Vad vi lär av Reinhart&Rogoff-misstagen
23 apr 2013, kl 0:17 | Lite väl akademiskt, Samhälle och politik I korthet: Reinharts och Rogoffs (2010) kända resultat, att länder med offentlig skuld över 90 procent av BNP har markant lägre ekonomisk tillväxt, har visat sig bero på beräkningsfel, varav åtminstone ett – utelämnandet av fem länder i början av alfabetet – anses tämligen pinsamt.
För mer bakgrund, se WSJ, CEPR, The Monkey Cage – och Ekonomistas.
Vad vi inte lär av detta:
1. Hur viktigt det är med peer review.
Många har pekat på att studien kom i maj-numret av American Economic Review, dvs numret där papper från den största nationalekonomiska konferensen publiceras utan den vanliga granskningen. Det stämmer, men sanningen är att liknande fel mycket väl skulle kunna finnas i de bästa tidskrifterna.
2. Att man inte ska använda excel
Det har fnissats en del åt att R&R använde Excel för sina beräkningar. Ett program som stata skulle förvisso inte glömt bort fem länder i början på alfabetet, men det kan bli minst lika tokigt när forskare inte riktigt vet exakt vad ett stata-kommande gör. Excel är ett utmärkt program – använt på rätt sätt.
3. Att det vetenskapliga stödet för besparingar i högt skuldsatta länder har fallit
Oavsett hur man tolkar forskningsläget i frågan torde just R&Rs spela ganska liten roll på marginalen, i synnerhet då det är troligt att kausaliteten går från ekonomiska problem till hög skuldsättning, snarare än omvänt. Tillväxteffekten av skuldsättning torde bero på vad skulden finansierar.
Så vad lär vi oss?
Jag tycker mig ha fått vatten på tre av mina favoritkvarnar…
1. Var skeptisk till ateoretisk, datadriven makroekonomi.
Förenklingar och tumregler har förvisso ett värde genom att skapa struktur och begriplighet även för sådant vi inte fullt ut förstår. Om det vore en slående robust regularitet att skuldsättning över just 90% skapar tillväxtproblem vore det självfallet suggestivt. Men så tycks inte vara fallet den här gången
2. Uppmuntra – och genomför – replikationsstudier!
Felet upptäcktes för att studenter fick i uppgift att replikera ett känt forskningsresultat i utbildningssyfte. Det är en utmärkt undervisningsmetod som med betydande sannolikhet kan göra studenterna berömda.
3. Lämna ut data så att andra kan granska resultaten.
Som Victoria Stodden konstaterar:
… if Reinhold and Rogoff had been in the habit of making their data and code available so that their results were reproducible, they would have caught such errors themselves before publication.
Reader Comments (5)
Alla länder som inte har euro - USA, England, Japan, Sverige osv. - har ju kunnat låna till låga räntor trots hög statsskuld. Vad är det som någonsin talat för att de varit tvugna att omgående skära ner på utgifterna? Har marknaden (som gärna lånar ut pengar till låg ränta) fel?
Och ibland har vissa aktörer - ibland de flesta - på marknaden fel, som när exempelvis Greklands statslåneränta föll pga euromedlemskapet trots att landets fundamentala problem (när det gäller exempelvis förmåga att driva in skatt) var så gott som oförändrade.
En intressant fråga är om marknaden då spekulerade i att Greklands lån i praktiken backades av ECB och i vilken utsträckning det faktiskt var (är) så.
Och vart finns det vetenskapliga stödet för att en inflation på typ 5, ja kanske upp till 10% skulle vara skadlig? Om jag minns saken rätt hade t.ex. Sydkorea en inflation på i snitt ca 20 procent per år under sina rekordår.
Ökade skulder ger ju skenbar BNP, typ ROT, man byter plåttak en gång i onödan sen som vanligt igen, räntorna tar ju till slut hand om det som skulle skapa BNP eller nästa underhåll.
Men detta måste ju då också betyda att GP gjorde fel som sk. sanerade ekonomin.
Eller?
"Var skeptisk till makroekonomi." ;)