OECD och Storesletten om invandringens fiskala kostnader

I juni kom OECDs International migration outlook, i vilken det bland annat räknats på invandringens kostnader för de offentliga finanserna. Slutsatsen, som också blev rubrik i DN och världen över:

Invandrare betalar mer till samhället än de får tillbaka

Budskapet spreds snabbt av många som gillar öppna gränser – dock inte av mig. Detta av två skäl:

1. Om studier som hävdar att effekten av invandring på de offentliga finanserna är negativ inte anses vara ett kraftfullt argument mot invandring, är studier som visar det motsatta inget kraftfullt argument för invandring.

Det är helt enkelt inte bra debattstil att ta till kostnadsargumentet endast när det verkar stödja de åsikter man hyser av andra skäl.

2. Mer problematiskt är dock att studien verkar skum: den bygger bara på tre år: 2007, 2008 och 2009. Då såg det ut så här:

Det är inte helt ointressant, men nästan. När man räknar på budgeteffekter av invandring till en välfärdsstat är det rimligt att räkna dynamiskt – välfärdsstaten är ju huvudsakligen livscykelomfördelande.

Just detta råkar den norska ekonomen Kjetil Storesletten ha gjort för Sverige i följande artikel:

Storesletten (2003) Fiscal Implications of Immigration - A Net Present Value Calculation, Scandinavian Journal of Economics., 2003, vol 105 (3), pp. 487-506.

Resultatet:

The analysis suggests that the potential gains from immigration are large, especially for immigrants who are 20-30 years old at the time of immigration to Sweden: on average more than 200,000 SEK per immigrant, or about $23,500 (using the SEK-USD exchange rate per February 2003). For immigrants older than 50 and younger than 10, the net cost is substantial; in some cases over 1.5 million SEK. An average new immigrant represents
a net government loss of 175,000 SEK ($20,500), given the baseline parameterization. The results depend crucially on how immigrants fare on the labor market and, in particular, on the expected labor participation rate for new immigrants.

Ett litet minus för de offentliga finanserna, men stor känslighet för sysselsättningsutfallen för nyanlända. Intuitivt och i linje med andra beräkningar som florerar.

Det är alltså sysselsättningen man bör fundera kring, som jag exempelvis gjorde här – och hoppas kunna utveckla inom kort.

Comments

[Pär Magnusson]

Jag skrev om just detta i en krönika nyligen.

http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3720040.ece

[bergh]

Ah, det hade jag missat! Mycket klok text Pär!

[Martin]

Och vad är det för counterfactual? Att de stannar i sina hemländer? Emigrerar till Norge? Söker asyl i Sverige men får avslag efter en lång och kostsam process? Att de aldrig blivit födda? Jag är inte så bekant med den här litteraturen men jag har svårt att se hur man skulle kunna komma fram till ett tillfredsställande svar.

[bergh]

I Storeslettens papper tolkar jag det som att counterfactual är vad som helst som innebär att de inte påverkar de offentliga finanserna i Sverige. Men frågan är intressant även för OECDs studie.

Generellt sett är det ofta intressant att fundera på implicita counterfactuals när kvantitativa effekter skattas: Jämfört med vad kostar X si och så mycket?