tisdag
jun022009
Mer om tennisens icke-linjäritet och det verkligt imponerande med Söderlings tennis.
2 jun 2009, kl 18:23 | Lite väl akademiskt, Övrigt
Det är något fascinerande med tennisresultat. Kika på följande statistik:
Unforced errors:
Nadal: 28
Söderling: 59
Om Söderling hade förlorat sin kvartsfinal, hade vi säkerligen fått höra standardanalysen: 'mot en spelare som Nadal har man inte råd att slå bort sig helt oprovocerat 60 gånger, det funkar inte i tennis på toppnivå'
Den klyschan kan läggas på hyllan: Robin vann som bekant med 3-1 i set. Det är ingen tillfällighet heller: i matchen mot Ferrer i tredje omgången, gjorde Robin 61 unforced errors mot Ferrers 32. Även den vann Robin med 3-1. Till och med mot Davydenko lyckas Robin göra fler misstag.
Det rör sig med andra ord om högrisktennis utan like. Men sanningen är såklart att man kan slå bort sig hur många gånger som helst, så länge man spelar bra på de viktiga bollarna.
Vilket leder mig till ett av mina favoritområden: Tennisresultatens icke-linjäritet. Vissa poäng är viktigare än andra, och den relativa viktigheten ändras kontinuerligt under matchen.
Den egenskapen hos tennisen har tidigare använts i forskningen för att studera hur män och kvinnor reagerar på konkurrens. Men den används också av Roland-Garros för att konstruera interaktiva momentum-grafer över hur matcher utvecklas.
Trevligt för alla som gillar både kurvor och tennis. Nedan visas momentum under åttondelsfinalen mellan just Nadal och Söderling.
Unforced errors:
Nadal: 28
Söderling: 59
Om Söderling hade förlorat sin kvartsfinal, hade vi säkerligen fått höra standardanalysen: 'mot en spelare som Nadal har man inte råd att slå bort sig helt oprovocerat 60 gånger, det funkar inte i tennis på toppnivå'
Den klyschan kan läggas på hyllan: Robin vann som bekant med 3-1 i set. Det är ingen tillfällighet heller: i matchen mot Ferrer i tredje omgången, gjorde Robin 61 unforced errors mot Ferrers 32. Även den vann Robin med 3-1. Till och med mot Davydenko lyckas Robin göra fler misstag.
Det rör sig med andra ord om högrisktennis utan like. Men sanningen är såklart att man kan slå bort sig hur många gånger som helst, så länge man spelar bra på de viktiga bollarna.
Vilket leder mig till ett av mina favoritområden: Tennisresultatens icke-linjäritet. Vissa poäng är viktigare än andra, och den relativa viktigheten ändras kontinuerligt under matchen.
Den egenskapen hos tennisen har tidigare använts i forskningen för att studera hur män och kvinnor reagerar på konkurrens. Men den används också av Roland-Garros för att konstruera interaktiva momentum-grafer över hur matcher utvecklas.
Trevligt för alla som gillar både kurvor och tennis. Nedan visas momentum under åttondelsfinalen mellan just Nadal och Söderling.
Reader Comments (2)
Kombinera statistiken Unforced errors med Winners, så blir bilden klarare:
Söderling-Davydenko 34-15 (winners) 28-25 (unforced errors)
Söderling-Nadal 61-33 (w) 59-28 (ue)
Söderling-Ferrer 64-32 (w) 61-32 (ue)
Dessa tre matcher förs av Söderling som är den som försöker avgöra poängen (särskilt tydligt mot utpräglade grusspelare som "bara" slår tillbaka bollen och väntar på den andres misstag)
Söderling-Istomin 40-42 (w) 20-30 (ue)
Här förde Istomin matchen något mer, men Robin vann de viktiga poängen alla de tre (jämna) seten..
Söderling-Kim 42-38 (w) 29-27 (ue)
Två av tre set jämna, helt jämnt även i statistiken (bra spel tydligen, många fler vinnare än missar)
Summa summarum: Den som för matchen och går för avgörande i poängen kommer också att missa mer. Hade Robin bara spelat på säkerhet hade han nog inte haft en chans mot Nadal.
/Anders
Tack Anders, det var - tro det eller ej - ungfär detta jag försökte säga: Att bara kika på ue ger en felktig bild. Robin kör en allt-eller-inget-strategi (som gör att man blir väldigt nevös av att se honom spela).
Intressant dock att Robin i mindre utströckning förde matchen mot svagare motståndare!