Om Malmökommissionen – del 1
27 mar 2013, kl 18:14 | Samhälle och politik Malmökommissionen har alltså lämnat slutrapport. Här rapporterar Sydsvenskan om förslagen. Ska något positivt lyftas fram tycks förslagen åtminstone vara mer konkreta än framtidskommissionens.
Så här beskriver Sydsvenskan förutsättningarna:
Utgångsläget var att Malmö redan är bra på både ekologisk och ekonomisk hållbarhet, men saknar motsvarande framgångar när det gäller social hållbarhet.
Varningsklockor ringer. Kan verkligen ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet separeras på detta sätt? Min erfarenhet är tyvärr att de som gör denna uppdelning ofta vill kunna föreslå åtgärder och reformer inom det sociala (eller ekologiska) utan att hämmas av funderingar kring vad dessa reformer kostar. Det lugnar inte heller att kommissionen arbetat under förutsättningen att Malmö redan “är bra på … ekonomisk hållbarhet”.
En annan varningsklocka ringde när kommissionen bjöd in Sir Michael Marmot, med väntad effekt på nyhetsrapporteringen:
Världsledande forskare som visat att ens plats i den sociala hierarkin hänger ihop med hur länge man lever. Till exempel lever Oscarsvinnare i genomsnitt fyra år längre än någon som bara nominerats.
Påståendet om Oscarsvinnare är orimligt och har visat sig vara felaktigt (forskningsartikel, förklaring). Marmots bok Statussyndromet är förvisso betydligt bättre än Jämlikhetsanden.
Kommissionens sammansättning signallerar inte någon större bredd, varken ideologiskt eller ämnesmässigt:
Ordförande: Sven-Olof Isacsson, professor emeritus i socialmedicin, Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.
Kommissionärer
Nihad Bunar, professor i barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet och Polishögskolan i Stockholm.
Eva Engqvist, vice rektor Malmö högskola.
Ulf Gerdtham, professor i hälsoekonomi, Lunds Universitet och Skånes universitetssjukhus.
Marie Köhler, barnhälsovårdsöverläkare i Malmö, verksamhetschef för kunskapscentrum för barnhälsovård i Region Skåne.
Annelie Larsson, chef för sociala resursförvaltningen Malmö stad.
Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör Malmö stad.
Kerstin Larsson, chef för forskning och utveckling inom skola och utbildning, Malmö stad.
Katarina Pelin, miljödirektör Malmö stad.
Sven Persson, professor i pedagogik, lärarutbildningen Malmö högskola.
Maria Rosvall, docent och överläkare i socialmedicin, Lunds universitet.
Tapio Salonen, professor i socialt arbete, Malmö högskola.
Mikael Stigendal, lektor i sociologi, Malmö högskola.
Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi, verksam vid Chess (Centre for Health Equity Studies), Karolinska institutet och Stockholms universitet.
Per-Olof Östergren, professor och överläkare i socialmedicin och global hälsa, Lunds universitet.
Ämnesmässigt är det socialmedicin, sociologi och socialt arbete som dominerar. När förslagen kom, var de väl ungefär som väntat.
Här kan hela rapporten läsas. Hittills har jag bara läst sammanfattningen. Återkommer!
Reader Comments (3)
Men mot denna bakgrund förvånar det mig att kommissionens förslag är ett sådant sammelsurium av åtgärder; de flesta dessutom så vagt formulerade att det kommer att vara lätt för framtidens politiker att betrakta dem som åtgärdade. Framför allt mot bakgrund av att det idag finns ganska mycket kunskap om hur det sociala arvet ser ut och vilka motåtgärder som kan tänkas vara verksamma respektive inte verksamma, är det märkligt att kommissionen tycks vilja ha mer av allt åt alla.
Fast kanske är detta, som du skriver, en konsekvens av utgångspunkten att Malmö redan är (och uppenbarligen förutsätts föbli) bra på "ekonomisk hållbarhet".
Jag är inte säker på att jag saknar något särskilt ämne, men vad jag kan se är ingen vid socialhögskolan i Lund, är det inte en smula förvånande?