Senaste poster
Populära


måndag
dec092013

ECIPE Occasional paper om invandrares problem på arbetsmarknaden i OECD-länderna

Förra hösten började jag skriva ett antal inlägg om migration och integration, på grund av den allt hetare debatten i ämnet. I första inlägget satte jag ribban genom att lista 5 frågor jag ville ta mig an:

  1. Är migration ett samhällsekonomiskt problem (generellt resp i Sverige?)
  2. Har det skett en glidning (mot ökad problematisering av migration eller rent av ökad främlingsfientlighet) i debatten (till vänster resp till höger?)
  3. Borde Sverige ta emot fler eller färre invandrare/flyktingar än idag?
  4. Är fri migration förenligt med generell välfärdsstat, och vad bör prioriteras om det finns en konflikt?
  5. Policyimplikationer: Vad bör göras? 

Jag återvände aldrig till fråga 2, och överlämnar metadebatten åt andra. Alla inlägg finns i kategorin migration.

I detta inlägg gjorde jag en enkel kvantitativ analys av vilka faktorer som samvarierar med arbetsmarknadssegregation inom OECD (mätt som arbetslöshet bland utlandsfödda relativt arbetslöshet bland natives). Jag fick ett antal bra kommentarer i kommentarsfältet, och har nu utvecklat blogginlägget till ett Occasional paper på ECIPE.

NewImage

Skillnader gentemot blogginlägget:

* Förutom arbetslöshet använder jag nu också sysselsättningsskillnad mellan utlandsfödda och natives. Som Kirk Scott påpekade fångar dessa mått lite olika typer av segregation.

* Som flera föreslog testar jag om andelen invandrare i ett land spelar roll (det gör det inte)

* Jag har konstruerat ett mer specifikt mått på välfärdsstatens generositet, nämligen den av transfereringar (socialbidrag och motsvarande) garanterade miniminivån relativt snittlönen (beräknad som ett snitt för två hushållstyper: ensamhushåll utan inkomst och hushåll med två vuxna utan inkomst och två barn)

Resultat: Länder där kollektivavtal täcker större del av arbetsmarknaden har signifikant högre skillnad både i arbetslöshet och sysselsättning mellan invandrare och natives. Länder med generösa välfärdsstater har också större skillnad i sysselsättningsgrad. Faktorer som inte tycks ha samband med integration mätt på detta sätt: Tolerans, invandrares utbildning, employment protection laws, andel invandrare i befolkningen.

Enkelt uttryckt: När OECD-länder jämförs syns inget stöd för de vanliga förklaringarna att invandrares bristande integration på arbetsmarknaden beror på rasism eller på att vissa länder tagit emot väldigt många invandrare. Däremot stämmer de mönster vi ser med tanken att kollektivavtal gör det svårt för invandrare att konkurrera om jobben, och att generösa socialbidrag försämrar invandrares arbetskraftsdeltagande.

fredag
dec062013

Inte “Uppenbart” att boven är skolvalet

Svenska elevers kunskaper fortsätter att försämras. I denna DN-artikel slår ett antal pedagogik-forskare fast orsaken på ett sätt som verkar på tok för tvärsäkert. Några formuleringar ur artikeln:

Kunskapsraset sammanfaller med att det fria skolvalet slog igenom på allvar i början på 2000-talet.

– Det är uppenbart att det fria skolvalet är boven. Skillnaderna mellan skolor har ökat väsentligt, det är det avgörande.

Det sker en sortering av eleverna där de studiemotiverade hamnar på en skola och de omotiverade på en annan

Tyvärr är det inte alls “uppenbart” att det finns en enda bov, och att denna bov är konkurrensen mellan skolor.

För det första: Artikeln glider mellan resultat i genomsnitt och resultatspridning på skol- eller elevnivå (dvs segregation). Det är både troligt och belagt (Öst m fl, 2013) att skolval leder till ökade skillnader mellan skolor, men det är inte självklart att detta leder till sämre resultat i genomsnitt.

I själva verket tyder både tidig och nygjord forskning på att konkurrensen som sådan har positiva effekter på resultat i genomsnitt, både mätta som betyg och som prov, och både i kommunala skolor och friskolor (Ahlin 2003; Bergström & Sandström 2005; Böhlmark & Lindahl 2012).

När det gäller just skolvalet finns alltså viss samsyn i forskningen: Ökad segregation men också positiva kunskapseffekter. Observera att positiva kunskapseffekter i detta sammanhang ska tolkas som att resultaten skulle ha försämrats ännu mer utan skolval.

Skälet till att det alls går att säga något om effekterna av konkurrens är att denna varierar mellan kommuner (vilket möjliggör sk. difference-in-difference-skattningar [not1]). En rad andra reformer och förändringar har emellertid införts på ett sätt som gör effekten mycket svår att utvärdera:

  • Kommunaliseringen
  • Förändringen från relativa till målrelaterade betyg
  • Förändringar av lärarutbildningen
  • Förändringar av sättet att undervisa

Tänker man aningen bredare har ju resultatförsämringen dessutom sammanfallit med teknologiska förändringar (sociala medier, (online-)dataspel, streamingtjänster med mera) som gör det svårare att få lugn i klasserna och ökar den kortsiktiga upplevda alternativkostnaden för skolarbete. Jag är inte pedagog själv, men nog är detta en tänkbar förklaring till ett av de fenomen som påtalas i DN-artikeln:

– Vi får klasser där ingen läser på fritiden och ingen pratar om läsning. Ingen kommer ens på tanken att jämnåriga skulle kunna läsa böcker.

På det hela taget finns således en lång rad av misstänkta orsaker till de fallande resultaten, men eftersom så många förändringar genomförts under samma tid, utan tanke på utvärderbarhet, är det svårt att isolera orsakseffekter av en enskild förändring. Därmed blir det fritt fram för mindre nogräknade debattörer (pedagogikdocenter borde inte höra dit) att skylla på sin favoritsyndabock.

Till sist: Det är ett beklagligt faktum att skolpengsreformen, till skillnad från de flesta genomgripande reformer Sverige införde på 1980- och 1990-talet, inte föregicks av en grundlig utredningsprocess (se Bergh & Erlingsson 2009). En sådan hade kunnat identifiera kombinationen av kommunalisering, skolpeng, vinstintresse, målrelaterat betygsystem och minskad katederundervisning som olämplig – även om varje idé var för sig kan verka rimlig.

Min personliga reflexion är att utvecklingen skulle kunna förklaras av just detta: oavsedda kombinationseffekter av ett antal förändringar som var och en hade varit harmlösa eller t o m välgörande. 

---

Not1: Inte heller difference-in-difference-metoden är vattentät, se Vlachos kommentarer på Böhlmark & Lindahl på ekonomistas.

---

Referenser:

Ahlin, Å. (2003). Does school competition matter? Effects of a large-scale school choice reform on student performance. Working Paper 2003:2, Department of Economics, Uppsala University.

Bergh, A., and Erlingsson, G.Ó. (2009). Liberalization without Retrenchment: Understanding the Consensus on Swedish Welfare State Reforms. Scandinavian Political Studies, 32, 71-94.

Bergström, F., and Sandström, M. (2005). School vouchers in practice: Competition will not hurt you. Journal of Public Economics, 10, 351−380.

Böhlmark, A., and Lindahl, M. (2012). Independent Schools and Long-Run Educational Outcomes – Evidence from Sweden’s Large Scale Voucher Reform. CESIfo Working Paper 3866.

Östh, J., Andersson, E., and Malmberg, B. (2013). School Choice and Increasing Performance Difference: A Counterfactual Approach. Urban Studies, 50, 407-425.

måndag
dec022013

Pressklipp 2013

I en idealisk värld lägger jag upp alla krönikor och pressklipp på bloggen, men det var länge sedan jag lyckades med det. I slutet av året ska det dock rapporteras till diverse avnämare, så även i år fick jag söka upp mig i efterhand.

I en publik evernote-bok finns nu mina pressklipp 2013.

måndag
dec022013

Om Virtanen, Tillväxten och Råsaftcentrifugen

Så här skrev Aftonbladets Fredrik Virtanen för en dryg vecka sedan:

Julhandeln slog inget rekord förra året, för första gången på 17 år. Sådant får liberala ekonomer att göra i byxan av rädsla. Konsumtion måste ständigt upp, upp, upp. Tillväxten för tusan, tillväxten! Det räcker inte att vi shoppade för 64,8 miljarder kronor förra december. Det måste vara mer än tidigare, alltid mer.

Spridning: 3800 fb-delningar & 193 tweets (nästan bara positiva).

Artikeln innehåller flera konstigheter. Citatet ovan gör en del påpekanden motiverade:

1. På grund av ekonomisk tillväxt slår det mesta rekord år efter år. Det gäller inte bara julhandeln, det gäller även välfärdsutgifter. Att göra en poäng av julhandelns omfattning i antal miljarder är lika meningsfullt som när alliansen försökte göra en poäng av att “välfärdens kärna” får fler miljarder i år än 2006: Inte särskilt meningsfullt alls.

2. Som andel av BNP har julhandeln legat konstant kring 2 procent i 20 år. Däremot har den offentliga sektorns andel minskat under denna period. På grund av ökande BNP kan dock även en mindre andel betyda mer pengar.

3. Ovanstående resonemang gäller även med inflationen borträknad: När ekonomer talar om tillväxt är det oftast real tillväxt som åsyftas.

4. Minskad julhandel gör inga ekonomer (oavsett ideologi) särskilt oroliga. Möjligen blir ägare och anställda inom detaljhandeln oroliga för egen del, men det finns inget som säger att julhandeln måste vara mer än tidigare.

Virtanens text fortsätter med ett yvigt resonemang om årets julklapp råsaftcentrifugen, enligt honom en “kall termometer i samtidens röv”.

Med sin oreflekterade tillväxtkritik är emellertid Virtanens artikel ett samtidstecken i minst lika stor utsträckning som den råsaftcentrifug han avser att kåsera kring.

fredag
nov222013

Kravet på att stå till arbetsmarknadens förfogande (8 år senare)

Här är ett snart åtta (!) år gammalt blogginlägg om det ineffektiva kravet på att stå till arbetsmarknadens förfogande. Intressant att det är minst lika aktuellt idag. Dock kan noteras att OECD numera mäter ersättningsnivåer relativt AW (average wage) snarare än APW (avererage production worker wage).

En annan skillnad är att tröskeleffekterna vid övergång från akassa till jobb har fallit kraftigt. Dock tror jag inte mycket hänt vid övergången från försörjningsstöd.

torsdag
nov212013

M-avhopp pga inskränkt offentlighetsprincip

Mattias Lundbäck lämnar moderaterna. Det är en stark signal, och det är inte värnskatten som får honom att ta steget:

Har arbetat tillräckligt länge i offentlig förvaltning för att inse att varje uppluckring av offentlighetsprincipen kommer att missbrukas och leda till att verksamheten blir mindre öppen. Att oprovocerat förändra regelverket i mer restriktiv riktning är därför inte acceptabelt. När Sverige 1994 gick med i EU lovade makthavarna dyrt och heligt att den svenska offentlighetsprincipen skulle försvaras. Nu upptäcker vi att makthavarna inte ens försöker försvara offentlighetsprincipen. Kanske tycker dom till och med att det skulle vara skönt om handlingarna blev lite mindre offentliga?

torsdag
nov212013

Österrikare eller tillväxtkritiker?

Här är ytterligare ett exempel på likheten mellan nationalekonomins österrikiska skola och den tillväxtkritiska vänstern: 

Så var det dags för en ny rond i eurokrisen. Med en regelbundenhet av var sjätte-sjunde månad uppstår en ny fas av ”europtioner” och toppolitisk panik. Strax följer nästa runda av ”räddningsinsatser” där de elektroniska sedelpressarna tillfälligt dämpar oron, ytterligare berikar bankerna, och får etablissemanget samfällt att proklamera att man nu ser ljuset i tunneln!

Citatet är från Björn Forsbergs blogg. Björn är författare till Omställningens tid, och (gissar jag) mer tillväxtkritiker än österrikare. Icke desto mindre skulle Peter Schiff kunna säga nästan exakt samma sak. Jakob Dalunde tipsade mig om denna sevärda Schiff-föreläsning, där konsumtionskritiken börjar ungefär vid 49 minuter (men även innan dess är den ekonomiska klarsyntheten bitvis befriande).

fredag
nov152013

Ur The Idealist

In the small commercial center of the village, empty tins of vegetable oil from USAID were hammered flat and made into doors. […] ”Our people have refugee syndrome,” Ahmed said reflectively. ”There are so many handouts here. Free food, free medications, free water, free education. And now we come in and talk to them about empowerment. Are you seeing the problem? The concept is very hard” (s. 79)

Ur Nina Munks bok om Jeffrey Sachs.

torsdag
nov142013

Arena #5 2013

Arena fortsätter att vara läsvärd. Några funderingar med anledning av nr 5 2013 (som huvudsakligen endast finns i pappersform)

Vita kränkta borgare

Twitter har gjort att det har blivit lättare för vänstermedia att se hur högerdebattörer argumenterar och konverserar, och vice versa. (I det här fallet gör sig Arena lustig över kommentarer kring ett sk ”snyftreportage” och stängningen av Lundsberg). Denna ökade transparens förändrar den politiska debatten en smula.

Fixstjärnorna dominerar 

Mikael Feldbaum leverar ett antal spaningar som (tror jag) ska förmedla att Chris Andersons Long Tail-argument är ute och att det numera är superstars och stigande toppinkomster. Det haltar, ty trenderna är fullt kompatibla (och verkar pågå i hög grad): De stora filmbolagen gör färre filmer med större budgetar - men totalt sett görs det er film än någonsin, och den långa svansen rymmer hela skalan från Sagan om ringen till vad vilken tjomme som helst kan spela in och lägga upp på youtube. F ö skrev Sherwin Rosen sin artikel om superstars redan 1981

Siffertrix

Utmärkt idé att låta tre ekonomer redovisa intressanta forskningsresultat. Särskilt intressant: Johanna Rickne pekar på Donghoon Lees data om ökande studielån i USA. Rubriken ”Siffertrix” på denna sida är emellertid illa vald.

Klicktivismen växer upp 

Leonidas Aretakis skriver begåvat om kritiken mot nätaktivismen (med Morozov-koppling) och påpekar att petitioner som verktyg för politiska protester har hängt med lika länge som skriftspråket.

I kritik-sektionen skriver Lena Halldenius om En bit på väg, som jag själv varit inblandad i. Glädjande nog lyfter hon upp två bidrag som särskilt tankeväckande: Frida Johansson Metsos text om asylrätten och min text om välfärdsstaten (kan läsas här).

Slutligen analyserar Ulrika Milles böcker som En man som heter Ove och Hundraåringen som klev ut genom fönstret… och ser en röd tråd i den manliga frihetsromantiken, där kvinnan blir civilisation och mannen det naturliga djuret. Tesen verkar dock inte gälla dessa böckers uppföljare

onsdag
nov132013

Boverket om hyresregleringen

Boverket har släppt en rapport om bruksvärdessystemet (även omskriven i DN), som bl a försöker estimera hur marknadshyror förhåller sig till rådande genomsnittshyror:

image

Vidare konstateras att även om bruksvärdessystemet lett till att det  fattas 40 000 hyreslägenheter (varav ungefär 27 000 i  Stockholms kommun) är den stora välfärdsförlusten att systemet ger ett ineffektivt nyttjande av existerande bostadsbestånd.

tisdag
nov122013

Om likheten mellan supply side economics och den konsumtionskritiska vänstern

Den här bilden av satirtecknaren Max Gustafson delas flitigt. Gissningsvis är den tänkt som en konsumtionskritisk kommentar till det förhärskande tillväxtparadigmet.

Själv ser jag i bilden en träffande kritik av den slentrianmässiga Keynesianska krisanalysen, enligt vilket rätt medicin är stimulanser för att “få hjulen att snurra”, som det brukar heta. Jag instämmer gärna i den kritiken: Det är svårt att hävda att bristande efterfrågan är ett stort problem i dagens Sverige exempelvis (se denna krönika).

Det finns alltså en likhet i argumentationen mellan å ena sidan icke-Keynesianska ekonomer (för enkelhets skulle kan vi ju kalla dessa supply-siders) och den konsumtionskritiska vänstern, och å andra sidan det etablissemang av FED, ECB, Paul Krugman och många fler (svenskt exempel), där någon mycket väl skulle kunna ha uttryckt sig exakt som snubben i satirteckningen (som dock tyvärr inte ser ut som Paul Krugman, vilket hade varit festligt).

Det finns emellertid en viktig skillnad.

Den konsumtionskritiska vänstern ser sannolikt inte fallande tillväxt som något problematiskt, medan supply-siders ser den som ett symptom på något problematiskt: Att strukturer i ekonomin (skatter, regelverk, korruption eller något annat) hindrar människor från att förverkliga sina idéer och på så sätt förbättra sin situation.

Tillväxt är alltså en konsekvens av mänsklig nyfikenhet snarare än ett mål i sig, vilket jag skrivit mer om här.

söndag
nov102013

Krönika om mini-enkäter

I november-krönikan för LNB ältar jag en hang-up jag haft under lång tid: Journalister som gör mini-enkäter i tidningar och TV – som den här klassikern:

Ett utdrag:

Självfallet behöver inte all journalistik gå ut på fördjupning och expertanalys. Det är också viktigt att ge den vanlige mannen eller kvinnan på gatan en röst. Det är dock en villfarelse att tro att man ger allmänheten en röst genom att med en mening återge vad en handfull oförberedda intervjuobjekt säger när de avkrävs en åsikt om barnarbete eller halal-slaktat kött.

Allmänhetens åsikter varierar nämligen kraftigt från person till person, och den som bara frågar en handfull ska ha en väldig tur för att lyckas fånga något representativt för folkviljan.

Page 1 ... 2 3 4 5 6 ... 129 Fler inlägg »