Den kapitalistiska välfärdsstaten – engelsk version och releasenotes

Min bok om Sveriges ekonomiska utveckling från 1800-talet fram till nu, finns numera i en omarbetad och uppdaterad version på engelska. 28 augusti ordnar IFN ett frukostseminarium om boken (läser du detta innan dess finner du att anmälningstiden gått ut, men det går bra att dyka upp i mån av plats!).

Några releasenotes om den svenska versionen:

v1.0 kom på Ratio 2007.

V2.0 kom på Norstedts 2009. Är uppdaterad jämfört med v1.

V2.1 kom när Studentlitteratur tog över Norstedts akademiska utgivning. I ett huj försvann de fina vita böckerna, och ett nytt omslag med guldägget togs fram. Bortsett från omslaget är det dock samma bok.

De svenska böckerna sträcker sig fram till 2006, dvs när Alliansregeringen tar över i Sverige.

Den engelska boken skrevs klart i november förra året. Reviderandet var intressant. Vilka påståenden hade åldrats mest påtagligt?

De stora frågor som tillkommit i debatten sedan boken skrevs är utan tvekan debatten om vinster i välfärden i allmänhet, och mer specifikt diskussionen om resultatförsämringarna i skolan. I v1.0 beskrevs skolpengen som en tämligen okontroversiell och framgångsrik reform. Så är inte längre fallet, och den delen har jag därför fått revidera rejält. (Däremot är det inte självklart vad fallet beror på.)

På två andra punkter har boken stått sig desto bättre:

1. Tesen att omfattande reformer gett Sverige en robust och hyfsat konkurrenskraftig ekonomi stämmer bra med det faktum att Sverige klarade finanskrisen bättre än många andra länder (och betydligt bättre än 90-talskrisen).

2. Resonemangen om strukturproblem på arbetsmarknaden är (dessvärre) minst lika relevanta idag som de var 2006.

Köp som ebok hos google eller hos ebooks.com

Eller fysisk bok hos bokus: Svensk v2.1 eller Engelsk version

Om Malcom Gladwells böcker

Nog är Malcom Gladwell flygplatsbokförfattaren nummer ett? En recension i Wall Street Journal sågar hans senaste bok (David & Goliath) – liksom hans övriga produktion.

He excels at telling just-so stories and cherry-picking science to back them. In "The Tipping Point" (2000), he enthused about a study that showed facial expressions to be such powerful subliminal persuaders that ABC News anchor Peter Jennings made people vote for Ronald Reagan in 1984 just by smiling more when he reported on him than when he reported on his opponent, Walter Mondale. In "Blink" (2005), Mr. Gladwell wrote that a psychologist with a "love lab" could watch married couples interact for just 15 minutes and predict with shocking accuracy whether they would divorce within 15 years. In neither case was there rigorous evidence for such claims.

Bowles och Gintis om sociala preferenser

Many observers of experimental games have interpreted the fact that people sometimes sacrifice material gain in favor of moral sentiment as an indication of irrationality, the term 'rationality' being misused as a synonym for "consistent pursuit of self-interest." But subjects appear to be no less rational when deciding to cooperate and punish than when they compare prices to decide what to cook for dinner. This suggests that the preferences that lie behind their social behavior are consistent with the basic axioms of rationality, namely transitivity (consistency) and completeness

Sid 32 i Bowles, S., & Gintis, H. (2011). A cooperative species. Princeton University Press.

Ur North, Understanding the Process of Economic Change

The process of learning is unique to each individual but a common institutional/educational structure … will result in shared beliefs and perceptions. A common cultural heritage, therefore, provides a means of reducing the divergent mental models that people in a society possess and constitutes the means for the intergenerational transfer of unifying perceptions. (s.27)

Lite senare:

Informal norms develop that blend the moral inference of genetic origin with the intentional aims of humans, which together provide the backbone of what we should mean by the term culture. The power flu influence of myths, superstition, and religions in shaping early societies came from their role in establishing order … and conformity (s. 42)

Om demokrati och naturresurser i utvecklingsländer (dagens Collier-citat)

Jag börjar ana vad hr Bjørnskov syftade på, i kommentaren om att Paul Collier drar slutsatser som inte riktigt har täckning i data.

Samtidigt gillar jag hans sätt att i populärvetenskaplig form spinna en liten historia (ofta övertygande) kring varje koefficient och interaktionseffekt i sina papper.

I kapitel 3 i The bottom billion diskuterar han the resource curse (fenomenet att fattiga länder med värdefulla naturtillgångar snarare drabbas än gynnas av resurserna).

Problemen med naturresurser har visat sig vara särskilt stora i demokratier. Faktum är att oförmågan att hantera värdefulla naturresurser enligt Collier kan förklara varför demokratier i allmänhet inte växer snabbare än icke-demokratier:

In the absence of natural resource surpluses a fully democratic polity outperforms a despotic autocracy by around two percent per year. By the time natural resource rents are around eight percent of national income, the growth advantage of democracy has been eliminated. Beyond this, the net effect of democracy is adverse.

Collier menar sig också ha undersökt vad i demokratin som skapar problem. Hans svar: brist på "checks and balances", alltså maktdelning, minoritetsskydd och granskningsinstitutioner som fri press.

Demokratiska val utan en tydlig avgränsning för vad majoriteten får göra och hur det får ske, leder helt enkelt till att folk köper röster för att vinna val och komma över naturresurserna, som sedan extraheras för att finansiera röstköpen.

Heberlein om akademin

De flesta som skrivit om Ann Heberleins bok, väljer en annan ingång än den subtila (nåja, jämfört med boken i övrigt) kritiken mot den akademiska världen.

Fullt begripligt. Men följande passage fångar onekligen en del:

Jonas Gardell skulle promoveras till hedersdoktor och prefekten, som verkligen inte är någon dum människa, insåg att media skulle vara där. [..] Alltså såg han till att placera mig som marschalk med ansvar för hedersdoktorerna och B., en kvinna i min ålder med invandrarbakgrund, som marskalk med ansvar för jubeldoktorerna. [...] Prefekten var oerhört nöjd: "Jag är så glad att få visa att teologen inte bara är en massa gamla gubbar" mös han.

Fast det är ju precis det den är. Varken B. eller jag är [fast] anställda på teologen. Ingen av oss fick komma på den stora flotta festen i AF-borgen på kvällen. (s. 177-8)