Rothstein om deltagandedemokrati och åsiktsrepresentativitet

Innebär bra demokrati ett högt politiskt deltagande och folkviljans förverkligande? Bland svenska statsvetare har jag stundom tyckt mig skönja detta ganska tydliga demokratiideal. Bo Rothstein hör dock till dem som vågar ifrågasätta denna syn, bland annat i detta papper (pdf):

CreatingState Legitimacy - The Five Basic Models. Presented at the AnnualMeeting of the American Political Science Association 2006.

Här pekas bl a på två exempel där beslutsfattare i Sverige ignorerat folkviljan - med gott resultat:

1. 1955 röstade 83% mot högertrafik i en folkomröstning - trots att de flesta av våra grannländer redan bytt, och trots både Volvo och Saab lagt om sin produktion. 1963 beslutade dock riksdagen likväl att införa högertrafik - något som gick synnerligen smidigt och som få klagat på.
2. Utbyggnaden av barnomsorgen uppfattades runt 1970 som oerhört kontroversiell: lämna bort barnen till offentliga institutioner? De som idag kritiserar daghemsutbyggnaden uppfattas idag som ungefär lika sansade som de som vill återgå till vänstertrafik (nåja, nästan)

Ett annat kul exempel från Rothsteins papper: Institutioner där väljare eller medlemmar väljer sina företrädare (partier, fack, kommunfullmäktige, riksdag, EU-parlament) åtnjuter systematiskt lägre förtroende än odemokratiska institutioner där det är expertis som styr: sjukvård, polis, domstolar, universitet och riksbanken.

Ett tredje exempel från pappret är att ett gigantiskt forskningsprojekt i Norge nyligen kom fram till att den norska demokratin funkade riktigt dåligt. Trots detta, påpekar Rothstein, är Norge med alla rimliga mått, ett av världens absolut bästa länder att leva i.

Slutsats: Antingen behöver länder inte ha en välfungerande demokrati för att vara bra att leva i. Eller så hade forskarna en underlig uppfattning om vad som utgör en välfungerande demokrati.

Fler kul Rothstein-papper här.

Comments

[gummo]

Pappret är kul, och slutpoängen är klart lysande. Man skulle faktiskt kunna starta upp en bok kring Bosses teser i pappret som bygger på följande enkla fyrfältare:

* Stark, neutral rättstat på plats med en effektiv förvaltning [JA/NEJ]

* Öppna, fria och demokratiska val på plats [JA/NEJ]

I varje ruta ställer man så frågor om hur pass mycket medborgarna accepterar maktutövningen i dessa samhällen; och göra några schyssta historiska fallstudier på det mest kritiska fallet - inga öppna fria och demokratiska val på plats, men väl en stark, neutral rättsstat. Gissningsvis skulle Preussen pre alla revolutionära aktiviteter och första världskriget kanske kunna kvala in här, även Sverige före demokratins genombrott - och möjligen också typ Singapore och Shanghai-kina.

Ah, jag vet inte. Men det är ett kul papper (som dock kräver lite omarbetning...; det som händer från s 22 och framåt är lite osammahängande och frikopplat från de underhållande första 22).

[Erik]

Rothsteins papper kompletteras lämpligen med detta blogginlägg på Unqualified Reservations, vilket tar upp liknande frågeställningar:

http://unqualified-reservations.blogspot.com/2008/01/how-i-stopped-believing-in-democracy.html

Om ämnet intresserar bör dock bloggen även i övrigt utforskas, då ett ifrågasättande av gängse föreställningar om den moderna statens funktionssätt är ett stående tema och författaren är en särdeles god skribent.

[Henrik]

Rothstein gör en bra poäng. Att demokratier, speciellt jämfört med diktaturer, inte bör utvärderas efter hur "demokratiska" de, är är dock en poäng som Gordon Tullock gjort många gånger (saknar tyvärr referens).

[Johan Richter]

Storbritanien är väl det tydligaste historiska exemplet på en stat som kan kallas en rättsstat långt innan den blev demokratisk.