Senaste poster
Populära
Google Scholar
« Om pensioner, spekulation och Dan Josefssons bitterhet | Main | Kinas aggressivt låga växelkurs - hur stort är problemet? »
söndag
nov092008

Bland självförverkligare och världsförbättrare (gnällig recension av Bjereld & Demker)

En positiv effekt av att blogga: Då och då dyker det upp recensionsex av intressanta böcker.

Har nu ägnat några timmar åt "Kampen om kunskapen" av Ulf Bjereld och Marie Demker.

Fastnade först vid några sidor som diskuterar vad författarna kallar fria logotyper. Lärde mig att det är samma grupp om cirka 20 procent av befolkningen som Reich kallade symbolanalytiker, Florida kallat den kreativa klassen, och Castells (tydligen) kallat informationella producenter (den möjligen sämsta termen, men vad vet jag om Castells...)

Bjereld & Demker menar att denna grupp i själva verket består av två grupper, Självförverkligare och världsförbättrare:

Självförverkligarna odlar sitt varumärke eller sin logotyp för att stärka dess/sitt värde på en ekonomisk arena. Världsförbättrarna odlar sitt varumärke eller logotyp för att på värdegrund påvberka politiken och samhällsutvecklingen"

 Känns inte etiketterna lite väl tillrättalagda? Självförverkligare andas egoism och höger, världsförbättrare andas godhet och solidaritet. Det styrks av gruppernas inställning till olika politiska frågor:


Betrakta siffrorna ovan. Nog finns här ett mönster: De så kallade världsförbättrarna hyser uppenbarligen mycket stor tilltro till statens förmåga att omfördela pengar, från rik till fattig, från stad till land, från iländer till uländer. Vem är det som säger att världen blir bättre av detta? Pja, Bjereld och Demker gissar jag!

Den underliggande värderingen om jämlikhet kan man ju dela även om man är skeptisk till statens möjlighet att minska ojämlikheten genom exempelvis glesbygdsstöd. En public choice-ekonom skulle nog hävda att bättre etiketter på dessa två typer av symbolanalytiker vore "naiva" och "inte fullt så naiva".

Varför tjafsa om dessa etiketter? Jo, för de två grupperna är centrala för bokens huvudtes:

Enligt vår uppfattning möjliggör de nya skiljelinjerna att motsättningarna mellan de två grupperna av fria logotyper blir starka förändringsincitament i politiken. Att de fria logotyperna består av två grupper är därför ett specifikt teoretiskt intresse. Det är motsättningen mellan dem - uttolkad i termer av de nya skiljelinjerna - som hamnar i politikens centrum och som driver utvecklingen framåt. (s. 235)

I den mån jag alls begriper vad de menar, håller jag inte med. B&Ds klassificering av fria logotyper skär både längs det normativa och det deskriptiva.

Andra saker jag inte gillar med boken:

  • Den liberala individualismen beskylls för Sverigedemokraternas framgångar:
Så gick det till när individualismen i liberal skepnad nådde makten i Sverige, [...] Denna förskjutning är också en förklaring till varför ett så populistiskt och antiliberalt parti som Sverigedemokraterna under 2000-talets början har fått politisk utrymme. (s 115)
  • Ny demokrati beskrivs som ett nyliberalt parti:
Ny Demokrati representerade genom sin nyliberalism en extrem yttersta pol av den liberala dominansen under slutet av 1980-talet. (s 116)
  • Per Ahlmarks påstådda "lycka till" till uppsagda arbetare återges som ett oomstritt faktum men utan källangivelse (s. 74)
  • Det hänvisas ovanligt mycket till bibeln.
  • Allmänt retoriska ordval avslöjar författarnas värderingar implicit. Exempel:
Många aktörer på marknaden har ett intresse av att rapporteringen om brott ökar eftersom det gynnar såväl tidningarnas upplagor (reklamintäkter) som den armé av säkerhetsföretag som etablerat sig i Sverige under senare år (sid. 123)

Nyckelord här: Armé.

  • Kunskap sätts explicit i motsättning till marknad:
Motsättningen mellan marknadens principer i form av konkurrens, effektivitet och vinstmaximering respektive kunskapens principer i form [av?] logik, meningsfull tolkning och sanning utgör navet i den skiljelinje vi kallat kunskap-marknad. (s. 221-222)

 

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (12)

En kväll i våras när jag hade tråkigt så läste jag faktiskt deras artikel "The Power of Knowledge and New Political Cleavages in a Globalized World. An Empirical Study of the‘Free Logotypes’ "
(International Review of Sociology*Revue Internationale de Sociologie
Vol. 16, No. 3, November 2006, pp. 499 515), och jag kom fram till exakt samma sak. Etiketterna är minst sagt tillrättalagda, t om tendentiösa.

Dina övriga kommentarer är f ö mycket talande. Jag skulle tycka det var pinsamt om jag hade publicerat något som är så uppenbart ideologiskt färgat.
10 nov | Unregistered CommenterMarcus
Tja, båda två är ju före detta kommunister, så det är ganska förståeligt att de försöker smutskasta sd och NyD. Tack för recensionen, för övrigt.
10 nov | Unregistered CommenterTobias
"Jag skulle tycka det var pinsamt om jag hade publicerat något som är så uppenbart ideologiskt färgat. "

Säger killen som har en blogg som kallas "Frihet och Sanning". Ideologisk färgning skall alltså uppskattas i relation till den Sanning som publiceras på den bloggen?

Synpunkterna verkar över lag kloka, men vad är det för fel med att beskriva Ny Demokrati som nyliberalt?

En sak som inte framgår av recensionen är om boken är ett debattinlägg eller en akademisk skrift. Jag gissar att ingen statsvetare skriver vetenskapliga grejer på svenska idag, så detta är väl att betrakta som en poltisk debattskrift?
10 nov | Unregistered CommenterMartin
Hej Martin,

"Säger killen som har en blogg som kallas "Frihet och Sanning". Ideologisk färgning skall alltså uppskattas i relation till den Sanning som publiceras på den bloggen?"

ett tu quoque-argument minsann.

Jag sticker inte under stol med min egen ideologiska läggning, tvärtom. Skillnaden är just att jag skriver på en blogg och inte låtsas skriva vetenskapliga/akademiska arbeten. Skulle jag skriva ett akademiskt arbete så skulle jag tycka det var extra pinsamt om det var så pass ideologiskt färgat.

Sen att somliga vänsterakademiker inte har förstått så mycket av den hemska nyliberalism som de älskar att ställa upp halmgubbar av och sen kritisera tycker jag också skulle vara lite pinsamt om jag var dem. Fast de kan ju å andra sidan bilda klubb med Roland Poirier Martinsson.

"Synpunkterna verkar över lag kloka, men vad är det för fel med att beskriva Ny Demokrati som nyliberalt?"

Det uppenbara: För att de inte var nyliberala.


"En sak som inte framgår av recensionen är om boken är ett debattinlägg eller en akademisk skrift."

Boken vet jag ej hur den ska klassificeras (har inte läst den), men som framgår av min kommentar så återkommer de tendentiösa etiketterna i deras akademiska arbete (som jag läst). Eller jag gissar att de kommer från deras artikel från början.
10 nov | Unregistered CommenterMarcus
Japp, ett utmärkt exempel på när ett 'du också'-argument inte utgör något argumentationsfel.

"Sen att somliga vänsterakademiker inte har förstått så mycket av den hemska nyliberalism som de älskar att ställa upp halmgubbar av och sen kritisera tycker jag också skulle vara lite pinsamt om jag var dem."

Till skillnad från den mycket grundliga, gedigna och väl underbyggda kritik av dessa akademikers arbete som brukar komma från dig och dina gelikar, menar du?

Du menar uppenbarligen att du har bättre koll på sociologiska och statsvetenskapliga teorier och deras vetenskapsteoretiska grundvalar än de peer reviewers som granskat och godkänt nämnda artikel för publicering. Det skulle vara intressant att få ta del av vilka grunder du har för att göra detta självsäkra antagande.

Jag tycker det är ytterst beklämmande med alla försök från höger att skjuta akademins trovärdighet i sank. Vad är syftet? Vad vill man ha istället? Varför är det så hemskt med en mångfald av perspektiv inom akademin?

Även om jag definitivt inte delar de vetenskapliga utgångspunkter som många av nyliberalernas favvo-hatobjekt har, skulle jag finna det väldigt oroande om ni nyliberaler lyckades i era försök att framställa all forskning ni inte förmår uppskatta som ovetenskaplig och suspekt. I den mån ni lyckas få genomslag för era anklagelser att forskare är politiskt färgade individer med dolda agendor, kommer det nämligen att slå tillbaka på ALL forskning.
10 nov | Unregistered CommenterMartin
Oj oj, Martin svingar yvigt at alla hall! Gillar de svepande formuleringarna som "dig och dina gelikar", samt "\...\ oroande om ni nyliberaler lyckades i era försök \...\"

Grrr.

Men jag hade garna sett ett fortydligande: Pa vilket satt forsoker hogern skjuta akademins trovardighet i sank? Det finns naturligtvis en reaktion ifran hogern mot den marxistiska analys (samt dess avarter med mer maskerande namn) som faktiskt fortfarande anvands i den (framst europeiska) samhallsvetenskapen. Samt aven mot den relativisering av sanning som den ofta bar med sig. (som manga ganger inte ens sticker ut nacken tillrackligt for att ge nagra som helst falsifierbara prediktioner) Ar detta hogerns forsok att "skjuta akademins trovärdighet i sank"? Eller ar det andra exempel som Sokals famosa artikel?
10 nov | Unregistered Commenterpontus
Martin,

som Pontus påpekar svingar du vilt. Oklart vad du träffar.

"Du menar uppenbarligen att du har bättre koll på sociologiska och statsvetenskapliga teorier och deras vetenskapsteoretiska grundvalar än de peer reviewers som granskat och godkänt nämnda artikel för publicering."

Det menar jag inte. Ser inte ens relevansen för kritiken som framförts av inte bara mig utan även av Andreas Bergh. Och honom kan du knappast avfärda som nyliberal eller insinuera är okunnig.

"Jag tycker det är ytterst beklämmande med alla försök från höger att skjuta akademins trovärdighet i sank."

Oklart vad du menar. Jag försöker inte "skjuta akademins trovärdighet i sank" generellt. Det betyder dock inte att det inte finns akademiska arbeten som är värda att kritisera.

"skulle jag finna det väldigt oroande om ni nyliberaler lyckades i era försök att framställa all forskning ni inte förmår uppskatta som ovetenskaplig och suspekt."

Jag vet inte vem "ni" syftar till. Diskuterar du med mig så hänvisa då gärna till det jag skrivit, inte några andra, oklart exakt vilka.
10 nov | Unregistered CommenterMarcus
Pontus väljer ut de allra mest tacksamma exemplen (även om jag har svårt att förstå hur Sokal hör hemma i sammanhanget) men jag skulle vilja hävda att den slentrianmässiga högerkritiken mot forskningssamhället ofta drabbar även forskning som uppfyller hans något förenklade popperianska krav. För att ge ett par exempel: det har blivit populärt inom think-tank-högern i Sverige att beskriva all klimatologisk forskning som inte hamnar i "rätt" slutsats som 'alarmistisk'. Det finns också en motvilja mot forskning vars implikationer tycks vara att omfördelning kan vara önskvärd; såsom när man ifrågasätter det väl dokumenterade konkava sambandet mellan inkomst och hälsa.

Man kan naturligtvis ha synpunkter på vilken typ av forskning som är samhällsekonomiskt önskvärd. Men när man istället insinuerar att det finns dolda politiska motiv ("tendentiöst", "uppenbart ideologiskt färgat") och att vetenskapens egna kontrollmekanismer alltså inte fungerar, riskerar man att göra stor skada eftersom den invändningen drabbar alla discipliner och det dessutom inte finns några bra alternativ till dessa kontrollmekanismer.
10 nov | Unregistered CommenterMartin
Martin,

"när man istället insinuerar att det finns dolda politiska motiv ("tendentiöst", "uppenbart ideologiskt färgat")"

Det var ingen insinuation, det var uttryckt i klartext.

" och att vetenskapens egna kontrollmekanismer alltså inte fungerar,"

Fungerar och fungerar.. Den där slutsatsen får står för dig. Något sådant har inte jag påstått.

" riskerar man att göra stor skada eftersom den invändningen drabbar alla discipliner"

Eftersom ingen här i kommentarsfältet påstått något sådant, så ser jag inte hur det följer. Och även om man skulle argumentera för att peer-reviewsystemet fallerat i detta fall (vilket jag alltså inte påstått), så skulle det inte heller följa att peer-reviewsystemet brister *generellt*.

Så för att sammanfatta så slåss du mot väderkvarnar.
10 nov | Unregistered CommenterMarcus
Törs man skjuta in några kommentarer mellan väderkvarnsvingarna?

1. relativism kan i vart fall Bjereld & Demker inte beslås med, de ställer alltså marknadens principer mot "kunskapens principer i form [av?] logik, meningsfull tolkning och sanning"

2. När det gäller ny demokrati: nyliberal är inte synonymt med vare sig främligsfientlig, populistisk eller ens dålig i största allmänhet. Att 1991 gå till val på att det går att rationalisera rejält i offentlig sektor är inte heller ett säkert tecken på nyliberalism.

3. Boken är förvisso på svenska men lutar mer åt vetenskapliga ambitioner än kategorin frän debattbok. Jag hävdar dock inte att den är undermålig och inte borde getts ut - bara att det finns inslag jag inte gillar och att författarnas värderingar ibland lyser igenom lite väl mycket. (Men på den punkten kastar jag sannolikt sten i glashus)
10 nov | Unregistered Commenterbergh
Din recension av boken är ganska lik den som DNs Stefan Jonsson skrev om föregångaren; "I vattumannens tid". (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=&a=411320&sb1424i0=1_411320). Så här skriver Jonsson bland annat;

"Är detta forskning eller pamflettism? I vilket fall är det nonsens. Bjereld & Demker stövlar från fält till fält och bjuder på rent tyckande - under en fernissa av statsvetenskaplig teori."

Det verkar som om den nya boken bjuder på mer av samma vara...
11 nov | Unregistered CommenterViktor
Jag förstår inte hur "avveckla kärnkraften" passas in bland de övriga politiska ståndpunkterna som undersöks. Det säger väl inget om tilltro till staten (kärnkraften kan ju vara antingen statligt eller privat driven)?

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.