En krönika och en video om tjänstepension och premiepension

Tar upp två problem med pensionssystemet i vid bemärkelse i senaste krönikan, i Norran, ST, m fl:

I det offentliga premiepensionssystemet betalar individen ingen avgift för att placera om sin pension, och antalet omplaceringar är i princip obegränsat. Bortsett från att detta skapat en marknad för oseriösa telefonförsäljningsföretag, är systemet problematiskt då omplaceringarna har en samhällsekonomisk kostnad även när de är avgiftsfria för den enskilde.

Inom tjänstepensionen, som de flesta svenskar har genom avtal mellan fack och arbetsgivaren, är problemet lustigt nog det omvända: Den som arbetat för flera olika arbetsgivare, och som skulle vilja samla sin tjänstepension på ett och samma ställe, är ofta förhindrad att göra denna omplacering någonsin under sin livstid.

Bakgrunden (som beskrivs i krönikan) är att en telefonförsäljare ringde upp mig och frågade om jag placerat om min premiepension senaste månaden, vilket jag givetvis inte hade. Ett pensionssparande är ett långsiktigt sparande, och inget man ska omplacera en gång i månaden.

En översyn en gång om året verkar rimligare. Och självfallet bör det då vara tillåtet att omplacera även tjänstepensionen till valfri förvaltare. Någon generell flytträtt finns inte idag, vilket jag funderade en del kring på uppdrag av SPP inför ett seminarium i Visby i somras.

Ser nu att det gjorts en kortfilm om detta seminarium, som sammanfattar situationen ganska bra: