Om SNS-rapporten och den nu pågående debatten kring denna
8 sep 2011, kl 13:22 | Samhälle och politik 
Efter att ha bevistat gårdagens SNS-seminarium och snabbläst boken, har jag några randanmärkningar, dels på innehållet men framför allt på reaktionerna på boken. Innehållet först:
1. Rubriken på DN-debatt stämmer inte. Den är ett snarare ett slående exempel på hur ‘absence of evidence’ feltolkas som ‘evidence of absence’. Man behöver dock inte läsa mer än hela ingressen för att inse detta: Avslutningen “Vi kan inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna har infriats” är något annat än rubriken “Privatiseringar i välfärden har inte ökat effektiviteten”.
2. Effekten av konkurrens kan inte utvärderas genom att jämföra fristående enheter med offentliga. Om konkurrens fungerar, påverkar den både privata och offentligt drivna alternativ. Författarna skriver också detta – men boken är ändå försedd med massor av diagram och figurer som jämför fristående enheter med offentliga, vilket ger ett lite ambivalent intryck.
Nåväl: En felaktig rubrik på DN-debatt, och forskare som fullt begripligt försöker kompensera bristen på kontrollerade experiment med deskriptiv statistik – det är väl inget att gå i taket över? Jo, tydligen. Reaktionerna är många, orden är yviga. Storstad-Marika har en rad exempel och länkar. Noterade själv att Svenskt Näringsliv skriver så här:
– Vi instämmer i att det behövs mer studier av kvaliteten i vård och omsorg. Men att som Laura Hartman dra slutsatsen att ”det inte räcker med ideologisk trosvisshet som beslutsunderlag” känns konstigt. Särskilt som den nationella patientenkäten som besvaras av 100 000 svenskar visar att av de 20 vårdcentraler som får högst sammanlagt betyg är 17 privat drivna.
Hur snällt jag än läser detta, kan mening två tolkas som att SN lutar åt att det räcker med ideologisk trosvisshet som beslutsunderlag. Mening tre inleds som vore den ett argument för mening två, men är bara ett lösryckt påstående som på inget sätt motsägs i SNS-boken. Även på seminariet förklarades ju explicit varför kundvalsenkäter är svåra att använda som bevis för konkurrensens kvalitetseffekter.
Även andra reagerar underligt: Gunnar Hökmark skriver att “SNS tror på monopoltiden”, Jonny Munkhammar ställer förment retoriska frågor (‘Varför skulle då både brukare och medarbetare vara nöjdare på privata enheter? Och varför kan inte det tas som belägg för en kvalitetsökning?’), frågor som alltså besvaras både i rapporten och på seminariet. Politiker som på detta sätt avvisar vad forskare säger om kunskapsläget, får naturligtvis svårare att vid andra tillfällen trovärdigt stödja sig på forskningen.
På det hela taget tycks det vara mycket ryggmärgsreaktioner, och inte så mycket intellektuell diskussion.
SNS själva har dock redan lagt ut en rättelse rörande påståendet att friskolor kan välja sina elever: De kan de inte. Däremot kan de använda kötid som kriterium för vilka elever de tar emot.
Reader Comments (24)
MVH
Eva Berglund
Hade Svenskt Näringsliv varit konkurrensutsatt hade man sannolikt inte ägnat sig åt sådana dumheter...
I västerländsk etisk tradition är det som ökar människans autonomi och självbestämmanderätt alltid av godo. Det kan förvisso vara statliga ingrepp ökar autonomin, men att minskade valfrihet skulle göra det är ganska otroligt - kan knappt komma på ett teoretiskt fall.
Men viist är det ideologi:
1964 gick socialdmeokraterna till val på Valfrihet!
Föräldrar till barn som går i friskola tjänar mer än andra föräldrar. Alltså har friskolor en positiv effekt på föräldrars inkomster.
Jag har inte sett de borgerliga opinionsbildarna använda detta "argument". Än. Men man ligger farligt nära i sin argumentation. Och det faktum att man hela tiden försöker dra en massa växlar på selektionseffekter, confirmation bias, justification bias och en massa andra konstigheter gör det omöjligt att föra en seriös debatt.
du menar lika omoligt som det ar att fora en debatt med vissa socialdemokrater om "vinst i vardsektorn"?
Men du verkar vara av annan uppfattning? Utveckla gärna. Och om inte, finns ju här ett urmärkt tillfälle att föra en saklig diskussion och visa att det faktiskt finns borgerligt sinnade debattörer som värderar forskningens frihet.
Visst har vissa borgerliga debattorer lommit med tveksamma argument runt detta amne, jag forsokte bara belysa att sa har aven vansterdebattorer (och forskare) gjort - framforallt genom att tolka brist pa bevis for goda effekter som bevis for att dessa goda effekter inte finns. Att bara kritisera den ena sidan kanns darfor som ett klart exempel pa selection bias :-)
Vidare, att privata organisationer argumenterar emot forskning (med bra eller daliga argument) behover inte betyda att man inte varderar forskningens frihet. Att foresla forbud av vissa driftsformer innebar daremot att man inte varderar frihet.
Först avvecklar & försvagar man (fast den officiellt användes begreppet "besparing") den offentligt uppbyggda verksamheten, under många år! Sedan påbörjar man en "privatisering" (fast detta begrepp igentligen är en ren mytologik konstruktion utan vare sig någon sanning eller tendens till en sådan - "privat" här innebär i de flesta fall att man tillåter utsugning av skattemedel till multinationella företag utan någon förankring i landet annat än i hjärnan på en del välmutade tjänstemän) utan motstycke i svensk historia! Det ifrån den låga nivå på den offentliga verksamheten man själva varit med om att skapa. Syftet med politiken är tydligen att vi "vanliga medborgare" inte ska ha något medinflytande på verksamheter vi själva finansierar! Detta är inte bara ytterligt odemokratiskt - det är ett rent hot emot individen & allas vår syn på vad demokrati igentligen är!
Är regeringen bara den i princip laglösa rovdjurskapitalismens förlängda arm? Jag besvara den frågan med JA - & så länge inte alla människor i landet börjar protestera, kommer snart en fruktansvärd kapitalistisk nattväktarstat avteckna sig där all medmänsklighet & omtanke är som bortblåsta! Denna stat är, precis som i boken "1984", en stat fylld med övervakning & kameror & kontroll över oss, fast nu inte i någon totalitärt styrd
vänster regim, utan i en totalitär kapitalism i vilken människor likt hjärntvättade kollin tvingas till knäna & ner i stoftet!
En uppriktig fraga:
Du sager att "Hur snällt jag än läser detta, kan mening två tolkas som att SN lutar åt att det räcker med ideologisk trosvisshet som beslutsunderlag."
Min fraga ar: i de fall det inte finns nagot beslutsunderlag som pekar at antingen den ena eller den andra sidan sa kan beslut nastan per definition bara tas baserat pa ideologi. Varfor ar det i sa fall varre att anse att skolor skall fa drivas i privat verksamhet an att de bara skall fa drivas av staten? Anledningen till att staten borjade driva skolorna fran borjan var val anda for att man ansag att marknaden inte var kapabel till det (market failure). Bor inte bevisbordan ligga pa de som vill forbjuda friskolor att visa pa fortsatt market failure snarare an pa de som inte vill forbjuda?
Men valfrihet kan självklart vara ett egenvärde också, det har jag inga problem med.
Därutöver är det väldigt oroväckande att borgerlighetens kravmaskiner tar så lätt på brister i genomförandet av valfrihetsreformerna. Om man nu drivs av en ideologisk övertygelse om att valfrihet är bra och kommer alla till del, så borde man ju vara uppriktigt oroad över rapporter om betygsinflation, cream skimming och så vidare.
Att man tvärtom skjuter på budbäraren är i mina ögon en tydlig signal om att man inte har ärligt uppsåt: att fortsatt göra övervinster på politikernas inkompetens tycks ha blivit viktigare än att ge brukarna tillgång till valfrihetens frukter på jämlika villkor.
Centralplanering ar notoriskt dalig pa valfrihet.
Vidare staten/den offentliga sektorn och samhallet ar inte samma sak. Bade den privata och den publika sektorn ar delar av samhallet.
Tvärt om, möjligheten finns att privata verksamheter alla låter sin pedagogiska profil konvergera till vad som uppfattas vara en sorts generell preferens för att maximera sin rekryteringsbasis. Det finns alltså ingenting som garanterar att privata verksamheter konkurrerar sig genom att nicha och specialisera sin verksamhet utan snarare konkurrerar med varumärkesbyggande. Det kanske ni tycker är valfrihet. Personligen tycker jag inte det. Och min vilja till valfrihet räkas ju också, eller hur?!
Visst finns det inget som garanterar att privata verksamheter nischar sig, men det finns annu mindre som garanterar att statligt agda verksamheter gor det. Empiriskt vet vi ju ocksa att ju mindre statlig inblandning desto storre valfrihet (utom i vissa specifika fall dar marknaden kanske inte hade erbjudit nagot alls).
Fler alternativ ar per definition storre valfrihet. Men visst raknas din "vilja till valfrihet" ocksa, dock skulle jag sjalv foredra om du avstod fran att forsoka tvinga pa oss andra dina val.