Senaste poster
Populära


måndag
dec022013

Om Virtanen, Tillväxten och Råsaftcentrifugen

Så här skrev Aftonbladets Fredrik Virtanen för en dryg vecka sedan:

Julhandeln slog inget rekord förra året, för första gången på 17 år. Sådant får liberala ekonomer att göra i byxan av rädsla. Konsumtion måste ständigt upp, upp, upp. Tillväxten för tusan, tillväxten! Det räcker inte att vi shoppade för 64,8 miljarder kronor förra december. Det måste vara mer än tidigare, alltid mer.

Spridning: 3800 fb-delningar & 193 tweets (nästan bara positiva).

Artikeln innehåller flera konstigheter. Citatet ovan gör en del påpekanden motiverade:

1. På grund av ekonomisk tillväxt slår det mesta rekord år efter år. Det gäller inte bara julhandeln, det gäller även välfärdsutgifter. Att göra en poäng av julhandelns omfattning i antal miljarder är lika meningsfullt som när alliansen försökte göra en poäng av att “välfärdens kärna” får fler miljarder i år än 2006: Inte särskilt meningsfullt alls.

2. Som andel av BNP har julhandeln legat konstant kring 2 procent i 20 år. Däremot har den offentliga sektorns andel minskat under denna period. På grund av ökande BNP kan dock även en mindre andel betyda mer pengar.

3. Ovanstående resonemang gäller även med inflationen borträknad: När ekonomer talar om tillväxt är det oftast real tillväxt som åsyftas.

4. Minskad julhandel gör inga ekonomer (oavsett ideologi) särskilt oroliga. Möjligen blir ägare och anställda inom detaljhandeln oroliga för egen del, men det finns inget som säger att julhandeln måste vara mer än tidigare.

Virtanens text fortsätter med ett yvigt resonemang om årets julklapp råsaftcentrifugen, enligt honom en “kall termometer i samtidens röv”.

Med sin oreflekterade tillväxtkritik är emellertid Virtanens artikel ett samtidstecken i minst lika stor utsträckning som den råsaftcentrifug han avser att kåsera kring.

fredag
nov222013

Kravet på att stå till arbetsmarknadens förfogande (8 år senare)

Här är ett snart åtta (!) år gammalt blogginlägg om det ineffektiva kravet på att stå till arbetsmarknadens förfogande. Intressant att det är minst lika aktuellt idag. Dock kan noteras att OECD numera mäter ersättningsnivåer relativt AW (average wage) snarare än APW (avererage production worker wage).

En annan skillnad är att tröskeleffekterna vid övergång från akassa till jobb har fallit kraftigt. Dock tror jag inte mycket hänt vid övergången från försörjningsstöd.

torsdag
nov212013

M-avhopp pga inskränkt offentlighetsprincip

Mattias Lundbäck lämnar moderaterna. Det är en stark signal, och det är inte värnskatten som får honom att ta steget:

Har arbetat tillräckligt länge i offentlig förvaltning för att inse att varje uppluckring av offentlighetsprincipen kommer att missbrukas och leda till att verksamheten blir mindre öppen. Att oprovocerat förändra regelverket i mer restriktiv riktning är därför inte acceptabelt. När Sverige 1994 gick med i EU lovade makthavarna dyrt och heligt att den svenska offentlighetsprincipen skulle försvaras. Nu upptäcker vi att makthavarna inte ens försöker försvara offentlighetsprincipen. Kanske tycker dom till och med att det skulle vara skönt om handlingarna blev lite mindre offentliga?

torsdag
nov212013

Österrikare eller tillväxtkritiker?

Här är ytterligare ett exempel på likheten mellan nationalekonomins österrikiska skola och den tillväxtkritiska vänstern: 

Så var det dags för en ny rond i eurokrisen. Med en regelbundenhet av var sjätte-sjunde månad uppstår en ny fas av ”europtioner” och toppolitisk panik. Strax följer nästa runda av ”räddningsinsatser” där de elektroniska sedelpressarna tillfälligt dämpar oron, ytterligare berikar bankerna, och får etablissemanget samfällt att proklamera att man nu ser ljuset i tunneln!

Citatet är från Björn Forsbergs blogg. Björn är författare till Omställningens tid, och (gissar jag) mer tillväxtkritiker än österrikare. Icke desto mindre skulle Peter Schiff kunna säga nästan exakt samma sak. Jakob Dalunde tipsade mig om denna sevärda Schiff-föreläsning, där konsumtionskritiken börjar ungefär vid 49 minuter (men även innan dess är den ekonomiska klarsyntheten bitvis befriande).

fredag
nov152013

Ur The Idealist

In the small commercial center of the village, empty tins of vegetable oil from USAID were hammered flat and made into doors. […] ”Our people have refugee syndrome,” Ahmed said reflectively. ”There are so many handouts here. Free food, free medications, free water, free education. And now we come in and talk to them about empowerment. Are you seeing the problem? The concept is very hard” (s. 79)

Ur Nina Munks bok om Jeffrey Sachs.

torsdag
nov142013

Arena #5 2013

Arena fortsätter att vara läsvärd. Några funderingar med anledning av nr 5 2013 (som huvudsakligen endast finns i pappersform)

Vita kränkta borgare

Twitter har gjort att det har blivit lättare för vänstermedia att se hur högerdebattörer argumenterar och konverserar, och vice versa. (I det här fallet gör sig Arena lustig över kommentarer kring ett sk ”snyftreportage” och stängningen av Lundsberg). Denna ökade transparens förändrar den politiska debatten en smula.

Fixstjärnorna dominerar 

Mikael Feldbaum leverar ett antal spaningar som (tror jag) ska förmedla att Chris Andersons Long Tail-argument är ute och att det numera är superstars och stigande toppinkomster. Det haltar, ty trenderna är fullt kompatibla (och verkar pågå i hög grad): De stora filmbolagen gör färre filmer med större budgetar - men totalt sett görs det er film än någonsin, och den långa svansen rymmer hela skalan från Sagan om ringen till vad vilken tjomme som helst kan spela in och lägga upp på youtube. F ö skrev Sherwin Rosen sin artikel om superstars redan 1981

Siffertrix

Utmärkt idé att låta tre ekonomer redovisa intressanta forskningsresultat. Särskilt intressant: Johanna Rickne pekar på Donghoon Lees data om ökande studielån i USA. Rubriken ”Siffertrix” på denna sida är emellertid illa vald.

Klicktivismen växer upp 

Leonidas Aretakis skriver begåvat om kritiken mot nätaktivismen (med Morozov-koppling) och påpekar att petitioner som verktyg för politiska protester har hängt med lika länge som skriftspråket.

I kritik-sektionen skriver Lena Halldenius om En bit på väg, som jag själv varit inblandad i. Glädjande nog lyfter hon upp två bidrag som särskilt tankeväckande: Frida Johansson Metsos text om asylrätten och min text om välfärdsstaten (kan läsas här).

Slutligen analyserar Ulrika Milles böcker som En man som heter Ove och Hundraåringen som klev ut genom fönstret… och ser en röd tråd i den manliga frihetsromantiken, där kvinnan blir civilisation och mannen det naturliga djuret. Tesen verkar dock inte gälla dessa böckers uppföljare

onsdag
nov132013

Boverket om hyresregleringen

Boverket har släppt en rapport om bruksvärdessystemet (även omskriven i DN), som bl a försöker estimera hur marknadshyror förhåller sig till rådande genomsnittshyror:

image

Vidare konstateras att även om bruksvärdessystemet lett till att det  fattas 40 000 hyreslägenheter (varav ungefär 27 000 i  Stockholms kommun) är den stora välfärdsförlusten att systemet ger ett ineffektivt nyttjande av existerande bostadsbestånd.

tisdag
nov122013

Om likheten mellan supply side economics och den konsumtionskritiska vänstern

Den här bilden av satirtecknaren Max Gustafson delas flitigt. Gissningsvis är den tänkt som en konsumtionskritisk kommentar till det förhärskande tillväxtparadigmet.

Själv ser jag i bilden en träffande kritik av den slentrianmässiga Keynesianska krisanalysen, enligt vilket rätt medicin är stimulanser för att “få hjulen att snurra”, som det brukar heta. Jag instämmer gärna i den kritiken: Det är svårt att hävda att bristande efterfrågan är ett stort problem i dagens Sverige exempelvis (se denna krönika).

Det finns alltså en likhet i argumentationen mellan å ena sidan icke-Keynesianska ekonomer (för enkelhets skulle kan vi ju kalla dessa supply-siders) och den konsumtionskritiska vänstern, och å andra sidan det etablissemang av FED, ECB, Paul Krugman och många fler (svenskt exempel), där någon mycket väl skulle kunna ha uttryckt sig exakt som snubben i satirteckningen (som dock tyvärr inte ser ut som Paul Krugman, vilket hade varit festligt).

Det finns emellertid en viktig skillnad.

Den konsumtionskritiska vänstern ser sannolikt inte fallande tillväxt som något problematiskt, medan supply-siders ser den som ett symptom på något problematiskt: Att strukturer i ekonomin (skatter, regelverk, korruption eller något annat) hindrar människor från att förverkliga sina idéer och på så sätt förbättra sin situation.

Tillväxt är alltså en konsekvens av mänsklig nyfikenhet snarare än ett mål i sig, vilket jag skrivit mer om här.

söndag
nov102013

Krönika om mini-enkäter

I november-krönikan för LNB ältar jag en hang-up jag haft under lång tid: Journalister som gör mini-enkäter i tidningar och TV – som den här klassikern:

Ett utdrag:

Självfallet behöver inte all journalistik gå ut på fördjupning och expertanalys. Det är också viktigt att ge den vanlige mannen eller kvinnan på gatan en röst. Det är dock en villfarelse att tro att man ger allmänheten en röst genom att med en mening återge vad en handfull oförberedda intervjuobjekt säger när de avkrävs en åsikt om barnarbete eller halal-slaktat kött.

Allmänhetens åsikter varierar nämligen kraftigt från person till person, och den som bara frågar en handfull ska ha en väldig tur för att lyckas fånga något representativt för folkviljan.

lördag
nov022013

Om 3:1 kvoten som kan förändra ditt liv

Här är en festlig sajt om en flygplatsbok med två tydliga varningstecken:

1. Den bygger på en skum matematisk konstant som ska förklara något beteende

2 Författaren skriver ut PH.D. i versaler på omslaget.

image

Mycket riktigt: Här är en synnerligen välskriven artikel om en student vid namn Nick Brown som fick höra om positivitetskvoten och tänkte att det måste vara bull-shit.

Ett utdrag:

“For me, the real question is not about Fredrickson or Losada or Seligman,” Sokal says. “It’s about the whole community. Why is it that no one before Nick—and I mean Nick was a first semester part-time Master’s student, at, let’s be honest, a fairly obscure university in London who has no particular training in mathematics—why is it that no one realized this stuff was bullshit? Where were all the supposed experts?”

“Is it really true that no one saw through this,” he asks, “in an article that was cited 350 times, in a field which touts itself as being so scientific?”

Jodå, studenten slog sig ihop med ingen mindre än Alan Sokal (och Harris Friedman) och skrev en artikel som hävdar att denna PH.D. Fredrickson använt differentialekvationer för att ge trovärdighet åt sin teori om att man mår bäst om kvoten mellan antalet positiva och negativa tankar ligger mellan 2.9013 och 11.6346 (wiki)

Ur abstract till Brown, Sokal & Friedman (2013):

We examine critically the claims made by Fredrickson and Losada (2005) concerning the construct known as the “positivity ratio.” We find no theoretical or empirical justification for the use of differential equations drawn from fluid dynamics, a subfield of physics, to describe changes in human emotions over time; furthermore, we demonstrate that the purported application of these equations contains numerous fundamental conceptual and mathematical errors.

tisdag
okt292013

Björklund m fl om den svenska skolan 2003

image För 10 år sedan släppte SNS en rapport om den svenska skolan. Författare: Anders Björklund, Per-Anders Edin, Peter Fredriksson och Alan B. Krueger.

Ur sammanfattningen:

Svenska skolelever och vuxna har goda kunskaper och färdigheter internationellt sett. Men bristen på lärare hotar att bli ett problem. Besparingarna på 1990-talet har försämrat elevernas prestationer och ökat skillnaderna mellan starka och svaga elever. Konkurrensen från fristående skolor har troligen förbättrat prestationerna, men effekterna tycks vara relativt små.

Bland åtgärdspunkterna kan noteras följande tre förslag:

  • Ett decentraliserat system kräver centrala utvärderingar.
  • Obligatoriska tester och prov behöver komma tidigare.
  • Tillförlitliga tester och prov kräver central rättning av nationella
    prov.
söndag
okt272013

Frida Boisen om invandrares sysselsättning i Sverige

Ser hos Fredrik S att Frida Boisen skrivit i GT:

Nu har vi det svart på vitt. Sverige är ett rasistiskt land. Det är svårt att tolka siffrorna på annat sätt. Av 34 OECD-länder i världen är vi sämst på att ge invandrade medborgare ett jobb.

Visst finns det rasism i Sverige. Men det är knappast förklaringen till att Sverige är sämst bland OECD-länderna på att ge invandrare jobb – Boisen menar väl inte att Sverige är mest rasistiskt i OECD?

Som noterats tidigare finns det flera tänkbara förklaringar till varför OECD-länderna skiljer sig åt rörande hur bra det går för invandrare på arbetsmarknaden. Olika grad av främlingsfientlighet verkar inte förklara något alls, men kollektivavtalens täckningsgrad förklarar desto mer.

Page 1 ... 3 4 5 6 7 ... 130 Fler inlägg »