Tips - Ohlininstitutets bambuserkanal

Här finns två sevärda videos: En diskussion från i höstas om Fairtrade och Rainforest Alliance, samt Ohlinföreläsningen med Jasenko Selimovic, med den suggestiva titeln Det öppna samhället och dess fiender.

Tills vidare

inte mycket bloggaktivitet just nu - har haft fullt upp med att dela in studenterna i grupper...

Två tips: Debatten om Jämlikhetsanden fortsätter i aningen makligare takt för tillfället i kommentarsfältet hos Lena Sommestad.

På ekonomistas har Jonas Vlachos totat ned ett valmanifest på basis av nationalekonomisk klokskap. I kommentarsfältet ställer Robert Östling följande fråga, som dock ingen hittills huggit på

Jag skulle väldigt gärna vilja se ett liknande valmanifest från andra samhällsvetare, till exempel sociologer och statsvetare. Vad skulle dessa innehålla? Gissningsvis är det svårare för dessa discipliner att ”enas” om ett valmanifest.

Jag tror att statsvetare och sociologer mycket väl skulle kunna enas om ett gäng policyrekommendationer. Frågan är väl om de skulle gå att kombinera med de nationalekonomiska rekommendationerna!

Update on 27 sep 2010, kl 12:22 by bergh

Tim Harford intervjuar Kate Picket här.

I text hos Snowdon.

Ännu ett lästips

Förresten, apropå penningpolitik, läs gärna Hassler & Krusells gästinlägg på ekonomistas om Schymans, ska vi kalla det, anti-poor monetary contraction?

den som redan var jämförelsevis penningstinn blev ännu rikare tack vare Schymanns kupp. Ett alternativt sätt för Gudrun att åstadkomma detta hade varit att direkt skänka de 100 000 kronorna till alla andra i proportion till deras kroninnehav. Detta vore dock betydligt mer komplicerat och sedelbränneri är därför egentligen ett ganska finurligt sätt att åstadkomma denna sorts omfördelning.

Sommarläsning

En recension av ännu en Paul Collier-bok. Den är kritisk, men jag är inte övertygad.

Paul Collier tells us that if we are to feed everyone without wrecking the rest of the world, then we must steer between the "romantics" and the "ostriches". The romantics (he includes Prince Charles) advocate a lifestyle that is "organic, holistic, self-sufficient, local, and small-scale", while the "ostriches" feel that "if there is to be a scramble for natural resources the important thing is to win it". He goes on, like Odysseus, to plot an appropriate course between the two – and very plausible and scholarly it sounds.

Från Foreign Policy: De 20 minst fria länderna på jorden. Börjar med Nordkorea och jobbar sig uppåt.

Slutligen, i Financial Times skriver Martin Wolf under rubriken Why it is right for central banks to keep printing (kräver kostnadsfri registrering). Han diskuterar där tesen om Expansionary Fiscal Contractions:

Why might a sharp structural fiscal tightening promote recovery? [...] smaller prospective deficits may improve confidence among consumers and investors, thereby raising consumption and lowering risk-premia in interest rates. [...] on the supply side, fiscal tightening may increase supply of labour, capital or entrepreneurship. 

Wolf hänvisar till ett papper av Alesina och Ardagna som finner stöd för tesen. (Den drevs även av en viss välfärdsforskare i ekonomiklubben, almedalen nyligen...)

Men Wolf tror inte att det funkar om flera länder gör det samtidigt. Istället vill han trycka pengar:

[...] if governments need to run deficits, to support demand at a time of private sector weakness, they can always borrow from central banks. Yes, this is “printing money”. It is also an insanely radical policy recommended by no less insane a radical than Milton Friedman, back in 1948. His view was that the government could expand the money supply during recessions and contract it in the subsequent booms 

Den intressanta Friedman-referensen har jag inte hunnit kolla upp. Jag tror Wolf har en bra poäng i att expansionary fiscal contractions kan vara svårare när många länder gör det samtidigt, men jag är inte säker. Och argumentet skulle väl kunna gälla penningpolitiska stimulanser också? (Mer diskussion om penningpolitiken borde vara mer eller mindre expansiv på Wolfs blog).

Lite mediakritik

Här skriver minister Sven Otto Littorin om hur han blir felciterad i Dagens Arbete Efter Arbetet, och hur de sedan hanterar rättelsen. Ingen kommentar alls från redaktionen vad jag kan se. Inte snyggt.

Här skriver Jonas Morian om hur DN återger opinionsmätningar. Inte heller snyggt.

Som tredje tips, Lars Vilks föreläsning i Uppsala. Den långa versionen, som ändå bara är 15 minuter. Den är intressant fram tills dess att det blir tumult, och skrämmande därefter.

Alla som vill debattera den senare, hänvisas till diskussionstråden hos Ulf Bjereld. (OBS inget skämt. Följande är däremot ett skämt: diskussionstrådarna här sparar vi till riktigt kontroversiella frågor, som huruvida RUT-avdraget bör kallas subvention.)

En statistiker läser Superfreakonomics

Uppföljaren till Freakonomics är ute sedan ett tag: Superfreakonomics. Har själv bara läst första kapitlet, i likhet med den här statistikern, vars inlägg är läsvärt, inte som en sågning, snarare för en rad nördiga redaktörsliknande kommentarer:

p.29 -- "At least 3 of the 160 prostitutes who participated died during the course of the study." Don't use the phrase "at least"! It sounds sloppy, and it is sloppy as "at least 3" includes "everyone". This is a documented study with a small sample; they should know exactly how many died. 

...

p.33 -- A table of sex acts and their average prices. It's important to establish the sample sizes underlying the average prices. The researcher documented 2,200 sex acts, and the least frequent act accounted for 9% of those, so about 200 acts. To establish the margin of error around those averages, I'd also need the spread of the individual prices.

Icke desto mindre: Det verkar saknas gedigna källor för en del av kapitlets mer kontroversiella påståenden, inklusive

"women used to have shorter life expectancy than men"

och 

"a Chicago street prostitute is more likely to have sex with a cop than to be arrested by one"

Lästips, februari

Danne Nordling sammanfattar senaste vändningen i den så kallade climate gate. Även p1 rapporterade nyss!

Jesper Roine rapporterar om ny forskning kring sambandet mellan kaffepris och konfliktnivå, relaterat till den så kallade resource curse.

Fastighetsägarna har sammanställt hur lång tid det i genomsnitt tar att få tag i en central hyresrätt (lagligt) i några olika städer: Stockholm 307 veckor, Berlin 0.

Paul Collier om Dead Aid av Dambisa Moyo

I The independent skriver Paul Collier om Dambisa Moyos bok Dead Aid. Moyos argument:

Aid is like oil, enabling powerful elites to embezzle public revenues.

Bättre är enligt Moyo att länder lånar på de finansiella marknaderna, eftersom detta ger incitament att öka transparensen och förbättra sina institutioner. Collier, som själv undervisat Moyo både i Oxford och vid Harvard, håller i princip med:

So is there solid evidence to refute her claim that aid worsens governance and so impoverishes? [...] At the level of an individual project we can often show it is effective, but this misses Moyo's point: that what matters is the overall impact on the society. There is indeed some evidence that aid tends to worsen governance [...] The consensus academic view, to the extent there is one, is probably that large aid inflows, like large oil revenues, tend to reduce government accountability to citizens

Men Collier är ju en god människa, och fortsätter således:

[...] cutting aid may not be the best response. My preferred alternative is to strengthen its potential for "governance conditionality": aid agencies should insist on both transparent budgeting and free and fair elections. That said, I have to admit that Moyo has a good retort. She shows how feeble aid agencies have been: when occasionally one gets tough, others compensate.

Därefter börjar Collier argumentera för varför de flesta problem i Afrika inte orsakats av bistånd (!), och han påpekar att finanskrisen gjort det svårt för fattiga länder att gå till de finansiella marknaderna (texten är från januari 2009).

Colliers egen analys kommer i avslutningen:

African societies face problems deeper than their dependence on aid. Divided by ethnic loyalties, they are too large to be nations. Yet with only tiny economies, they lack the scale to be effective states. As a result the vital public goods of security and accountability cannot adequately be provided. In their absence the valuable natural assets that many countries possess become liabilities instead of opportunities for prosperity.

I think that African societies need international help to overcome these problems; it is just that the help they need is not predominantly money. Aid is not a very potent instrument for enhancing either security or accountability. Our obsession with it has detracted from the more important ways in which we can promote development: peacekeeping, security guarantees, trade privileges, and governance.

Erlend Loe om Saab

Faen heller. Jeg kjøper SAAB. Hvis jeg skriver om det, kan jeg sikkert trekke hele SAAB fra på skatten. Noen som har nummeret til GM?

Erlend Loe twittrar om Saab.

Två lästips i december

Har upptäckt Jenny Maria Nilsson. Är man kulturskribent i HD, klarar av att skriva kritiskt och uppskattande på samma gång om Johan Norberg, tankeväckande om hud och dessutom tar fantastiska bilder på skånsk natur, åker man högt upp på min läslista.

Vidare: Mothugg.se har fått upp ångan på bloggen igen. Med besked. De som vill fortsätta debatten om pangloss och ior-liberalism, har nu ett välskrivet inlägg med vidhängande diskussionstråd att gosa med. Själv njöt jag nyligen av betraktelsen kring kantinen.

Nog kan man förstå världen med hjälp av TV-serier...

It was less like Aaron Sorkin’s The West Wing and more like The Office.

Matt Latimer om att vara talskrivare för G W Bush.

Carl B Hamilton om gasledningen

På newsmill. Gillar ffa följande profetia:

När gasledningen väl ligger där vid Gotland kommer kanske om några år lockelsen att bli övermäktig att bygga en grenledning till Sverige för import av tämligen billig fossilgas för användning i det befolkningstäta Mellansverige.

De som idag drömmer om massiv expansion av förnybar basel kommer att upptäcka att motstånd mot kärnkraft kan leda till att svensk industri och svenska hushåll på 2020-talet inte använder stora mängder vindkraft, bioenergi, vågkraft eller solenergi, utan att man istället ser sig tvingad att öppna för import och storskalig användning av billig rysk gas när dagens reaktorer tjänat ut.