Skattesänkningar och offentliga resurser

I förra veckan släpptes den omdiskuterade rapporten om skattesänkningar och offentliga resurser. (Min presentation, SVT videolänk för debatten, själva rapporten från Svenskt näringsliv)

Generellt sett är rapporten faktaspäckad och fylld av diagram av den här typen:

Diagrammen visar olika varianter på måttet reala resurserna per brukare.

Min kommentar gick i allt väsentligt ut på att detta är ett bra mått, men det faktum att kurvorna oftast pekar uppåt inte säger särskilt mycket om vare sig sittande politikers kompetens eller prioriteringar, eftersom det är en följd av att vi lever i ett samhälle med real tillväxt. Som komplement hade det därför varit trevligt att se samma mått dividerat med BNP per capita. Detta mått visas i rapporten bara för skolan (det har ökat under 00-talet – men under 90-talet föll det).

Slutligen ska noteras att rapporten endast rör den offentliga konsumtionen. Skattesänkningarna under alliansens maktinnehav har framförallt finansierats genom minskade utgifter för transfereringar.

Om diskussionen

Småtrevlig – möjligen för att både PM Nilsson och Hanne Kjöller var ganska vänligt inställda (tolkade jag det som), medan Karin Pettersson valde att fråga vem det egentligen är SN argumenterar mot: Vem målar upp bilden av att den offentliga konsumtionen tagit stryk under alliansens styre?

Det hade nog blivit mer liv i luckan om Torbjörn Hållö varit där.

Mer forskning om invandringens konsekvenser för natives

Det kommer mer och mer mikrodatabaserad empiri om effekterna av invandring. Här kan man läsa ett papper på väg ut i JEEA:

Abstract

In this paper we analyze the impact of immigrants on the type and quantity of native jobs. We use data on fifteen Western European countries during the 1996-2010 period. We find that immigrants, by taking manual-routine type of occupations pushed natives towards more “complex” (abstract and communication) jobs. This job upgrade was associated to a 0.7% increase in native wages for a doubling of the immigrants’ share. These results are robust to the use of an IV strategy based on past settlement of immigrants across European countries.

The job upgrade slowed, but did not come to a halt, during the Great Recession. We also document the labor market flows behind it: the complexity of jobs offered to new native hires was higher relative to the complexity of lost jobs. Finally, we find evidence that such reallocation was larger in countries with more flexible labor laws.

Källa: Francesco D'Amuri and Giovanni Peri (forthcoming) “Immigration, Jobs and Labor Market Institutions: Evidence from Europe”  forthcoming Journal of European Economic Association

Veckan som kommer

Onsdag: Deltar i lunchseminarium i Bryssel med Philippe Legrain och Heather Grabbe. Legrains bok, Immigrants – Your country needs them, har f ö nyligen getts ut på svenska av Fores.

Date: 2014-01-22
Time: 12:30 to 14:15
Venue: ECIPE, Rue Belliard 4-6, 1040 Brussels

Torsdag: Seminarium om skattesänkningar och offentliga resurser på Svenskt Näringsliv 9-12. Sänds även på SVT24. SN:s rapport som släpps samma dag kommenteras av mig, Hanne Kjöller, Karin Pettersson och PM Nilsson.

Seminariet har föregåtts av en något förvirrad debatt i DN: Artikel, replik, slutreplik.

Fredag: Agerar opponent på Mats Landströms avhandling “Determinants and Effects of Central Bank Independence Reforms” i Luleå.

Tre olika åsikter om Bjerströms "Det nya Afrika"

Björn Gunnarsson i GP

Medvetet eller inte gör sig Bjerström till tolk för en framstegsoptimistisk ideologi, som hävdar att globaliseringen leder till ökat välstånd för alla, även om somliga får skrapa ut sin utkomst ur hästskit. ”Ekonomisk tillväxt garanterar inte välstånd för alla och mänskliga rättigheter” skriver Bjerström i ett anfall av besinning, samtidigt som hon sjunger tillväxtens lov i alla ton­arter. Industri­jordbruk, oljeutvinning, exportmarknader, shoppinggallerior.

Torsten Kälvemark i Aftonbladet

Alla som begrundat Hans Roslings suggestiva presentationer av världens hälsotillstånd vet att mycket pekar åt rätt håll. Erika Bjerström har lärt av honom men hon har också följt den internationella debatt som förts om grunderna för afrikanska länders tillväxt. Varför börjar det gå bättre nu och var kommer optimismen ifrån?
Hon sammanfattar orsakerna i några punkter där den första handlar om ett genombrott för demokratins principer och allt färre konflikter. En andra punkt handlar om Kinas (knappast osjälviska) engagemang i den ekonomiska utvecklingen. It- och mobilrevolutionen är ytterligare en faktor precis som skuldavskrivningar och ökade priser på råvaror, inte minst olja.

Fredrik Segerfeldt i FriVärld Magasin

När Bjerström skulle göra ett snyft- och misärreportage enligt standardmallen om massajkvinnor i Kenya försökte hon hitta vinkeln. Men när kvinnan som stod där i sina traditionella kläder och tillverkade smycken berättade att hon exporterar varorna till Frankrike och att hon flyger dit själv blev Bjerström tvungen att ändra sin story. En massajkvinna i de hippa parisiska Marais-kvarteren sabbade liksom upplägget.
Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Biståndsindustrin verkar förgrymmad över att Bjerström berättar hur bra det går för Afrika. En chef för en biståndsorganisation ringde och sa att hon förstör, eftersom folk inte kommer att vilja ge några pengar när de sett hennes reportage.

Sista ordet går till Bjerström själv, citerad av Segerfeldt:

Det finns starka argument för att västvärlden bör upphöra med att betrakta de afrikanska länderna som projektionsytor för sina egna teorier om det ideala samhället.

Hur bloggar akademiker?

While arguments are made for blogging as an outreach activity, where academics ‘translate’ their work for a non-academic audience, in our sample we saw more evidence of conversations happening between academics – and much of it about academia itself. This led us to conclude that the blogging discourse, is similar in purpose, if not necessarily in form or content, to the academic discourse happening in journals: academics talking to academics in an effort to advance knowledge and understanding.

Från Academic blogging is part of a complex online academic attention economy, leading to unprecedented readership.

Skickat via Blogsy

Sammansättningseffekterna slår tillbaka…

Marika Lindgren Åsbrink skriver om resurser till välfärden med anledning av bland annat denna DN-debattartikel och frågan om när resurserna kan sägas ha ökat – se denna bloggpost.

Hon kommer (i mina ögon helt korrekt) fram till att alliansen skurit ned på ffa akassa och sjukpenning medan den offentliga konsumtionen ligger kvar som andel av BNP, vilket betyder realt ökade utgifter, av det enkla skäl att vi har haft real tillväxt.

Hon skriver också:

För att kunna föra en meningsfull diskussion om välfärd, behov och skatter räcker det dock inte heller att bara tala per capita och inflationsjusterat. Lika nödvändigt är att ta hänsyn till befolkningens sammansättning. 9 miljoner invånare i arbetsför ålder är något helt annat än 9 miljoner pensionärer eller 9 miljoner förskolebarn

Även detta är korrekt. Bäst är därför att jämföra utgifter inte med hela befolkningen, utan med den relevanta delen av befolkningen: Grundskoleutgifter i relation till antalet barn i grundskoleålder, äldreomsorgsutgifter med antalet äldre, och så vidare.

Sammansättningseffekter är politisk intressanta i allmänhet.

Exempel 1:

Alliansen har tidigare varit mer förtjust i att korrigera för sammansättningseffekter: då har det gällt sysselsättningen, som utvecklats lite sisådär under mandatperioden. En förklaring är att arbetskraftens har kommit att innehålla relativt sett fler äldre, som ju har lägre sysselsättningsgrad. Bara det faktum att arbetskraften blir äldre gör alltså att andelen sysselsatta i arbetsför ålder minskar. Demografin är således en uppförsbacke att beakta när man jämför sysselsättningsgrad över tid.

Exempel 2:

Ett annat område där sammansättningseffekter är intressanta (och vrålkontroversiella) gäller hälsoklyftor och inkomstklyftor. En stad som Malmö har haft ökande inkomstklyftor och hälsoklyftor under lång tid – men befolkningens sammansättning har också ändrat karaktär kraftigt. I ett tidigare blogginlägg skrev jag om detta med anledning av Malmökommissionen:

Hälsan anses känslig för vad som händer tidigt i livet. Därför är det troligt att en dubblering av andelen utlandsfödda (från 15 till 30 procent) har betydande effekt på hälsofördelningen.

När det gäller denna typ av sammansättningseffekt tycks vissa vara av uppfattningen att den som räknar ut den skyller de ökade klyftorna på de utlandsfödda – men så måste det naturligtvis inte vara.

Slutsats: Den som politiker som åberopar sammansättningseffekter i en fråga bör således vara beredd på att göra motsvarande korrigering i andra frågor.

Ny bok av Collier om migration

Exodus: How Migration Is Changing Our World. By Paul Collier. Oxford University Press, 2013, 309 pp. $27.95.

Paul Colliers nya bok om migration verkar intressant och har fått ett blandat mottagande. I Foreign Affairs sågas den för att vara överdrivet migrationsnegativ. The Guardian har fått samma intryck, men återger ändå en hel del som talar för migration enligt Collier, vars syfte är att sammanfatta forskningsläget.

Exempel: Migration från fattiga länder är bra för den som migrerar:

It definitely boosts those making the move in search of a better life. Their pay and productivity soar, the latter a consequence of moving to a better organised society. They send home huge remittances – almost four times global aid flows at $400bn – that help those left at home through bad times and encourage the spread of improved governance.

C. tycks också korrekt redogöra för att Brain drain-invändningen numera inte anses så allvarlig:

This book underscores the superficiality of "brain drain" claims. Although some of the smartest people leave poor countries, overall educational standards can rise as parents invest in their children's schooling in the hope they might migrate one day. Many educated abroad return; one study found two-thirds of heads of governments in developing nations studied in foreign countries.

På vilket sätt är då boken migrationsskeptisk? Enligt Michael Clemens och Justin Sandefur menar C. att invandring från länder med låg tillit och dåliga institutioner hotar institutionerna i rika länder:

Unlike bad institutions or economic conditions, Collier asserts, bad culture is not just a characteristic of poor countries; it is embedded in their people. “Uncomfortable as it may be . . . migrants bring their culture with them,” he writes. For example, he adds, “unsurprisingly, Nigerian immigrants to other societies tend to be untrusting and opportunistic.”

Hur immigration påverkar det nya landets institutioner (formella såväl som informella) är en mycket intressant fråga, men det finns inte särskilt mycket forskning på detta och än mindre någon form av konsensus.

Ett utmärkt ämne för en uppsats eller en avhandling således!

Papper och hamburgare i Philadelphia

Fortsätter härmed traditionen som startades med EEA i somras, nämligen att mycket kort sammanfatta presentationerna från en akademisk konferens. Den här gången blir det mina anteckningar från den gigantiska AEA-konferensen i Philadelphia förra veckan. Flera webcasts från konferensen kan ses här.

Heckman: The Economics and Econometrics of Human Development

Sambandet som vissa illustrerar med den så kallade Gatsby-kurvan ansågs ursprungligen gå från intergenerationell mobilitet till jämlikhet, medan det numera oftast tolkas som att mer jämlika samhällen därför har högre mobilitet.

Man tycks kunna främja non-cognitive skills genom att träna cognitive skills - men det ska göras tidigt i livet. På det hela taget var budskapet nästan samma som när Heckman talade på EEA 2008, ombloggat här.

Di Giovanni m fl: The Global Welfare Impact of China: Trade Integration and Technological Change

Nästan alla länder vinner på Kinas ökade export, men vissa länder som tidigare exporterade textilier förlorar. När Samuelsons 2004 enkla tvålandsmodell generaliseras till fler länder blir det teoretiskt komplicerat.

Keller och Shiue: The Link Between Fundamentals and Proximate Causes of Development: 

Goda institutioner främjar ekonomisk tillväxt främst för att de främjar handel. Bra geografiskt instrument för handel via infrastruktur, sämre instrument för institutioner (french rule).

Costinot & Donaldson: How Large Are the Gains from Economic Integration? Theory and Evidence from United States Agriculture, 1880-2002

Estimerar att handel m jordbruksprodukter (vete och majs?) mellan amerikanska delstater har ökat tillväxttakten med 0.5 to 1.5 % årligen, vilket är ungefär lika stor effekt som den teknologiska utvecklingen.

Chetty: The Long-term Impacts of Primary Education

Bra lärare (definierat som lärare som förbättrar elevernas provresultat) har en kausal effekt på eleverna, som märks bl a i att fler går vidare till college. Drivs ej av sorting av bra elever till bra lärare. Merparten av variationen i lärarkvalitet är inom skolor, inte mellan skolor.

Hoxby: The Effects of Teach for America on Student College-Going

Teach for america programmet har tidigare visats sig ha ganska små effekter på resultat, men det tycks ha haft större effekter på benägenheten att läsa vidare. Tyder på stor effekt av att ha lärare från toppuniversitet som inte verkar genom bättre pedagogik eller undervisning.

Grosjean m fl: Institutional Quality, Culture, and Norms of Cooperation: Evidence from a Behavioral Field Experiment

Visar experimentellt att man kan öka tillit genom institutioner som bestraffar opålitlighet. Intressant nog tycks den högre tilliten bestå även efter att sanktionsmöjligheten tagits bort.

Rosenblat: Fragile trust

Tillit till främlingar i Kina är ca 20 percent enligt "Annual report in social mentality in china” (jodå, en sådan finns!)

de Giorgi m fl: Business Literacy and Development: Evidence from a Randomized Controlled Trial in Rural Mexico

Att lära ut bokföring och grundläggande ekonomi till kvinnliga företagare i Mexiko ger stora positiva effekter på vinster, antal kunder och andra indikatorer.

Binelli: What is Social Inequality and Why Does it Matter?

Ett multidimensionellt ojämlikhetsmått baserat på Sens capability-approach korrelerar inte alls inkomstojämlikhet, men negativt med tillväxt och BNP-nivå (dock för ett relativt litet urval av länder)

Hallsworth m fl: Using Omission Bias to Increase Payments to the Government

När människor får tillbaka för mycket på skatten i UK kan skatteverket öka andelen som frivilligt hör av sig för att rätta till detta från 5% till 10% genom att i ett brev lägga till formuleringen "if you do not call, we will treat this as an active choice”. Människors s k omission bias kan således användas för att inducera ärlighet.

Chetty m fl:Lessons from Big Data for Equality of Opportunity

Ett stort dataset (skatteregister) visar att inkomstmobiliteten uppåt mellan generationer faktiskt inte tycks minska över tiden i USA, som ofta påstås. Däremot är den geografiska variationen mycket stor. Den som föds av fattiga föräldrar (p25) i Salt lake city kan trots detta vänta sig att hamna ungefär på USA-medianen. Däremot är mobiliteten mycket lägre i söder, exempelvis i Charlotte. Mobilitet beror ofta på att individen flyttar från en fattig delstat till en amerikansk storstad. Dessa resultat kommer snart i två NBER-working paper.

Claudia Goldin - keynote om könslöneskillnader:

Amerikanska kvinnor är nu nästan i kapp männens löner, och de återstående skillnaderna beror på att många arbetsgivare ger högre timlön till den som är beredd att jobba 60-80 timmar i veckan (Exempel: jurister på de byråer där man tjänar mest men förutsätts jobba oerhört mycket jämfört med timlönen för jurister i statlig tjänst).

I övrigt:

Det är inte optimalt att ha en konferens som är så stor att den måste spridas ut på flera olika hotell i en stad med minusgrader och snöoväder.

Den som håller keynote-anförande för flera hundra gäster under lunchen borde ha vett att tala om ett någorlunda brett ämne, lättillgängligt och gärna vara väl förberedd. Den enda jag hörde som följde denna norm var ovan nämna Claudia Goldin.

Jag hann testa ganska många hamburgare. Sett till bara burgaren är det delad förstaplats för 500 degrees och five guys. I atmosfär och helhetsupplevelse vinner dock Butcher and Singer. På bilden syns en (helt ok) Cheeburger från Newark airport.

Mer om migration (m a a Neuding och Segerfeldt)

Debatten om migration puttrar på. Två debattörer som håller hyfsad ton och nivå är Paulina Neuding och Fredrik Segerfeldt. Här är Paulinas senaste svar till Fredrik, angående det möjliga och/eller önskvärda i att (kraftigt) öka invandringen till Sverige och tillåta (kraftigt) ökade inkomstskillnader inom landet (vilket jag tolkar som Fredriks position i debatten).

Några kommentarer till Paulinas motargument.

1. Sveriges politiska kultur

Det ingår för det första inte i Sveriges politiska kultur, tack och lov, att acceptera att människor lever i misär [i Sverige] […] Detta är en realitet som även libertarianer med en vision om Sverige just som nybyggarsamhälle med svagt skyddsnät har att förhålla sig till.

Är detta ett tungt motargument? Jag antar att Fredrik valt att förhålla sig till den rådande kulturen genom att argumentera för en aningen annorlunda politisk kultur, och det finns många exempel på att den svenska politiska kulturen ändrats rejält och snabbt. Vidare tycks en positiv syn på invandring också ingå i denna kultur, då Sverige är ett land med relativt hög andel utlandsfödda.

Fredrik Segerfeldt skriver: ”Med fler arbeten med lägre löner och med fler enklare bostäder skulle tiggeriet och kåkstäderna kunna undvikas.” Svensk ekonomi skulle för all del må bra av liberaliseringar, men erfarenhet från andra länder visar att avreglering och lägre löner inte löser de problem vi talar om här. USA har lägre löner och färre regleringar, och samtidigt mer problem med tiggeri och hemlöshet än Sverige.

USA är annorlunda än Sverige i flera avseenden än lönespridning och regleringar. Det är tänkbart – på gränsen till troligt – att dessa spelar stor roll för USAs hemlöshet och tiggeri. Eftersom USA är ganska annorlunda i många dimensioner är ‘se på USA’ en dålig variant av argumentet ‘se på land X’ som i sin tur sällan är ett bra argument. I avsaknad av perfekta kontrollerade experiment, får vi lita på en kombination av teori, utvärderingar av enskilda policyinslag och länderjämförande forskning.

2. Därefter åberopas två tunga nationalekonomer – men exakt vad är det säger?

Assar Lindbeck:

“Nu ska man ha klart för sig att man inte kan lösa de här problemen genom en mer flexibel arbetsmarknad och en ökad lönespridning … Ett rikt land som Sverige med nio miljoner invånare i en värld med många miljarder fattiga kan omöjligen ha fri invandring. De måste ha en restriktiv invandring. Och den måste vara väldigt restriktiv om man ska skydda löner och välfärdssystemen i rika länder.”

Assar talar om att “lösa” problemen och om att Sverige inte kan ha “fri invandring” och på slutet säger han att politiken måste vara restriktiv för att skydda löner och välfärdssystem”. För mig tycks det som om Assar ser ungefär samma tradeoff som Fredrik, men gör en annan normativ värdering: Vad Fredrik finner önskvärt, finner Assar naivt.

Magnus Henrekson – uppringd på telefon – pekar på att inget land helt löst problemet med sysselsättningsgap mellan infödda och invandrare (vilket är korrekt), att det finns fördelar med kollektivavtal och att vi inte vet var lagstadgade minimilöner skulle hamna (också korrekt, men mig veterligen har Fredrik inte förespråkat sådana).

I sak tycks Magnus och Assar dela Paulinas uppfattning om den politiska kulturen i Sverige. Däremot framkommer inga tunga argument mot att förändra denna kultur. I själva verket tycker jag att Magnus har en viktig poäng som kan tolkas som att om man vill göra de förändringar som Fredrik förespråkar, gör man klokt i att ändra hela den politiska kulturen:

Man kan inte bara ta bort en bärande beståndsdel och utgå från att konstruktionen blir bättre. Det kan lika gärna bli kaos. Arbetsgivare ville ursprungligen ha kollektivavtal för att de skapade ordning, och avskaffar vi det systemet är det inte alls säkert att resultatet blir bättre.

3. Paulinas sista argument:

Slutligen: Om syftet är att hjälpa tredje världen mer så är det rationella sättet att öka biståndet

Här skulle jag säga att forskningen ganska entydigt talar för motsatsen, i varje fall så länge “tredje världen” tolkas som de människor som idag bor i tredje världen. Medan effekterna av bistånd är synnerligen omdiskuterade och därmed med säkerhet inte kraftigt positiva, skulle vinsterna av att tillåta migration från fattiga till rika länder sannolikt vara enorma. Här finns en översiktsartikel i vars abstract står:

The gains to eliminating migration barriers amount to large fractions of world GDP—one or two orders of magnitude larger than the gains from dropping all remaining restrictions on international flows of goods and capital. When it comes to policies that restrict emigration, there appear to be trillion-dollar bills on the sidewalk.

Således:

Det råder ingen tvekan om att de två alternativ som för diskuteras representerar två olika politiska kulturer. I den ena har vi mindre invandring och lägre inkomstskillnader, i den andra har vi mer av båda. Det är fullt möjligt att gå en smula åt endera hållet, utan att gå till någon extrempunkt: Både helt stängda gränser och helt fri invandring ter sig synnerligen osannolika och och föga önskvärda i de flestas ögon.

Således är det på många sätt intressantare att diskutera förändringar på marginalen åt något håll.

Hur höga anser S & M att skatterna ska vara?

I min ungdom roade jag mig med att fråga moderater om lägre skatter alltid var att föredra eller om det fanns en gräns vid vilken även moderater tycker att skatterna är lagom. Socialdemokrater fock motsvarande fråga. Ingen svarade någonsin särskilt konkret.

I förra veckan ringde en journalist som hade ställt samma fråga, och bad mig kommentera. Så här svarade Magdalena Andersson:

– Det viktigaste är inte exakt vilken nivå man ligger på utan att vi har tillräckligt mycket pengar för att säkerställa att alla barn får den skolgång de behöver, att vi har den sjukvård som krävs, det är det som är det viktiga, säger Magdalena Andersson

Så här svarade Anna Kinberg Batra

– Jag tycker att det är vanskligt att sätta en exakt siffra. Sverige ska vara konkurrenskraftigt jämfört med andra länder. Det ska löna sig att driva företag här. Det ska löna sig att arbeta här, säger Anna Kinberg Batra, moderat ordförande i finansutskottet.

Det är inte direkt några konkreta svar vi får. I praktiken har väl s sagt att vi ska ligga aningen högre än idag, men den som överväger att rösta borgerligt borde rimligen få ett besked: ska skattekvoten fortsätta att sänkas i samma takt som skett sedan 2006, eller ska den ligga kvar på dagens nivå?

Det spelar stor roll för vilken typ av välfärdssystem vi kommer att ha.

Veckan som gick och som kommer

Veckan som gick:

Diskuterade tillit i filosofiska rummet i P1.

Publicerade min fjärde Svd-krönika, denna gång om de oavsedda konsekvenserna av det kommunala vårdnadsbidraget:

Statistiken från SCB är tydlig: Användandet av det kommunala vårdnadsbidraget är vanligast bland låginkomsttagare, bland personer med utländsk bakgrund och i förortskommuner. I Stockholm är det fyra till fem gånger vanligare i Tensta och Rinkeby än på Kungsholmen och i Vasastan. Vårdnadsbidraget har med andra ord blivit ännu ett hinder för integrationen av invandrare på arbetsmarknaden, i synnerhet för kvinnor. Den situationen var problematisk nog även utan vårdnadsbidraget.

Veckan som kommer:

Dags att åka till jättekonferensen med American Economics Association i Philadelphia. Presenterar pappret “Are People Too Nice? On the Economic Consequences of Other-Regarding Behavior” vars titel säkerligen kommer att ändras.

Om topptidskrifter, open access och forskares incitament

Cellforskaren och en av 2013 års Nobelpristagare i medicin Randy Schekman skriver i The Guardian att topptidskrifter (Nature, Cell, Science) skadar naturvetenskapen:

These luxury journals are supposed to be the epitome of quality, publishing only the best research. Because funding and appointment panels often use place of publication as a proxy for quality of science, appearing in these titles often leads to grants and professorships. But the big journals' reputations are only partly warranted. While they publish many outstanding papers, they do not publish only outstanding papers. Neither are they the only publishers of outstanding research.

Han menar att de bästa tidskrifterna av statusskäl publicerar mindre än de skulle kunna:

These journals aggressively curate their brands, in ways more conducive to selling subscriptions than to stimulating the most important research. Like fashion designers who create limited-edition handbags or suits, they know scarcity stokes demand, so they artificially restrict the number of papers they accept.

Strävan efter toppubliceringar gör att forskare styrs mot att göra trendig forskning snarare än viktig, menar Schekman som nu deklarerat att hans labb bojkottar topptidskrifterna:

Randy Schekman says his lab will no longer send papers to Nature, Cell and Science as they distort scientific process … Schekman said pressure to publish in "luxury" journals encouraged researchers to cut corners and pursue trendy fields of science instead of doing more important work.

Schekman förordar istället ökad användning av open-access journals:

[these] are free for anybody to read, and have no expensive subscriptions to promote. Born on the web, they can accept all papers that meet quality standards, with no artificial caps.

Open-access journals har dock ett annat problem, som också diskuterats i The Guardian. I sann Sokal-anda skrev vetenskapsjournalisten John Bohannon en bluff-artikel – som blev accepterad i 157 olika open-access journals:

Bohannon … submitted around 10 articles per week to open access journals that … requires the author to pay a fee if the paper is published. The "wonder drug paper" as he calls it, was accepted by 157 of the journals and rejected by 98. Of the 255 versions that went through the entire editing process to either acceptance or rejection, 60% did not undergo peer review. Of the 106 journals that did conduct peer review, 70% accepted the paper.

Slutsats:

Det finns problem både med topptidskrifter och open-access tidskrifter. Topp-tidskrifter snedvrider incitamenten i riktning mot vad som är trendigt just nu, open access gör det möjligt att publicera mängder av nonsens som ingen någonsin läser. Därmed går det inte heller att bedöma en forskares insatser genom att räkna publikationer, vare sig totalt eller topp-10.

Som second best finns trots allt alternativet att räkna citeringar, snarare än publikationer. Förvisso  kan ett papper citeras flitigt för att det är fel, men sannolikheten att ett papper citeras av många för att det är fel är nog trots allt lägre än sannolikheten att ett bra papper citeras av många. (Jag tror att Johan Karlsson Schaffer varit inne på liknande tankar, men hittar ej relevant inlägg nu).

Slutligen påminns jag om vad McCloskey sade till mig en gång, om hur man vet om en forskare är duktig:

You actually have to read the papers!