Hade skolan varit bättre om skolpengen utretts ordentligt?

När jag och Gissur Erlingsson för några år sedan beskrev de offentliga utredningarnas roll i den svenska liberaliseringsprocessen, menade vi att det fanns ett tydligt mönster: Reformerna var välutredda. Först kom ett beslut om att utreda, sedan kom en utredning, remissbehandling och så småningom en proposition om att införa. Utredningsprocessen bidrag till att många reformer kunde genomföras i politisk enighet.

Nåväl, vi hittade också något som vi då mest tyckte var ett lustigt kuriosum: En reform passade inte in i mönstret, nämligen skolpengen.

(utdrag ur en tabell över reformer och motsvarande SOU, tagen från Bergh & Erlingsson 2009)

Källa: Bergh, A., and Erlingsson, G.Ó. (2009). Liberalization without Retrenchment: Understanding the Consensus on Swedish Welfare State Reforms. Scandinavian Political Studies, 32, 71-94.

Comments

[JFE]

Fast är det inte till en del så att flera av reformerna som har genomförts på senare år också har varit mindre väl utredda, alternativt att regeringen vägrat ta till sig remissinstansernas kritik? Det i sin tur har föranlett en del oönskade effekter och i några fall att man har fått backa i efterhand.

Hmm, två olika hypoteser att pröva kanske finns här: borgerliga regeringar hanterar remissväsendet mer nonchalant än s-diton (t ex eftersom man måste kompromissa internt) alternativt att remissväsendet generellt har blivit något som man oftare rundar Idag jämfört med för tjugo år sedan.

[bergh]

Jo, vi tar faktiskt upp just detta i avslutningen på vår artikel, att flera har pekat på utredningsväsendets försämring, orimligt korta remisstider med mera.

intressant hypotes om de borgerliga, jag lämnar frågan med varm hand åt någon hugad statsvetare!