Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Skriva uppsats i nationalekonomi eller statsvetenskap? | Main | Vad vi lär av Reinhart&Rogoff-misstagen »
måndag
apr292013

Gästinlägg om JobbMalmö

För första gången någonsin: Ett gästskrivet inlägg här på Berghs betraktelser.

Författare: Lina Maria Ellegård

Bakgrund: Sydsvenskans granskning av JobbMalmö


Läser i Sydsvenskan (19/4) att sambon till en högt uppsatt Malmöpolitiker genom ett telefonsamtal till högste chefen för kommunens program för arbetssökande, JobbMalmö, lyckats få praktik och senare anställning inom kommunen. Att kontakter är viktiga i arbetslivet är inget nytt. Icke desto mindre är händelsen stötande.

Initialt tänker jag att det som skaver i sammanhanget är att sambon genom sin kontakt har prioriterats över andra med samma behov, men utan kontakter. Det torde inte behöva påpekas att kommunens förvaltningar skall behandla alla invånare lika. Men det räcker inte att ange brist på likabehandling i serviceutövningen som motivering till varför händelsen ifråga är problematisk.

Låt oss säga att serviceutövningen var klanderfri, men att det vid en kartläggning av Malmös tjänstemän framgick att merparten kom från samma tre familjer. Exemplet synliggör att korruption kan frodas även om kommunens förvaltningar (t.ex. JobbMalmö) behandlar alla invånare lika i sin serviceutövning.  Kanske hade sambon till följd av sitt förhållande med en inflytelserik person förr eller senare anställts inom kommunen ändå. Detta alternativ tycks minst lika stötande som att JobbMalmö ger sambon företräde i kön. Samtidigt tycks det absurt att kräva att kommunen ska behandla alla invånare lika även vid anställningsförfaranden - självklart måste kompetens, något som skiljer sig mellan invånarna, vara avgörande.

Som ekonom kan jag dessutom inte låta bli att fundera på effektiv användning av skattekronorna; att anställningsprocessen inte drar ut i det oändliga har ur den synvinkeln också ett värde. Att använda sig av kontakter är som bekant ett effektivt sätt att korta anställningsprocessen, förvisso till priset av att vissa kvalificerade kandidater aldrig får chansen att visa vad de går för.

Även här bjuder Sydsvenskans granskning av JobbMalmö på ett illustrerande fall. Partnern till en annan politiker har nämligen anställts som arbetsmarknadssekreterare, utan att anställningen varit formellt utlyst och med fel högskoleutbildning. Sannolikt är arbetet av den karaktären att partnern (liksom sambon ovan) kan göra ett bra jobb utan exakt "rätt" utbildning. Icke desto mindre är det problematiskt att hon rekryterats vid sidan av en vanlig anställningsprocedur.

Jag drar mig till minnes hur jag själv via kontakter en gång rekryterades som handläggare till en numera statlig myndighet. Extra intressant i sammanhanget är hur jag senare, då en kort arbetstopp uppstod, tipsade arbetsgivaren om ett antal bekanta som för närvarande sökte arbete.

Alla anställdes, vilket ur ett korruptionsperspektiv måste anses lika problematiskt som fallet ovan. Samtidigt gällde det ett antal månadslånga anställningar, med en arbetsuppgift som i princip hade kunnat utföras av en dator; ur ett effektivitetsperspektiv hade det varit huvudlöst att dra igång en omständlig rekryteringsprocess för att tillsätta tjänsterna.

Slutsatsen av det hela är dock inte att jag (och min f.d. arbetsgivare) gjorde rätt, utan att offentliga organisationer bör ha ramavtal med bemanningsföretag för att med kort varsel kunna klara arbetstoppar inom områden med låga till medelhöga kvalifikationskrav. Förekomsten av t.ex. vikariepooler inom förskolan och skolan är ett liknande sätt att lösa problemet på. Givet de nu avslöjade fallen tycks det dock finnas fler verksamheter som är i behov av pooler.

För arbeten med höga kvalifikationskrav bör istället längre anställningsprocesser accepteras, för att sökandet efter rätt person ska kunna ske på ett rättssäkert vis. (Ja, skillnaden är att mer komplicerade arbetsuppgifter betingar ett högre värde. En längre rekryteringsprocess kan därför vara motiverad ur ett effektivitetsperspektiv.)  Undviker ändå kommunen/myndigheten att utlysa tjänsten, som fallet med JobbMalmös arbetsmarknadssekreterare, återstår kanske bara att vi medborgare tackar och uppmuntrar journalister som Jens Mikkelsen och Olof Westerberg, vars arbete gör det mer obekvämt för kommunala aktörer att utnyttja sina positioner.

Lina Maria Ellegård

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (1)

Mustigt med gästinlägg!! ;-)
6 maj | Unregistered CommenterHenrik

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.