Phelps: Varför får han priset?
9 okt 2006, kl 13:22 | Lite väl akademiskt, Samhälle och politik Årets ekonomipristagare är alltså Edmund S Phelps, framför allt för hans fomella analyser rörande insikten att man inte varaktigt kan skapa sysselsättning genom att låta inflationen skena iväg. Ur motiveringen:
Indeed, it implied that there was no long-run tradeoff between inflation and unemployment, as there could be no permanent discrepancy between actual and expected inflation.
Är det verkligen Phelps som ka ha priset för detta? Vad hände med Lucas och Friedman, tänkte jag. Men Lucas kom några år senare och använde rationella förväntningar där Phelps använde adaptiva. Rörande Friedman (som fick priset redan 1976) förklarar de sig så här:
Unlike Phelps, Friedman did not embed his discussion of inflation and unemployment in a formal model.
Dessutom går idéerna längre tillbaks än så:
As recognized by Phelps (1968a), the idea that perfectly anticipated inflation has no real effects on the economy had appeared in earlier studies, such as Lerner (1949). However, this literature had not integrated this hypothesis within explicit models of unemployment and wage dynamics.
Således: Phelps är en av dem som ska tackas för den makroekonomiska stabiliteten med låg inflation:
The theoretical underpinnings for the policy of inflation targeting, which many central banks have adopted since the early 1990s, are to a large extent derived from the framework developed in Phelps’s 1967 paper.
Så varför faller inte arbetslösheten när både inflation och inflationsförväntningar stabiliserats på låg nivå? Den senare Phelps har funderat på den frågan också - vilket också nämns i motiveringen:
Efficiency wages (som Phelps kallde incentive wages): Företag finner det lönsamt att betala folk löner över jämviktslönen eftersom det lockar fram lojalitet och produktivitet hos de anställda
Hysteresis: Hög arbetslöshet tenderar bita sig fast när färdigheter blir mindre aktuella och folk deppar ihop ("an increase in unemployment may turn out to be (partially) irreversible, as a result of workers’ loss of skill and morale.")
Mest förvånande för mig var att Phelps (och Arrow) tydligen är standardreferenser när det gäller statistisk diskriminering:
When individual productivity is measured with error, it may be worthwhile [for employers] to use group data – information on average productivities in the group to which an individual belongs – so as to improve predictions about an individual worker’s productivity. A consequence of such behavior is that individuals with the same characteristics may be treated differently.
På det hela taget ett pris som få ekonomer torde bli arga eller särskilt exalterade över. Jag skulle gissa att Phelps stått på listan ett bra tag i syfte att dammas av när de behövde lite andrum efter kärnvapenkapprustning (Schelling) och globaliseringsdebatt (Stiglitz).
Reader Comments (8)
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=579054&previousRenderType=6
Utifrån ditt inlägg kan man nästan tro att Phelps talar om "naturlig arbetslöshet" i den friedmanska meningen (eller nyliberala om man så vill). Någon marknadsliberal är han ju knappast om man läser DN...
I och för sig kan man väl ifrågasätta premissen att NAIRU, jämviktsarbetslöshet, naturlig arbetslöshet eller vad man nu vill kalla det har någon politisk slagsida. Åtminstone att det har en slagsida åt något håll, kanske det är bättre att säga att det har en slagsida från. Någon sade angående Phelps att i Sverige så omfamnas hans idéer av alla utom vänsterpartiet. Det stämmer på ett ungefär.
Om man tänker på jämviktsarbetslöshet i relation till phillippskurvan, betyder då en given jämviktsarbetslöshet detsamma som det värde på arbetslöshetsaxeln i phillipskurvan där inflationen _börjar_ stiga . Dvs i någon mening betyder "punkten där en trade-off mellan arbetslöshet och inflation blir ofrånkomlig". Så att påståendet att jämviktsarbetslösheten är 0% skulle betyda att det i den aktuella ekonomin inte finns något negativt samband mellan arbetslöshet och inflation.
Fattar någon vad jag menar?!
En annan fråga också förresten (jag går a-kursen i nationalekonomi, så det poppar upp en och annan fråga märker jag...)
Det här som du inleder inlägget med, dvs "insikten att man inte varaktigt kan skapa sysselsättning genom att låta inflationen skena iväg", har det att göra med sk "penningneutralitet" i det långa loppet? och att keynesiansk politik endast funkar i ett kort perspektiv.
Eller har det med begreppen kostnadsinflation och efterfrågeinflation att göra?
Min snurriga hjärna vore mycket tacksam för svar!
//david
Man behöver inte vara vänster för att kritisera Bushs ofinansierade skattesänkningar, och man behöver *verkligen* inte vara vänster bara för att man talar om en jämviktsarbetslöshet/naturlig arbetslöshet/strukturell arbetslöshet.
Om Friedman var nyliberal var det *INTE* för att han visade att det finns en arbetslöshet vid korrekta inflationsförväntningar som är högre
ju sämre matchningen på arbetsmarknaden fungerar,
ju längre och högre akassan är,
ju fler andra alternativ likt studier som finns till att jobba
Man kan tillfälligt hamna under denna nivå genom oväntad inflation, men när folk hajar att det enda som ändrats är att det tryckts fler pengar, återgår arbetslösheten till sin strukturella/naturliga nivå.
Vill man varaktigt ligga under denna nivå genom att trycka pengar, måste man ständigt överträffa inflationsförväntningarna. Detta kan kräva en ökande eller accelererande inflation beroende på hur inflationsförväntningarna formats.*
Och JA, detta har med pengars neutralitet på lång sikt att göra. På lång sikt är det reala faktorer som bestämmer arbetslösheten och andra reala fenomen - inte penningmängden.
--------
*(Det kan också tänkas vara helt omöjligt om folk har väldigt rationella förväntningar: arbetsgivare och löntagare vet då hur mycket penningmängden ökar, höjer priser och lönekrav motsvarande så att den reala ekonomin är oförändrad. I detta fall är pengar neutrala även på kort sikt.)
"Jag tycker att ekonomin ofta sköts på ett alltför närsynt sätt. Det verkar som man tror att allt kan sköta sig själv"
fick mig som oinsatt att reagera när du hade nämnt honom i samma andetag som Friedman. Det kanske beror på att jag helt enkelt saknar de kringkunskaperna på förhand, medan de är självklara för dig...
...eller så kanske du menar att Ekonomipriset till Alfred Nobels minne inte alls är ett politiskt pris... ;-)
Löntagare kan inte orsaka inflation på annat sätt än genom att minska produktionen, något som är osannolikt. Riksbanken kan det genom att trycka pengar och ge kredit utan täckning. Riksbanken gör uppskattningar av hur stor den naturliga arbetslöshetsnivån (eller NAIRU) är. Faller arbetslösheten under den nivån är det ett tecken på att de trycker för mycket pengar. Inflationen är i detta läge också hög, men det beror ju inte på den låga arbetslösheten utan på att penningmängden expanderas!
NAIRU är ett begrepp som verkar vara som gjort för att förvirra.