Om skatters incidens

Här gör Mike Konczal en enkel men viktig poäng: Eftersom bördan av en skatt i slutändan inte nödvändigtvis drabbar den som formellt åläggs att betala skatten, finns det heller inget som säger att den gruppen gynnas av en skattesänkning:

Economists love to tell people that who pays a tax is independent of who Congress wants to pay it. The "Tax These Evil Corporations Act" might fall entirely on people buying stuff from those firms instead of their shareholders[…] But suddenly when the tax is a tax credit, specifically an earned income tax credit, that tax magically goes exactly where Congress wants it to go

Konczal hänvisar sedan till Jesse Rothstein och konstaterar:

Jesse Rothstein did an estimate finding that for every dollar of EITC, a worker's wage only goes up 73 cents. That's a big capture by employers.

Orden “big” och “capture” förefaller mindre väl valda: Det är ju alltså som huvudregel fallet att skatter och skattesänkningar i jämvikt bärs tillsammans av köpare och säljare. (Finns en motsvarande siffra för jobbskatteavdraget i Sverige?)

Krugman menar att resonemanget talar för att kombinationen av EITC och minimilön gör EITC mer träffsäkert som stöd till låginkomsttagare, eftersom en minimilön hindrar arbetsgivare från att reagera på EITC med att sänka lönen.

Intuitionen för resonemanget förklaras dock bäst en bit ned i kommentarstråden på marginalrevolution.com:

It has occurred to me that the EITC without a minimum wage would be problematic. What would eventually happen would be a de facto collusion between employers and employees. There would be ‘phoney baloney’ jobs that paid very little but where the working conditions were relaxed, pleasant and undemanding. Because of the job would qualify them for the EITC, the employees wouldn’t care that they were being paid peanuts (and, in fact, they would prefer it to a higher-paid, but more stressful position), and employers, in turn, wouldn’t care that their employees had low productivity because they cost so little.

Comments

[Niclas Virin]

OM det är så att 27 procent av ett jobbskatteavdrag "går till" arbetsgivaren är väl det en ganska dålig metod att stödja låginkomsttagare. Det är väl också ganska självklart att ett jobbskatteavdrag delas mellan berörda på ett sätt som inte kan styras byråkratiskt. Det blir som det blir beroende på elasticiteter, köp- och säljtryck mm hos köpare och säljare. Det blir det förmodligen med direkta bidrag också, men träffsäkerheten blir större. Bidrag ges bara till dem som behöver och arbetsgivaren behöver inte veta om det och därmed utnyttja vetskapen. Incidensen blir mindre och långsammare.

Vad gäller bolagsskatten är incidensen 100-procentig men omöjlig att relatera till individuella transaktioner. Anställda och kunder/leverantörer och aktieägarna bekostar HELA skatten. När och hur går inte att avgöra. Skatten tas inte ut i samband med transaktioner och är okänd när transaktionerna utförs. Skatten beräknas i efterhand på basis av ett nettoresultat av periodens transaktioner.

Det är för mig ett mysterium att det saknas motstånd mot denna destruktiva och ineffektiva skatt. Se http://exitbolagsskatt.blogspot.se/

[bergh]

Niclas, jag håller i princip med dig. Men det gäller sannolikt fler skatter än bolagsskatten...

Skulle man förresten kunna hävda att 80/20-regeln gäller, så att 20 procent av skatterna står för 80 procent av skatteintäkterna?

Moms, inkomstskatt och arbetsgivaravgifter står väl för sisådär 75%...