Spaningar från NOPSA och CAPSA om statsvetare och arbetsmarknadsreformer

Befinner mig i Tromsö på Nordic Political Science Association (den snarlika akronymen står för Canadian dito, och förde mig i början av sommaren till Vancouver).

Noterar följande:

1. Det är numera vanligt bland statsvetare att analysera nordiska länders höga reformtakt - exempelvis Danmarks arbetsmarknadsreformer.

2. Ländernas utredningsväsende förekommer ofta i analysen.

3. Statsvetare har en anmärkningsvärd förmåga att analysera reformer utan att ta hänsyn till huruvida de funkar eller om de är önskvärda givet något normativt mål för politiken:

• I Canada menade exempelvis Holly Grinvalds att reformerna är exempel på idéspridning från OECD. Danmark har reformerat mer än Sverige, eftersom OECDs ekonomer tas på allvar där, medan de i Sverige viftas bort som nyliberala.
• I Tromsö diskuterar jag imorgon ett papper av Michael Baggesen Klitgaard och Asbjörn Sonne Nörgaard, vari hävdas att danska regeringar tillsatt utredningar om arbetsmarknadspolitiken och oftast följt deras rekommendationer av politisk-strategiska skäl, som att bli av med jobbiga kontroversiella frågor.

Det ligger nog mycket i båda förklaringar. Men vad sägs om följande tes: Liberalare arbetsmarknad kan ge lägre arbetslöshet, men till priset av ökad lönespridning. Olika länder har olika preferenser rörande denna trade-off.

Bifogar ett diagram med OECD-standardiserad arbetslöshet för några typ-länder: Frankrike med synnerligen stel arbetsmarknad,
USA med väldigt flexibel,
Sverige som liberaliserat en smula under 90-talet, och
Danmark som med start 1993 genomfört genomgripande reformer.

Gästforskare Wolfers om sina intryck från Stockholm...

Justin Wolfers har varit (är?) på besök på institutet bortom Ratio (IIES). På Freakonomicsbloggen skriver han hem, under rubriken Postcard from Sweden.

Han har noterat en del intressanta normer:

There is also a fairly typical life cycle followed by many of thebest Swedish economists: one’s early years are devoted entirely toscientific writing, establishing an international reputation. With thisreputation comes some responsibility for leadership within theeconomics profession.

The truly Swedish part of the life cycle comes next, withsubstantial involvement in government policymaking the norm here,rather than the exception. And this is a norm that seems to me to bewell worth copying.

Åh sjuttsingen. Vidare:

The rhythm of one’s workday here is also quite unique. Anytime after11:30 a.m., someone will ring a large bell that sits at the entrance ofthe Institute. And when the bell tolls, the economists all head forlunch together; if the bell hasn’t been rung by early afternoon, one ofthe staff — concerned for the health of the economists — will ring itto make sure we actually eat. And of course, lunchtime conversationsare all about economics.

Där ser man. Stockholm verkar han också gilla:

It is small enough to be walkable, safe enough to stay out until late,and now that it is summer, we can enjoy a beer in the sun until around10 p.m.

Förvånansvärt få svenskar har i kommentarsfältet gått in för att korrigera professorns Sverigebild neråt - det kanske faktiskt är så här trevligt att vara nationalekonom i Stockholm?

Har bostadsrättspriserna nått taket nu?

Bostadspriserna har stigit länge nu. Men nu - till skillnad från några år sedan finns det skäl att ana en stabilisering.

Orsak: Hushållens ränteutgifter som andel av disponibelinkomsten har ökat rejält de senaste åren, och är nu åter kring 7 procent:

Notera dock att vi inte är på historiskt orimliga nivåer - inte mycket tyder på att nuvarande prisnivå skulle vara en bubbla.

Den senaste statistiken visar mycket riktigt att prisökningarna tycks ha avstannat.

För Stockholms län är det +8 procent mellan april och juni i år, men för staden är det faktisk -4! (Allt enligt maklarstatistik.se).

För riket är det -3 procent juli -07 till juni -08, och ingen förändring alls mellan april och juni.

-------
Disclaimer: Jag har precis minskat mitt bostadsrättsinnehav med 38 kvm. Det kan ju ses som ett tecken på att jag faktiskt lever enligt min egen analys, men det kan ju lika gärna vara så att jag totat ihop analysen för att övertyga mig själv om att jag sålde vid exakt rätt tillfälle...

Hushållen blir rikare men mindre beroende av offentlig sektor

Ett ganska intuitivt mått på statens inblandning i människors ekonomi är transfereringarnas andel av hushållens disponibla inkomst.

Den har minskat rejält sedan 1993 som en effekt av fallande arbetslöshet, men det kraftiga fallet 2007 och 2008 torde vara en direkt effekt av regeringens skatte- och bidragspolitik.


Hushållens disponibla inkomster fortsätter för övrigt öka i hyfsad takt, trots allt tal om lågkonjunktur och kris:

Disponibel inkomst, real procentuell förändring:
2004 1.3%
2005 1.2%
2006 2.6%
2007 4.3%
2008 2.9%
2009 2.6%
2010 3.0%

Lästips i superhettan

• Dennis har läst och funderat kring David Eberhards bok I trygghetsnarkomanernas land, som jag läste i vintras.
• Mer politiskt inkorrekt diskussion kring IQ i olika akademiska ämnen hos Niclas.
• PSW om forskning kring varför folk ger blod.
  

att tolka ekonometriska resultat om rättssystemets betydelse

I senaste Journal of Economic Literature, finns en bra artikel som sammanfattar resultaten och kritiken kring hur "Legal origin" påverkar ekonomiska utfall.

La Porta, Rafael, Florencio Lopez-de-Silanes, och Andrei Shleifer. 2008. "The Economic Consequences of Legal Origins." Journal of Economic Literature 46:285-285.

Tesen är att den engelska common law traditionen är lite mindre formalistisk och mer inriktad på "dispute-solving", än den franska civil law som är mer "policy-implementing".

Eftersom de två traditionerna spritts genom ffa kolonisering till andra länder, finns en exogen variation som kan användas när de två systemen jämförs.

Ett av många sätt att kvantifiera systemen är att räkna antalet steg som krävs för att lagligt få öppna en liten näringsverksamhet. Krävs det många steg fungerar detta som inträdesbarriär, med korruption och större svart sektor som resultat, vilket även stämmer empiriskt.

Men när de ska beskriva hur stora dessa effekter är, får vi läsa följande:

According to the estimated coefficients in panel B, a  two-standard deviation  increase in the (log) number of steps to open a new business is associated with a 0.71 worsening of  the  corruption  index  and  a  14  percentage  point  rise  in  employment  in  the  unofficial  economy.

Om någon till äventyrs har en känsla för vad två standardavvikelsers ökning i logaritmen (!) av antalet steg som krävs för att öppna en näringsverksamhet, måste man likväl veta vad 0.71 korruptionsindexenheter innebär.

Vore inte en bättre praxis att sätta saker i relation till någorlunda kända länder?

Exempel: I Australien och Canada krävs 2 steg, i Sverige 4 (och i Dominikanska Republiken 21) steg för näringsverksamheten i fråga. Säg att Sverige reformerar sig till Australiens nivå. Det skulle sänka korruptionen med X, vilket motsvarar skillnaden i korruptionsgrad mellan [två någorlunda kända länder här]

Vad säger ni som manglar stata dagarna i ända - är jag bara trög och lat?

Dan Josefsson radar upp tokigheter

Det vore väl snudd på tjänstefel att inte bemöta de värsta tokigheterna i Dan Josefssons bisarra DN-artikel "Vi utsätts för en statskupp i slowmotion".

Fakta visade visserligen att Sverige klarade sig utmärkt i den internationella konkurrensen

Oklart vad som åsyftas, men 5 devalveringar, ett misslyckat kronförsvar och miljarder av skattemedel i stöd till företag som inte var konkurrenskraftiga är väl knappast att klara sig utmärkt.

När Carl Bildt blev statsminister 1991 gick Sverige in i en ekonomisk kris

Trendbrottet i arbetslöshet skedde sommaren 1990. Vill man skylla 90-talskrisen på den borgerliga regeringen, ska man skylla på de som satt 1976-1982.

Vid det laget hade också delar av den socialdemokratiska partieliten ryckts med av de nyliberala vindarna

Mellan 1990 och 1993 gick Sverige från budgetöverskott till underskott på nästan 250 miljarder, till stora delar för att vi betalade akassa och expanderade de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i ett enormt Keynesianskt stimulansprojekt.

Detta var förmodligen bättre än att insistera på budgetbalans, men eftersom alla stimulansåtgärder var lånefinansierade, motverkades stimulanseffekten av att räntan drevs upp. Det som slutligen tog Sverige ur krisen var nog framför allt den rörliga växelkursen i kombination med besparingar och återgång till budgetbalans.

Detta hjälpte "den socialdemokratiska partieliten" mycket riktigt till med - men budgetbalans har inte ett skvatt med nyliberalism att göra.

Vidare citeras finansminister Borg i Arena 2005:

"Mycket av det som många med mig trodde varvälfärdsstatens kris på 1990-talet visade sig vara något som mer hängdeihop med felvärderad växelkurs och dålig makroregim än medgrundläggande strukturfel."

Josefssons resonemang bygger dock på tanken att Anders Borgs omsvängning från naiv nyliberal till pragmatisk socialliberal bara är en bluff. Det är ett argument på exakt samma nivå som 'Lars Ohly har slutat kalla sig kommunist - men i själva verket vill han fortfarande ha det som i Sovjet'. Dylika argument slår undan hela grunden för ett rationellt samtal.

Vidare:

Dessutom privatiserarregeringen välfärdstjänster som skolor och sjukvård, vilket enligtStefan Carlén ska få oss att på sikt acceptera att också finansieringensker genom privata försäkringar istället för genom generella skatteroch avgifter.

Åhå. Nu är det emellertid så att möjligheten att komplettera den offentligt finansierade välfärden med privata lösningar inte alls behöver leda till att stödet för välfärdsstaten minskar - det kan i många fall vara precis tvärtom: Möjligheten till så kallad topping up bidrar till att fortsatt stöd för hög offentlig inblandning. Som jag argumenterar för här, verkar detta vara exakt vad som händer i Sverige.

Artikeln avslutas med en rejäl konspirationsteori, som tillskrivs Stefan Svallfors:

regeringens introduktion av begreppet"utanförskapet" är ett medvetet försök att förmå också svenskarna attbörja tänka i termer av "vi" och "dem".

Det får någon annan bemöta.

Konsum trevligare än Lidl?

I en rapport från Den Nya Välfärden (av alla ställen...) hittar jag följande, som jag hittills lyckats missa:

I ett uppmärksammat fall har Sverige fällts i EU-kommissionen för otillåtet statsstöd när Åre kommun sålde mark till Konsum Jämtland för 2 miljoner kronor trots att konkurrenten Lidl hade bjudit 6,6 miljoner kronor.

Hela rapporten här. Författare: Mårten Hyltner, Micha Velasco.

Socialt och anti-socialt straffande

Spelar folk ett public good-spel tar det inte lång tid innan de flesta fattar att man kan gratisåka och njuta av en kollektiv nyttighet som andra betalar.

Men om försökspersonerna ges möjlighet att straffa gratisåkare, kan samarbete stabiliseras - det har vi ju lärt oss av Fehr & Ostrom och andra tuffa experimentalister - eller?

Sant - åtminstone i Boston och Köpenhamn - platser som är begripliga för oss västerlänningar. Men av

Herrmann, Benedikt, Christian Thöni, och Simon Gächter. 2008. "Antisocial Punishment Across Societies." Science 319:1362 - 1367.

lär vi oss att det finns platser på jorden där folk straffar dem som ger mer till kollektiva nyttigheter: I Oman till exempel. Men även i Grekland.

Det finns alltså platser där folk blir arga på dem som bidrar till kollektiva nyttigheter.

Författarna spekulerar i att hämndmotivet skapar ineffektivitet: de som inte bidrar, blir arga för att de straffas - och straffar tillbaks!