Om "Om konsten att vara människa"
14 feb 2010, kl 22:31 | Lite väl akademiskt, Samhälle och politik, Övrigt Väldigt mycket av vad vi gör som människor idag, det vill vi nog helst inte göra. [...] i och med att vi måste försörja oss så måste vi delta i ett spel som vi delvis inte vill vara med i.
Håkan Hydén, sociologiprofessor i Lund, förklarar hur det är att vara människa, i SVT-dokumentären konsten att vara människa (kan ses på SVT play. En kort bit in i programmet förklarar en kvinna hur arg hon blev på sin man, för att han frågade henne vad hon ville göra idag:
Det spelar ju väl ingen roll vad jag vill. Vi måste ju handla och fixa en massa grejor!
Gosh.
Tycker folk verkligen att livet är så hemskt och ofritt?
Eller är det sociologiprofessorer som menar att folk tycker det?
Eller är det sociologiprofessorer som tycker att livet är så hemskt och ofritt?
Reader Comments (25)
Ibland gör jag saker bara för att bevisa för mig själv att mitt liv inte är helt och hållet styrt och förutbestämt. Som att fullständigt omotiverat (irrationellt) ta en slumpmässigt utvald buss och åka till ändhållplatsen, gå runt där ett tag och sedan ta mig hem. (Jag vet att man kan argumentera valet att göra detta också kan ses som förutbestämt). Jag tror inte på ödet, bara att vi är extremt bundna av vår sociala kontext..
Har inte sett programmet ifråga..
Att vara bunden av den sociala kontexten är ju en följd av att människor måste samsas på jorden.
Men har bundenheten blivit mindre eller större med tiden?
Alla som påstår att den har blivit större bör med en gång avskrivas som historieförfalskare. På medeltiden hade man inte heller en massa tid att göra en massa saker som man ville bara sådär, då var man fullt upptagen med att samla ihop mat för att kunna överleva. Sedan dess har det sakta men säkert blivit mer fritid och fler saker att göra på sin fritid, det var ju inte direkt så att man bara kunde ta sitt pick och pack och åka iväg på en helg till Paris eller London för hundra år sedan, eller spela Playstation, eller titta på TV, eller köpa böcker för 0.5% av den disponibla månatliga inkomsten för en låginkomsttagare, eller läsa tidningar gratis på internet, eller ha hundratals restauranger och krogar man kunde gå till på kvällarna, eller få bidrag/lån för att studera, etc, etc, etc.
Vi har helt enkelt aldrig kunnat göra som vi ville hela tiden. Sociologiprofessorn borde läsa lite historia om han vill tas seriöst
Valfrihet är inte odelat positivt heller, anser jag. Med denna valfrihet (val av bredbandsbolag, mobiltelefonabonnemang, livsmedel (grönt eller rättvisemärkt?) etc.) kommer (besluts)ångest (och en kostnad då det kostar tid att söka rätt på det bästa alternativet). Jag säger inte att jag inte vill att det ska vara precis som idag (för jag trivs), men man skall vara medveten om att allt har en kostnad.
Visst ar det så men så har det alltid varit och förr i tiden var de sociala normerna snarare hårdare än mjukare, alas har inte livet blivit svårare vilket var vad vår käre sociologiprofessor påstod.
Vidare, är valfrihet odelat positivt - att ha mojligheten att välja är en stor lyx som man inte hade förr i tiden. Dessutom är det ju så att om man inte vill välja så kan man välja att inte välja men om man inte får välja så kan man inte välja oavsett om man vill det eller ej (tex en starkt bidragande orsak till att Telia fortfarande har så många kunder:-). Sedan skall man ocksa betänka att val måste göras antingen av oss eller av någon annan, de otaliga empriska forsok vi har haft att outsourca detta väljande på någon annan har milt uttryckt gatt sådär bra.
Sedan tycker jag att Emil gör det lite väl lätt för sig när han skriver att "valfrihet är odelat positivt". Observera - odelat. Det är väl ändå ett ganska starkt påstående, särskilt med tanke på vad den slumpmässige studenten skrev i kommentaren innan: Beslutsångest, en tycker jag klockrent negativ effekt av möjligheten att välja mellan flera alternativ. Sedan kan man givetvis hävda att de positiva effekterna av valfriheten - vilka du, Emil, räknar upp, och som random student inte motsäger - överväger de negativa, och det ser jag själv ingen större anledning att bestrida. Men att förneka att problem alls finns är väl knappast det mest skarpsinniga och gissningsvis ganska kontraproduktivt i längden.
Var glada och tacksamma istället! Vi lever i en tid när de mest underpriviligerade i vårt samhälle lever på en nivå som Hobbes bara kunde drömma om.
Hur kommer det sig att lidande och svårmod anses vara fint? Och omvänt varför betraktas optimism, livsglädje och framtidstro som oseriöst?
Observera här nu att:
... jag inte argumenterar för ett kommunistiskt samhällssystem
... jag inte tycker att valfrihet är liktydigt med att bada med vithajar.
Blarrgh.
Detta ändrar inte på faktumet att jag håller med Emil i vad han säger.
Mindre frustrerad nu?
Mina tankar går osökt till Paul Krugmans handelsteori som säger att den stora vinsten med internationell handel (förutom att varor blir billigare (vilket är svårt att inte tycka är positivt)) är att valmöjligheterna ökar (genom differentiering). Jag ser denna vinst trots allt som positiv men det kan vara skojsigt att tänka på det negativa som denna vinst också medför..
Enligt devisen: Inget gott som inte för något ont med sig.
Vad som ofta glöms bort med pricerunner och liknande fenomen, är följande:
Även om bara vissa konsumenter väljer aktivt, så kommer effekten av ökad konkurrens och bättre spridd prisinformation att gynna alla (även de som inte använder pricerunner).
Likväl tror jag att random student har en poäng:
Många tycker *bevisligen* att det är jobbigt att valfriheten finns där, även om de inte använder sig av den. (Läs kultursidorna, lyssna på p1...)
Förmodligen känner de att de borde vara mer aktiva i valet av telefonbolag, pensionsfond osv, och förmodligen tror de att den som gör insatta val får det bättre på grund av detta.
Men den som aldrig valt ppm-fond aktivt, och den som fortfarande är kund hos telia, har inte på något sätt blivit blåst, snarast tvärt om.
Ett hett tips är Barry Schwartz TED-föreläsning om frihet och val: http://www.youtube.com/watch?v=VO6XEQIsCoM
http://www.youtube.com/watch?v=hVimVzgtD6w
(ännu en TED-talk)
Intressant föreläsning om valfrihet för övrigt! (åtminstone andra halvan). Visst är det ansvaret som gör det jobbigt att välja. Vilket påminde mig om den här gamla godingen:
http://www.friktion.se/26/a.html
Tanke: Det hade varit intressant att se en studie av hur mycket av vår tid som faktiskt upptas av konsumtion. Den ökade valfriheten måste medföra att sökkostnaderna stiger oerhört. Något som Schwartz också uppmärksammar i sitt TED-talk. Vi vet ju att plural av anekdoter är bevis och enligt personlig erfarenhet så spenderar jag alldeles för "mycket" tid på Prisjakt/Blocket/eBay/Prylbloggar, något som jag inte reflekterar över som en kostnad förknippad med min faktiska konsumtion.
Håller också med dig om det du säger om (national)ekonomers trångsynthet vad gäller andra ämnens teori. Detta nuddade Klas Eklund vid i sitt installationstal vid Lunds universitet då han menade att ekonomer i framtiden måste bredda sig...
Vissa preferenser ar bara inte ok.
dock måste man hitta en rimlig avvägning mellan att njuta av konsumtionen och att hitta nya saker att njuta av. själv spelar jag fortfarande deus ex, ett spel som kom 1999 tror jag. och det har ju hänt en del på spelfronten sedan dess...
Pontus: Jag vet inte om du är ironisk eller ej (den största drawbacken med Internet?). Om inte så exemplifierar det trångsyntheten bra; den ekonomiska tolkningen av människan är fullt tillräcklig för de flesta ekonomiska modeller (men även här ser vi ju stora förändringar som är på gång), men knappast godtagbar för andra vetenskapliga frågeställningar. F.ö. handlar det ju inte om att "tycka synd" om människor med för många valmöjligheter utan att fråga sig om det finns en kritisk punkt där ökad valfrihet leder till Pareto-försämringar (se Schwartz!). Är mer valmöjligheter alltid av godo? Ger valmöjligheter mer frihet? Det går ju stick i stäv med mycket av den klassiska liberalismen, men har man en vetenskaplig ansats bör dessa frågor tas på allvar.
bergh: Håller absolut med. Slösurfandet på Prisjakt är en slags konsumtion i sig, som är gratis och som ofta resulterar i att jag inte köper något då jag aldrig kan bestämma mig för vilken modell av en viss produkt jag ska ha (Ex: jag vill ha en LCD-tv. Prisjakt ger i dagsläget 1296 alternativ inom kategorin, hur välja?).
Ett intressant exempel i sammanhanget är ju Apple som medvetet valt att begränsa antalet produkter och i vilka utförande respektive produkt säljs i. Ingen ifrågasätter väl idag Apples framgång och kanske ligger det något intressant i deras approach. En (1) telefon, att jämföra med Ericssons tre nya modeller i månaden osv..
Vad blir förresten följden om man som nationalekonom hyser åsikter om människors preferenser? Dogm nummer ett är väl att preferenser inte får ifrågasättas: gäller det då i första hand de egna metapreferenserna, eller andras preferenser?
följden av metapreferenser blir hur som helst att modellerna blir ganska krångliga, och att Paretoförbättringar blir ännu mer sällsynta :-)
Denna typ av formulering gör att det knyter sig i magen på mig, jag blir genast misstänksam och funderar på vad konsekvensen av denna typ av funderingar blir. Sitter där en blivande teknokrat som vill ha ett ord med i laget när jag ska göra mina val? "Aj, aj, det är inte bra för dig att ha så många val, du kan bli ångestfylld". Låt oss anta att det visar sig att valfrihet ibland leder till biverkningar i form av ångest. Ja? Vad så? Ska någon typ av förbud eller restriktion för valfriheten införas? Hur ska dessa restriktioner utformas? Vem ska utforma dem? I vilka fall ska man tillåta valfriheten helt och när ska den inskränkas?
Valfrihet är på gott och på ont, men mest på gott. Med valfrihet följer ansvar. Låt människor vänja sig vid att ta ansvar för sina handlingar och sina val. Gör det inte mer komplicerat än så.