Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Bör ekonomers policyrekommendationer beakta vad som är politiskt möjligt? | Main | Om regeringen fortsätter med ett jobbskatteavdrag om året… »
torsdag
apr142011

Om den statliga inkomstskatten

Regeringen fortsätter strategin att höja skiktgränsen för betalande av statlig inkomstskatt, snarare än att sänka den statliga inkomstskatten. Det skapar naturligtvis vissa positiva effekter och gör att regeringen slipper den fördelningspolitiska debatten som lär uppstå om man sänker den statliga inkomstskatten rakt av (för att inte tala om vilket halabaloo det skulle bli om man bara sänkte den allra högsta marginalskatten, den så kallade värnskatten).

Samhällsekonomiskt sett finns dock två tydliga nackdelar med nuvarande strategi:

1. Många inkomsttagare får en kraftig inkomsteffekt (de blir rikare båda pga höjd skiktgräns och jobbskatteavdragen), men har fortfarande hög marginalskatt. Om något ökar då efterfrågan på fritid, och således motverkas syftet att öka sysselsättningen.

(För de höginkomsttagare som gynnas, är det dock kanske trevlig politik: De får råd att åka på semester, och eftersom arbete på marginalen inte lönar sig behöver man inte ha så dåligt samvete på semestern)

2. De snedvridningar av den svenska ekonomin som orsakas av hög marginalskatt kvarstår.

I Sverige betyder detta att det är en dålig idé att ta ut lön med askatt över en viss gräns, vilket skapar inlåsningseffekter, incitament att starta bolag vid sidan om anställningen och att köpa in så mycket som möjligt till bolaget.

Ingen vinner på denna typ av skatteplanering. Gini-koefficienten för arbetsinkomst ser naturligtvis lägre ut, men de som skatteplanerar har ju köpt in resor, dator och annat fiffigt till sitt bolag eller sin firma - så den reala konsumtionsojämlikheten finns där ändå.

3. Slutligen finns problemet att locka hit utländska experter för vilka svenska marginalskatter inte bara är ett samhällsekonomiskt problem.

Det är omöjligt att säga hur stort detta problem är, men det faktum att till och med Lars Ohly i ett anfall av klarsyn uppmärksammade detta i förra årets valrörelse, tyder på att det inte bara är ett teoretiskt problem.

(Och på sedvanligt svenskt manér finns en patch av högskattestaten som mildrar problemet: Den så kallade expertskatten).

Nåväl: Vad kommer att hända framöver? En hint ges möjligen i vårbudgeten, där följande figur hittas:

Av fotnot 67 i budgeten framgår att skiktgränsen flyttas upp med prisutveckling plus två procent, så att man undviker att tillväxt trycker fler inkomsttagare över gränsen. Men detta säger naturligtvis ingen om skattesatsen som kommer att gälla för den statliga inkomstskatten i framtiden...

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

References (1)

References allow you to track sources for this article, as well as articles that were written in response to this article.
  • Response
    Response: rhinestone
    Om den statliga inkomstskatten - Berghs Betraktelser - Berghs betraktelser

Reader Comments (9)

Då återstår det ju bara att utforma en skattereform som sänker den statliga inkomstskatten utan att öka ojämlikheten i disponibla inkomster. Har du förslag på en sådan? Den där Waidelich verkar vara i desperat behov av en politik, så timingen vore ju utmärkt.
14 apr | Unregistered CommenterMartin
Japp. Jag ska lansera den på arbetarrörelsens tankesmedja om någon månad.
14 apr | Unregistered Commenterbergh
De samhällsekonomiska nackdelar du nämner vill jag mena är teoretiska fantasifoster. De flesta löntagare, i synnerhet höginkomsttagare, har en 8-timmars arbetsdag och har obetald övertid. Sambandet mellan arbetade timmar och lön finns inte på det sättet du beskriver.

Skatteeffekten är inte det huvudsakliga beslutskriteriet vid jobb-byten, utan arbetsuppgifter/möjligheter och bruttolön spelar långt större roll.

För utländska experter finns kanske ett problem, men det brukar företag kunna ta sig förbi med diverse förmåner inom tex bostad/bil/hemtjänst etc. Det är inte ett problem bland de största. Det stora problemet med att locka hit experter är snarare våra långa svåra vintrar och att det är svårt att få nya vänner och bekanta bland de svala svenskarna.

Sedan finns stora grupper som vill jobba heltid men inte kan hitta heltidsjobb.

-elefanten du inte vill se eller ta i är att inkomstskillnaderna växer och att de svagas tidigare stöd, staten, inte längre vill stödja dem utan är mest intresserat av att betala av på statsskulden.
26 apr | Unregistered CommenterTure
Ture, du diskuterar nivåer (de _flesta_ löntagare, de _huvudsakliga_ beslutskriteriet, inte ett problem _bland de största_). Det utesluter inte att förändringar på marginalen (som jag diskuterar) kan ha betydande effekter, eftersom _vissa_ kan variera sin arbetstid, andra kriterier än det huvudsakliga _också_ spelar roll osv.

Annorlunda uttryckt: Det är naturligtvis sant att de flesta inte ändrar sin arbetstid för att den statliga inkomstskatten sänks. Men det är också sant att det räcker att några få gör det för att skattebortfallet av sänkningen ska bli litet eller noll.

Man bör även beakta att arbetstidsvillkor kan ändras när avtalen förhandlas om, så villkoren du beskriver som "8-timmars arbetsdag och har obetald övertid" är (bokstavligt talat) inte skrivna i sten.
27 apr | Unregistered Commenterbergh
Som anhängare av evidensbaserad politik blir jag lite fundersam när du använder uttryck som "utesluter inte", "kan ha betydande effekter" och "kan ändras". Är detta ett uttryck för tvivel på extern validitet i tidigare studier, eller för att teoretiskt måhända plausibla mekanismer inte genererat det empiriska stöd man skulle önska?
27 apr | Unregistered CommenterMartin
Ingetdera, vilket jag hoppades skulle framgå av sammanhanget.

Det är ett rent logiskt resonemang: Det faktum att de flesta inte ändrar sin arbetstid utesluter inte att vissa gör det. Vilket gör utbudselasticiteten liten, men inte obefintlig (vilket ju är exakt vad empiriska studier brukar hitta).

Mot den bakgrunden ter sig resultat som exempelvis dessa:

http://ideas.repec.org/p/iza/izadps/dp3088.html

för mig högst rimliga.
28 apr | Unregistered Commenterbergh
Okej, men hur långt kommer man med detta logiska resonemang? Det faktum att empiriska studier brukar hitta en liten men inte obefintlig utbudselasticitet utesluter inte att den i populationen är lika med noll eller negativ.
1 maj | Unregistered CommenterMartin
Resonemanget var avsett för Tures kommentar, inte mer än så. Ditt andra påpekande är såklart också logiskt korrekt, men det blir intressant först om någon faktiskt hävdar att effekten i populationen är noll eller negativ, vilket jag inte vet någon som gör.
2 maj | Unregistered Commenterbergh

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.