Om köpkraft och ojämlikhet

På tips från Niclas: Steven Levitt bloggar om ett papper som ifrågasätter den ökade ojämlikheten i USA med följande argument:

Ja, inkomstojämlikheten har ökat - men köpkraftsojämlikheten har det inte. Ty relativpriset på de varor som fattiga konsumerar har fallit. Levitt fortsätter:

Why did the prices of the things poor people buy fall relative to thestuff rich people buy? Lefties aren’t going to like the answers onebit: globalization and Wal-Mart!

Intressant, inte minst mot bakgrund av den kritik som kommer från vänster mot köpkraftsbaserade jämförelser - se exempelvis Daniel Ankarloos kritik av Johan Norberg i ETC rörande världsfattigdomen.

Två reflektioner:

1. Om matpriserna fortsätter öka, lär den globala fattigdomen mätt med köpkraftsbaserade mått snart öka. Det ska bli intressant om vänsterns och högerns inställning till köpkraftsmått då plötsligt kommer att ändras...

2. De flesta tycker nog att köpkraft är ett betydligt bättre välståndsmått än inkomst. Men en nackdel med båda måtten är att de inte tar hänsyn till fritid.

Vad vi skulle vilja se är således en ojämlikhet i nytta, där nyttan (som sig bör) beror på både konsumtionsvaror och fritid. Möjligen kan det vara så att fattiga i USA har haft dålig löneutveckling, och arbetar fler timmar - samtidigt som de gynnas av relativprisutvecklingen. En rent empirisk fråga, för den hugade att sätta tänderna i!

Comments

[Niklas Smith]

Hej, intressant post. Economics focus i The Economist argumenterar också att konsumtionsojämlikheten har minskat, men mest för att de rika köper dyra versioner av saker som de fattiga köpa billigt (t.ex. kyl, TV). Artikeln är mycket läsvärd: http://www.economist.com/finance/displaystory.cfm?story_id=10328935

[Jacob Lundberg]

Jag har skrivit ett svar till Ankarloo på min blogg: http://jacoblundberg.blogspot.com/2008/05/ankarloo-har-fel-om-vrldsekonomin.html

[Daniel Waldenström]

Ja, de olika prisökningstakterna är onekligen intressanta. Men samtidigt stämmer det inte att köpkraftsojämöikheten inte ökat. Broda o Romalis, tabell 8, visar att Kina-importen som mest minskar P90/10-kvotens ökning mellan 1994 o 2005 med 30%. Och då vi vet att Piketty & Saez dokumenterar ännu högre relativa inkomstökningar för den övre delen av toppdecilen torde effekten vara ännu mindre (även om lyxvarorna ökat mer än KPI...).

Alltså: både inkomst- och konsumtionsojämlikheten har ökat i USA på senare år. Men den senare i betydligt mindre utsträckning än den förra.

[Daniel Ankarloo]

Andreas,
Det blev ju lite diskussion där på "nätverket" - om PPP-dollar. Det är som sagt trevligt att träffas och diskutera med dig. Vill egentligen inte föra den vidare debatten här på din blogg - framför allt med tanke på att ett antal av dina besökare envisas med att ta sig rätten att bedöma personer och argumentationer de bevisligen aldrig har träffat på eller vet något om... Men jag vill ändå upplysa dig om att vad gäller denna din post om hur de fattiga gynnas av relativpriserna osv, har jag skrivit följande inlägg:
http://etc.se/artikel/17565/naer-den-rike-fastslar-den-fattiges-koepkraft#c009471

Häls.
Daniel

[Peter Ingestad]

Dendär länken var ju mager så det förslår. Ingewn kvantifiering.

Länkar som kan varea av intresse:

http://www.princeton.edu/~bartels/income.pdf

http://en.wikipedia.org/wiki/Income_inequality_in_the_United_States

http://faculty.tcu.edu/jlovett/econ_data/Income%20Dist.pdf

http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=886669#PaperDownload

Glöm sen inte att konsumtionsandelen minskar med stigande inkomst.

Glöm sen inte att bolånekrisen på bred front drabbat de sämre ställda på senaste tiden.

Glöm sen inte att trenden reverseras av senaste tidens bränsle- och matprisökningar som av allt att döma kommer att fortsätta.

Glöm sen inte att det finns alternativ förvärvsverksamhet: kriminalitet.

Kom även ihåg att arbetets personkostnad sänks ju trevligare jobb man har. Det är liktydigt med att den upplevda skillnaden mellan arbete och fritid minskar.

För den hugade att bita i. Teori och empiri.

Problemet är att för mina frågor relevanta uppgifterna är ytterst svårtillgängliga, i synnerhet vad gäller utvecklingen relativt sett över tid. Då är man hänvisad till skattningar.

Vad gäller arbetets personkostnad ser vi i Sverige en massiv ökning under de senaste 20 åren. Hårdare tempo, sämre stämning, mer vantrivsel. Mer jobb för samma lön. Det gäller låginkomsttagarna. Har vi samma kostnadsökning för de högavlönade? Det kan man också bita i, om viljan finns.

Det gör den säkert hos en välfärdsforskare.

:o)

[Peter Ingestad]

Hursomhelst är den grundläggande invändningen rent logisk. Från penningens avtagande mariginalnytta följer nämligen direkt att det för höginkomsttagaren krävs en större relativ prisförändring för samma relativa välfärdseffekt jämfört med låginkomsttagaren. Den anförda logiken är alltså primitivt felaktig, så länge det nu är tendensen beträffande skillnader i levnadsstandard vi talar om..

[Peter Ingestad]

På det stora forumet Flashback startade jag just med utgångspunkt häri en teorikritisk generaldebatt som borde intressera denna bloggs upphovsman såväl som dess läsare. Man skall helst vara aktiv där man syns mest.

http://www.flashback.info/showthread.php?t=687374