Ännu mer om finanskrisen
Jag börjar äntligen landa i mitt projekt att begripa finanskrisen och hanterandet av densamma. En slutsats är att frågan om krisen var marknadens fel eller politikernas är felställd. Krisen var inte en fråga om marknad vs politik eller höger vs vänster. En mer relevant konfliktdimension är en finansiell och politisk elit vs alla andra.
Ska försöka skriva något mera samlat, men länkar här ytterligare två pusselbitar:
1. En artikel om en psykologisk studie som
finds that people are strongly motivated to perceive the socioeconomic system they live under as fair and just, and links this pro-status-quo impulse with a reluctance to protest against the Wall Street bailout.
2. En Econtalk-diskussion med Simon Johnson om slutsatserna i boken 13 bankers. Jag delar Johnsons analys, men har inte funderat klart på hans slutsats:
Johnson argues for capping the size of banks in order to reduce the danger of systemic risk and the too-big-to-fail excuse for bailing out banks.
Uppdatering: Via Niclas kommentar hittar jag följande bild från Mario Rizzo, som tycks göra en snarlik analys:
Reader Comments (6)
Angående argumentet om för låga räntor, så såg jag att Greenspan i en intervju menade att Federal Reserve försökte få upp räntorna i två omgångar med misslyckades och att det inte fanns någon strategi som skulle lyckats bättre. Har du några kommentarer om detta? Hur stark är kopplingen mellan styrräntan och bankernas utlåningsränta?
Jag tror det ligger en del i kritiken mot FEDs räntepolitik runt 2001, men de fundamentala problemen är helt andra.