och välfärdsstaten fortsätter växa...
Med anledning av att valda delar av att Ratio plitar på en rapport åt Globaliseringsrådet, fick jag idag anledning att bemöta påståendet att välfärdsstatens andel av BNP minskat den senaste tiden. Jag brukar skriva att så inte är fallet, och min standardreferens är Castles (2004).
Men Castles senaste data är från 1998, så i ett anfall av ambition dök jag ner i OECDs Social Expenditure Database (via UB kommer åtminstone LU-folk åt ännu färskare siffror). Det visade sig (såklart) att OECD inte bara lagt till nya data, utan även reviderat de historiska siffrorna en smula. Nu ser det ut så här:
Totala välfärdsutgifter enligt OECD som % av BNP: [1]
1960 1980 1998 2003 (senaste tillgängliga)
Skandinavien: 9,5 22,2 26,3 26,6
Sverige: 10,8 28,6 30,5 31,3
OECD-snitt: 10,1 17,4 19,6 20,9[1] Källa: OECD Social Expenditure Database.
(Trenden är ungefär densamma för totala offentliga utgifter och totala skatteintäkter).
Slutsats: Välfärdsstaten har inte minskat. Dess tillväxttakt har dämpats rejält, men än är den positiv.
Så varför hör man stundom motsatsen? För Sveriges del jämförs stundom med 1993. Detta år föll BNP för tredje året i rad, och arbetslösheten slog rekord. Kvoten hade alltså extrema värden i både täljare och nämnare. Motiven till den spridda myten om välfärdsstatens kollaps kan var och en spekulera kring.
Och för tydlighets skull: Om orsakssambandet mellan procentsatserna och globaliseringen påstår jag här ingenting. Ett första steg är att enas om hur verkligheten ser ut, vilket kan vara nog så svårt.
Reader Comments (28)
Sedan brukar väl iofs mytbildning om välfärdsstatens förestående kollaps handla just om stigande utgifter?
Anledningen till att "nanny-staten" inte "pressas tillbaka" är kanske att det stora flertalet upplever att den levererar och därtill gör det bra. Alternativt kan det ju vara så att de som argumenterar emot "nanny-staten" uppfattas som osympatiska och högljudda företrädare för kapitalstinna särintressen.
Jag lutar nog främst åt det senare. Lägg ned Timbro, och vi kommer att få se en liberal revolution i Sverige.
Därutöver var mitt inlägg inte ett försök att starta en diskussion om vad som är ett bra eller dåligt samhälle, utan ett försök att diskutera vad vi tror händer i framtiden.
Således tänker jag inte svälja ditt trollande inläggs bete. Men det var ett bra försök, om än lite plumpt.
Om du vill lära dig mer om detta skickar jag gärna över lite artiklar. Jag misstänker dock att du är så förblindad av ideologiska skygglappar att du inte är mottaglig för rationella argument. Därmed torde en diskussion om framtida utvecklingslinjer bli tämligen meningslös.
För övrigt besvarade du inte min tidigare fråga om vilka utlandserfarenheter du baserar dina fördömanden av det svenska systemet på.
Så släpp partiboken och säg vad du tror istället.
Ett tips om du vill få igång en diskussion är nog att inte använda dig av begreppsdefinitioner som bara funkar i din lilla timbrovärld (höger kallas "center", sverigedemokraterna är socialister, osv). På så vis skulle du ge intryck av att du respekterar människor som har andra ideologiska utgångspunkter än du själv.
Det finns ett antal jeppar i Sverige och på annat håll som har som jobb att utarbeta prognoser för välfärdsstatens framtida utveckling - så jag behöver faktiskt inte basera min ståndpunkt på vad jag tror.
Lyckligvtis tycks det vara som så att de demografiska förändringarna inte har så stor effekt på det framtida behovet av välfärdstjänster som ofta antas.
Dock skall tilläggas att det råder mycket stor osäkerhet om den långsiktiga utvecklingen av 'healthy life expectancy'.
Vad gäller globaliseringen så visar väl siffrorna ovan med önskvärd tydlighet att något race to the bottom inte håller på att ske. Vilket vi kanske kan ta som intäkt för att bra skola, vård och omsorg också kan vara en konkurrensfördel i världen.
Om du däremot kan tipsa om några skribenter som anlägger ett brett historiskt och statsvetenskapligt perspektiv på frågeställningen är jag mycket intresserad. Dvs. jag är inte intresserad av att läsa ytterligare en rapport från en statligt avlönad "forskare" vars diskussion inskränker sig till hur det existerande systemet kommer att påverkas av demografiska utveckling.
Alla forskare jag känner är statligt avlönade så jag kan tyvärr inte hjälpa dig vidare i litteraturen. Hör med kamraterna på Timbro, de känner säkert till "forskare" som får sitt lönekuvert från rätt håll.
Det här tyckte jag var lite roligt, om man tar annat som ovan citerade upphovsman har skrivit. Som exempelvis:
"Måste man vara medicinskt efterbliven för att få recensera böcker i Sveriges större dagstidningar?"
Lustigt nog har han sagt det bäst själv:
"Inser du inte att du kastar lite sten i glashus där?"
Och då brukar jag ändå scora in som "libertarian" eller dylikt då jag gör en massa internettester. Kanske är det just därför jag blir lite extra irriterad på Eriks trollande, eftersom han ger sådana som mig dåligt/sämre rykte.
Nå, jag gillar i varje fall den här bloggen skarpt. Diskussionerna höll dessutom fram tills för någon månad sedan en hög nivå, som gjorde den extra intressant. Jag tror att jag såg dig, Bergh, på en restaurang på Sparta för ett tag sedan, och tänkte ge dig lite beröm, men vågade i slutänden inte. Tänk om jag tog fel? Sådant går ju inte för sig, huuu vad pinsamt det hade varit.
För övrigt tycker jag det rimmar illa med dina förment liberala ståndpunkter att ägna sig åt denna sorts marxistiska analys.
Och precis som föregående talare tycker jag att det är störande att du, precis som Timbro, på ett så kontraproduktivt sätt företräder åsikter som ligger mina egna ganska nära. Jag är den förste att medge att det är därför jag har en hangup på dessa. Men jag är också medveten om att denna ståndpunkt knappast får plats i din endimensionella föreställningsvärld.
Något att räkna på, kanske?
Martin, är det inte så att det finns en trend att många partier söker sig till mitten? Moderaterna har sökt sig mot mitten och blivit välfärdskramare och kollektivister, samtidigt som den hyggligt marknadsvänliga Mona Sahlin pratar om arbets*plikt*, vilket kan ses som ett trendbrott mot bidragsretoriken och ett steg mot mitten.
Inte för att jag förstår din aversion mot Timbro, men dessa påståenden trodde jag inte var särskilt kontroversiella.
Visserligen kan man ifrågasätta vetenskapligheten i allt hon skriver, men jag tycker att Kristina Boréus, oh den härliga socialkonstruktivisten/postmodernisten, har lite sköna poänger i sina artiklar och i sin avhandling om hur det offentliga blivit något mer liberalt inriktat. Och inget konstigt eller odemokratiskt med det - det är bara så.
(Ps, för alla er opinionfreaks out there, i nästa SOM-rapport kommer vi att få lära oss att "medianen" för en svensk subjektiv politisk uppfattning är 3.2 på en skala mellan 1 och 5, där 1 är jättevänster och 5 är jättehöger, enligt en självskattad vänster-högerdimension Ds).
Vad baserar du det på? Att borgarna vann valet sist, eller något annat?
Jag hade för mig att (sd) mest funnit sina väljare ur arbetarklass, företrädelsevis socialdemokrater. Partistrategin verkar också handla om nostalgiskt tunggumpad välfärdsstat och xenofobi.
Men kanske docenten vet bättre? (Jag antar docent eftersom du tydligen kan handleda doktorander.) Vänligen upplys. Här i en värld endast upplyst av Timbro är det så mörkt.
Martin,
En liberal revolution som förkastar liberalismen alltså? Jag antar att du då menar skvadern socialliberalism. Vad sägs isåfall om parollen "fri att inte vara vuxen!"
Så socialdemokraterna bör undvika att appellera till småföretagarna för att inte förvärra det problemet? Och nja, mitt intryck var att det var främst, men inte enbart, socialdemokrater som bytte till (sd). Inte riktigt korrekt enligt nedan: kd var värre. (sd) var den största småpartimottagaren av fd (s)-väljare.
Om man tittar på SVT:s aningen kryptiska sammanfattning (ty er korrespondent har ej tillgång till alla de fina databaser som säkert finns därute) http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=56673
så var rangordningen av bytare från etablerade partier till (sd), i vad jag antar är andel av respektive grupp:
1. kd (2.0)
2. s (1.4)
3. v, mp(1.3)
4. c, m (1.0)
5. fp (0.8)
(sd) verkade dock än mer populärt som missnöjesmagnet. Se tabellen hos SVT.
Om man tar bort kapitalets brutala särintressesideologer som nu ruvar på Timbro och sätter in någon vänskaplig figur (som alltså uppfattas på annat sätt) så kommer svensken att omfamna timbroiternas ideologi? Tja, man kan ju alltid hoppas.
(Fast skrev inte Bryan Caplan en bok som var aningen negativ till detta?)