Finns empiriskt stöd för ett samband mellan skatter, akassa och arbetslöshet?

Då och då dyker påståendet upp att det saknas empiriska belägg för att länder med lägre skatt på arbete och mindre generös akassa har lägre arbetslöshet. I själva verket finns det så mycket bevis att man numera förmodligen inte publiceras i någon av de finare tidskrifterna om man inte dessutom visar något annat intressant.

I en ny artikel av Bassani & Duval (2009) är denna regression därför bara en utgångspunkt för en mer ingående analys, men den visar att sambanden är ungefär de ekonomer teoretiskt förväntar sig:

Beroende variabel är arbetslöshet, länderna är OECD, tidsperioden är årsdata för perioden 1982-2003.



Således: Skattekil och akassans generositet korrelerar med arbetslöshet, fackföreningsstyrka gör det inte, ej heller Employment Protections Laws (som exempelvis turordningsregler). Däremot spelar graden av produktmarknadsregleringar roll. OG är output gap och korrigerar för konjunkturen.

Resultaten håller även för ett antal känslighetstest, och vad studien i huvudsak undersöker är om olika typer av reformer får störst effekt om de görs tillsammans (sk komplementariteter).

Källa: Bassani, A., & Duval, R. (2009). Unemployment, institutions, and reform complementarities: re-assessing the aggregate evidence for OECD countries. Oxford Review of Economic Policy, 25(1), 40–59.

Comments

[Niclas Berggren]

Det finns även en finsk studie som rör dessa spörsmål.

http://www.ifau.se/upload/pdf/se/2007/wp07-21.pdf

[Olof Johansson-Stenman]

2 frågor:

1. Är effekten av skattekilen stor, d v s vad är tolkningen av 0,28 i den första kolumnen?
2. Vad man framförallt vill veta som politiker är kanske om högre skatter ger långsiktigt högre arbetslöshet eller inte. För at svara på den frågan mer allmänt beror det rimlgen på hur lönebildningsprocessen påverkas av högre skatter. Skulle du säga att det är rimligt at anta att koefficienterna i tabellen oven kan tolkas som långsiktiga effekter på arbetslösheten, eller är de kanske främst kortsiktiga effekter som inte tar hänsyn fullt ut till lönebildningseffekter?

[bergh]

Storlekstolkningen är att 10 procentenheters högre skattekil ger 2,8 procentenheters högre arbetslöshet (om man tror att kausaliteten går åt det hållet :-) Standardavvikelsen för skattekil är 2,8.

Ur artikeln:
"On the basis of the estimates of column1 in Table1, it can be concluded that a ‘typical’ historical reform [1 stdavvikelse] of the average benefit replacement rate (that is 4.7 percentage points), the tax wedge (2.8 percentage points), and PMR (1 indicator unit) would lower the unemployment rate in the average OECD country by about 0.5, 0.7,and 0.5 percentage points,respectively.These effects are both fairly similar and sizeable."

ang fråga 2: pja, modellen är ju estimerad på årsdata, så det är väl en ganska kortsiktig effekt. Jag är dock inte säker på att effekten på lång sikt är lägre, det beror nog på andra institutioner, däribland lönebildningen (och det är väl dit du vill komma).

Författarna diskuterar också möjligheten att de råkat fånga omvänd kausalitet, men hittar inga tecken på det.

Precis som en del andra studier, talar flera resultat för att Sverige klarar sig bra genom att kompensera den negativa effekten av höga skattekilar och generös akassa genom att föra annolrlunda politik på andra områden:

notera exempelvis artikelns avslutning:

"Conversely, highly centralized and/or coordinated wage bargaining systems appear to dampen it. [unemployment] These results are robust to model specification, choice of estimationsample, and estimation techniques.

We warn, however, that our inferences are to beviewed only as referring to an average OECD country. For example, in a companion paper (Bassanini and Duval, 2006a), we show that the positive impact of unemployment benefits on unemployment diminishes and can even collapse in countries that offset their detrimental effects through extensive activelabour market policies."

[Nils Lindholm]

Ska man tolka det som att arbetskraftskostnaden är inte relevant utan skatten !!

[Johan Richter]

"i själva verket finns det så mycket bevis att man numera förmodligen inte publiceras i någon av de finare tidskrifterna om man inte dessutom visar något annat intressant."

Och hur ser denna bevisning ut måntro?

[Olof Johansson-Stenman]

Amdreas, att arbetslöshetsersättningen har en effekt även på lång sikt är inte ett dugg överraskande eller konstigt för mig. Men om du funderar på varför skattenivån i sig skulle spela någon roll på lång sikt blir det svårare att fundera ut en rimlig mekanism (i alla fall för mig).

Antag att vi jämför 2 länder som är likadana förutom att alla i det ena landet betalar 10 procentenheter högre skatt, och där man dumpar de extra skatteintäkterna i havet. Är det då troligt att arbetslösheten i det landet skulle bli högre tack vare den extra skatten? Denna fråga synes mig ekvivalent med frågan om huruvida ett land med lägre BNP motsvarande skillnaden i skatteuttag tack vare detta har högre arbetslöshet. Jag kan inte se varför det skulle vara fallet, kan du?

[Pontus]

Olof - Teoretiskt betraktat sa beror en arbetslos individs sokintensitet (eller reservationslon) pa sjalva gapet i "värde" mellan anstallning och fortsatt arbetsloshet. Nar gapet ar stor ar sokintensiteten hog (och reservationslonen lag), och vice versa. Skattekilar kommer naturligtvis ha en effekt i avseende att de paverkar detta gap.

Det verkar som att du argumenterar for att en klumpskatt over ALLA individer inte borde forandra detta gap, och darfor inte heller arbetslosheten. Det later rimligt. Men det finns tva invandningar: 1, I kolumn (1)-(3) anvands netto replacement rates, och darfor sallas den effekten bort. 2, I kolumn (4) betraktas brutto replacement rate, och effekten ar aningen lagre. Men man kan tanka sig att progressiviteten spelar in: vid de lagre inkomstnivaerna som arbetsloshet for med sig ar genomsnittsskatten mycket lagre.

[bergh]

Olof: ja om det är en arbetsskattekil vi talar om så är väl det troligt? Eller tänker du dig att arbetsutbudet är helt oelastiskt?

[Olof Johansson-Stenman]

Pontus och Andreas, jag tänker mig en proportionell skatt i tankeexperimentet (i själva verket varierar ju marginalskatten och skattekilarna, och jag vet inte hur måttet exakt beräknas i studien, men det är väl något slags genomsnitt).

Varför skulle en individ bli mer motiverad att arbeta, eller att hitta ett arbete, för att inkomstskatten ökar om den procentuella ersättningen vid arbetslöshet är oförändrad?

Antag att ersättningsnivån vid arbetslöshet är konstant, säg a%, och att samma skattesats t gäller på ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen.

En person med inkomst före skatt på y får då efter skatt y(1-t) och vid arbetslöshet ay(1-t).

Det är då ju inte alls självklart att en person skulle bli mer motiverad att arbeta vid en högre skattesats t, eller hur?

[pontus]

Jag skulle tro att individen blir mindre motiverad att arbeta vid en hogre skattesats. I synnerhet da "the replacement rate" ar netto. Dvs y(1-t) och ay.

[Olof Johansson-Stenman]

I det senare fallet håller jag så klart med dig, men då är ju terminologin lite vilseledande. Med replacement rate menar man väl normalt hur mycket pengar man får (netto) när man är arbetslös jämfört med hur mycket man får när man arbetar.

[Martin]

Jag är osäker på både betydelsen av "substitute for" och "netto" (som jag skulle tolka som ay(1-t)). Skatten borde rimligen ha högre koefficient i specifikationer med ay(1-t) som replacement rate pga kollineariteten.

Men framför allt är jag osäker på om inte replacement rate är paradexempel på en "bad control" som får till följd att den skattade effekten av skatterna (som för övrigt är signifikant på ungefär 0,0000001-procentsnivån: hatten av!) bara är en betingad kausaleffekt under det mycket restriktiva antagandet att det inte finns någon selektionsbias i ländernas val av replacement rate.

Dock verkar detta inte vara hur författarna tolkar sina resultat, eller? Jag tycker det verkar vara en spännande ekonometrisk övning men knappast något vi vill sätta i händerna på policymakers.

[Pontus]

Olof - Jepp. Men aven i ditt fall dar vi har y(1-t) och ay(1-t) och har progressivitet i skattesystemt sa far vi y(1-t(y)) samt ay(1-t(ay)), vilket kan ge effekt, eftersom t(ay)<t(y)

[August]

@ Bergh

Kan det inte vara så att ''skattekil och akassans generositet korrelerar med arbetslöshet'' pga. att de länder som har höga skattekilar också ofta har hög akassa?

[August]

@ Bergh

Och apropå arbetslöshet så har även en liten fråga kring din bok den Kapitalistiska välfärdsstaten:

Du skriver någonstans i boken, rätta mig om jag minns helt fel, att arbetslösheten i Sverige var så låg som den var på tex. åttiotalet pga. ''sociala normer''. Alltså att det ansågs ''fult'' att vara arbetslös eftersom att alla hade jobb (en självförstärkande social norm), och att arbetlösheten därför kunde hållas nere trots väldigt generösa a-kassor osv. Minns jag (har jag förstått) saken rätt?

[pontus]

August - Jag tror du inte riktigt forstar principen av att "kontrollera" for vissa variabler. Den effekt du pratar om, att lander med hog ersattning ocksa har hoga skatter, ar alltsa bortsallad i en multivariat regression.

[bergh]

@August: ungefär. Men jag ska tillägga att det inte är min egen idé, förmodligen hänvisar jag någonstans till exempelvis den här artikeln:

Lindbeck, Assar, Sten Nyberg, and Jörgen W. Weibull. 1999. "Social Norms and Economic Incentives in the Welfare State." The Quarterly Journal of Economics CXIV:1 - 35.

@Martin, Pontus & Olof: Jag blir inte klok på vad det är ni diskuterar: effekten av skattekil eller replacement rate på arbetslösheten?

Min bästa gissning är att Olof och möjligen Martin hävdar att vid en nästan vertikal arbetsutbudskurva vältras skattekilen över på arbetstagarna och borde inte spela roll för arbetslösheten, men att resultatet blir annorlunda när det finns exempelvis en akassa som skapar en reservationslön.

Om någon orkar, förklara gärna!

[Martin]

@Pontus: Det är väl just bortsållad den inte är? Skattekoefficienten torde mäta skatteeffekten för en viss nivå på replacement rate, plus endogena skillnader mellan datapunkter som på olika sätt förändrar sin replacement rate när skatterna ändras. Vill man hävda att effekten är bortsållad måste man alltså visa att de länder som ändrar sin replacement rate när inkomstskatterna ändras inte skiljer sig från andra med avseende på arbetslösheten. Jag tror jag vågar sätta en slant på att det antagandet inte håller. Således torde estimaten ovan på sin höjd kunna säga något om den totala effekten av replacement rate + skatter. Eftersom Andreas framhåller det här pappret som ett föredöme skulle jag gärna vilja ta del av hans syn på detta.

@Andreas: Det kontroversiella påståendet att nivån på skatterna påverkar arbetslösheten har nu reducerat till det fullständigt okontroversiella påståendet att progressivitet inte är önskvärd. Effekten av replacement rate torde också vara förhållandevis okontroversiell.

[Martin]

Jag har en fråga till bloggaren: varför inför man inte dödsstraff på arbetslöshet? Eller åtminstone en riktigt kännbar straffskatt? Finns det bara blödiga etiska eller rent pragmatiska argument emot detta? Personligen lutar jag åt att en social planner som blint maximerar BNP och struntar i människors riskaversion och välfärd, lik förbaskat skulle välja en ganska generös replacement rate.

[bergh]

Jag vet inte om jag håller med om din uppfattning om vad som är kontroversiellt och vad som inte är det. Och undrar om det möjligen spelar någon roll för vad jag anar är ditt endogenitetsargument att de flesta länder inte beskattar akassan.

I den mån jag framhållit artikeln som ett föredöme, är det i jämförelse med andra artiklar om liknande frågor jag läst, inte mot den absoluta nivå som impliceras av dina enorma kunskaper om hur empiriska modeller korrekt identifieras (OBS inte ironi!)

och till martin no 2: Självklart skulle en social planerare välja en hög replacement rate. artikeln ger lite empiri kring vilka avvägningar som tycks råda.

[pontus]

Martin - Menar du att modellen ar felspecificerad? Ja, i sa fall foreligger risk for bias.

Men kor en cross-section da. Estimaten, vad jag har last, ar desamma.

[Martin]

Pontus - Jag tror du inte riktigt forstar principen av att "kontrollera" for vissa variabler. Ersättningsnivån är endogen oavsett om det är panel eller tvärsnitt.

[Pontus]

Vanta har nu Martin, jag vander mig mot Augusts invandning att korrelation mellan a-kassa och skattekilar skapar en bias i sig. Det hade varit sant om en av variablerna var exkluderade (dvs. omitted variables), eller om hog kollinearitet forelag. I annat fall sa sa skapar det inga problem.

Att det sedan kan finnas endogenitetsproblem tvivlar jag inte pa, men som betingad korrelation ar koefficienterna unbiased!

[Svante]

Hej, om man tittar på sysselsättningsgrad, är det tvärtom då? Dvs i högskatteländer (som Sverige) så är sysselsättningsgraden hög (som i Sverige). Det skulle vara intressent o se sådana jämförelser. Tycker mig se sådant samband i statisitken:
http://sverigearbast.blogspot.com/2006/10/jobbar-mest.html

Generellt verkar höga skatter resultera i jämlikhet, demokrati, hög sysselsättningsgrad, lyckliga människor etc!

http://sverigearbast.blogspot.com/

[Olof Johansson-Stenman]

Andreas, kort svar: Jag är helt med på att det är rimligt att om kvoten mellan hur mycket en person får i handen som arbetslös jämfört med som arbetande påverkar arbetslösheten. Men om denna kvot hålls konstant förefaller det inte särskilt sannolikt att arbeslösheten skulle bero på hur stor andel som folk totalt eller på marginalen betalar i skatt, på samma sätt som det inte förefaller rimligt att arbetslösheten i sig beror på hur rikt et land är i sig (annat än konjunkturellt naturligtvis).

[Pontus]

Svante

"Generellt verkar höga skatter resultera i jämlikhet, demokrati, hög sysselsättningsgrad, lyckliga människor etc!"

Kausaliteten ar kanske inte solklar?

[bergh]

Olof: naturligtvis. Men tax wedge är inte vare sig total skattekvot eller marginalskatt, det är skattekilen på arbete, dvs skillnad mellan bruttokostnaden för arbetsgivaren och nettolön för arbetstagaren.

[Olof Johansson-Stenman]

Andreas: Visst, men min poäng är då att om kvoten mellan hur mycket en person får i handen som arbetslös jämfört med som arbetande hålls konstant, så borde inte kvoten mellan bruttokostnaden för arbetsgivaren och nettolönen för arbetstagaren spela någon systematisk roll för arbetslösheten (även om det teoretiskt så klart kan finnas effekter åt båda håll).

[Gustav]

Men vad som egentligen är intressant är välfärdsnivåer och välfärdsmarkörer.
Inte arbetslöshet.
Alla kan samla grankottar och få några ören för det.
Arbetslöshet tenderar lätt att bli en moralfråga.