Ekonomer i debatten - en teori om tystnaden
16 nov 2006, kl 18:08 | Lite väl akademiskt, Samhälle och politik Benny Carlson, ekonomhistoriker från Lund, höll nyss seminarium om ekonomernas roll i debatten för och nu. Budskapet var väl inte så förvånande: Heckscher, Ohlin, Wicksell, Cassel och Myrdal har få motsvarigheter idag. Och de som finns, är i regel inte purunga.
Förklaringar som kom upp var de väntade: det är matematisering och publicering som premieras, forskarutbildningen är krävande, institutionerna uppmuntrar inte debattdeltagande.
En kompletterande förklaring skulle kunna vara rädsla för att ha fel. Nationalekonomi idag är mycket mer utvecklatd och specialiserad än på wicksells tid. Nästan oavsett vad man säger finns det ganska många som kan invända att "det där är inte ALLTID sant", eller "det här resonemanget förutsätter X, Y och Z - och du nämner inte Z!"
Många ekonomer är kanske helt enkelt rädda att en kollega ska säga, "i den här artikeln förenklar du allt lite väl mycket!?"
(denna skeptiska inställning till resonemang som till förenklats för att bli hanterbara, är för övrigt lite ironisk - eftersom nästan all ekonomisk forskning går ut på att förenkla en komplex verklighet så att den blir hanterbar.)
Och visst - I valet mellan en förenklad bild och en fullständig förståelse för ett komplext fenomen, är det senare onekligen att föredra.
Men om alternativet till en förenklad men hyfsat korrekt bild, är groteska och vanligt förekommande missförstånd om sakförhållanden, då kanske även ett förenklat debatt inlägg kan göra nytta.
Exempelvis tror tydligen 41 procent av amerikanska väljare att ulandsbistånd är en av de två största federala budgetposterna (!)
I det fallet skulle även en mycket grov förenkling av vad staten faktiskt lägger pengar på höja debattnivån rejält. (Fler exempel torde inte vara svåra att finna)
Reader Comments (25)
Man skulle ju också kunna fundera över vad det betyder och beror på att statsvetare inte tycks lida av samma blygsamhet som nationalekonomerna, fast den debatten är väl rätt uttjatad.
men jag tycker mig också ha känt av en del rätt relativistiska strömningar, enligt vilka den offentliga debatten är jobbig eftersom journalister ofta vill veta 'hur det verkligen ligger till', vilket enligt denna strömning är ganska naivt
Beror alltså inte enbart på att det, akademiskt sett, väger lätt (avsaknad av morot), utan också på att det finns en risk att stämplas som en lättviktig forskare som vill nå massmedial uppmärksamhet.
Sedan tror jag det är svårt också. Mediesamhället idag är blixtsnabbt. Eftertänksam analys lämpar sig inte i TV-soffan, det ska vara rappa och minnesvärda formuleringar... Det räcker inte att vara en bra forskare och faktiskt ha genomtänkta åsikter, man måste vara en god kommunikatör också... Det gallrar bort en hel del! 8)
Bara mina två öre...
Högaktningsfullt,
A sugarplum lunker
Om detta stämmer bör kanske själva utbildningen ställas till svars, snarare än den enskilde akademikerns överdrivna ödmjukhet eller bristande mod.
Jag tror inte heller att det primärt handlar om ett kommunikationsproblem där den briljanta forskaren, vars enastående resultat förblir liggandes på kontoret eller endast når en liten väl insatt klick. Tyvärr så lider de flesta nationalekonomiska forskningsresultat av svag beviskraft. Antingen bristande hållbarhet (svag analys) eller bristande relevans (resultatet är ointressant).
Bristerna i nek-utbildningen har ju diskuterats mkt. Jag erinrar mig bl.a. en artikel i Ekonomisk debatt från Bergh själv, som iom det och mkt annat sållar sig till undantagen...
Om man nu inte definierar intressant som "publicerbart på DN Debatt" utan också "baserat på god forskning", så skulle jag nog inte sätta mina ören på att det alltid eller ens oftast är så.
Jag tycker inte det låter särskilt rimligt. Tittar man på stora namn inom svensk nek-forskning är det väl ofta väldigt samhällsrelevant forskning. Mest meriterad och verksam i Sverige såsom Torsten Persson stämmer ju detta mycket väl in på. Väldigt sällan ser man dock något om detta i populärdebatten.
Det är väl också en hel del som vanligt en pendelrörelse. Det var under lång tid mycket ekonomer i debatten som uttalade sig om breda frågor. De fick väl också ofta en hel del kritik för spekulationer som kanske inte riktigt föll så väl ut. Därför blir det en motreaktion.
Statsvetarna är nu mycket vanligare i debatten. Jag tror säkerligen det kommer svänga framöver. Personligen kan jag ju tycka att i många fall där statsvetare figurerar på SVT, DN Debatt o s v är det mer som "spekulativa gissningslekar" men med lite mer pondus (professorstiteln) än presentation och förmedling av högintressant och ny forskning. Jag tror nog det kommer slå tillbaka även där, och skapa motreaktioner.
Titta på USA, där nationalekonomi blivit helt sjukt stort (största grundutbildningsämne på de prestigefyllda Ivy L.) och professorer hamnar på tio-i-topp-listor med populärböcker om nek.
Vi behöver en...
Paul Krugman eller en
Tim Harford eller en
Larry Summers eller en
Stephen Levitt
Tror svensk press har för lite guts för att våga publicera den typen av forskare.
Ar det verkligen så att fler statsvetare än ekonomer deltar i samhällsdebatten? Jag har visserligen inte sett på svensk TV sedan 1 år tillbaka men läser dagligen dagstidningarna och har inte kunnat skönja ngn skillnad. Show me the facts!
Men låt oss utgå ifrån att det är så. Då skulle jag tro att det beror på att statsvetare levererar bättre forskning än ekonomerna. Med bra forskning avser jag da forskning som både består av god vetenskaplig analys och är samhällsrelevant. Ekonomer kanske tenderar att ha mer av det förstnämnda, statsvetare mer av det senare. Hmm..det här blev vilda spekulationer. Faktum är att jag inte har en aning. Jag är ju skolad ekonom, utan en enda högskolepoäng i statsvetenskap, borde vara tyst och knyta näven i fickan.
Mikael,
I mitt första inlägg avsåg jag främst svenska ekonomer. Jag tror iofs det kan gälla i hela Europa. Men håller med dig om att det i USA ser helt annorlunda ut. De lyckas kommunicera resultaten i större utsträcking. Men det tror jag bara speglar att de också bedriver forskning av högre kvalitet, forskning som både är analysiskt schysst och samtidigt intressant. Givetvis finns det få men goda undantag både i Sverige och Europa.
Allvarligt talat, är det inte väl konspiratoriskt att tro att svensk press inte skulle våga släppa fram dom? Aterigen, problemet är väl snarare att det saknas svenska motsvarigheter.
jag sökte på "professor" i DN-debatts arkiv 2002-2006.
440 träffar. Inom samhällsvetenskapen tycks det vara statsvetardominans:
Rothstein 40
Möller 25
Lewin 23
Olof P 23
Bjereld 20
Olof Ruin 19
Ekonomerna verkar ha släpat efter:
Södersten 11
Lindbeck 10
Ekberg 10
Calmfors 9
inte hard facts kanske, men en liten indikation åtminstone.
Som komplement, en slags känslighetsanalys av dina resultat,googlade jag lite. Sökningen "professor i statsvetenskap" respektive "professor i nationalekonomi", begränsat till "Nyheter", resulterade 32-5 till dom
Intressant hypotes, Andreas J (ditt första inlägg). Kanske har du rätt, men jag tror det kan vara så här också. Ju mer man studerar ett ämne (speciellt inom samhällsvetenskaperna?), ju mer inser man att inget är hugget i sten. Samtidigt finns det en massa verbala åsiktsmaskiner därute med politiska bevekelsegrunder (ledarskribenter, folk från tankesmedjor med olika ideologisk bakgrund etc).
De brinner för någonting och lutar sig i sin argumentation medvetet enögt mot forskning som ger stöd åt deras politiska agenda. Utan tvekan kan de i en debatt krossa en mer sansad och insatt forskare. Därför att ju mer du forskat inom ett område, desto mer insatt är du i teoriers och empiriska metoders framväxt och användande. Sådana insikter gör det svårt att rabiat hävda en enda ståndpunkt och därmed får du det svårt i en debatt med en tvärsäker individ.
Med utmärkt högaktning,
A sugarplum lunker
Det är uppenbart att nationalekonomi sysslar med mer samhällsrelevant forskning. Varför tror ni nationalekonomin är vänsterns hatobjekt nummer 1 medan statsvetenskap ses som opolitisk? Ju, därför att ingen bryr sig egentligen om de frågor statsvetenskapen sysslar med.
Alla politiska ideologier tenderar att vara förknippade med en åsikt om hur ekonomin fungerar. Den aktuella politiska debatten handlar också mycket mer om ekonomiska frågor än om statsvetenskapliga. Även den mest omdebatterade statsvetenskapliga fråga, nämligen valdeltagandet, diskuteras lite i förhållande till frågor som hur ska man bekämpa arbetslösheten, eller vilken effekt skatter har på tillväxten.
Slutligen är inte frågor om inflation, arbetlöshet, tillväxt, jämlikhet osv mycket mer intressanta än hur många partier man får med olika valssystem?
(Jo, jag inser att jag inte är helt rättvis mot statsvetenskapen.)
Jag tror det i stor utsträckning är en politisk fråga.
Jag tror också det ligger ngt i det där med osäkerhet. Samtidigt tror jag inte det duger som förklaring till det svenska "ekonomunderskottet" i debatten. Varför lyckas ekonomerna i USA? De regerar ju forskningen och borde ju därmed vara mest osäkra! Jag tror det handlar om olika typer av osäkerheter..
Johan,
Visst var det en provokativ hypotes, i ärlighetens namn kanske heller inte helt välunderbyggd. Håller också med dig om att de frågor nek berör (tillväxt, fördelningen m.m) borde klassa ut valanalyser. Men problemet är ju att det inte räcker med att ämnet ska vara intressant, vi måste ju också kunna säga ngt intressant om det. Det är ofta där det klämmer i skon, vi vet för lite.
A sugarplum lunker
Mitt intryck är att många Lundaprofiler som skriver populärvetenskapligt om sina respektive ämnen (t ex Hans-Uno Bengtsson, Bodil Jönsson) har fått utstå en hel del intern kritik. (Nu har jag i och för sig inte googlat deras akademiska publikationslistor, så jag vet inte hur framstående forskare de är...)
Eller så handlar det om komparativa fördelar? Lars E O Svensson dricker inte kaffe i TV4:s morgonprogram och diskuterar kommande räntehöjningar. Kanske han tycker att hans tid är bättre använd på annat (läs toppforskning)?
Paul Krugman t ex, syns väldigt mycket i amerikansk debatt, men han är ju inte aktiv forskare längre.
A sugarplum lunker
Apropå ett tidigare inlägg av dig. Det är självklart att nationalekonomi är samhällsrelevant, därom råder inget tvivel.
Första delen av Andreas J:s hypotes är att nationalekonomer är dåliga på att koppla till aktuella samhällsproblem ("De saknar kunskap som är av allmänintresse."). Detta tolkar jag som en brist hos forskarna, inte själva forskningsområdet (sedan dissar han i och för sig teoribildningen också).
Sålunda: ekonomerna är tysta, inte för att deras ämne är irrelevant eller inte handlar om samhällsfrågor utan för att de är för dåligt pålästa om verkligheten.
A sugarplum lunker
A sugarplum lunker
Mitt svar på din fråga: Nej, de borde vara tystare.
Enighet kan inte vara tillräckligt för vetenskap, alla kan ju ha fel. Men visst det är ett argument
ASL,
jag dissar väl ändå inte teoribildningen?! Sedan tror jag problemet inte primärt är att ekonomenerna är dåligt "pålästa om verkligheten" utan snarare att det speciaområde som den enskilde akademikern bemästrar i själva verket är så litet och marginaliserat att det är ointressant för flertalet. Den andra möjligheten, som jag tror mer på, är förstås att man misslyckas med att sätta in sin forskning i ett intressant sammanhang. Här är den stora skillnaden mot USA tror jag
Mitt svar på din fråga: Nej, de borde vara tystare.
Enighet kan inte vara tillräckligt för vetenskap, alla kan ju ha fel. Men visst det är ett argument
ASL,
jag dissar väl ändå inte teoribildningen?! Sedan tror jag problemet inte primärt är att ekonomenerna är dåligt "pålästa om verkligheten" utan snarare att det speciaområde som den enskilde akademikern bemästrar i själva verket är så litet och marginaliserat att det är ointressant för flertalet. Den andra möjligheten, som jag tror mer på, är förstås att man misslyckas med att sätta in sin forskning i ett intressant sammanhang. Här är den stora skillnaden mot USA tror jag
- Enigheten bland nationalekonomer, som JR var inne på ovan, kan till stor del utökas till att gälla politik och förvaltning överlag. Sverige har exempelvis gjort sin centralbank självständig och infört ett mer försäkringsmässigt pensionssystem. 90-talskrisen är över men arvet i form av fokus på budgetbalans och utgiftstak består och genomsyrar såväl regeringens som minsta kommuns politik. Nationalekonomin har med andra ord en hegemonisk ställning inom svensk politik och förvaltning, varför kritisk samhällsdebatt knappast kan förväntas uppstå den i stort sett eniga nek-kåren. Debatten kring regleringen av arbetsmarknaden utgör ett exempel där de eniga nekarna faktiskt kan förväntas vara aktiva, eftersom deras idéer inte vunnit politisk framgång (den nya regeringens politik är ju trots allt ganska blygsamt reformistisk). Kanske kan avsaknaden av debattinlägg bero på att nekarnas idéer redan är allmänt kända och förs fram av andra aktörer (Svenskt näringsliv, liberala tankesmedjor, DN:s ledarsida).
- Att statsvetarna är på frammarsch kan förstås som en reaktion på den ekonomiska hegemonin - när medborgaren förvandlats till "kund", offentliga tjänstemän inte längre har en arbetsrättslig särställning och fokus ligger på handläggningstid aktualiseras statsvetenskapliga frågor om rättssäkerhet och demokrati. Statsvetaren Lennart Lundqvist har skrivit mycket om detta, bl.a. i "Demokratins väktare".
- Vill man göra jämförelser över längre tid, vilket man ju vill eftersom de framstående nekarna som nämnades i Berghs inlägg verkade under den första halvan av 1900-talet, bör man notera att statsvetenskapen sedan den tiden utvecklats från att vara deskriptiv till att blir mer teoretiserande. Detta torde avspegla sig i antalet debattinlägg från statsvetarnas sida. Troligtvis inbjöd Ferdinand Vegelows avhandling "Den svenska talmansinstitutionen" från 1921 inte till lika intrikata politiska diskussioner som Bo Rothsteins bok "Vad bör staten göra?" från 1994.
Jag skulle kunna mala på ännu mer om ämnet, men det här får räcka. :)
Då väljer man att inte vara obekväm, kanske?
Som exempel, kika på dessa två om elpriset:
av Jerker Holm
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=553841
av Runar Brännlund och Bengt Kriström
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=533889