Senaste poster
Populära


lördag
nov022013

Om 3:1 kvoten som kan förändra ditt liv

Här är en festlig sajt om en flygplatsbok med två tydliga varningstecken:

1. Den bygger på en skum matematisk konstant som ska förklara något beteende

2 Författaren skriver ut PH.D. i versaler på omslaget.

image

Mycket riktigt: Här är en synnerligen välskriven artikel om en student vid namn Nick Brown som fick höra om positivitetskvoten och tänkte att det måste vara bull-shit.

Ett utdrag:

“For me, the real question is not about Fredrickson or Losada or Seligman,” Sokal says. “It’s about the whole community. Why is it that no one before Nick—and I mean Nick was a first semester part-time Master’s student, at, let’s be honest, a fairly obscure university in London who has no particular training in mathematics—why is it that no one realized this stuff was bullshit? Where were all the supposed experts?”

“Is it really true that no one saw through this,” he asks, “in an article that was cited 350 times, in a field which touts itself as being so scientific?”

Jodå, studenten slog sig ihop med ingen mindre än Alan Sokal (och Harris Friedman) och skrev en artikel som hävdar att denna PH.D. Fredrickson använt differentialekvationer för att ge trovärdighet åt sin teori om att man mår bäst om kvoten mellan antalet positiva och negativa tankar ligger mellan 2.9013 och 11.6346 (wiki)

Ur abstract till Brown, Sokal & Friedman (2013):

We examine critically the claims made by Fredrickson and Losada (2005) concerning the construct known as the “positivity ratio.” We find no theoretical or empirical justification for the use of differential equations drawn from fluid dynamics, a subfield of physics, to describe changes in human emotions over time; furthermore, we demonstrate that the purported application of these equations contains numerous fundamental conceptual and mathematical errors.

tisdag
okt292013

Björklund m fl om den svenska skolan 2003

image För 10 år sedan släppte SNS en rapport om den svenska skolan. Författare: Anders Björklund, Per-Anders Edin, Peter Fredriksson och Alan B. Krueger.

Ur sammanfattningen:

Svenska skolelever och vuxna har goda kunskaper och färdigheter internationellt sett. Men bristen på lärare hotar att bli ett problem. Besparingarna på 1990-talet har försämrat elevernas prestationer och ökat skillnaderna mellan starka och svaga elever. Konkurrensen från fristående skolor har troligen förbättrat prestationerna, men effekterna tycks vara relativt små.

Bland åtgärdspunkterna kan noteras följande tre förslag:

  • Ett decentraliserat system kräver centrala utvärderingar.
  • Obligatoriska tester och prov behöver komma tidigare.
  • Tillförlitliga tester och prov kräver central rättning av nationella
    prov.
söndag
okt272013

Frida Boisen om invandrares sysselsättning i Sverige

Ser hos Fredrik S att Frida Boisen skrivit i GT:

Nu har vi det svart på vitt. Sverige är ett rasistiskt land. Det är svårt att tolka siffrorna på annat sätt. Av 34 OECD-länder i världen är vi sämst på att ge invandrade medborgare ett jobb.

Visst finns det rasism i Sverige. Men det är knappast förklaringen till att Sverige är sämst bland OECD-länderna på att ge invandrare jobb – Boisen menar väl inte att Sverige är mest rasistiskt i OECD?

Som noterats tidigare finns det flera tänkbara förklaringar till varför OECD-länderna skiljer sig åt rörande hur bra det går för invandrare på arbetsmarknaden. Olika grad av främlingsfientlighet verkar inte förklara något alls, men kollektivavtalens täckningsgrad förklarar desto mer.

söndag
okt272013

Mer om Aftonbladet och tesen om trötthet inför välfärdsstaten

När jag upptäckte felet i Aftonbladets rapportering om välfärdsstatströtthet i Sverige, mailade jag både journalisten Lisa Röstlund och den citerade forskaren Dennis Raphael.

Dennis svarade snabbt att han redan kände till felet, och förtydligade sedan i ytterligare ett mail att han även påpekade felet för Lisa Röstlund (före Aftonbladets publicering). Stödet för välfärdsstaten minskade 1996-2006, inte sedan 2006.

Lisa svarade inte, och har heller inte svarat mig.

Det är mycket i artikeln som ter sig helt bisarrt när man känner till att förändringen alltså skedde 1996-2006, inte sedan 2006. Ett exempel:

 

Raphael har konstaterat motsvarande politiska och attitydsmässiga utveckling de senaste 20 åren i hemlandet Kanada och sett hur det påverkat: den minsta minskningen [gissningsvis avses ökningen...] av livslängden bland alla OECD-länder och en galopperande ökning av barnadödlighet.
Sett till den snabba förändringen i Sverige förespås folkhälsan försämras drastiskt här inom fem år.
– Vi kommer att studera folkhälsan i Sverige nu. Det här är inte någon bra utveckling. Vi alla inom forskningsområdet förespråkar jämlikhet inom hälsa och har sett till er som föregångare. Nu undrar många hur ni kan vända er mot just det som gjort er så framgångsrika.

Sedan 2006 har stödet för välfärdsstaten om något ökat, enligt exempelvis Stefan Svallfors.

Noteras kan att Röstlunds artikel har 13 000 delningar på facebook.

 

lördag
okt262013

Är detta Karlsstad universitets svar på Zarembas kritik?

Igår skrev Maciej Zaremba i DN om vad som verkar vara en svårmotiverad hedersdoktorutnämning vid Karlstad universitet. Bland det mest intressanta i artikeln är Zarembas beskrivning av tystnaden och oron:

”Så sanslöst, så omdömeslöst... Kollegerna från andra universitet gapskrattar när Karlstad kommer på tal. Hur mås det bland grantopparna, frågar de, hur många miljoner har ni fått för fjäsket? Då känns det inte så roligt att svara: ”inga ännu...”

Denne forskare är mest bedrövad å studenternas vägnar. De har rätt att kräva av sin rektor att hon upprätthåller skolans heder. Får jag citera detta? ”Ja, men utan namn.”

Jag har börjat vänja mig vid att vårdbiträden, lärare och läkare kräver anonymitet när de har synpunkter på verksamheten. Men hen är ingen doktorand i beroendeställning. Hen är professor, en av dem som vi satt att vakta den akademiska friheten.

På högskolans interna debattforum vittnar forskare om hur frispråkiga tillrättavisas eller skräms till tystnad.

Hittills inget svar från universitetet, men på websidan kommenteras frågan:

Inte helt oväntat låg mediernas fokus på den norske affärsmannen Olav Thon.
I vanliga fall brukar hedersdoktorer inte väcka något större medialt intresse, men att universitetet utnämnt Olav Thon har lett till starka reaktioner. Universitetet har fått kritik för att en person som stödjer Fremskrittspartiet utsetts. Andra har riktat kritik mot själva utnämningsprocessen.

-Jag hade inte väntat mig att det skulle bli så starka reaktioner. Men det är heller inget jag ligger sömnlös över, sa Olav Thon som poängterade att han främst sympatiserar med partiets önskan att sänka skatter och avgifter och minska den offentliga sektorn.
Han tror att man i Sverige har missförstått situationen och att man i Norge är mer insatt.

Per Eiritz, som tidigare också suttit i universitetets styrelse, talade om vikten av att ha högt till tak inom universitetet.
- Det är inte fel att diskutera sakligt, alla måste få komma till tals.

onsdag
okt232013

“welfare state fatigue” i Sverige?

Den här artikeln i Aftonbladet förbryllar mig en smula: En Dennis Raphael oroar sig för att svenskarna tröttnat på välfärdsstaten:

– Det görs genom att ideologiskt drivna politiska strategier och mediabudskap förändrar synen på välfärdsstaten, säger Dennis Raphael.
Sedan alliansens tillträde 2006 har svenskarnas stöd för välfärdsstaten rasat med 15 procent och låg i fjol på 58 procent, enligt OECD Social welfare statistics.
– Det är den lägsta nivån bland de nordiska länderna och den största minskningen i stöd för välfärdsstaten. Jag kallar det "welfare state fatigue" (trötthet inför välfärdsstaten, reds anm).

De siffror jag sett på detta från Stefan Svallfors tyder snarast på motsatsen – att stödet för välfärdsstaten ökat – och jag har ingen aning om vilka data som kallas “OECD social welfare statistics”

Någon som anar vad han syftar på?

måndag
okt212013

Mer om arbetslöshetens natur

I går kom en nyhet från Arbetsförmedlingen som relaterar till diskussionen om behovet av okvalificerade jobb:

De senaste tio åren har arbetsmarknaden förändrats i grunden. De arbetslösa har blivit 106.000 personer fler. Nästan hela ökningen – 103.000 personer – kommer från de grupper som har allra svårast att få ett jobb. … Till de mest utsatta räknar Arbetsmedlingen de som är över 55 år, har låg utbildning, inte är födda i Europa eller har en funktionsnedsättning.

Budskapet i min Svd-krönika var alltså att vi inte kommer åt dessa problem genom vare sig finanspolitiska eller penningpolitiska stimulanser.

Däremot borde man kunna lösa delar av problemet med olika utbildningssatsningar, och till stor del har det också varit Sveriges strategi, åtminstone sedan kunskapslyftet på 90-talet (oväntat nog ett ord som fanns i NE men inte i wikipedia).

Kanske har Sverige hittills gjort för lite eller på fel sätt när det gäller utbildningssatsningar. Utvecklingen i den svenska skolan talar i detta perspektiv för ökade problem på arbetsmarknaden framöver.

Jag har dock svårt att se hur utbildningssatsningar skulle vara tillräckliga för att hantera situationen. På marginalen torde Sverige ha mycket att vinna på att tillåta fler okvalificerade jobb på arbetsmarknaden.

fredag
okt182013

Andel jobb utan krav på särskild yrkesutbildning

Det var länge sedan jag fick så mycket respons på en text som jag fått på krönikan om arbetsmarknaden i svenskan. Intressant nog har jag fått en hel del hejarop som jag inte alls håller med om, men mer om detta senare...

Lägligt nog har näringslivets ekonomifakta lagt ut data från eurostat på andelen jobb som inte kräver särskild yrkesutbildning, och den andelen är låg i Sverige.

OBS: en högre andel av dessa okvalificerade jobb är inte självklart att föredra i alla lägen!

fredag
okt182013

Bör privat äldreomsorg dömas ut?

Jag blev förvånad när jag hörde att forskaren Marta Szebeheley enligt nyhetsrapporteringen "dömer ut privat äldreomsorg". Jag läst en hel del av vad hon skrivit, och även om jag anar en kritisk underton mot marknader och konkurrens brukar hon vara ganska nyanserad. Min bild av forskningen är att den definitivt inte ger skäl att döma ut privat äldreomsorg helt.

Jag letade upp rapporten, hittar på sid 272 "Summary of findings: Consequences of marketization" en tabell som är tänkt att sammanfatta forskningen: 

NewImage

 

Som synes finns flera tecken på vissa besparingar, men också på lite lägre personaltäthet och kanske fler timanställda i vinstdrivande enheter, men generellt sett inga stora skillnader (for-profit = FP, non-profit = NP). Knappast skäl att helt döma ut privat äldreomsorg.

Dessutom kan jämförelserna i rapporten mellan vinstdrivande och icke-vinstdrivande verksamheter knappast tolkas som effekter av konkurrens (eller 'marketization'). En viktig poäng med konkurrens är ju att mångfalden i kombination med valfrihet skapar ett lärande som förbättrar alla verksamheter, oavsett huvudman och eventuellt vinstmotiv.

I Sverige skulle den effekten alltså möjligen kunna synas på kommunnivå. Den enda studie jag vet som testar en sådan effekt är Bergman m fl som undersöker effekten av att handla upp äldreomsorg i konkurrens, snarare än att kommunen producerar in-house. Ur abstrakt:

The results indicate that procurement significantly increases non-contractible quality as measured by survival rate, reduces the cost per resident but does not affect subjectively perceived quality.

Bergmans studie är intressant nog inte ens nämnd i rapporten Marta Szebehely och Gabrielle Meagher.

torsdag
okt172013

Krönika om arbetsmarknaden i SvD

Kolumn nummer två i Svenska Dagbladet handlar om arbetsmarknaden:

Sverige har haft låga räntor och stigande reallöner under lång tid. De senaste åren har alla arbetande dessutom fått stora skattesänkningar. Hjulen snurrar. Efterfrågan finns. Varför kommer då inte jobben?

Ett svar är att vi alla – i form av stat, kommun, fack och arbetsgivare – har bestämt att vissa jobb som efterfrågas inte ska få skapas.

torsdag
okt172013

Krönika om välfärdens kärna

Krönika i bl a Eskilstunakuriren om välfärdens kärna som alliansen pratar om:

När regeringen lade sin höstbudget, fick vi höra att alliansen sedan 2006 tillfört 30 miljarder till välfärdens kärna. Det låter ju bra. En annan sak som låter bra twittrade centerledaren Annie Lööf ut den 6 oktober: Vi har tillfört mer medel till alla delar av välfärdens kärna. Regeringens strategi är tydlig: Det blir mer pengar till välfärdens kärna. Men vad är välfärdens kärna, och vad säger det oss att denna tillförts 30 miljarder sedan 2006? Svaret är att det inte säger särskilt mycket.

söndag
okt062013

Om internet, transparens, Morozov och Nils Gustafssons avhandling

 

I en bokhandel i USA i våras plockade jag upp Evgeny Morozovs “To save everything, click here”, läste ett kapitel och lade ner den igen.

Boken verkade vara cynisk, sarkastisk och mellan raderna anade jag uppfattningen att det som sker på nätet inte händer “på riktigt”.

Sydsvenskans Anders Mildner visade sig vara av snarlik uppfattning:

Morozov [är] undflyende och pendlar ständigt mellan ytterligheter: han kan vara filosofisk, djuplodande och noggrant faktakollande […] samtidigt trivs han nog lite för bra i rollen som kättare i internetreligionens tidevarv, varför boken också är sprängfull av tröttande sarkasm, skadeglad ironi och raljanta utfall. Dessutom är han ständigt motsägelsefull och sällan eller aldrig redo att nagelfara sina egna slutsatser på samma sätt som han själv gör med andras.

Svenskans Pelle Snickars är mer positiv:

Tron att man kan spara allt genom ett enda klick är ju inte så lite naiv … det är en besk anrättning han kokat ihop som dock med fördel bör inmundigas av såväl piratpartister och nätevangelister som digitaliseringskommissionärer.

En av de bästa diskussionerna hittade jag emellertid på slate, där  Farhad Manjoo sätter fingret på något hos Morozov som jag tycker mig känna igen hos andra nätskeptiker (om uttrycket tillåts). Manjoo skriver:

[F]or someone who’s so aggressively skeptical of the industry, you’re strangely inclined to accept its marketers’ most overhyped claims about the potential of their wares. Without citing much evidence, you take tech boosters at their word that, among other things, predictive policing will “eliminate” crime, dubious “truth-detection” software will “eliminate” lying in politics, gamification really does change people’s behavior […]

Mönstret jag tycker mig se är att nätkritiker tar fasta på extremt högt ställda förväntningar och gör en poäng (ibland berättigad, ibland mer pompös) av att dessa inte uppfylls.

Ett klassiskt exempel är väl när Bo Rothstein på basis av ett ganska litet och selektivt urval (självgoogling?) konstaterade att bloggarna inte tillför demokratin någonting (kommenterat bl a här och här).

Jag får liknande tankar när jag läser i den kloke Nils Gustafssons avhandling, även om Nils inte är i närheten av att klampa på som Rothstein och Morozov. Några citat ur avhandlingen:

This dissertation is about whether social network sites have the potential to
bring about more equal participation. … The idea that social network sites might form a basis for drawing previously unengaged citizens into political action has much to say for it. Social network sites reduce the costs of participation, offer a more efficient information structure, and allow for faster recruitment processes.

Nils slutsats, på basis av SOM-data från 2010 för 1653 individer, är att sociala medier inte minskar ojämlikheten i politiskt deltagande.

This paper uses unique data on the political uses of social network sites in Sweden in order to study whether the participation through Facebook and other social media services reduces inequality. The answer is that they do not: resource factors such as education are even more important in explaining participation through social media than through other channels.

Jag har inga invändningar mot den slutsatsen. Men frågeställningen innebär att sociala medier utvärderas gentemot en högt lagd ribba: Leder de till ökad jämlikhet i politiskt deltagande? Men jag har svårt att se sociala medier ens teoretiskt skulle ha denna effekt. Jag letar teorier i avhandlingen, och hittar – Castells (!):

Alternatively, ICT-enabled network structures even make hierarchical organisation impossible and render nation states redundant (Castells 2000: 19, British Journal of Sociology 51(1): 5-24).

Det ska medges: Den som läst Castells och faktiskt trodde att den nya tekniken skulle göra hierarkisk organisering omöjlig och nationalstater överflödiga, blev nog besviken.

Page 1 ... 3 4 5 6 7 ... 129 Fler inlägg »