Senaste poster
Populära


måndag
jan132014

Hur bloggar akademiker?

While arguments are made for blogging as an outreach activity, where academics ‘translate’ their work for a non-academic audience, in our sample we saw more evidence of conversations happening between academics – and much of it about academia itself. This led us to conclude that the blogging discourse, is similar in purpose, if not necessarily in form or content, to the academic discourse happening in journals: academics talking to academics in an effort to advance knowledge and understanding.

Från Academic blogging is part of a complex online academic attention economy, leading to unprecedented readership.

söndag
jan122014

Sammansättningseffekterna slår tillbaka…

Marika Lindgren Åsbrink skriver om resurser till välfärden med anledning av bland annat denna DN-debattartikel och frågan om när resurserna kan sägas ha ökat – se denna bloggpost.

Hon kommer (i mina ögon helt korrekt) fram till att alliansen skurit ned på ffa akassa och sjukpenning medan den offentliga konsumtionen ligger kvar som andel av BNP, vilket betyder realt ökade utgifter, av det enkla skäl att vi har haft real tillväxt.

Hon skriver också:

För att kunna föra en meningsfull diskussion om välfärd, behov och skatter räcker det dock inte heller att bara tala per capita och inflationsjusterat. Lika nödvändigt är att ta hänsyn till befolkningens sammansättning. 9 miljoner invånare i arbetsför ålder är något helt annat än 9 miljoner pensionärer eller 9 miljoner förskolebarn

Även detta är korrekt. Bäst är därför att jämföra utgifter inte med hela befolkningen, utan med den relevanta delen av befolkningen: Grundskoleutgifter i relation till antalet barn i grundskoleålder, äldreomsorgsutgifter med antalet äldre, och så vidare.

Sammansättningseffekter är politisk intressanta i allmänhet.

Exempel 1:

Alliansen har tidigare varit mer förtjust i att korrigera för sammansättningseffekter: då har det gällt sysselsättningen, som utvecklats lite sisådär under mandatperioden. En förklaring är att arbetskraftens har kommit att innehålla relativt sett fler äldre, som ju har lägre sysselsättningsgrad. Bara det faktum att arbetskraften blir äldre gör alltså att andelen sysselsatta i arbetsför ålder minskar. Demografin är således en uppförsbacke att beakta när man jämför sysselsättningsgrad över tid.

Exempel 2:

Ett annat område där sammansättningseffekter är intressanta (och vrålkontroversiella) gäller hälsoklyftor och inkomstklyftor. En stad som Malmö har haft ökande inkomstklyftor och hälsoklyftor under lång tid – men befolkningens sammansättning har också ändrat karaktär kraftigt. I ett tidigare blogginlägg skrev jag om detta med anledning av Malmökommissionen:

Hälsan anses känslig för vad som händer tidigt i livet. Därför är det troligt att en dubblering av andelen utlandsfödda (från 15 till 30 procent) har betydande effekt på hälsofördelningen.

När det gäller denna typ av sammansättningseffekt tycks vissa vara av uppfattningen att den som räknar ut den skyller de ökade klyftorna på de utlandsfödda – men så måste det naturligtvis inte vara.

Slutsats: Den som politiker som åberopar sammansättningseffekter i en fråga bör således vara beredd på att göra motsvarande korrigering i andra frågor.

lördag
jan112014

Ny bok av Collier om migration

Exodus: How Migration Is Changing Our World. By Paul Collier. Oxford University Press, 2013, 309 pp. $27.95.

Paul Colliers nya bok om migration verkar intressant och har fått ett blandat mottagande. I Foreign Affairs sågas den för att vara överdrivet migrationsnegativ. The Guardian har fått samma intryck, men återger ändå en hel del som talar för migration enligt Collier, vars syfte är att sammanfatta forskningsläget.

Exempel: Migration från fattiga länder är bra för den som migrerar:

It definitely boosts those making the move in search of a better life. Their pay and productivity soar, the latter a consequence of moving to a better organised society. They send home huge remittances – almost four times global aid flows at $400bn – that help those left at home through bad times and encourage the spread of improved governance.

C. tycks också korrekt redogöra för att Brain drain-invändningen numera inte anses så allvarlig:

This book underscores the superficiality of "brain drain" claims. Although some of the smartest people leave poor countries, overall educational standards can rise as parents invest in their children's schooling in the hope they might migrate one day. Many educated abroad return; one study found two-thirds of heads of governments in developing nations studied in foreign countries.

På vilket sätt är då boken migrationsskeptisk? Enligt Michael Clemens och Justin Sandefur menar C. att invandring från länder med låg tillit och dåliga institutioner hotar institutionerna i rika länder:

Unlike bad institutions or economic conditions, Collier asserts, bad culture is not just a characteristic of poor countries; it is embedded in their people. “Uncomfortable as it may be . . . migrants bring their culture with them,” he writes. For example, he adds, “unsurprisingly, Nigerian immigrants to other societies tend to be untrusting and opportunistic.”

Hur immigration påverkar det nya landets institutioner (formella såväl som informella) är en mycket intressant fråga, men det finns inte särskilt mycket forskning på detta och än mindre någon form av konsensus.

Ett utmärkt ämne för en uppsats eller en avhandling således!

fredag
jan102014

Papper och hamburgare i Philadelphia

Fortsätter härmed traditionen som startades med EEA i somras, nämligen att mycket kort sammanfatta presentationerna från en akademisk konferens. Den här gången blir det mina anteckningar från den gigantiska AEA-konferensen i Philadelphia förra veckan. Flera webcasts från konferensen kan ses här.

NewImage

Heckman: The Economics and Econometrics of Human Development

Sambandet som vissa illustrerar med den så kallade Gatsby-kurvan ansågs ursprungligen gå från intergenerationell mobilitet till jämlikhet, medan det numera oftast tolkas som att mer jämlika samhällen därför har högre mobilitet.

Man tycks kunna främja non-cognitive skills genom att träna cognitive skills - men det ska göras tidigt i livet. På det hela taget var budskapet nästan samma som när Heckman talade på EEA 2008, ombloggat här.

Di Giovanni m fl: The Global Welfare Impact of China: Trade Integration and Technological Change

Nästan alla länder vinner på Kinas ökade export, men vissa länder som tidigare exporterade textilier förlorar. När Samuelsons 2004 enkla tvålandsmodell generaliseras till fler länder blir det teoretiskt komplicerat.

Keller och Shiue: The Link Between Fundamentals and Proximate Causes of Development: 

Goda institutioner främjar ekonomisk tillväxt främst för att de främjar handel. Bra geografiskt instrument för handel via infrastruktur, sämre instrument för institutioner (french rule).

Costinot & Donaldson: How Large Are the Gains from Economic Integration? Theory and Evidence from United States Agriculture, 1880-2002

Estimerar att handel m jordbruksprodukter (vete och majs?) mellan amerikanska delstater har ökat tillväxttakten med 0.5 to 1.5 % årligen, vilket är ungefär lika stor effekt som den teknologiska utvecklingen.

Chetty: The Long-term Impacts of Primary Education

Bra lärare (definierat som lärare som förbättrar elevernas provresultat) har en kausal effekt på eleverna, som märks bl a i att fler går vidare till college. Drivs ej av sorting av bra elever till bra lärare. Merparten av variationen i lärarkvalitet är inom skolor, inte mellan skolor.

Hoxby: The Effects of Teach for America on Student College-Going

Teach for america programmet har tidigare visats sig ha ganska små effekter på resultat, men det tycks ha haft större effekter på benägenheten att läsa vidare. Tyder på stor effekt av att ha lärare från toppuniversitet som inte verkar genom bättre pedagogik eller undervisning.

Grosjean m fl: Institutional Quality, Culture, and Norms of Cooperation: Evidence from a Behavioral Field Experiment

Visar experimentellt att man kan öka tillit genom institutioner som bestraffar opålitlighet. Intressant nog tycks den högre tilliten bestå även efter att sanktionsmöjligheten tagits bort.

Rosenblat: Fragile trust

Tillit till främlingar i Kina är ca 20 percent enligt "Annual report in social mentality in china” (jodå, en sådan finns!)

de Giorgi m fl: Business Literacy and Development: Evidence from a Randomized Controlled Trial in Rural Mexico

Att lära ut bokföring och grundläggande ekonomi till kvinnliga företagare i Mexiko ger stora positiva effekter på vinster, antal kunder och andra indikatorer.

Binelli: What is Social Inequality and Why Does it Matter?

Ett multidimensionellt ojämlikhetsmått baserat på Sens capability-approach korrelerar inte alls inkomstojämlikhet, men negativt med tillväxt och BNP-nivå (dock för ett relativt litet urval av länder)

Hallsworth m fl: Using Omission Bias to Increase Payments to the Government

När människor får tillbaka för mycket på skatten i UK kan skatteverket öka andelen som frivilligt hör av sig för att rätta till detta från 5% till 10% genom att i ett brev lägga till formuleringen "if you do not call, we will treat this as an active choice”. Människors s k omission bias kan således användas för att inducera ärlighet.

Chetty m fl:Lessons from Big Data for Equality of Opportunity

Ett stort dataset (skatteregister) visar att inkomstmobiliteten uppåt mellan generationer faktiskt inte tycks minska över tiden i USA, som ofta påstås. Däremot är den geografiska variationen mycket stor. Den som föds av fattiga föräldrar (p25) i Salt lake city kan trots detta vänta sig att hamna ungefär på USA-medianen. Däremot är mobiliteten mycket lägre i söder, exempelvis i Charlotte. Mobilitet beror ofta på att individen flyttar från en fattig delstat till en amerikansk storstad. Dessa resultat kommer snart i två NBER-working paper.

Claudia Goldin - keynote om könslöneskillnader:

Amerikanska kvinnor är nu nästan i kapp männens löner, och de återstående skillnaderna beror på att många arbetsgivare ger högre timlön till den som är beredd att jobba 60-80 timmar i veckan (Exempel: jurister på de byråer där man tjänar mest men förutsätts jobba oerhört mycket jämfört med timlönen för jurister i statlig tjänst).

NewImage

I övrigt:

Det är inte optimalt att ha en konferens som är så stor att den måste spridas ut på flera olika hotell i en stad med minusgrader och snöoväder.

Den som håller keynote-anförande för flera hundra gäster under lunchen borde ha vett att tala om ett någorlunda brett ämne, lättillgängligt och gärna vara väl förberedd. Den enda jag hörde som följde denna norm var ovan nämna Claudia Goldin.

Jag hann testa ganska många hamburgare. Sett till bara burgaren är det delad förstaplats för 500 degrees och five guys. I atmosfär och helhetsupplevelse vinner dock Butcher and Singer. På bilden syns en (helt ok) Cheeburger från Newark airport.

tisdag
jan072014

Mer om migration (m a a Neuding och Segerfeldt)

Debatten om migration puttrar på. Två debattörer som håller hyfsad ton och nivå är Paulina Neuding och Fredrik Segerfeldt. Här är Paulinas senaste svar till Fredrik, angående det möjliga och/eller önskvärda i att (kraftigt) öka invandringen till Sverige och tillåta (kraftigt) ökade inkomstskillnader inom landet (vilket jag tolkar som Fredriks position i debatten).

Några kommentarer till Paulinas motargument.

1. Sveriges politiska kultur

Det ingår för det första inte i Sveriges politiska kultur, tack och lov, att acceptera att människor lever i misär [i Sverige] […] Detta är en realitet som även libertarianer med en vision om Sverige just som nybyggarsamhälle med svagt skyddsnät har att förhålla sig till.

Är detta ett tungt motargument? Jag antar att Fredrik valt att förhålla sig till den rådande kulturen genom att argumentera för en aningen annorlunda politisk kultur, och det finns många exempel på att den svenska politiska kulturen ändrats rejält och snabbt. Vidare tycks en positiv syn på invandring också ingå i denna kultur, då Sverige är ett land med relativt hög andel utlandsfödda.

Fredrik Segerfeldt skriver: ”Med fler arbeten med lägre löner och med fler enklare bostäder skulle tiggeriet och kåkstäderna kunna undvikas.” Svensk ekonomi skulle för all del må bra av liberaliseringar, men erfarenhet från andra länder visar att avreglering och lägre löner inte löser de problem vi talar om här. USA har lägre löner och färre regleringar, och samtidigt mer problem med tiggeri och hemlöshet än Sverige.

USA är annorlunda än Sverige i flera avseenden än lönespridning och regleringar. Det är tänkbart – på gränsen till troligt – att dessa spelar stor roll för USAs hemlöshet och tiggeri. Eftersom USA är ganska annorlunda i många dimensioner är ‘se på USA’ en dålig variant av argumentet ‘se på land X’ som i sin tur sällan är ett bra argument. I avsaknad av perfekta kontrollerade experiment, får vi lita på en kombination av teori, utvärderingar av enskilda policyinslag och länderjämförande forskning.

2. Därefter åberopas två tunga nationalekonomer – men exakt vad är det säger?

Assar Lindbeck:

“Nu ska man ha klart för sig att man inte kan lösa de här problemen genom en mer flexibel arbetsmarknad och en ökad lönespridning … Ett rikt land som Sverige med nio miljoner invånare i en värld med många miljarder fattiga kan omöjligen ha fri invandring. De måste ha en restriktiv invandring. Och den måste vara väldigt restriktiv om man ska skydda löner och välfärdssystemen i rika länder.”

Assar talar om att “lösa” problemen och om att Sverige inte kan ha “fri invandring” och på slutet säger han att politiken måste vara restriktiv för att skydda löner och välfärdssystem”. För mig tycks det som om Assar ser ungefär samma tradeoff som Fredrik, men gör en annan normativ värdering: Vad Fredrik finner önskvärt, finner Assar naivt.

Magnus Henrekson – uppringd på telefon – pekar på att inget land helt löst problemet med sysselsättningsgap mellan infödda och invandrare (vilket är korrekt), att det finns fördelar med kollektivavtal och att vi inte vet var lagstadgade minimilöner skulle hamna (också korrekt, men mig veterligen har Fredrik inte förespråkat sådana).

I sak tycks Magnus och Assar dela Paulinas uppfattning om den politiska kulturen i Sverige. Däremot framkommer inga tunga argument mot att förändra denna kultur. I själva verket tycker jag att Magnus har en viktig poäng som kan tolkas som att om man vill göra de förändringar som Fredrik förespråkar, gör man klokt i att ändra hela den politiska kulturen:

Man kan inte bara ta bort en bärande beståndsdel och utgå från att konstruktionen blir bättre. Det kan lika gärna bli kaos. Arbetsgivare ville ursprungligen ha kollektivavtal för att de skapade ordning, och avskaffar vi det systemet är det inte alls säkert att resultatet blir bättre.

3. Paulinas sista argument:

Slutligen: Om syftet är att hjälpa tredje världen mer så är det rationella sättet att öka biståndet

Här skulle jag säga att forskningen ganska entydigt talar för motsatsen, i varje fall så länge “tredje världen” tolkas som de människor som idag bor i tredje världen. Medan effekterna av bistånd är synnerligen omdiskuterade och därmed med säkerhet inte kraftigt positiva, skulle vinsterna av att tillåta migration från fattiga till rika länder sannolikt vara enorma. Här finns en översiktsartikel i vars abstract står:

The gains to eliminating migration barriers amount to large fractions of world GDP—one or two orders of magnitude larger than the gains from dropping all remaining restrictions on international flows of goods and capital. When it comes to policies that restrict emigration, there appear to be trillion-dollar bills on the sidewalk.

 

Således:

Det råder ingen tvekan om att de två alternativ som för diskuteras representerar två olika politiska kulturer. I den ena har vi mindre invandring och lägre inkomstskillnader, i den andra har vi mer av båda. Det är fullt möjligt att gå en smula åt endera hållet, utan att gå till någon extrempunkt: Både helt stängda gränser och helt fri invandring ter sig synnerligen osannolika och och föga önskvärda i de flestas ögon.

Således är det på många sätt intressantare att diskutera förändringar på marginalen åt något håll.

 

måndag
dec302013

Hur höga anser S & M att skatterna ska vara?

I min ungdom roade jag mig med att fråga moderater om lägre skatter alltid var att föredra eller om det fanns en gräns vid vilken även moderater tycker att skatterna är lagom. Socialdemokrater fock motsvarande fråga. Ingen svarade någonsin särskilt konkret.

I förra veckan ringde en journalist som hade ställt samma fråga, och bad mig kommentera. Så här svarade Magdalena Andersson:

– Det viktigaste är inte exakt vilken nivå man ligger på utan att vi har tillräckligt mycket pengar för att säkerställa att alla barn får den skolgång de behöver, att vi har den sjukvård som krävs, det är det som är det viktiga, säger Magdalena Andersson

Så här svarade Anna Kinberg Batra

– Jag tycker att det är vanskligt att sätta en exakt siffra. Sverige ska vara konkurrenskraftigt jämfört med andra länder. Det ska löna sig att driva företag här. Det ska löna sig att arbeta här, säger Anna Kinberg Batra, moderat ordförande i finansutskottet.

Det är inte direkt några konkreta svar vi får. I praktiken har väl s sagt att vi ska ligga aningen högre än idag, men den som överväger att rösta borgerligt borde rimligen få ett besked: ska skattekvoten fortsätta att sänkas i samma takt som skett sedan 2006, eller ska den ligga kvar på dagens nivå?

Det spelar stor roll för vilken typ av välfärdssystem vi kommer att ha.

måndag
dec302013

Veckan som gick och som kommer

Veckan som gick:

Diskuterade tillit i filosofiska rummet i P1.

Publicerade min fjärde Svd-krönika, denna gång om de oavsedda konsekvenserna av det kommunala vårdnadsbidraget:

Statistiken från SCB är tydlig: Användandet av det kommunala vårdnadsbidraget är vanligast bland låginkomsttagare, bland personer med utländsk bakgrund och i förortskommuner. I Stockholm är det fyra till fem gånger vanligare i Tensta och Rinkeby än på Kungsholmen och i Vasastan. Vårdnadsbidraget har med andra ord blivit ännu ett hinder för integrationen av invandrare på arbetsmarknaden, i synnerhet för kvinnor. Den situationen var problematisk nog även utan vårdnadsbidraget.

Veckan som kommer:

Dags att åka till jättekonferensen med American Economics Association i Philadelphia. Presenterar pappret “Are People Too Nice? On the Economic Consequences of Other-Regarding Behavior” vars titel säkerligen kommer att ändras.

lördag
dec282013

Om topptidskrifter, open access och forskares incitament

Cellforskaren och en av 2013 års Nobelpristagare i medicin Randy Schekman skriver i The Guardian att topptidskrifter (Nature, Cell, Science) skadar naturvetenskapen:

These luxury journals are supposed to be the epitome of quality, publishing only the best research. Because funding and appointment panels often use place of publication as a proxy for quality of science, appearing in these titles often leads to grants and professorships. But the big journals' reputations are only partly warranted. While they publish many outstanding papers, they do not publish only outstanding papers. Neither are they the only publishers of outstanding research.

Han menar att de bästa tidskrifterna av statusskäl publicerar mindre än de skulle kunna:

These journals aggressively curate their brands, in ways more conducive to selling subscriptions than to stimulating the most important research. Like fashion designers who create limited-edition handbags or suits, they know scarcity stokes demand, so they artificially restrict the number of papers they accept.

Strävan efter toppubliceringar gör att forskare styrs mot att göra trendig forskning snarare än viktig, menar Schekman som nu deklarerat att hans labb bojkottar topptidskrifterna:

Randy Schekman says his lab will no longer send papers to Nature, Cell and Science as they distort scientific process … Schekman said pressure to publish in "luxury" journals encouraged researchers to cut corners and pursue trendy fields of science instead of doing more important work.

Schekman förordar istället ökad användning av open-access journals:

[these] are free for anybody to read, and have no expensive subscriptions to promote. Born on the web, they can accept all papers that meet quality standards, with no artificial caps.

Open-access journals har dock ett annat problem, som också diskuterats i The Guardian. I sann Sokal-anda skrev vetenskapsjournalisten John Bohannon en bluff-artikel – som blev accepterad i 157 olika open-access journals:

Bohannon … submitted around 10 articles per week to open access journals that … requires the author to pay a fee if the paper is published. The "wonder drug paper" as he calls it, was accepted by 157 of the journals and rejected by 98. Of the 255 versions that went through the entire editing process to either acceptance or rejection, 60% did not undergo peer review. Of the 106 journals that did conduct peer review, 70% accepted the paper.

Slutsats:

Det finns problem både med topptidskrifter och open-access tidskrifter. Topp-tidskrifter snedvrider incitamenten i riktning mot vad som är trendigt just nu, open access gör det möjligt att publicera mängder av nonsens som ingen någonsin läser. Därmed går det inte heller att bedöma en forskares insatser genom att räkna publikationer, vare sig totalt eller topp-10.

Som second best finns trots allt alternativet att räkna citeringar, snarare än publikationer. Förvisso  kan ett papper citeras flitigt för att det är fel, men sannolikheten att ett papper citeras av många för att det är fel är nog trots allt lägre än sannolikheten att ett bra papper citeras av många. (Jag tror att Johan Karlsson Schaffer varit inne på liknande tankar, men hittar ej relevant inlägg nu).

Slutligen påminns jag om vad McCloskey sade till mig en gång, om hur man vet om en forskare är duktig:

You actually have to read the papers!

lördag
dec212013

Calmfors om låglönekonkurrens

Lars Calmfors i DN 18 dec:

Utländsk personal som tillfälligt utför uppdrag i ­Sverige ökar välfärden på ­samma sätt som tradi­tionell handel med varor.

Lars redogör också för en intressant vetenskaplig artikel:

Människors attityder till låglönekonkurrens med hjälp av utplacerad arbetskraft är uppenbarligen mer negativa än till låglönekonkurrens i varuhandeln. Detta bestyrks i en studie som gjorts tillsammans av psykologer och ekonomer (Girts Dimdins, Marie Gustafsson Sendén, Henry Montgomery, Ulrika Stavlöt och mig själv) och som just publicerats i Journal of Socio-Economics. En trolig förklaring är den utländska arbetskraftens större synlighet när arbetsuppgifterna utförs här.

lördag
dec212013

Om Göran Zettergrens kommentar på ECIPE-rapporten

Göran Zettergren på utredarna.nu har skrivit en kommentar till min ECIPE-rapport. Inlägget är långt, innehåller många självklarheter men inget som visar att resultaten är fel. Däremot antyds att jag är oärlig och trixar:

Det är istället två andra faktorer som ligger bakom, nämligen omfattningen av ”välfärdsstatens generositet” och ”fackets makt”. Surprise, surprise. […] Med detta angreppssätt har en normalbegåvad ekonometriker mycket stora frihetsgrader att själv välja de resultat han vill ha fram.

och på twitter:

Statistiskt trixande på låg nivå!

För att undvika att bli anklagad för trixande har jag varit tydlig med vilka variabler jag använder och lagt ut data så att alla kan testa andra variabler. Zettergren nöjer sig dock med att antyda att jag gjort val som gett mig de resultat jag ville ha, utan att visa några egna beräkningar som säger att jag har fel.

Jag kan omöjligen bevisa mina avsikter, men jag kan kommentera Zettergrens kritik i sak:

1. Urvalet av länder

Bergh exkluderar av okänd anledning fyra av OECD-länderna: Japan, Sydkorea, Chile och Luxemburg. Möjligen beror detta på brist på data. Detta kan dock ha mycket stor betydelse för resultaten

Jag tog aktivt bort Luxemburg just för att inte kunna anklagas för att mina resultat drivs av Luxemburg. För Japan, Sydkorea och Chile är det ont om data. Men Zettergren menar knappast att det är dessa länders frånvaro som driver resultaten. 

2. Måttet på fackets makt 

Därefter kommer ett långt stycke om att kollektivavtalens täckningsgrad och antalet fackmedlemmar inte är samma sak. Resonemanget mynnar ut i följande:

Facklig anslutningsgrad vore troligen en mer lämpad definition på fackligt inflytande.

Det kan väl diskuteras: många medlemmar betyder inte automatiskt mer inflytande. Hursomhelst är jag tydlig både i rapport och debattartikel med att det är just kollektivavtalen som spelar roll.

Eftersom Zettergren själv verkar inte testat det kan jag bekräfta att facklig anslutningsgrad inte förklarar segregationsmåtten.

3. Måttet på välfärdsstatens generositet

…hur detta hemsnickrade mått har definierats är höljt i dunkel … Samvariationen mellan Berghs mått och socialutgifternas andel av BNP förfaller också vara när noll

Höljt i dunkel? I rapporten står tydligt att måttet är “the level of the disposable income of households with no labour-market income relative to the average wage.” Därefter förklaras vilka hushållstyper som använts, hänvisning ges till OECDs Taxes and Wages, och allt finns online.

Måttet är valt för att det är rimligt att det är just länders socialbidrag/försörjningsstöd och motsvarande som spelar roll, snarare än totala offentliga utgifter eller socialutgifter. Resultatet säger således bara att generösa socialbidrag kan vara ett problem, inte att en stor välfärdsstat i sig måste vara det.

Jag tycker själv inte att OECDs sociala utgifter är mer lämpligt, och jag tror inte det skulle ändra resultatet om kollektivavtalen. Om Zettergren eller någon annan tror det: Testa det och visa resultaten!

4. Slutligen menar Zettergren att den flykting- och anhöriginvandring vi har i Sverige kan ha helt andra implikationer än exempelvis arbetskraftsinvandring. Det stämmer.

Jag valde att förklara sysselsättningsgapet mellan natives och utlandsfödda då detta mått använts mycket i debatten, är lätt att hitta data för OECD-länderna och dessutom teoretiskt rimligt: På en fungerande arbetsmarknad kan även anhöriginvandrare och flyktingar få jobb.

Självklart kan det vara intressant att göra skillnad på olika typer av utlandsfödda, givet att det finns bra data och ett rimligt sätt att dra gränsen mellan olika invandrargrupper. Zettergren skriver dock inte hur det borde beaktats, och visar inte heller att det ändrar resultaten om kollektivavtal.

onsdag
dec182013

Bygger besparingspolitiken på ett räknefel?

Idag släpptes en rapport jag skrivit åt Timbro, med titeln “Bygger besparingspolitiken på ett räknefel?”, och på ett seminarium diskuterades denna av LO-ekonomen Agneta Berge, Stefan Fölster under moderering av Timbros Karin Svanborg-Sjövall.

En huvudpoäng i rapporten är att det omdiskuterade excelmisstaget INTE drev resultaten, i motsats till vad många hävdar – och Reinhart & Rogoffs forskning är inte den enda som talar för att hög skuldsättning kan vara problematisk. Däremot kan man diskutera viktning, kausalitet med mera.

Rapport liksom video från seminariet finns här. Någon på Timbro har gjort ett bra jobb, ty länken har bra ljud, flera kameravinklar och klipp så att man ser både talaren och powerpointbilder.

Samtalet blev trevligt. Om man tar sig en starkglögg framför datorn kan det tänkas att upplevelsen slår att vara på plats.

tisdag
dec172013

Folkhälsoinstitutet och forskningens frihet

Ekot har idag en historia som är oroväckande. Tydligen har Folkhälsoinstitutet anlitat forskare vid Karolinska Institutet för att göra en översikt av effekten av varningsbilder på cigarettpaket. Gott så. Men när forskarna utöver rapporten till Folkhälsoinstitutet vill publicera resultaten vetenskapligt uppstod konflikt:

I mejlkonversation som Ekot har tagit del av mellan forskarna på Karolinska Institutet och Folkhälsoinstitutet framgår att myndigheten den 18 november krävde att forskarna skulle dra tillbaka den artikel som de planerade att publicera i en vetenskaplig tidskrift. När forskarna inte gick med på kravet hävde Folkhälsoinstitutet avtalet i början av december.

Att häva avtalet innebär vad jag förstått att FHI inte betalar enligt överenskommelse. Detta är anmärkningsvärt: En vetenskaplig publicering ger ju en kvalitetsstämpel och ökad trovärdighet för översikten. Varför skulle Folkhälsoinstitutet ha något emot detta?

Ett tänkbart svar har att göra med resultaten av forskningsöversikten:

De [forskarna] konstaterade under hösten att de inte kunde säga att varningsbilder på cigarettpaket har någon avskräckande effekt på rökare. Det fanns helt enkelt inte underlag för ett sådant påstående eftersom de studier som tidigare gjorts var för [sic!] bristfälliga.

Förhoppningsvis är skälet något annat. Icke desto mindre är detta något att tänka på för alla som tror att skattefinansierad forskning är fri medan privatfinansierad forskning är styrd.

Page 1 ... 2 3 4 5 6 ... 130 Fler inlägg »