Rapport om fairtrade

Via Johan N ser jag att det nu finns en timbrorapport som gör det jag efterlyste i höstas, nämligen att se hur mycket av prispremien för fairtradekaffe som kommer odlaren till del.

Tyvärr bygger rapporten till stora delar på ett exempel där en svensk konsument köper kaffe för 100 kronor. Så här exempelvis:

När världsmarknadspriset är lågt tjänar kaffebönderna mer på att konsumenten köper rättvisemärkt kaffe, men när världsmarknadspriset är högre tjänar de faktiskt på att konsumenten köper konventionellt kaffe. Detta beror på att konsumenten kan köpa så pass mycket konventionellt kaffe för sina 100 kronor att den lägre ersättningen per kilo vägs upp av en större såld kvantitet.

Kruxet är att kaffe brukar nämnas som exempel på en vara med mycket låg priselasticitet i Sverige: Vi köper helt enkelt den mängd kaffe vi önskar, inte den mängd vi får för en fixerad budget.

Således: Det intressanta är prispremien i konsumentled för fairtradekaffe per kilo, jämfört med premien för kaffeodlaren. Denna kan räknas ut med hjälp av rapporten.

Enligt tabell på sid 12 är fairtradekaffe 46 procent dyrare än vanligt kaffe när det köps i svenska butiker.

Premien för kaffeodlaren beror på världsmarknadspriset för vanligt kaffe. När detta är som lägst, är premien även för odlaren uppemot 50 procent. Men när marknadspriset är högt, ger fairtrade kaffe odlarna bara 15 procent mer per kilo (Uträknat mha figur 3 och fotnot 37 i rapporten).

Slutsats: Fairtrade ger odlarna bättre betalt per kilo än marknadspriset för vanligt kaffe. Men skillnaden är oftast betydligt mindre än den prispremie svenska konsumenter betalar för fairtradekaffet.

För odlarna fungerar dock fairtrade som en försäkring mot prisfluktuationer. Men - vilket också påpekas i rapporten - garantipriser är vanligt förekommande på marknader med fluktuerande priser, och inget unikt för rättvisemärkt.

Kan det vara så att fairtradekaffe varken är särskilt bra eller särskilt dåligt?

Andra intressanta bloggar om: fairtrade, timbro, kaffe, fattigdom

Update on 18 jan 2008, kl 11:28 by bergh

Lustigt: Idag ser jag att en av rapportförfattarna hade förutspått min reaktion redan före inlägget ovan: "Andreas Bergh rynkar säkert på näsan åt de förenklade räkneexempel vi presenterar." skriver Karl Malmqvist. Så för tydlighets skull: Jag läste rapporten med stor behållning, tycker att enkla räkneexempel är bättre än inga alls, och att kritiken i huvudsak träffar helt rätt. Fortfarande finns här dock mycket kvar att göra för den hugade pol mag-studenten exempelvis.

Comments

[Per B]

Av vad jag utläst är det väl andra problem med Rättvisemärkt också, förutom effektivitetsproblematiken väl inne i systemet? Att det leder till att man hjälper de rikare och inte de fattigare till exempel?

[Hans]

Är det ett problem, Per B? Det är väl klassisk ekonomisk styrning, att marknadsmekanismerna tvingar de som har usla arbetsförhållanden att agera i enlighet med de krav "fair-tradarna" ställer och börja behandla sina anställda lite bättre? Det är väl superfint att vänsternissarna använder sig av marknadstänkandet för att skapa en bättre värld?

[Jonas]

Problemet är väl snarast att det bistånd fairtrade-premien innebär är knuten till en viss typ av produktion. När förhållandena i denna bransch förbättras kommer fler att söka sig till den vilket driver ner lönerna i motsvarande mån. Enligt reportage i SvD (kan inte hitta på nätet) är detta just vad som händer. I praktiken innebär det att det finns mer fairtrade-producerat kaffe än vad som efterfrågas och mycket säljs därför till det "normala" priset. Odlarna klagar nu på att deras investeringar nästan inte bär sig, vilket är precis vad man kan förvänta sig.

Är då detta ett problem? Ja, om kaffeodling inte är en bransch med långsiktig utvecklingspotential, så skapas problem med att låsa in arbetskraften i denna typ av produktion.

Bättre då att ge bistånd som höjer de fattigas produktivitet och som inte är knutet till en viss bransch.

[Tomas]

Hans: Det är ett problem om det är så att de som inte har fairtrade inte har det pga att de inte har råd med premien. Finns mycket att reda ut, verkar det som.

[Humbolt]

Bergh skriver: "Tyvärr bygger rapporten till stora delar på ett exempel där en svensk konsument köper kaffe för 100 kronor."

Nja, det finns ju en hel del andra argument också. Men visst, den empiriska undersökningen utgår ifrån premissen att en konsumenten köper kaffe för 100 kr.

Men observera att författarna nämner problemet med priselasticitet i rapporten (de använder dock inte den termen, men principen är den samma):

"Men, invänder säkert någon, vanligtvis köper man ju inte kaffe för en bestämd summa pengar. Det är i stället kvantiteten kaffe, hur många paket man tror sig behöva, som avgör..."

Och precis som du skriver konstaterar också författarna att: " (om) man bara ska köpa ett paket kaffe tjänar ju faktiskt producenten ett antal kronor mer på att man köper rättvisemärkt."

Men de tillägger också:

"Detta är förvisso sant, men samtidigt något missvisande. Kostnaden för att garantera producenterna några extra kronor är mycket hög...så mycket som 80 procent av de extra kronor som en konsument lägger på att köpa rättvisemärkt kan vara borta innan de når producenten! Det är långt ifrån de 0 procent som Rättvisemärkt utlovar."

"Det betyder att samma hjälp, de extra kronor som rättvisemärkt kaffe kostar, kan ges på ett mycket effektivare sätt, så att en större del av stödet når de människor som det är ämnat för - odlarna."

(Sida 15 och 16 i rapporten)

[Karl Malmqvist]

Invändningen är korrekt och högst relevant. Jag hade precis tänkt svara men Humbolt hann före med ett utmärkt svar. Således kan jag bara konstatera att det var kul att du tog dig tid att läsa och kommentera rapporten, samt att reagerade som jag förväntade mig:)

[bergh]

Japp. Se mitt tjafsande främst som ett komplement, inte som kritik :-)

[markus]

Jag har pysslat med import av rättvisemärkt kaffe sedan 2001 och för mig finns det inget som vore större än om personer som stör sig på den bristande effektiviteten i att köpa detta kaffe skulle köpa billigaste billigkaffet och lägga mellanskillnaden på något mer effektivt sätt att hjälpa människor som har det jävligt på andra sidan jordklotet.

Om det finns en knapp för att ge bort panten när man lämnar in sina burkar så är det sjukt många fler som ger bort den än om det inte finns någon knapp. Om folk förföljs av väst- och pärmutrustade organisationstiggare på stan är det många fler som ger bort pengar än annars. Om möjligheten finns att ge bort lite pengar när man köper kaffe är det fler som gör det än annars. Kan vi behålla gåvotillfället men höja effektiviteten så är det bra. Så jag hoppas verkligen din attityd sprider sig, Karl Malmqvist. För du köper väl gott kaffe och donerar mellanskillnaden till kinesiska dissidenter, KIVA:s driftkostnader eller något annat sätt att göra världen till en bättre plats?

Jag står gärna till tjänst med gåvotillfället!

[Jonas]

Jag har funderat på om en bättre konstruktion inte vore just att ha kaffe+bistånd om människor nu vill ha välgörenhet kopplat till konsumtion. Istället för att välja rättvisemärkt kaffe skulle man då helt enkelt kunna välja att köpa den befintliga kaffet tio kronor dyrare, där den extra tian går till in i en biståndsverksamhet kopplad till produktens produktionsområde. Vore rimligtvis effektivare och om pengarna går till skolor och sjukvård kommer de inte låsa in människor i olönsam produktion.

Markus:
Du verkar ha fallit för "bättre litet än inget"-argumentet. Men det finns ingen som helst orsak att ge ineffektivt stöd till utvecklingsländer när man kan ge effektivt stöd.