Hur känner man igen en köpt forskare?

Hos Niclas har diskussionen om ekomaten glidit in på frågan om vilka forskare man kan lita på. Spelar det roll om SLU-professorerna får pengar från livsmedelsindustrin (om det nu är så), eller att SLU-forskaren Johanna Björklund själv har ett ekologiskt jordbruk?

Dylika kopplingar dras ofta fram för att misstänkliggöra forskningsresultat: Forskaren X är med i parti Y, får pengar från Z eller extraknäcker åt företag C.

Men kausaliteten kan lika gärna vara den omvända: att man först gör forskning, kommer fram till något och som en följd därav får forskaren pengar från Z - eller börjar odla ekologiskt. För att klarlägga kausalitetens riktning skulle vi behöva en synnerligen väldesignad IV-skattning, och de är sällsynta. Tillsvidare torde normen därför vara följande:

Argumentera i sak och begär att bli sakligt bemött. Forskning kan vara korrekt även om den är finansierad av anti-krist.

Dålig forskning förklaras oftast av att forskaren är dålig, inte av att hen är köpt.

Men om någon som vanligen är intellektuell plötsligt blir ologisk och skriver saker i conclusions som tänjer rejält på analysen, är det standproceduren som gäller: follow the money.