Effekten av politiskt motiverat bistånd

En säregen workshop i Pontresina avslutade min semester, och uppmärksammade mig på en hel del intressant forskning. Ett exempel:

När Yemen satt i FN:s säkerhetsråd och röstade nej till operation Desert storm, hördes en amerikansk delegat efteråt säga att detta var för Yemen

“the most expensive vote you ever cast”,

varpå USA drog in hela sitt bistånd (70 miljoner dollar, hela historien här).

Historien illustrerar ett mönster, nämligen att icke-permanenta medlämsländer i FNs säkerhetsråd får mer bistånd av politiska skäl, och mindre när de inte längre är medlemmar. Därmed skapas en tämligen exogen variation i politiskt motiverat bistånd, som kan användas för att skatta effekten av detta bistånd.

I pappret “Geopolitics, Aid and Growth” av Dreher, Eichenauer & Gehring görs just detta. Deras slutsats:

Our results show that aid committed while a recipient has been a member of the UNSC is less effective in terms of increased economic growth. This holds in particular in autocratically governed recipient countries.

Eftersom det fortfarande saknas ett bra instrument för den totala mängden bistånd går det inte att säga något om biståndets tillväxteffekter i allmänhet – men det som ges av politiska skäl tycks vara signifikant sämre för mottagarlandets ekonomiska utveckling.

På lite sikt kan alltså Yemen mycket väl ha gynnats av att få just detta bistånd indraget.

Comments

[Eva]

Kan det inte också vara så att många av de länder som fört en skadlig ekonomisk politik (t.ex. de som genomfört "The Washington Consensu") fått mycket bistånd från t.ex. USA, medan länder som fört en mer sansad ekonomisk politik (d.v.s. länder som försökt kopiera Taiwan, Kina, Sydkorea, Japan, USA och alla andra framgångsrika tillväxtexempel - se Ha-Joon Changs "Kicking Away the Ladder") ofta fått sitt bistånd indraget?