Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Andel jobb utan krav på särskild yrkesutbildning | Main | Krönika om arbetsmarknaden i SvD »
fredag
okt182013

Bör privat äldreomsorg dömas ut?

Jag blev förvånad när jag hörde att forskaren Marta Szebeheley enligt nyhetsrapporteringen "dömer ut privat äldreomsorg". Jag läst en hel del av vad hon skrivit, och även om jag anar en kritisk underton mot marknader och konkurrens brukar hon vara ganska nyanserad. Min bild av forskningen är att den definitivt inte ger skäl att döma ut privat äldreomsorg helt.

Jag letade upp rapporten, hittar på sid 272 "Summary of findings: Consequences of marketization" en tabell som är tänkt att sammanfatta forskningen: 

NewImage

 

Som synes finns flera tecken på vissa besparingar, men också på lite lägre personaltäthet och kanske fler timanställda i vinstdrivande enheter, men generellt sett inga stora skillnader (for-profit = FP, non-profit = NP). Knappast skäl att helt döma ut privat äldreomsorg.

Dessutom kan jämförelserna i rapporten mellan vinstdrivande och icke-vinstdrivande verksamheter knappast tolkas som effekter av konkurrens (eller 'marketization'). En viktig poäng med konkurrens är ju att mångfalden i kombination med valfrihet skapar ett lärande som förbättrar alla verksamheter, oavsett huvudman och eventuellt vinstmotiv.

I Sverige skulle den effekten alltså möjligen kunna synas på kommunnivå. Den enda studie jag vet som testar en sådan effekt är Bergman m fl som undersöker effekten av att handla upp äldreomsorg i konkurrens, snarare än att kommunen producerar in-house. Ur abstrakt:

The results indicate that procurement significantly increases non-contractible quality as measured by survival rate, reduces the cost per resident but does not affect subjectively perceived quality.

Bergmans studie är intressant nog inte ens nämnd i rapporten Marta Szebehely och Gabrielle Meagher.

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (5)

Syns det inte skillnad på Sverige o dom andra.
Sverige har väl lägre empati, moralen flyttas genom att vi hela tiden säger att AB är enbart till för att maximera ägarnas vinst.
Vi säger att bidragstagare är tärande, åldringsvården är ju att leva på nån annan, vi flyttar normerna, vi splittrar familjeband.
Dom som tar hand om det som görs inom det 'offantliga' har 'modernare normer' där vinst blir mer viktigt än att vara human, girig helt enkelt.
Hur beter man sig om morsan o farsan är på det vårdhem där jag jobbar, vårdar man 'dom andra' sämre ?
Jag har läst Bergman m fl och den studien kanske skulle varit nämnd - men den är inte övertygande, snarare en illustration av ett kunskaps- och metodgap mellan ekonomer och kliniskt orienterade analyser. De vill förklara variation i förändrad mortalitet med huruvida kommunerna upphandlat minst ett äldreboende eller ej. Är det rimligt att tro att det skulle kunna finnas ett verkligt sådant kausalt samband?

Själva ansatsen att sätta sig och räkna på statistisk korrelation utan att ha någon ide om de faktiska verkningsmekanismerna är tyvärr en vanlig "sjuka" när ekonomer skall studera sjukvård/äldreomsorg. Jag undrar om någon, geriatriker eller epidemiologer har nån bra bild av vilka egenskaper i äldreomsorgen eller andra faktorer som kan förklara kommunvis variation i olika åldersgruppers mortalitet, och att då bara sätta sig att räkna håller inte. Sett en del exempel från inte minst den engelska vårddebatten på samma metodproblem. En studie från LSE (Zack Cooper m fl) ville förklara skillnaden i förbättrad överlevnad efter hjärtinfarkt med huruvida kliniker i de studerade geografiska områdena hade små marknadsandelar inom ortopedi och kirurgi (proxy för "konkurrens"). Cardiologer, som har en helt annan blick för vad som kan vara kliniskt relevant och vad som kan tänkas påverka mortaliteten efter infarkt, hade väl trott att författarna var helt sjukvårdsokunniga, och ointresserade - om de läst sådana försök till analyser.

Fredrik Westander
Fredrik, det var ingen rättvisande beskrivning av studien, som fokuserar på flera variabler. Viktigaste resultatet är väl att upphandling tycks ge lägre kostnader utan att det går ut över de äldres hälsa.

Till skillnad från många andra studier i Szebehelys & Meaghers antologi har Bergman m fl en ansats som åtminstone teoretiskt skulle kunna fånga den kausala effekten av att upphandla äldreomsorg.
18 okt | Unregistered Commenterbergh
Jag hittar inte hur Bergman et al blivit peer-reviewad.
23 okt | Unregistered CommenterNymnchen
Andreas - jodå, jag vet att Bergman m fls uppsats innehöll även andra resultatmått (brukarenkäterna som SoS driver, kanske något annat?), men jag betvivlar starkt att de är av den kvaliteten att de bör användas för dessa ändamål.

Bortfallet bör vara stort, i ljuset av demensförekomsten i boenden, förmodligen frånvaro av bortfallsanalys (känner ej till att någon sådan har gjorts och att slutsatser dragits) m m. Dessa enkäter är ju tillkomna för att kunna visa upp nåt slags kvalitetsmått, men det innebär ju inte att de duger för vetenskapliga studier. Bruset är ju enormt, om man har ambitionen att diskutera relationen mellan kostnader och kvalitet, eller mellan upphandling/ej och kostnader. Såvitt jag vet har inte någon ide alls om casemixvariation (grad av av sjuklighet) på ett äldreboende; och man kan misstänka att det finns skillnader mellan kommuner - eftersom biståndsbedömningarnas trösklar kan variera.

Din bild av slutsatsen från studien: Jag tror inte vi är i närheten av att kunna förklara/beskriva ett samband mellan kostnader och effekter på de äldres hälsa; helt enkelt därför att vi inte har några bra data om hälsoeffekter från insatser i äldreomsorgen.

Jag sysslar med kvalitetsmätning i sjukvården, som ju får anses ha jämförelsevis goda kvalitetsdata, men sätter man ribban högt och nagelfar alla våra kvalitetsmått, så är det inte många som håller för den typen av ambitiösa studier (effekter på kvalitet av kostnader).

Jag tycker nog att det är ett generellt problem att ekonomer/forskare utan sakkunskap från det område de vill studera (som sjukvårds-äldreomsorgskvalitet) förleds att dra slutsatser som de inte hade gjort om de haft dels insikter i kvalitetsmätningarnas brister, dels haft insikter i hur de sakkunniga (kardiologer-överlevnad vid hjärtinfarkt) menar att man förklara den uppmätta kvalitetsvariationen.

Men jag får väl återkomma med denna kritik i offentlig debatt.

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.