Mer om arbetslöshetens natur

I går kom en nyhet från Arbetsförmedlingen som relaterar till diskussionen om behovet av okvalificerade jobb:

De senaste tio åren har arbetsmarknaden förändrats i grunden. De arbetslösa har blivit 106.000 personer fler. Nästan hela ökningen – 103.000 personer – kommer från de grupper som har allra svårast att få ett jobb. … Till de mest utsatta räknar Arbetsmedlingen de som är över 55 år, har låg utbildning, inte är födda i Europa eller har en funktionsnedsättning.

Budskapet i min Svd-krönika var alltså att vi inte kommer åt dessa problem genom vare sig finanspolitiska eller penningpolitiska stimulanser.

Däremot borde man kunna lösa delar av problemet med olika utbildningssatsningar, och till stor del har det också varit Sveriges strategi, åtminstone sedan kunskapslyftet på 90-talet (oväntat nog ett ord som fanns i NE men inte i wikipedia).

Kanske har Sverige hittills gjort för lite eller på fel sätt när det gäller utbildningssatsningar. Utvecklingen i den svenska skolan talar i detta perspektiv för ökade problem på arbetsmarknaden framöver.

Jag har dock svårt att se hur utbildningssatsningar skulle vara tillräckliga för att hantera situationen. På marginalen torde Sverige ha mycket att vinna på att tillåta fler okvalificerade jobb på arbetsmarknaden.

Andel jobb utan krav på särskild yrkesutbildning

Det var länge sedan jag fick så mycket respons på en text som jag fått på krönikan om arbetsmarknaden i svenskan. Intressant nog har jag fått en hel del hejarop som jag inte alls håller med om, men mer om detta senare...

Lägligt nog har näringslivets ekonomifakta lagt ut data från eurostat på andelen jobb som inte kräver särskild yrkesutbildning, och den andelen är låg i Sverige.

OBS: en högre andel av dessa okvalificerade jobb är inte självklart att föredra i alla lägen!

Bör privat äldreomsorg dömas ut?

Jag blev förvånad när jag hörde att forskaren Marta Szebeheley enligt nyhetsrapporteringen "dömer ut privat äldreomsorg". Jag läst en hel del av vad hon skrivit, och även om jag anar en kritisk underton mot marknader och konkurrens brukar hon vara ganska nyanserad. Min bild av forskningen är att den definitivt inte ger skäl att döma ut privat äldreomsorg helt.

Jag letade upp rapporten, hittar på sid 272 "Summary of findings: Consequences of marketization" en tabell som är tänkt att sammanfatta forskningen: 

Som synes finns flera tecken på vissa besparingar, men också på lite lägre personaltäthet och kanske fler timanställda i vinstdrivande enheter, men generellt sett inga stora skillnader (for-profit = FP, non-profit = NP). Knappast skäl att helt döma ut privat äldreomsorg.

Dessutom kan jämförelserna i rapporten mellan vinstdrivande och icke-vinstdrivande verksamheter knappast tolkas som effekter av konkurrens (eller 'marketization'). En viktig poäng med konkurrens är ju att mångfalden i kombination med valfrihet skapar ett lärande som förbättrar alla verksamheter, oavsett huvudman och eventuellt vinstmotiv.

I Sverige skulle den effekten alltså möjligen kunna synas på kommunnivå. Den enda studie jag vet som testar en sådan effekt är Bergman m fl som undersöker effekten av att handla upp äldreomsorg i konkurrens, snarare än att kommunen producerar in-house. Ur abstrakt:

The results indicate that procurement significantly increases non-contractible quality as measured by survival rate, reduces the cost per resident but does not affect subjectively perceived quality.

Bergmans studie är intressant nog inte ens nämnd i rapporten Marta Szebehely och Gabrielle Meagher.

Krönika om arbetsmarknaden i SvD

Kolumn nummer två i Svenska Dagbladet handlar om arbetsmarknaden:

Sverige har haft låga räntor och stigande reallöner under lång tid. De senaste åren har alla arbetande dessutom fått stora skattesänkningar. Hjulen snurrar. Efterfrågan finns. Varför kommer då inte jobben?

Ett svar är att vi alla – i form av stat, kommun, fack och arbetsgivare – har bestämt att vissa jobb som efterfrågas inte ska få skapas.

Krönika om välfärdens kärna

Krönika i bl a Eskilstunakuriren om välfärdens kärna som alliansen pratar om:

När regeringen lade sin höstbudget, fick vi höra att alliansen sedan 2006 tillfört 30 miljarder till välfärdens kärna. Det låter ju bra. En annan sak som låter bra twittrade centerledaren Annie Lööf ut den 6 oktober: Vi har tillfört mer medel till alla delar av välfärdens kärna. Regeringens strategi är tydlig: Det blir mer pengar till välfärdens kärna. Men vad är välfärdens kärna, och vad säger det oss att denna tillförts 30 miljarder sedan 2006? Svaret är att det inte säger särskilt mycket.

Om internet, transparens, Morozov och Nils Gustafssons avhandling

I en bokhandel i USA i våras plockade jag upp Evgeny Morozovs “To save everything, click here”, läste ett kapitel och lade ner den igen.

Boken verkade vara cynisk, sarkastisk och mellan raderna anade jag uppfattningen att det som sker på nätet inte händer “på riktigt”.

Sydsvenskans Anders Mildner visade sig vara av snarlik uppfattning:

Morozov [är] undflyende och pendlar ständigt mellan ytterligheter: han kan vara filosofisk, djuplodande och noggrant faktakollande […] samtidigt trivs han nog lite för bra i rollen som kättare i internetreligionens tidevarv, varför boken också är sprängfull av tröttande sarkasm, skadeglad ironi och raljanta utfall. Dessutom är han ständigt motsägelsefull och sällan eller aldrig redo att nagelfara sina egna slutsatser på samma sätt som han själv gör med andras.

Svenskans Pelle Snickars är mer positiv:

Tron att man kan spara allt genom ett enda klick är ju inte så lite naiv … det är en besk anrättning han kokat ihop som dock med fördel bör inmundigas av såväl piratpartister och nätevangelister som digitaliseringskommissionärer.

En av de bästa diskussionerna hittade jag emellertid på slate, där  Farhad Manjoo sätter fingret på något hos Morozov som jag tycker mig känna igen hos andra nätskeptiker (om uttrycket tillåts). Manjoo skriver:

[F]or someone who’s so aggressively skeptical of the industry, you’re strangely inclined to accept its marketers’ most overhyped claims about the potential of their wares. Without citing much evidence, you take tech boosters at their word that, among other things, predictive policing will “eliminate” crime, dubious “truth-detection” software will “eliminate” lying in politics, gamification really does change people’s behavior […]

Mönstret jag tycker mig se är att nätkritiker tar fasta på extremt högt ställda förväntningar och gör en poäng (ibland berättigad, ibland mer pompös) av att dessa inte uppfylls.

Ett klassiskt exempel är väl när Bo Rothstein på basis av ett ganska litet och selektivt urval (självgoogling?) konstaterade att bloggarna inte tillför demokratin någonting (kommenterat bl a här och här).

Jag får liknande tankar när jag läser i den kloke Nils Gustafssons avhandling, även om Nils inte är i närheten av att klampa på som Rothstein och Morozov. Några citat ur avhandlingen:

This dissertation is about whether social network sites have the potential to
bring about more equal participation. … The idea that social network sites might form a basis for drawing previously unengaged citizens into political action has much to say for it. Social network sites reduce the costs of participation, offer a more efficient information structure, and allow for faster recruitment processes.

Nils slutsats, på basis av SOM-data från 2010 för 1653 individer, är att sociala medier inte minskar ojämlikheten i politiskt deltagande.

This paper uses unique data on the political uses of social network sites in Sweden in order to study whether the participation through Facebook and other social media services reduces inequality. The answer is that they do not: resource factors such as education are even more important in explaining participation through social media than through other channels.

Jag har inga invändningar mot den slutsatsen. Men frågeställningen innebär att sociala medier utvärderas gentemot en högt lagd ribba: Leder de till ökad jämlikhet i politiskt deltagande? Men jag har svårt att se sociala medier ens teoretiskt skulle ha denna effekt. Jag letar teorier i avhandlingen, och hittar – Castells (!):

Alternatively, ICT-enabled network structures even make hierarchical organisation impossible and render nation states redundant (Castells 2000: 19, British Journal of Sociology 51(1): 5-24).

Det ska medges: Den som läst Castells och faktiskt trodde att den nya tekniken skulle göra hierarkisk organisering omöjlig och nationalstater överflödiga, blev nog besviken.

Om Malcom Gladwells böcker

Nog är Malcom Gladwell flygplatsbokförfattaren nummer ett? En recension i Wall Street Journal sågar hans senaste bok (David & Goliath) – liksom hans övriga produktion.

He excels at telling just-so stories and cherry-picking science to back them. In "The Tipping Point" (2000), he enthused about a study that showed facial expressions to be such powerful subliminal persuaders that ABC News anchor Peter Jennings made people vote for Ronald Reagan in 1984 just by smiling more when he reported on him than when he reported on his opponent, Walter Mondale. In "Blink" (2005), Mr. Gladwell wrote that a psychologist with a "love lab" could watch married couples interact for just 15 minutes and predict with shocking accuracy whether they would divorce within 15 years. In neither case was there rigorous evidence for such claims.

Ekonomisk frihet i Norden

Här är ett kul inlägg på danska punditokraterna, baserat på Economic freedom index. Diagrammet visar hur högt (och hur lågt) värde på genomsnittlig ekonomisk frihet man kan få genom att kombinera olika delar i Sverige, Danmark, Norge och Finland.

Som synes är dessa länder ganska lika i genomsnittlig ekonomisk frihet, men de skiljer sig åt när det gäller olika delar av indexet – vilket gör det möjligt att leka med tanken på vart policyimitation/best practice skulle kunna leda. 8.5 skulle räcka till en tredjeplats globalt sett – medan lägstavärdet på 6,96 är i nivå med Trinidad & Tobago.

Möjligen skulle jag valt etiketterna “högsta” resp “lägsta” snarare än de Christian valde…

Inkomstindexering eller prisindexering?

Min senaste krönika diskuterar det konstiga begreppet reformutrymme drar en lans för indexering (här i Trelleborgs Allehanda):

Om en smart indexkonstruktion gör att ersättningar höjs automatiskt i takt med den ekonomiska utvecklingen, kan politiker inte låtsas genomföra reformer när de i praktiken knappt kompenserar olika grupper för inflationen.

Den som vill framstå som en riktig reformpolitiker måste då tänka ut åtgärder som främjar den ekonomiska utvecklingen, och därmed gynnar alla på lång sikt. För sådana reformer är utrymmet obegränsat.

Indexering kan alltså vara en lösning på det problem som Claes Lönegård nyligen skrev om i en utmärkt Fokus-artikel:

När ekonomin växer ökar statens inkomster medan utgifterna ligger still. På så sätt pågår ett ständigt sparprogram i välfärden där ersättningar långsamt tappar i värde.

Här handlar det om att statsbidragen till kommunerna inte skrivs upp automatiskt i förhållande till löneutveckling, BNP-tillväxt och inflation. Om att barnbidraget och arbetslöshetsersättningen sedan länge legat still på gamla nivåer och att sjukpenningen, föräldrapenningen, garantipensionen och studiemedlet bara delvis följer den ekonomiska utvecklingen. Detsamma gäller anslagen till statliga myndigheter.

Den intressanta frågan är såklart: Bör utgifter och ersättningar inkomstindexeras eller prisindexeras? Idag är inkomstpensionen inkomstindexerad, en hel del annat prisindexerat (numera studiemedel!) medan mycket fastställs nominellt (exempelvis barnbidraget).

Går det bra för Sverige enligt andra mått än BNP-tillväxt? del 2: självmord

När jag föreläser om hur Sverige genom diverse reformer fick stopp på stagnationen och åter blev en hyfsat konkurrenskraftig ekonomi, händer det att jag får frågan om BNP-tillväxt är ett bra på på ett lands framgångar.

Det är en bra fråga: Ekonomer antar ofta lite väl slentrianmässigt att om det går bra ekonomiskt går det bra i andra angelägna dimensioner också. Men det finns goda skäl att testa om så faktiskt är fallet. I ett tidigare inlägg visades hur förväntad livslängd utvecklats sedan 1960-talet.

Men låt oss kika på ett annat mått på hur det är att leva i ett land: Självmordsstatistiken.

WHO gömmer den i landspecifika pdf-filer (sannolikt av goda skäl), men så här ser det ut för Sverige:

Av detta framgår att självmordsandelen var som högst 1970, föll kraftigt under 1990-talet, och var 2010 den lägsta sedan 1950. Den fallande trenden är inte självklar - så här har det sett ut i USA:

Generellt sett ligger USA lägre än Sverige, men trenden är svagt ökande och data för 2010 har inte lagts ut än. Med tanke på hur finanskrisen slog mot USA är det ingen vild gissning att självmord numera är vanligare i USA än i Sverige.

Det är för övrigt en vanlig myt i USA att Sverige har världens högsta självmordsfrekvens, men det stämmer alltså inte.

Ny forskning (och kolumn) om tillit

I min första krönika som kolumnist på svenska dagbladets ledarsida tar jag upp tillit, ett ämne som fascinerat mig mer och mer de senaste åren. På 2400 tecken får man inte plats med någon utförlig referenslista, så här kommer en del lästips för den nyfikne (fulltext kräver dock ofta bibliotek eller betalning)

Om den kausala effekten av tillit på ekonomisk utveckling:

Algan, Yann, and Pierre Cahuc. 2010. "Inherited Trust and Growth." American Economic Review  

Ur abstract:

 "...We thus use the inherited trust of descendants of US immigrants as a time-varying measure of inherited trust in their country of origin. This strategy allows to identify the sizeable causal impact of inherited trust on worldwide growth during the twentieth century by controlling for country fixed effects"

Om effekten av tillit på välfärdsstatens storlek:

Bjørnskov, C., Svendsen, G., 2013. Does social trust determine the size of the welfare state? Evidence using historical identification. Public Choice 157, 269–286.

Bergh, A., Bjørnskov, C., 2011. Historical Trust Levels Predict the Current Size of the Welfare State. Kyklos 64, 1–19.

Båda papper visar (med olika metoder) att länder med hög historisk tillit har större välfärdsstat idag.

Om invandrare från lågtillitsländer till högtillitsländer:

Dinesen, P.T., 2012. Does Generalized (Dis)Trust Travel? Examining the Impact of Cultural Heritage and Destination-Country Environment on Trust of Immigrants. Political Psychology 33, 495–511.

Ur abstract:

This article examines how first-generation immigrants from three low-trust countries of origin (Turkey, Poland, and Italy) are affected by migrating to high-trust countries in Northern Europe, which hold qualities conducive to trust. In contrast to earlier studies examining trust of immigrants, I build on one data set containing data on both migrants and nonmigrants from the same country of origin as well as on a wide range of relevant covariates of trust. Using the method of matching, the results of the analysis lend most support to the experiential perspective on trust as the destination-country context has a massive impact on trust of immigrants, who display significantly higher levels of trust than comparable respondents in their country of origin. The results are robust to limiting the destination-country context to only one country (Germany) and comparing migrants and nonmigrants responding in the same language.

På samtliga områden finns det anledning att forska ytterligare, och i synnerhet relationen mellan tillit och invandring rymmer många omdiskuterade aspekter.

Icke desto mindre vågar jag mig på en slutkläm i kolumnen:

Det kan tyckas naivt på gränsen till dumdristigt att lita på andra människor som man inte ens känner. Men det är också modigt och berömvärt. Vad spelar det för roll att människor är pålitliga om ingen vågar ta risken att lita på någon annan?

Papper och hamburgare i Göteborg

Förra veckan hölls European Economics Association i Göteborg, en mycket välordnad tillställning. Några minisammanfattningar av de sessioner jag bevistade:

Family Economics III

Browning: DO YOU HAVE TIME TO TAKE A WALK TOGETHER? PRIVATE AND JOINT LEISURE WITHIN THE HOUSEHOLD

Danska kvinnor lönearbetar 39 timmar i veckan, män 45. Hushållsarbetet fördelas 16 timmar mot 11, vilket alltså ger ungefär samma totala arbetstid (55 h/v). Män föredrar egen fritid, kvinnor föredrar gemensam fritid.

Hammarstedt m fl: SEXUAL PREJUDICE AND LABOR MARKET OUTCOMES OF GAYS AND LESBIANS

Homosexuella män tjänar 10 procent mindre än heterosexuella. Lesbiska kvinnor tjänar om något aningen mer än heteros. Det finns tecken på att homosexuella män diskrimineras.

Karlsson m fl: SHORT- AND LONG-TERM EFFECTS OF FREE CARE SERVICES FOR MOTHERS AND INFANTS. EVIDENCE FROM A FIELD EXPERIMENT

Mödrar mår bra av mödravård. Risken att dö för modern är aningen mindre om det föds att barnet dör är mindre om det är en dotter.

Kaufmann & Messner: RETURNS TO ELITE HIGHER EDUCATION IN THE MARRIAGE MARKET: EVIDENCE FROM CHILE

En fördel med att komma in på en elitutbildning är att man ökar sannolikheten att hitta en elitpartner.

Learning in Social Networks

Golub:  Presenterade ett annat papper än tänkt. “Your coolness is how cool the cool kids think you are” i en nätverksanalys med Markov-kedjor. Förklarade att man vanligen inte vill skicka coola diplomater till förhandlingar, eftersom man då riskerar bli mindre central i det nya nätverk som uppstår.

Development Economics:

Mercier: DO RETURN MIGRANTS TRANSFER POLITICAL NORMS TO THEIR ORIGIN COUNTRY ? EVIDENCE FROM MALI

Utvandrare som återvänder till Mali är mer benägna att rösta, och smittar dessutom av sig av detta på ffa lågt utbildade Mali-bor.

Hadnes & Vollan: THE DARK SIDE OF SOLIDARITY

Ett mycket kul papper, som visar att informella men starkt uttalade normer, om att den som tjänar pengar förväntas dela med sig till sin familj, fungerar som en de facto-beskattning, med betydande effekter på arbetsinsats, vilket visades i ett kontrollerat experiment (i Burkina Faso) vari arbetsinsatsen bestod i att sy väskor under välbetalda former.

Not vid sidan om:  Ungefär här åt jag en oväntat god burgare på Pub Skål, väl värd att minnas och besöka igen.

Human Capital, Geography, and Labor Markets

Kerr: DIASPORAS AND OUTSOURCING: EVIDENCE FROM ODESK AND INDIA

Man kan numera outsourcea små och ganska avancerade uppgifter via Odesk. Indier är mer benägna att outsourcea till indier (även när dessa är dyrare), vilket tycks bero på en initial bias och sedan path dependency.

Peri: IMMIGRATION, SKILL DIVERSITY AND PRODUCTIVITY

Använder politiska konflikter i världen för att få exogen variation i invandring av low-skilled immigration till Danmark, där han sedan följer löneutvecklingen för natives på individ-nivå. Hittar positiva effekter pga bättre matchning. Väldigt detaljerade data.

Gick även på Glaesers plenary talk om städer, vilket var en informationskavalkad i rask takt. Glaeser gillar fortfarande städer, men är orolig för att många växer trots betydande urban fattigdom. Han poängterar att det sannolikt beror på att det faktiskt är ännu värre på landsbygden i många fattiga länder.

Avslutade med att testa Burgersson, som enligt uppgift är bästa burgaren i Göteborg.  Mycket god, men inte riktigt flippin-klass (lättare att få bord dock!).