Inkomstindexering eller prisindexering?
16 sep 2013, kl 15:08 | Policyrekommendationer, Samhälle och politik Min senaste krönika diskuterar det konstiga begreppet reformutrymme drar en lans för indexering (här i Trelleborgs Allehanda):
Om en smart indexkonstruktion gör att ersättningar höjs automatiskt i takt med den ekonomiska utvecklingen, kan politiker inte låtsas genomföra reformer när de i praktiken knappt kompenserar olika grupper för inflationen.
Den som vill framstå som en riktig reformpolitiker måste då tänka ut åtgärder som främjar den ekonomiska utvecklingen, och därmed gynnar alla på lång sikt. För sådana reformer är utrymmet obegränsat.
Indexering kan alltså vara en lösning på det problem som Claes Lönegård nyligen skrev om i en utmärkt Fokus-artikel:
När ekonomin växer ökar statens inkomster medan utgifterna ligger still. På så sätt pågår ett ständigt sparprogram i välfärden där ersättningar långsamt tappar i värde.
Här handlar det om att statsbidragen till kommunerna inte skrivs upp automatiskt i förhållande till löneutveckling, BNP-tillväxt och inflation. Om att barnbidraget och arbetslöshetsersättningen sedan länge legat still på gamla nivåer och att sjukpenningen, föräldrapenningen, garantipensionen och studiemedlet bara delvis följer den ekonomiska utvecklingen. Detsamma gäller anslagen till statliga myndigheter.
Den intressanta frågan är såklart: Bör utgifter och ersättningar inkomstindexeras eller prisindexeras? Idag är inkomstpensionen inkomstindexerad, en hel del annat prisindexerat (numera studiemedel!) medan mycket fastställs nominellt (exempelvis barnbidraget).
Reader Comments (12)
För övrigt har studiemedlen (alltså lån och bidrag till studerande efter ungdomsgymansiet) alltid varit prisindexerade. Däremot är inte studiebidraget till de som läser på ungdomsgymansiet det, utan det följer med barnbidragets höjningar (det kallas ju också för ett förlängt barnbidrag).
http://karlmalmqvist.se/?p=269
Det som de avsåg var nog eftersläpningen mot inkomstutvecklingen, som ju under de senaste femton åren varit klart högre än prisutvecklingen. Så om vi pratar om relativlön har ju studiemedlet fallit. (Sedan kan man ju alltid fundera på om KPI är rättvisande för studenter som uppräckningstal, eftersom deras konsumtion ser annorlunda utan än många andras (t ex har de ju generellt hyresbostäder och inte bostadslån, vilka ju har påvarkat KPI åt olika håll under tidsperioden).)
Men indexerade är allt studiemedlen.
OK, jag ser din poäng med indexering, men vad anser du om nedanstående syn på problemet?
Ditt upplägg, som jag förstår det, innebär ju också att beslutsfattaren säger att det som indexerats (oavsett index) aldrig blir mer eller mindre viktigt över tid, utan alltid behåller sin relevans som det speglas i indexet. Jag är inte övertygad...
En indexering innebär ju också en restriktion på politikernas beteende, och om det är särdeles viktigt med indexering så kan ju politikerna alltid genomföra en sådan även utan ett formellt politiskt beslut om indexering. Men om man regelmässigt bundit sig vid indexering och det finns andra, bättre användningar av resurserna så gör ju den regelmässiga indexeringen det omöjligt att genomföra dessa åtgärder.
Min slutsats blir alltså lite annorlunda, där jag hävdar att en fri optimering rimligen slår (eller blir likvärdig med) en där vi satt in en restriktion.
Och friheten att fatta beslut om att indexering eller ej är det som maximerar folkets välstånd bör rimligen vid varje givet tillfälle tillfalla de demokratiskt valda. Om jag inte gillar vad de kommer fram till så får jag väl rösta bort dem...
/Rudis
nej, det är inte min tanke. Säg att exempelvis lägstanivån i akassan indexeras till 30 procent av snittlönen. Vissa kommer att tycka att detta är för högt, andra för lågt. Självfallet kan detta ändras, över tid och med skiftande majoriteter. Men att ha ett index som default, snarare än ett nominellt belopp, tror jag har flera fördelar för den politiska debatten, för beslutsfattandet och - inte minst - för de som har akassa.
Angående prisindexering för studiemedel: mäts prisökningen i en för studenten representativ varukorg eller är det KPI?
Pensionärerna höll på att få högre lönenivå än de arbetande. Osv. Den här frågan
kan inte utgå från läget idag utan från frågan varför index slopades på 90-talet.
Det är nyttigt att utgifter omprövas årligen och inte bara följer
med in i nästa budget.
Pensionerna var förr prisindexerade, vilket var problematiskt när inflationen var hög. Även detta talar för inkomstindexering, som jag ser det.
Jonas: jag tycker generellt det är en intressant fråga att mäta och indexera efter specifika varukorgar snarare än KPI.
Det klart att det skulle innebära kostnader att omvärdera indexeringen, och det är väl den negativa effekten. Sannolikheten för att politiker skulle börja gå in och ändra viktningen är troligen dessutom större om viktningen inte är antingen det ena eller andra.