Om mina multipla partimedlemskap (5 - sista delen)
Nåväl, med detta resonemang skulle jag ju kunna gå med i alla partier, invänder någon. Då bortser man från signalerings och identifikationseffekten av som gäller alla organisationsmedlemskap. Jag är allmänborgerlig med en dragning åt det kulturradikala. I den mån kristdemokraterna står för något som de andra allianspartierna inte står för, är det just sådant jag inte vill identifiera mig med. Miljöpartiet känns bättre för mig, jag är något av en bohem. Eller vill åtminstone vara det.
Jag har inte på något sätt dolt att jag är med i fyra partier. Tvärtom har jag påtalat det i en rad fora, internet inkluderat. Detta har stundom föranlett hypotetiska uteslutningsdiskussioner. Partierna ser tydligen helst att jag inte är samtidig medlem i andra organisationer som motverkar deras syften.
Jag ser fram emot en sådan diskussion: Anser moderaterna att medlemskap i folkpartiet är grund för uteslutning? På vilken grund då? Värnskatten? Arbetsrätten? Viljan att Sverige ska införa Euron? Flera av folkpartiets åsikter var moderaternas på 1990-talet. Mycket av vad folkpartiet talade om på 90-talet finns i centerpartiet idag. Som allmänborgerlig väljare är det inte lätt att hänga med i svängarna, det ska jag villigt erkänna.
Men som sagt, jag välkomnar diskussionen. Och noterar att det parti som utesluter mig sist är det där jag kommer att vara kvar.
-------------
En kortad version finns i Neo, men inte på nätet. Men i och med detta inlägg är hela den oklippta versionen tillgänglig.
Reader Comments (1)