söndag
jul292007
Om så kallad medborgarjournalistik
29 jul 2007, kl 16:54 | Just nu i bloggosfären, Samhälle och politik
Det pågår en bisarr debatt om vad som ska räknas som "medborgarjournalistik", exempelvis här. Martin Karlsson lyckas här med konststycket att faktiskt få ironi att fungera i text.
Vad kan sägas om denna underliga debatt? Naturligtvis är det så att de som skriver/bloggar om politik ofta varit aktiva i ett ungdomsförbund och kanske fortfarande jobbar med politik på ett eller annat sätt. Det gör dem inte till medborgare i mindre utsträckning.
Debatten om medborgarjournalistik tycks stundom bygga på föreställningen om en partipolitiskt obesudlad skogsarbetare som på sin fritid gör bländande politiska analyser och avslöjanden helt utan andra agendor än att uppdaga sanningen. Men om den som har sin komparativa fördel i politisk journalistik ägnar sig åt detta på heltid är det väl bara bra - även om hon då blir en del av etablissemanget?
Anledningen till att det var bra när Magnus Ljungkvist skrev om Maria Borelius, eller när Friktion skrev om Sven Otto Littorin, är inte att gräsrötter tog upp kampen med etablissemanget. Det var bra för att journalister numera allt oftare får nyttig konkurrens av andra yrkeskategorier som likväl presterar god journalistik.
Goda sakkunskaper, skrivkunnighet och ett gratis bloggverktyg fungerar ibland bättre än en en professionell journalistutbildning och heltidsjobb på en papperstidning.
Vad kan sägas om denna underliga debatt? Naturligtvis är det så att de som skriver/bloggar om politik ofta varit aktiva i ett ungdomsförbund och kanske fortfarande jobbar med politik på ett eller annat sätt. Det gör dem inte till medborgare i mindre utsträckning.
Debatten om medborgarjournalistik tycks stundom bygga på föreställningen om en partipolitiskt obesudlad skogsarbetare som på sin fritid gör bländande politiska analyser och avslöjanden helt utan andra agendor än att uppdaga sanningen. Men om den som har sin komparativa fördel i politisk journalistik ägnar sig åt detta på heltid är det väl bara bra - även om hon då blir en del av etablissemanget?
Anledningen till att det var bra när Magnus Ljungkvist skrev om Maria Borelius, eller när Friktion skrev om Sven Otto Littorin, är inte att gräsrötter tog upp kampen med etablissemanget. Det var bra för att journalister numera allt oftare får nyttig konkurrens av andra yrkeskategorier som likväl presterar god journalistik.
Goda sakkunskaper, skrivkunnighet och ett gratis bloggverktyg fungerar ibland bättre än en en professionell journalistutbildning och heltidsjobb på en papperstidning.
Reader Comments (4)
Jag tar tillfället i akt att citera Fredrik Malm ur en kommentarstråd från den sammes blogg:
"Problemet är när en pressekreterare för ett politiskt parti som har betalt för att gräva om motståndarna och skaffa bra spinn för det egna partiet tituleras "medborgarjournalist". Det är ju ren socialdemokratisk tjänsteutövning han ägnar sig åt. Att plantera nyheter ingår i jobbet."
Vidare har jag och Jonathan resonerat kring just detta i såväl artikel som i en gästblogg hos Neo. Vi har däremot aldrig skrivit att vi kräver att alla medborgarjournalister ska vara "obesudlade skogshuggare", däremot kritiserat såväl etablerad media såsom politikerbloggen/nyhetsbolaget för att de konsekvent utelämnat pristagarens yrkesroll.
Läs gärna Malms blogg, http://fredrikmalm.blogspot.com/2007/07/medborgarjournalistik-rsten-frn-golvet.html
& gästbloggen hos Neo
http://magasinetneo.se/blog/archive/2007/07/26/sommargasten-2-fredrik-r-krohnman-och-jonathan-leman-om-journalistik-som-inte-ar-det
till skillnad från dig, använder jag ofta s k understatements :-)
LouiseP skrev f ö också klokt i frågan om agendor:
http://www.louisep.com/node/1570