Ett helt nytt politiskt landskap?

Nothing is different, but everything's changed (Paul Simon)

Förr fanns i Sverige ett statsbärande parti: Socialdemokraterna. Det stöddes av runt 45 procent av väljarna och nosade ibland på egen majoritet. Partiet hade förvisso någon form av ideologi (termen arbetarparti användes) men präglades framför allt av pragmatism.

Vid sidan om socialdemokraterna fanns vänsterpartiet kommunisterna, ett parti som ingen annan ville ha med att göra. Socialdemokraterna styrde därför i minoritet och normen var att i viktiga frågor borde de söka stöd över blockgränsen.

På andra sidan blockgränsen fanns tre partier. De stora moderaterna ville ogärna göra upp med socialdemokraterna så att det syntes. Men de två mindre partierna centern och folkpartiet var då och då villiga partners. Det gynnade inte dem röstmässigt, men de var ansvarstagande partier och många av deras kärnväljare tyckte om tanken att deras parti offrade sig för landets bästa.

Framför allt tyckte både centerpartiet och folkpartiet att det blev bättre om socialdemokraterna vände sig till dem jämfört med alternativet vpk.

Comments

[Andreas Bergström]

Visst finns det likheter, men också skillnader. VPK var ett vänsterparti, de röstade normalt sett med S eftersom de ändå upplevde att saker gick åt rätt håll, om än inte alls långt nog. SD hör hemma på olika sidor av skalan i olika frågor. Som Johan Norberg refererade deras självbeskrivning: socialdemokrater när det gäller välfärdsstaten, konservativa i sociala frågor och nationalister när det gäller globalisering och invandring. Alla fel åt alla håll.

SD har i kommunpolitiken visat sig oberäkneliga. Eftersom de håller med S i vissa frågor och alliansen i andra kan de hoppa fram och tillbaks när de röstar, och på det sättet orsaka kaos. Jag håller inte alls för omöjligt att de nu kommer stödja en alliansregering, för att sedan rösta för S-V-MP:s budget. Bara för att tvinga oss andra att förhålla oss till dem.

[San]

Likheterna ska kanske dras med Miljöpartiet, det är dags att visa att man är ett parti som kan ta ansvar likt Fp och C.

[Niclas]

Är inte en liten skillnad, att tidigare minoritetsregeringar skett utan tydliga definierade block, och att de potentiella samarbetspartnersen var betydligt fler, vilket gav ett mycket stort utrymme för att söka samarbeten med flera parter? Nu ingår liksom redan fyra hårt uppbundna aktörer i ett minoritetssamarbete, och på andra sidan har vi tre minst lika uppbundna partier, där egentligen bara mp teoretiskt kan spättas loss.

Så, nog är väl en hel del annorlunda.