Tre lästips

Veckan som gick: Konferens i New Orleans. Under en festligt produktiv dag hann jag irritera mig på Malmökommissionen och Mikael Rostilas artikel i Svenskan, men också presentera ett papper om att vara trevlig, åka runt på en propellerbåt bland alligatorer - och skriva klart en recension av Supersmurfen. Och då hade just den dagen en timme mindre än dagar i allmänhet.

Veckan som kommer: Hälsar på Harvard.

Några lästips:

FemaleScienceProfessor skriver om varför studenter ställer frågan "Jag var borta förra föreläsningen. Missade jag något?" (Jag brukar svara 'nej' men nu slår det mig att ironin kanske inte gått fram…)

Inslag.se börjar berätta om Borlänge. (Kastar fram en variant på regel 34: Är det en svensk kommun, finns det en skandal där - om man bara gräver djupt nog.)

Anders Sundell om varför man bör vara skeptisk mot oväntade forskningsresultat. (Inlägget handlar om så mycket mer än vad rubriken antyder.)

…samt Why Occupy Harvard failed.

Lite mediakritik

Här skriver minister Sven Otto Littorin om hur han blir felciterad i Dagens Arbete Efter Arbetet, och hur de sedan hanterar rättelsen. Ingen kommentar alls från redaktionen vad jag kan se. Inte snyggt.

Här skriver Jonas Morian om hur DN återger opinionsmätningar. Inte heller snyggt.

Som tredje tips, Lars Vilks föreläsning i Uppsala. Den långa versionen, som ändå bara är 15 minuter. Den är intressant fram tills dess att det blir tumult, och skrämmande därefter.

Alla som vill debattera den senare, hänvisas till diskussionstråden hos Ulf Bjereld. (OBS inget skämt. Följande är däremot ett skämt: diskussionstrådarna här sparar vi till riktigt kontroversiella frågor, som huruvida RUT-avdraget bör kallas subvention.)

Nya bloggar

Nyligen verkar många ha bestämt sig för att börja blogga, känns det som. Lite nya mystiska bloggar som länkat hit på sistone: Idemagasinet, A different drummer. Mindre mystiska: Axplock, Arktos, Stina.

Den mansdominerade akademiska bloggosfären

Det finns fler personer som heter Niklas än det finns kvinnor bland bloggande nationalekonomer.

Diskussionen jag startade här går vidare hos Johan.

Att läsa istället för DN-kultur

I kommentarstråden här diskuterar Norberg och Ehrenberg fattigdom och inkmostmobilitet i USA. Det är bitvis bra nivå på diskussionen - till skillnad från DN-kultur: se här och här

Nog med sandlådefasoner mot Norberg

Nu tänker jag haka på ett så kallat bloggdrev. Jag delar inte alla Johan Norbergs åsikter och värderingar, och det är lätt att förstå varför han provocerar i Sverige.

Men de metoder som Sveriges kulturskribenter använder mot Norberg är pinsamma: Lösryckta citat, krystade försök att hitta faktafel, underliga personpåhopp & förvägrad replikrätt (här), och möjligen även Twinglymixtrande. (Detta är bara några relativt nya exempel).

Nu kommer bloggosfären onekligen till sin rätt.

Varför beter sig stora delar av det som ska vara den svenska intellektuella vänstern på detta sätt? Kanske är de rädda för konkurrens: Norberg är trots allt författare till en del av det bästa som DN-kultur någonsin publicerat - se exempelvis denna artikel om islam och modernism. En annan tänkbar förklaring är att de är genuint övertygade om att Norberg är ond, och att alla medel bör användas i kampen mot det onda.

Oavsett vilket tror jag det är dags för vissa kulturskribenter att byta strategi.

(f ö har facebook-gruppen Lägg ned DN-kultur i skrivande stund 81 medlemmar)

Bloggtips: Jacob Christensen

En dansk statsvetare som hamnat i Umeå bloggar trevligt om ungefär det man kan förvänta sig att en dylik ska göra. Här!

Massor av tips

Ni har väl sett att det blivit en väldig aktivitet på bloggen för tips och trix i vardagslivet?

Om så kallad medborgarjournalistik

Det pågår en bisarr debatt om vad som ska räknas som "medborgarjournalistik", exempelvis här. Martin Karlsson lyckas här med konststycket att faktiskt få ironi att fungera i text.

Vad kan sägas om denna underliga debatt? Naturligtvis är det så att de som skriver/bloggar om politik ofta varit aktiva i ett ungdomsförbund och kanske fortfarande jobbar med politik på ett eller annat sätt. Det gör dem inte till medborgare i mindre utsträckning.

Debatten om medborgarjournalistik tycks stundom bygga på föreställningen om en partipolitiskt obesudlad skogsarbetare som på sin fritid gör bländande politiska analyser och avslöjanden helt utan andra agendor än att uppdaga sanningen. Men om den som har sin komparativa fördel i politisk journalistik ägnar sig åt detta på heltid är det väl bara bra - även om hon då blir en del av etablissemanget?

Anledningen till att det var bra när Magnus Ljungkvist skrev om Maria Borelius, eller när Friktion skrev om Sven Otto Littorin, är inte att gräsrötter tog upp kampen med etablissemanget. Det var bra för att journalister numera allt oftare får nyttig konkurrens av andra yrkeskategorier som likväl presterar god journalistik.

Goda sakkunskaper, skrivkunnighet och ett gratis bloggverktyg fungerar ibland bättre än en en professionell journalistutbildning och heltidsjobb på en papperstidning.

Korrigeringar

Tänkte inte skriva mer om detta, men med tanke på hur snabbt tokigheter sprids (ex1, ex2), kan ett antal korrigeringar vara på sin plats. Jag har nyss skickat följande till Expressen:

Till Karl-Johan Karlsson:

Fick ett textmeddelande 2245 på midsommardagen om möjlighet attkommentera Neos spekulationer. Ringde inte tillbaka, eftersom det var natt och eftersom jag gjort klart för peter w att jag inte var en av dem som avslöjade Littorins bluffexamen.

Nästa dag påstås likväl att så var fallet, i både papperstidning och nätupplaga. En del andra fel förekommer också. Således vore det bra om följande korrigeras, både på nätet och i pappersupplagan.

1. Jag är inte en av dem som avslöjade Littorins bluffexamen. Jag visste inte heller om att det var på gång.

2. Jag har inte krävt Littorins avgång, och gör inte så nu heller.

3. Jag är inte folkpartist.

4. Jag kommenterade abstract till littorins uppsats för att en Expressen-journalist skickade det till mig och var väldigt angelägen om en kommentar.

Korrekt är att jag skrivit för friktion, det var dock ganska länge sedan nu.

Lite klokare för den som vill läsa mer.

Almedalsbloggen

Idag nylanseras almedalsbloggen. Förra sommaren fick jag gästblogga hos höjdarna, i år är jag nästan ett affischnamn (nåja).

Det påminner lite - väldigt lite - om konstnären i Bo Balderson som på tolv år gick från att vara 'kanske ett löfte' till att vara 'något av ett löfte'.

Update on 18 jun 2007, kl 18:58 by bergh

Har redan hunnit skriva mitt första inlägg där. Mycket bloggande idag...

Apropå utarmningen av den högre utbildningen...

Om man klickar 'faculty' på ett riktigt universitet ser det inte ut så här. Gamla goda Friktion tycks ha något nytt på spåren.