar lån eller eget kapital från en kommersiell riskkapitalist är inte alls skyddat mot konkurrens och har heller inte fått en fördel jämfört med andra aktörer. Hur menar du att denna relativa fördel skulle se ut?
Däremot, om vissa start-ups får finansiering på särskilt gynnsamma villkor (bättre än på den kommersiella kapitalmarknaden) av skattefinansierade institutioner så kan man säga att de lever i en skyddad kapitalmarknad (jmf skyddstullar) vilket antingen gör dem starka och på sikt konkurrenskraftiga så att de kan lyckas utan statsstöd - eller så visar det sig att den förenklade tillgången till cash gjorde att företagen inte behövde vässa sig tillräckligt och därför inte heller utvecklade tillräcklig konkurrenskraft i kund- och kapitalmarknad. Ungefär.
Om det senare är det vanligare fallet (vilket jag absolut tror) så kan man argumentera för att mjuka lån (och skyddstullar) motverkar sitt syfte och i själva verket skapar sämre företag (och mindre framgångsrika länder)än vad som skulle varit fallet utan de till synes omtänksamma skyddsåtgärderna.
Och för att fullfölja analogin med Berghs post: Det faktum att (framgångs)rika bolag tog typ ALMI-lån som start-ups - och fortfarande har - ALMI-finansiering, betyder inte att det var de lånen som gjorde dem rika.
Håkan,
Ett företag som startar sin verksamhet genom att låna pengar behöver ju inte vara konkurrenskraftigt från dag 1 (hade de behövt det så hade det ju nästan aldrig kunnat bildats några nya förerag) -- det räcker att de kan övertyga sina finansiärer att de kommer att ge vinst i framtiden för att de ska kunna fortsätta. Det var detta jag menade med att företaget är skyddat från konkurrens i början.
Men bara en viss tid, alltså. Om finansiärerna inser/får för sig att företaget inte kommer att bli lönsamt så kan de dra sig ur och företaget går i konkurs. Men detta är inte någon signifikant skillnad mot om skyddet består av skyddstullar eller statliga bidrag: även där kan ju finansiärerna (dvs staten i det läget), få för sig att sluta finansiera verksamheten.
Glöm inte patentet,den viktigaste skyddande" muren".
En framtida mur, transportkostnaden kommer att bli för hög för vissa varor.
Arbetar själv i en bransch där kostnaden för transport av varje tillverkad enhet är över 7% och det inom Sverige.