Senaste poster
Populära
Google Scholar
« lite universitetsgnäll... | Main | Från en flygplats bok till en annan... »
onsdag
jan272010

SVT och Sydsvenskan om fenomenet landgrabbing

Tidigt i januari hade Sydsvenskan en utomordentligt intressant artikelserie om landgrabbing: Fenomenet att företag (ofta från västvärlden) och stater (ofta asien/arabländerna) köper/leasar/hyr mark i fattiga länder för att bedriva storskaligt jordbruk. Jag tänkte tipsa om artiklarna då, men av någon anledning lades bara en ut på nätet (vad jag kan se, vilket är synd). Här är ett utdrag ur den artikel som finns tillgänglig, och som handlar om en saudi-etiopisk miljardär nu bedriver storskaligt jordbruk i Etipoien:

Den etiopiska regeringens logik är enkel. Den anser att det i Etiopien finns mer bördig och brukbar jord än den egna befolkningen kan ta hand om. Åtminstone med den begränsade tillgång till teknik och kapital som nu finns.
Idag plöjs det mesta av Etiopiens åkerjord med oxar. På fälten ser man bönder skörda för hand med en skära. Hugg för hugg. Farmen i Awassa har den senaste gödningstekniken och sköter bevattningen med datorer.
– Snart ökar vi vår odlingsyta från tjugo till tusen hektar. Då ska vi anställa runt 20 000 arbetare. Det är inget problem. Det finns en och en halv miljoner människor här i närheten. Runt hälften av dem är arbetslösa, säger Geieta Bijiga, farmens direktör.

I artikeln finns också en faktaruta som lyftar fram positivt och negativt med fenomenet:

Positivt
• Jorden brukas i alla fall inte (ibland).
• Tekniklyft för Etiopien. Anställda lär sig hantera ett modernt jordbruk, nya maskiner importeras.
• Kapitalinflöde i landet.
• Jobbtillfällen.
• Mer mat kan säljas lokalt.
• Vägnät och andra kommunikationer byggs ut.
• Förpackningsindustrin utvecklas lokalt.
• Nya industrier, som blomsterproduktion, uppstår.

Negativt
• Extremt låga priser. Landets bästa jordar skänks i princip bort.
• Lokalbefolkningen skuffas undan. Ibland brutalt.
• Ingen hänsyn tas till traditionellt jordbruk.
• Mat som skulle kunna föda Etiopien går på export.
• Inga reglerade former för hur jorden ska återgå till lokalbefolkningen.
• Jorden utarmas med ensidig produktion.
• Tär på höglandets vattenresurser.
• Ingen minimilön på farmerna.

Jag skulle kunna invända mot resonemanget kring vissa av punkterna ovan ('Mat som skulle kunna föda Etiopien går på export' är en klassiker i sammanhanget). Sedan SVT klampade in i frågan, framstår dock Sydsvenskans artiklar som ett under av initierad och nyanserad journalistisk.

Från SVTs Rapport
Den här nya affärsidén har blivit en ny typ av kolonialism .. Marken har blivit en en global handelsvara som riskerar att göra fattiga länder ännu fattigare.... Säljare: fattiga länder, som sällan har något val ... enorma områden av Amazonas regnskogar har blivit sojafält...
Ännu värre blir det om man går till något SVT kallar Korrespondenterna:
...globala riskkapitalbolag köper jordbruksmark som en bra investering och eftersom de spekulerar i att livsmedelspriserna kommer stiga i en värld som lider av klimatförändringar och befolkningsökning
För tydlighets skull:  Utan tvekan är det så att mycket landgrabbing verkar helt förkastlig. I hur stor utsträckning har en regering rätt att flytta på sina invånare? Och nog blir man nyfiken på vad Etiopiens jordbruksminister har för metoder när han svarar så här:
– Vi garanterar alla investerare att ta hand om eventuella tvister med lokalbefolkningen. Vi tar oss an att förklara för dem varför jordreformen ligger i deras eget intresse.

Och om lokalbefolkningen inte håller med?
– Då övertygar vi dem.

Men på SVTs sidor antyds inte med många ord att det finns en rad positiva effekter både på kort och lång sikt. Den intressanta frågan är hur vi bäst hjälper fattiga länder att dra nytta av denna plötsliga investeringsvilja!



PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (7)

Problemet, i de fall det är problem, är alltså att diktaturer använder våld mot sina medborgare, och utländska bolag väljer att samarbeta med dessa våldsverkande diktaturer. Det "vi" (vars inblandning alltså består i att vi är landsmän med cheferna i de utländska bolagen) bör göra är således att införa lagar som gör sagda chefer medskyldiga till det våld som diktaturerna utför. Då kommer dessa chefer vägra samarbeta med våldsverkande diktaturer, varvid diktaturerna tvingas bli icke-våldsverkande (och i som en följd därav demokratiska) för att kunna ta emot investeringar och tjäna pengar.
Håller delvis med, men det är mycket krångligare än så. Det är svårt att tydligt definiera...
vad som är våld vid expropriationer och folkomflyttningar,
vad som är en demokratisk legitim härskare och vad som är en illegitim diktator,
samt vad som är att samarbeta med diktaturer.

Dessutom: Även om vi lyckas någorlunda besvara ovanstående frågor, och inför lagstiftning enligt dessa definitioner, är det inte säkert att Kinas regering, Kinesiska företag och arabiska miljardärer bryr sig särskilt mycket.

Vi (som bryr oss) bör således ha en plan B. Jag lutar åt att det är en bra idé att med kunskap hjälpa befolkningen att organisera sig i fackföreningar och att förhandla med mäktiga motparter så att vinsterna av jordbrukets effektivisering fördelas jämnare.
28 jan | Unregistered Commenterbergh
Jag ser ingen anledning till varför man skulle betratka någon expropriationer eller folkomflyttningar som legitim öht. Om folk inte vill sälja sin mark så får väl företagen arrendera den istället, och om folk inte ens vill arrendera ut den, får väl marken förbli dåligt använd, då.

Vilka länder som är demokratiska och vilka som är diktaturer finns väl redan metoder för att avgöra?

"Samarbete" med diktaturer kan i detta fall definieras som att man äger eller använder mark i en diktatur, och denna mark har av diktaturen exproprierats från någon annan.

Det är naturligtvis eländigt och kinesiska företag och/eller arabiska miljardärer samarbetar med förtryckande diktaturer. En sak "vi" kan göra åt detta är väl att agera på samma sätt som "vi" hade gjort om deras förtryck hade varit riktat mot svenska medborgare.

Detta ska dock inte tolkas som att jag bestrider din plan B. Faktum är att den har fördelen att den inte behöver utföras av lagstiftare, utan kan genomföras av enskilda individer.
Japp. Men även en stat som den svenska flyttar på folk, exempelvis för att bygga broar och järnvägar.
29 jan | Unregistered Commenterbergh
Det finns två skillnader mellan vägar och mark:

1. Vägarna tillhör allmänheten, jordbruksmarken ett enskillt företag.

2. En 99%:igt byggd väg vore värdelös. Om ett jordbruksföretag däremot äger 99% av marken i ett område, så blir deras omsättning ungefär 99% jämfört med om de haft all mark.

På grund av dessa två skillnaden är expropriering av mark för att ge till ett företag en tydlig indikator på att förtryck föreligger, medan expropriering av mark för att bygga en väg inte behöver vara det.
Centrum för rättvisa är och har varit involverad i fall där kommuner exproprierar mark åt privata företag.
http://www.centrumforrattvisa.se/statiskt/fall
29 jan | Unregistered CommenterDennis
Intressant formulering om att spekulering i matproduktion skulle vara en dålig företeelse. Om efterfrågan ökar snabbt är det ju fantastiskt om förutseende människor säkrat förutsättningarna för att möta den.
30 jan | Unregistered CommenterHarald

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.