Senaste poster
Populära


måndag
dec302013

Hur höga anser S & M att skatterna ska vara?

I min ungdom roade jag mig med att fråga moderater om lägre skatter alltid var att föredra eller om det fanns en gräns vid vilken även moderater tycker att skatterna är lagom. Socialdemokrater fock motsvarande fråga. Ingen svarade någonsin särskilt konkret.

I förra veckan ringde en journalist som hade ställt samma fråga, och bad mig kommentera. Så här svarade Magdalena Andersson:

– Det viktigaste är inte exakt vilken nivå man ligger på utan att vi har tillräckligt mycket pengar för att säkerställa att alla barn får den skolgång de behöver, att vi har den sjukvård som krävs, det är det som är det viktiga, säger Magdalena Andersson

Så här svarade Anna Kinberg Batra

– Jag tycker att det är vanskligt att sätta en exakt siffra. Sverige ska vara konkurrenskraftigt jämfört med andra länder. Det ska löna sig att driva företag här. Det ska löna sig att arbeta här, säger Anna Kinberg Batra, moderat ordförande i finansutskottet.

Det är inte direkt några konkreta svar vi får. I praktiken har väl s sagt att vi ska ligga aningen högre än idag, men den som överväger att rösta borgerligt borde rimligen få ett besked: ska skattekvoten fortsätta att sänkas i samma takt som skett sedan 2006, eller ska den ligga kvar på dagens nivå?

Det spelar stor roll för vilken typ av välfärdssystem vi kommer att ha.

måndag
dec302013

Veckan som gick och som kommer

Veckan som gick:

Diskuterade tillit i filosofiska rummet i P1.

Publicerade min fjärde Svd-krönika, denna gång om de oavsedda konsekvenserna av det kommunala vårdnadsbidraget:

Statistiken från SCB är tydlig: Användandet av det kommunala vårdnadsbidraget är vanligast bland låginkomsttagare, bland personer med utländsk bakgrund och i förortskommuner. I Stockholm är det fyra till fem gånger vanligare i Tensta och Rinkeby än på Kungsholmen och i Vasastan. Vårdnadsbidraget har med andra ord blivit ännu ett hinder för integrationen av invandrare på arbetsmarknaden, i synnerhet för kvinnor. Den situationen var problematisk nog även utan vårdnadsbidraget.

Veckan som kommer:

Dags att åka till jättekonferensen med American Economics Association i Philadelphia. Presenterar pappret “Are People Too Nice? On the Economic Consequences of Other-Regarding Behavior” vars titel säkerligen kommer att ändras.

lördag
dec282013

Om topptidskrifter, open access och forskares incitament

Cellforskaren och en av 2013 års Nobelpristagare i medicin Randy Schekman skriver i The Guardian att topptidskrifter (Nature, Cell, Science) skadar naturvetenskapen:

These luxury journals are supposed to be the epitome of quality, publishing only the best research. Because funding and appointment panels often use place of publication as a proxy for quality of science, appearing in these titles often leads to grants and professorships. But the big journals' reputations are only partly warranted. While they publish many outstanding papers, they do not publish only outstanding papers. Neither are they the only publishers of outstanding research.

Han menar att de bästa tidskrifterna av statusskäl publicerar mindre än de skulle kunna:

These journals aggressively curate their brands, in ways more conducive to selling subscriptions than to stimulating the most important research. Like fashion designers who create limited-edition handbags or suits, they know scarcity stokes demand, so they artificially restrict the number of papers they accept.

Strävan efter toppubliceringar gör att forskare styrs mot att göra trendig forskning snarare än viktig, menar Schekman som nu deklarerat att hans labb bojkottar topptidskrifterna:

Randy Schekman says his lab will no longer send papers to Nature, Cell and Science as they distort scientific process … Schekman said pressure to publish in "luxury" journals encouraged researchers to cut corners and pursue trendy fields of science instead of doing more important work.

Schekman förordar istället ökad användning av open-access journals:

[these] are free for anybody to read, and have no expensive subscriptions to promote. Born on the web, they can accept all papers that meet quality standards, with no artificial caps.

Open-access journals har dock ett annat problem, som också diskuterats i The Guardian. I sann Sokal-anda skrev vetenskapsjournalisten John Bohannon en bluff-artikel – som blev accepterad i 157 olika open-access journals:

Bohannon … submitted around 10 articles per week to open access journals that … requires the author to pay a fee if the paper is published. The "wonder drug paper" as he calls it, was accepted by 157 of the journals and rejected by 98. Of the 255 versions that went through the entire editing process to either acceptance or rejection, 60% did not undergo peer review. Of the 106 journals that did conduct peer review, 70% accepted the paper.

Slutsats:

Det finns problem både med topptidskrifter och open-access tidskrifter. Topp-tidskrifter snedvrider incitamenten i riktning mot vad som är trendigt just nu, open access gör det möjligt att publicera mängder av nonsens som ingen någonsin läser. Därmed går det inte heller att bedöma en forskares insatser genom att räkna publikationer, vare sig totalt eller topp-10.

Som second best finns trots allt alternativet att räkna citeringar, snarare än publikationer. Förvisso  kan ett papper citeras flitigt för att det är fel, men sannolikheten att ett papper citeras av många för att det är fel är nog trots allt lägre än sannolikheten att ett bra papper citeras av många. (Jag tror att Johan Karlsson Schaffer varit inne på liknande tankar, men hittar ej relevant inlägg nu).

Slutligen påminns jag om vad McCloskey sade till mig en gång, om hur man vet om en forskare är duktig:

You actually have to read the papers!

lördag
dec212013

Calmfors om låglönekonkurrens

Lars Calmfors i DN 18 dec:

Utländsk personal som tillfälligt utför uppdrag i ­Sverige ökar välfärden på ­samma sätt som tradi­tionell handel med varor.

Lars redogör också för en intressant vetenskaplig artikel:

Människors attityder till låglönekonkurrens med hjälp av utplacerad arbetskraft är uppenbarligen mer negativa än till låglönekonkurrens i varuhandeln. Detta bestyrks i en studie som gjorts tillsammans av psykologer och ekonomer (Girts Dimdins, Marie Gustafsson Sendén, Henry Montgomery, Ulrika Stavlöt och mig själv) och som just publicerats i Journal of Socio-Economics. En trolig förklaring är den utländska arbetskraftens större synlighet när arbetsuppgifterna utförs här.

lördag
dec212013

Om Göran Zettergrens kommentar på ECIPE-rapporten

Göran Zettergren på utredarna.nu har skrivit en kommentar till min ECIPE-rapport. Inlägget är långt, innehåller många självklarheter men inget som visar att resultaten är fel. Däremot antyds att jag är oärlig och trixar:

Det är istället två andra faktorer som ligger bakom, nämligen omfattningen av ”välfärdsstatens generositet” och ”fackets makt”. Surprise, surprise. […] Med detta angreppssätt har en normalbegåvad ekonometriker mycket stora frihetsgrader att själv välja de resultat han vill ha fram.

och på twitter:

Statistiskt trixande på låg nivå!

För att undvika att bli anklagad för trixande har jag varit tydlig med vilka variabler jag använder och lagt ut data så att alla kan testa andra variabler. Zettergren nöjer sig dock med att antyda att jag gjort val som gett mig de resultat jag ville ha, utan att visa några egna beräkningar som säger att jag har fel.

Jag kan omöjligen bevisa mina avsikter, men jag kan kommentera Zettergrens kritik i sak:

1. Urvalet av länder

Bergh exkluderar av okänd anledning fyra av OECD-länderna: Japan, Sydkorea, Chile och Luxemburg. Möjligen beror detta på brist på data. Detta kan dock ha mycket stor betydelse för resultaten

Jag tog aktivt bort Luxemburg just för att inte kunna anklagas för att mina resultat drivs av Luxemburg. För Japan, Sydkorea och Chile är det ont om data. Men Zettergren menar knappast att det är dessa länders frånvaro som driver resultaten. 

2. Måttet på fackets makt 

Därefter kommer ett långt stycke om att kollektivavtalens täckningsgrad och antalet fackmedlemmar inte är samma sak. Resonemanget mynnar ut i följande:

Facklig anslutningsgrad vore troligen en mer lämpad definition på fackligt inflytande.

Det kan väl diskuteras: många medlemmar betyder inte automatiskt mer inflytande. Hursomhelst är jag tydlig både i rapport och debattartikel med att det är just kollektivavtalen som spelar roll.

Eftersom Zettergren själv verkar inte testat det kan jag bekräfta att facklig anslutningsgrad inte förklarar segregationsmåtten.

3. Måttet på välfärdsstatens generositet

…hur detta hemsnickrade mått har definierats är höljt i dunkel … Samvariationen mellan Berghs mått och socialutgifternas andel av BNP förfaller också vara när noll

Höljt i dunkel? I rapporten står tydligt att måttet är “the level of the disposable income of households with no labour-market income relative to the average wage.” Därefter förklaras vilka hushållstyper som använts, hänvisning ges till OECDs Taxes and Wages, och allt finns online.

Måttet är valt för att det är rimligt att det är just länders socialbidrag/försörjningsstöd och motsvarande som spelar roll, snarare än totala offentliga utgifter eller socialutgifter. Resultatet säger således bara att generösa socialbidrag kan vara ett problem, inte att en stor välfärdsstat i sig måste vara det.

Jag tycker själv inte att OECDs sociala utgifter är mer lämpligt, och jag tror inte det skulle ändra resultatet om kollektivavtalen. Om Zettergren eller någon annan tror det: Testa det och visa resultaten!

4. Slutligen menar Zettergren att den flykting- och anhöriginvandring vi har i Sverige kan ha helt andra implikationer än exempelvis arbetskraftsinvandring. Det stämmer.

Jag valde att förklara sysselsättningsgapet mellan natives och utlandsfödda då detta mått använts mycket i debatten, är lätt att hitta data för OECD-länderna och dessutom teoretiskt rimligt: På en fungerande arbetsmarknad kan även anhöriginvandrare och flyktingar få jobb.

Självklart kan det vara intressant att göra skillnad på olika typer av utlandsfödda, givet att det finns bra data och ett rimligt sätt att dra gränsen mellan olika invandrargrupper. Zettergren skriver dock inte hur det borde beaktats, och visar inte heller att det ändrar resultaten om kollektivavtal.

onsdag
dec182013

Bygger besparingspolitiken på ett räknefel?

Idag släpptes en rapport jag skrivit åt Timbro, med titeln “Bygger besparingspolitiken på ett räknefel?”, och på ett seminarium diskuterades denna av LO-ekonomen Agneta Berge, Stefan Fölster under moderering av Timbros Karin Svanborg-Sjövall.

En huvudpoäng i rapporten är att det omdiskuterade excelmisstaget INTE drev resultaten, i motsats till vad många hävdar – och Reinhart & Rogoffs forskning är inte den enda som talar för att hög skuldsättning kan vara problematisk. Däremot kan man diskutera viktning, kausalitet med mera.

Rapport liksom video från seminariet finns här. Någon på Timbro har gjort ett bra jobb, ty länken har bra ljud, flera kameravinklar och klipp så att man ser både talaren och powerpointbilder.

Samtalet blev trevligt. Om man tar sig en starkglögg framför datorn kan det tänkas att upplevelsen slår att vara på plats.

tisdag
dec172013

Folkhälsoinstitutet och forskningens frihet

Ekot har idag en historia som är oroväckande. Tydligen har Folkhälsoinstitutet anlitat forskare vid Karolinska Institutet för att göra en översikt av effekten av varningsbilder på cigarettpaket. Gott så. Men när forskarna utöver rapporten till Folkhälsoinstitutet vill publicera resultaten vetenskapligt uppstod konflikt:

I mejlkonversation som Ekot har tagit del av mellan forskarna på Karolinska Institutet och Folkhälsoinstitutet framgår att myndigheten den 18 november krävde att forskarna skulle dra tillbaka den artikel som de planerade att publicera i en vetenskaplig tidskrift. När forskarna inte gick med på kravet hävde Folkhälsoinstitutet avtalet i början av december.

Att häva avtalet innebär vad jag förstått att FHI inte betalar enligt överenskommelse. Detta är anmärkningsvärt: En vetenskaplig publicering ger ju en kvalitetsstämpel och ökad trovärdighet för översikten. Varför skulle Folkhälsoinstitutet ha något emot detta?

Ett tänkbart svar har att göra med resultaten av forskningsöversikten:

De [forskarna] konstaterade under hösten att de inte kunde säga att varningsbilder på cigarettpaket har någon avskräckande effekt på rökare. Det fanns helt enkelt inte underlag för ett sådant påstående eftersom de studier som tidigare gjorts var för [sic!] bristfälliga.

Förhoppningsvis är skälet något annat. Icke desto mindre är detta något att tänka på för alla som tror att skattefinansierad forskning är fri medan privatfinansierad forskning är styrd.

måndag
dec162013

Invandring och kollektivavtal – några kommentarer till debatten

Min ECIPE-rapport om sysselsättningsgapet i OECD-länderna fick god uppmärksamhet (bl a en artikel i Metro).  Här är min DI-debattartikel på rapporten, och här är LOs svar. Det finns också en mängd twitter-kommentarer av varierande slag.

Några kommentarer med anledning av kommentarerna:

1. LO har tre invändningar, samtliga anknyter till faktorer jag försökt korrigera för i rapporten, nämligen diskriminering, utbildning och mängden invandrare:

”Om det [kollektivavtalen] är problemet så skulle jag dra slutsatsen att arbetsgivare i Sverige inte är beredda att anställa människor som kommer från andra länder till samma lön. Det tycker jag är oroande”, säger han. […]

Thomas Carlén har också andra invändningar mot rapporten. Framför allt handlar det om att invandrare precis som Sverigefödda kan se väldigt olika ut när det kommer till utbildningsnivå och hur etablerad man är i Sverige.

”Sverige tar emot mycket fler flyktingar än våra grannländer. Om de inte kommer i jobb kanske det inte är ett misslyckande för svensk arbetsmarknad och svenska kollektivavtal”, säger han.

Utbildning korrigerar jag för i rapporten, andel utlandsfödda i befolkningen lika så. Det sista citatet är anmärkningsvärt nära att LO skyller bristande integration på det höga flyktingmottagandet – vilket inte hindrar att detta kan ha förklaringsvärde, se nästa punkt:

2. Peter Santesson har tidigare hittat en hög korrelation mellan asylinvandringen och sysselsättningsgapet (här och här), ffa för antalet positiva asylbeslut per år 1999–2011 dividerat med folkmängden. Han testar även ett mått på arbetskraftsregleringar (Labor Freedom från Heritage Foundation) som inte verkar förklara något. Däremot ställer Peter inte många olika förklaringar mot varandra som jag gör.

Asylmottagandet finns för mycket få länder (jag räknar till 18 i Santessons skatterplot), vilket inte räcker för multivariat analys. Dessutom är dessa 18 alla EU-länder, vilket utelämnar info från exempelvis USA och Kanada.

Resultatet i sig är dock inte orimligt: När länder under viss tid tar emot många asylsökande tar det rimligen tid innan arbetsmarknaden anpassar sig. Resultaten i rapporten antyder väl att kollektivavtalen är en trolig förklaring till att denna anpassning går långsammare (och kanske inte alls) i vissa länder.

3. Många drar slutsatsen att om segregation beror på kollektivavtalen är det lönenivåerna som spelar roll, och avkräver mig åsikter om vilka löner som ska sänkas och hur mycket. Det senare har jag ingen åsikt om. Rapporten pekar på ett mönster när länder jämförs, påpekar att detta mönster talar för att facken funderar kring sin roll och att politikerna funderar över fackens makt.

Noteras bör dock att kollektivavtalen inte bara rör lönenivåer utan även arbetstider, arbetsuppgifter och andra villkor. Kollektivavtal kan också tänkas påverka vilka företag som uppstår och etablerar sig på en marknad (minns debatten om Toys R Us, Espresso House m fl). Dock är det mycket troligt att ett minskat sysselsättningsgap genom minskad fackföreningsmakt kommer till priset av ökade inkomstskillnader.

4. Slutligen – på förekommen anledning: Jag har inte fått betalt från någon för denna rapport, som kom ur ett blogginlägg som i sin tur kom till för att jag var nyfiken, och till min förvåning såg att en enkel cross-country analys av detta slag inte hade gjorts.

Jag är anställd som lektor vid Ekonomihögskolan i Lund och vid Institutet för näringslivsforskning (IFN), och min forskning de senaste åren (liksom de kommande fyra) är till stora delar finansierad av medel från Vetenskapsrådet. Det är således inte på något sätt näringslivet som trummat fram min studie.

Data har inte valts för att bekräfta eller falsifiera en viss hypotes, och jag uppmuntrar alla nyfikna att bygga vidare på analysen. Hela datamängden är tillgänglig som ett google spread-sheet så det är bara att sätta igång. Till exempel kan alla som menar att anti-diskrimineringspolitik och liknande borde spela stor roll testa detta med hjälp av MIPEX-data.

tisdag
dec102013

Är skatteintäkterna högre nu än 2006?

Jag fick en läsarfråga om påståendet att skatteintäkterna är högre idag än 2006 trots skattesänkningar. Referensen var till detta inlägg på politikfakta.se, och påståendet dyker upp då och då från alliansens politiker.

Påståendet stämmer endast för de nominella skatteintäkterna, vilket inte säger mycket. Korrigeras för inflation ligger de still. Korrigeras för befolkningstillväxt har de fallit en smula. Däremot har de reala skatteintäkterna per capita inte fallit lika mycket som skattekvoten har fallit (från ungefär 48 till 44 procent av BNP).

image

I mina ögon är det helt oseriöst att prata om hur skatteintäkterna utvecklats nominellt. Alliansens företrädare borde stå för de skattesänkningar som genomförts.

måndag
dec092013

ECIPE Occasional paper om invandrares problem på arbetsmarknaden i OECD-länderna

Förra hösten började jag skriva ett antal inlägg om migration och integration, på grund av den allt hetare debatten i ämnet. I första inlägget satte jag ribban genom att lista 5 frågor jag ville ta mig an:

  1. Är migration ett samhällsekonomiskt problem (generellt resp i Sverige?)
  2. Har det skett en glidning (mot ökad problematisering av migration eller rent av ökad främlingsfientlighet) i debatten (till vänster resp till höger?)
  3. Borde Sverige ta emot fler eller färre invandrare/flyktingar än idag?
  4. Är fri migration förenligt med generell välfärdsstat, och vad bör prioriteras om det finns en konflikt?
  5. Policyimplikationer: Vad bör göras? 

Jag återvände aldrig till fråga 2, och överlämnar metadebatten åt andra. Alla inlägg finns i kategorin migration.

I detta inlägg gjorde jag en enkel kvantitativ analys av vilka faktorer som samvarierar med arbetsmarknadssegregation inom OECD (mätt som arbetslöshet bland utlandsfödda relativt arbetslöshet bland natives). Jag fick ett antal bra kommentarer i kommentarsfältet, och har nu utvecklat blogginlägget till ett Occasional paper på ECIPE.

NewImage

Skillnader gentemot blogginlägget:

* Förutom arbetslöshet använder jag nu också sysselsättningsskillnad mellan utlandsfödda och natives. Som Kirk Scott påpekade fångar dessa mått lite olika typer av segregation.

* Som flera föreslog testar jag om andelen invandrare i ett land spelar roll (det gör det inte)

* Jag har konstruerat ett mer specifikt mått på välfärdsstatens generositet, nämligen den av transfereringar (socialbidrag och motsvarande) garanterade miniminivån relativt snittlönen (beräknad som ett snitt för två hushållstyper: ensamhushåll utan inkomst och hushåll med två vuxna utan inkomst och två barn)

Resultat: Länder där kollektivavtal täcker större del av arbetsmarknaden har signifikant högre skillnad både i arbetslöshet och sysselsättning mellan invandrare och natives. Länder med generösa välfärdsstater har också större skillnad i sysselsättningsgrad. Faktorer som inte tycks ha samband med integration mätt på detta sätt: Tolerans, invandrares utbildning, employment protection laws, andel invandrare i befolkningen.

Enkelt uttryckt: När OECD-länder jämförs syns inget stöd för de vanliga förklaringarna att invandrares bristande integration på arbetsmarknaden beror på rasism eller på att vissa länder tagit emot väldigt många invandrare. Däremot stämmer de mönster vi ser med tanken att kollektivavtal gör det svårt för invandrare att konkurrera om jobben, och att generösa socialbidrag försämrar invandrares arbetskraftsdeltagande.

fredag
dec062013

Inte “Uppenbart” att boven är skolvalet

Svenska elevers kunskaper fortsätter att försämras. I denna DN-artikel slår ett antal pedagogik-forskare fast orsaken på ett sätt som verkar på tok för tvärsäkert. Några formuleringar ur artikeln:

Kunskapsraset sammanfaller med att det fria skolvalet slog igenom på allvar i början på 2000-talet.

– Det är uppenbart att det fria skolvalet är boven. Skillnaderna mellan skolor har ökat väsentligt, det är det avgörande.

Det sker en sortering av eleverna där de studiemotiverade hamnar på en skola och de omotiverade på en annan

Tyvärr är det inte alls “uppenbart” att det finns en enda bov, och att denna bov är konkurrensen mellan skolor.

För det första: Artikeln glider mellan resultat i genomsnitt och resultatspridning på skol- eller elevnivå (dvs segregation). Det är både troligt och belagt (Öst m fl, 2013) att skolval leder till ökade skillnader mellan skolor, men det är inte självklart att detta leder till sämre resultat i genomsnitt.

I själva verket tyder både tidig och nygjord forskning på att konkurrensen som sådan har positiva effekter på resultat i genomsnitt, både mätta som betyg och som prov, och både i kommunala skolor och friskolor (Ahlin 2003; Bergström & Sandström 2005; Böhlmark & Lindahl 2012).

När det gäller just skolvalet finns alltså viss samsyn i forskningen: Ökad segregation men också positiva kunskapseffekter. Observera att positiva kunskapseffekter i detta sammanhang ska tolkas som att resultaten skulle ha försämrats ännu mer utan skolval.

Skälet till att det alls går att säga något om effekterna av konkurrens är att denna varierar mellan kommuner (vilket möjliggör sk. difference-in-difference-skattningar [not1]). En rad andra reformer och förändringar har emellertid införts på ett sätt som gör effekten mycket svår att utvärdera:

  • Kommunaliseringen
  • Förändringen från relativa till målrelaterade betyg
  • Förändringar av lärarutbildningen
  • Förändringar av sättet att undervisa

Tänker man aningen bredare har ju resultatförsämringen dessutom sammanfallit med teknologiska förändringar (sociala medier, (online-)dataspel, streamingtjänster med mera) som gör det svårare att få lugn i klasserna och ökar den kortsiktiga upplevda alternativkostnaden för skolarbete. Jag är inte pedagog själv, men nog är detta en tänkbar förklaring till ett av de fenomen som påtalas i DN-artikeln:

– Vi får klasser där ingen läser på fritiden och ingen pratar om läsning. Ingen kommer ens på tanken att jämnåriga skulle kunna läsa böcker.

På det hela taget finns således en lång rad av misstänkta orsaker till de fallande resultaten, men eftersom så många förändringar genomförts under samma tid, utan tanke på utvärderbarhet, är det svårt att isolera orsakseffekter av en enskild förändring. Därmed blir det fritt fram för mindre nogräknade debattörer (pedagogikdocenter borde inte höra dit) att skylla på sin favoritsyndabock.

Till sist: Det är ett beklagligt faktum att skolpengsreformen, till skillnad från de flesta genomgripande reformer Sverige införde på 1980- och 1990-talet, inte föregicks av en grundlig utredningsprocess (se Bergh & Erlingsson 2009). En sådan hade kunnat identifiera kombinationen av kommunalisering, skolpeng, vinstintresse, målrelaterat betygsystem och minskad katederundervisning som olämplig – även om varje idé var för sig kan verka rimlig.

Min personliga reflexion är att utvecklingen skulle kunna förklaras av just detta: oavsedda kombinationseffekter av ett antal förändringar som var och en hade varit harmlösa eller t o m välgörande. 

---

Not1: Inte heller difference-in-difference-metoden är vattentät, se Vlachos kommentarer på Böhlmark & Lindahl på ekonomistas.

---

Referenser:

Ahlin, Å. (2003). Does school competition matter? Effects of a large-scale school choice reform on student performance. Working Paper 2003:2, Department of Economics, Uppsala University.

Bergh, A., and Erlingsson, G.Ó. (2009). Liberalization without Retrenchment: Understanding the Consensus on Swedish Welfare State Reforms. Scandinavian Political Studies, 32, 71-94.

Bergström, F., and Sandström, M. (2005). School vouchers in practice: Competition will not hurt you. Journal of Public Economics, 10, 351−380.

Böhlmark, A., and Lindahl, M. (2012). Independent Schools and Long-Run Educational Outcomes – Evidence from Sweden’s Large Scale Voucher Reform. CESIfo Working Paper 3866.

Östh, J., Andersson, E., and Malmberg, B. (2013). School Choice and Increasing Performance Difference: A Counterfactual Approach. Urban Studies, 50, 407-425.

måndag
dec022013

Pressklipp 2013

I en idealisk värld lägger jag upp alla krönikor och pressklipp på bloggen, men det var länge sedan jag lyckades med det. I slutet av året ska det dock rapporteras till diverse avnämare, så även i år fick jag söka upp mig i efterhand.

I en publik evernote-bok finns nu mina pressklipp 2013.

Page 1 ... 2 3 4 5 6 ... 130 Fler inlägg »