Om Varför går det bra för Sverige i Flamman

När andan faller på ska jag fundera på vilken förförståelse som krävs för att man ska landa i den slutkläm Erik Hegelund gör när han skriver om min och Magnus Henreksons bok Varför går det bra för Sverige:

Bergh, Henrekson och många andra högerekonomer antar att så länge skatterna sjunker är det bra, oavsett hur detta genomförs. Ett alternativt och för vissa möjligen revolutionerande synsätt skulle vara att anta följande: Om offentlig konsumtion används till något bra så är det bra. Används den till något dåligt så är det dåligt

Om nystartzoner i Smålandsposten

Med anledning av ny bok om nystartzoner skriver Smålandsposten:

Det finns en längtan inom politiken efter det stora samhällsomdanande reformerna. Nu knyts förhoppningarna till nystartszoner. Men resultatet kan bli att vi förstärker den negativa bilden av invandrare som en grupp i behov av stöd för att klara sig. Något som ytterligare försvårar för invandrare att ta sig in på arbetsmarknaden. Och är det verkligen ett problem att invandrare som får jobb flyttar från de så kallade utanförskapsområdena, som man gör i dag? Om vi med ekonomiska styrmedel strävar efter att hålla kvar invandrare i samma område motverkas knappast segregationen.

Välfärdsforskaren Andreas Bergh, som medverkar i antologin, sammanfattar problematiken: Om målet är en arbetsmarknad med hög rörlighet, fri från diskriminering och utan strukturella problem för outsiders såsom utlandsfödda och ungdomar, är det svårt att se geografiska särregler som de första stegen i rätt riktning.

Mer ur hermele

MEr ur Heremeles bok: Han granskar managementkonsulternas förenklade bild av bonde-, industri- och informationssamhälle. Känns tabellen nedan igen?

Notera att vi snart förväntas ersätta fossila bränslen med hjärnan som energikälla. 

Vad kostar framtiden av Kenneth Hermele

Denna bok, som gavs ut av Ordfront 2002, är inte alls dum. Baksidestexten konstaterar att debatten om globalisering, tillväxt och miljö snarare liknar råskäll mellan döva än konstruktiva dialoger. På ena sida finns de som hävdar att allt blir bättre, på andra sidan de aom hävdar att allt går åt helvete.

Humanekologen Kenneth Hermele vill nyansera debatten och lyckas ofta riktigt bra. Ett exempel: frågan om huruvida de globala klyftorna i levnadsstandard ökat eller ej.

Hermele visar siffror för BNP per capita, både med och utan köpkraftskorrigering. Rikaste femtedelen av jordens befolkning hade 1965 femton gånger högre köpkraft än den fattigaste femtedelen. 1998 var samma faktor 13, vilket alltså är en minskning, om än ganska liten.

Heremele påpekar vidare att även med köpkraftskorrigering har de absoluta skillnaderna ökat, från 7 800 PPP-dollar 1965 till 13500 PPP-dollar 1998. Detta är förvisso korrekt - men nog är relativa skillnader ett rimligare mått på klyftor?

Antag exempelvis att två länder har köpkraft 10 resp 2 (enhet och valuta oväsentlig), och att samma länder vid ett senare tillfälle har köpkraft 100 resp 90. Den absoluta skillnaden har förvisso ökat från 8 till 10, men det är knappast rimligt att säga att klyftan mellan länderna ökat: Det rikaste landet hade först fem gånger högre inkomst, men i det senare skedet är det bara runt 10 procent som skiljer länderna åt.

Nåväl, det finns mer som kan skrivas om denna bok, så det kan  hända att jag återkommer...