Ett monopol rämnar och kämpar
Yrkesjournalister har länge haft en monopolställning när det gäller att förmedla vad politiker säger och tycker till stora väljargrupper. Med ny och billig informationsteknik håller detta monopol på att rämna, vilket - naturligtvis - får den hotade yrkesgruppen att bete sig underligt.
Den annars ofta kloke Per Svensson på Expressen menar på fullt allvar att det är ett demokratiskt problem att utrikesminister Carl Bildt har en blogg där han skriver vad han vill, och där alla som vill kan läsa exakt vad han skrivit utan att journalister agerar mellanhand:
En bloggande utrikesminister kan tyckas vara ett behjärtansvärt uttryck för vilja till öppenhet och demokratisk delaktighet. Men samtidigt bör man kanske komma ihåg att drömmen om direkt och oförmedlad kommunikation mellan ledare och folk framförallt har odlats i andra politiska traditioner än den liberala demokratins.
Carl Bildt tassar i utkanterna av dessa andra traditioner när han utnyttjar sin blogg som ett vapen mot en av den liberala demokratins institutioner - den granskande journalistiken. [läs: Expressen]
På DN-debatt idag får Svensson eldunderstöd av Bertil Torekull:
[Ä]r det rimligt att ett statsråd på sin fritid (?) blir sin egen utgivare och förlägger sin politiska argumentation till den privata dagbok som nätet i detta fall utgör och där tonfallet ena ögonblicket är den store statsmannens, nästa den ironiske privatpersonens?
Hur skulle det se ut om varje minister med regeringschefen i täten diskuterade och bemötte och bedömde sina egna tillkortakommanden och felsteg i var sin av dem själva utgiven och kontrollerad tidning eller på en personlig hemsida?
Jadu Bertil, hur skulle det se ut om varje minister hade en personlig hemsida?
För övrigt var det inte länge sedan DN:s Mats Bergstrand menade att omsorg om prenumerationsintäkter förhindrar en tätare koppling mellan DN som papperstidning och debatten på nätet. Någon mäktigare på DN var uppenbarligen mer klartänkt, och införde kort därefter Twingly-samarbetet, som gör att DN automatiskt länkar till de bloggar som diskuterar tidningens artiklar.
Effekt 1: Bloggare som framförallt vill bli lästa, styrs med kraftiga incitament till att haka upp sina blogginlägg på DN-artiklar (ett fenomen som snabbt gavs ett aningen vulgärt namn)
Effekt 2: DN länkade via Twingly åtminstone ett tag till en av Sverigedemokraternas bloggar (ingen folkstorm, och nu verkar den länken vara borta igen).
Mer om nätets effekt på papperstidningarna här.
Reader Comments (5)
M a o är beskrivningen att de bloggar som har flest läsare visas i bloggrutan på DN.se och SvD.se, felaktig. Den korrekta beskrivningen vore att de bloggar med flest läsare och "rätt" politisk färgning, länkas.
Skeptiker 1:
Vi ser Expressen kämpa för sin rätt att avsätta ministrar, och förmodligen förlora den. Jag skulle i a f inte sätta mina slantar på Expressen. Men jag undrar om vi bloggande borgarbrackor hade varit lika entusiastiska om Laila Freivalds eller Lars Danielsson hade valt att kommunicera sin version av storyn via pressreleaser eller egna bloggar, istället för i oberoende, granskande medier. Jag kan tänka mig att vi då hade låtit ungefär som Torekull och Svensson, inte sant?
Skeptiker 2:
Kampen står inte mellan gamla mediegiganter med föråldrade affärsmodeller (att ta betalt för nyheter) och den platta, demokratiska, bazariska alla-kan-sjunga-bloggosfären, utan mellan gamla mediegiganter och nya. Cf. Epic2014.
<i>Kampen står inte mellan gamla mediegiganter med föråldrade affärsmodeller (att ta betalt för nyheter) och den platta, demokratiska, bazariska alla-kan-sjunga-bloggosfären, utan mellan gamla mediegiganter och nya. Cf. Epic2014.</i>
Fel. "De nya", dvs bloggar och nättidningar, kan inte jämföras med de traditionella giganterna. På nätet har alla en möjlighet att nå ut till folk utan ekonomiska medel. Här är mediemarknaden mycket mer välfungerande då spelreglerna är sundare.
En del av mediernas uppgift är ju att föra ut presentera de försvar som de granskade anför. Den uppgiften underlättas om denn granskade blogar själv. I övrigt påverkas knappast möjligheten för journalisterna att granska makten.