En professor tar till orda

Kika på det här och sedan det här. Vem är ekonomiprofessor och vem är fil mag i idéhistoria?

Det är inte helt lätt att hävda att svenska professorer borde lägga mer tid på tredje uppgiften för att höja nivån i debatten, när det ser ut så här.

Det rör sig alltså om Lars Pålsson Sylls recension av Johan Norbergs bok. Det går inte att invända mot Sylls analys av finanskrisen eller hans invändningar mot Johans bok. Sylls text saknar sådan substans.

Däremot hittar man följande ord och uttryck:

Pellejönsar. Doppade i teflon. unkna människosyn. Walt Disney-värld. Herre du min milde. Grodors plums och ankors plask. Kolartro. Sönderslagna krukor. hyperkapitalismens växande svarta hål. Traskat patrull. Dr Pangloss lyckorike.

Låt mig ta ett stycke LPS-argumentation och illustrera vad som bekymrar mig.

De nyliberalt inspirerade avregleringarna på finansmarknaderna under 1980- och 1990-talen ledde inte till Dr Pangloss lyckorike. Tvärtom. Sedan avregleringarna har världen hemsökts av mer än tvåhundra bank- och valutakriser.

Ok. Var avregleringarna "nyliberalt inspirerade"? Jag kan främst fallet Sverige, och där var de rent pragmatiska. Ett antal utredningar hade visat att regleringarna kunde kringgås och inte fyllde sitt syfte.

Sedan: "ledde inte till Dr Pangloss lyckorike". Hävdade Johan - eller någon - att de skulle göra detta? LPS hävdar däremot "tvärtom".

Vad är motsatsen til Dr Pangloss lyckorike? Menar LPS verkligen att avregleringarna lett oss dit?

Hans argument: "Sedan avregleringarna har världen hemsökts [nyanserat ordval...] av mer än två hundra bank och valutakriser"

Detta kastar professorn ur sig, utan källa och utan att sätta det i relation till något som skulle göra det möjligt att utvärdera om 200 är mycket eller lite. Ej heller får vi veta hur en kris är definierad, och inte sägs något om det faktum att antal verkar vara ett synnerligen trubbigt mått.

Så skulle man kunna fortsätta, men det blir ju bara löjligt. LPS text är inte menad att tas på sådant allvar. Den är i nivå med vad vi kommit att förvänta oss av DN-kultur.

Men LPS är professor. Borde han inte kunna bättre?

Tvenne bloggnyheter

1. Numera används Bloggy för att berätta var jag är, och Twitter för att, pja, twittra.

2. Dator- och internetrelaterade nörderier, har fått en egen plats, med pretentiös rubrik: e-kultur.

Mer metaverksamhet: Grant manager

Nyhetsbrevet från LuPod är en outsinlig källa till förströelse, som även lärt mig att det finns numera en ny typ av tjänst på universitetet, Grant manager. Dessa anställs för att koordinera sökandet av forskningspengar. Koordinera är nog ett nyckelord, själva sökandet får forskarna nog fortfarande göra själva.

Kruxet är att det är svårt att koordinera ansökningar. För att utbilda de som anställs för att koordinera sökandet av medel som krävs för att forska, anordnas det - naturligtvis - kurser. I det snyggt layoutade nyhetsbrevet läser jag om Jens, som jobbar som Grant manager:

To become an expert on EU applications, Jens has taken a couple of short courses on the subject, organized both by Vinnova and Lund university.

Vinnova, om någon undrar, är "en statlig myndighet som ska bidra till att höja tillväxten och välståndet i hela landet." Inte helt olikt Tillväxtverket, som  "arbetar för fler och växande företag samt ett hållbart och konkurrenskraftigt näringsliv i alla delar av landet."

Verksamhet och metaverksamhet vid Lunds universitet

Kännetecknande för verksamheten vid ett riktigt gammal anrikt universitet, är att den faktiska verksamheten - forskning och undervisning - trängs undan av metaverksamhet.

Definition: Metaverksamhet på ett universitet är verksamhet som inte ÄR forskning eller undervisning, men som handlar om forskning eller undervisning.

Metaverksamheten har ofta det förmenta syftet att underlätta eller förbättra kärnverksamheten. Jag är mycket fascinerad av metaverksamheten.

Den senaste (av mig upptäckta) metaverksamheten är LuPod, Lunds universitets postdoktorsprogram, som nyss skickade mig en pdf-fil i fyrfärg (1 Mb).

Det visar sig att 36 personer har antagits (oklart av vem) till ett "karriärutvecklingsprogram" som har möten en gång i månaden och diskuterar följande:

• Forskning och karriärvägar, tjänster, arbetsrätt
• Hur blir man en framgångsrik forskare?
• Hur blir man en framgångsrik lärare?
• Hur får vi ihop de olika rollerna?
• Kompetenser, meriter och prioriteringar
• Att kommunicera forskning: Tredje uppgiften
• Kommunikation och ledarskap

Som ni märker, rör metaverksamheten ofta frågor som en lekman lätt skulle kunna få för sig att hela universitetet ägnar sig åt.

I själva verket finns alltså ett särskilt program för att diskutera exempelvis hur man blir en framgångsrik forskare. Detta består av "föreläsningar, panelsamtal, grupparbete, diskussioner och praktiska övningar." Bland annat ska man diskutera frågan

"Hur kan vi bli excellenta och konkurrera med till exempel Oxford?"

Det är en viktig fråga. Jag hoppas de sammanfattar vad de kommer fram till i nästa nyhetsbrev.

Om valutakurser och varför kronan är så lågt värderad

Bästa (enda?) sättet att göra makroekonomi begripligt, är att uttrycka det i mikroekonomiska termer.

En som klarar av detta är slopedcurve, där jag nyss letat efter ledtrådar till de helt obegripliga valutakursrörelserna den senaste tiden.

Först, en av mina favoritfrågor (tidigare dryftad här): Varför skulle det vara ett problem för resten av världen att Kina håller nere sin växelkurs och ger oss billiga varor? SC skriver:

När någon i USA köper en TV-apparat från Kina, och skickar över små gröna lappar som utbyte, är det då Kina som köper de gröna sedlarna för TV-apparaterna, eller är det USA som köper TV-apparater för sedlarna? Svaret är att det är både och.

Båda sidor genomför bytet för att de båda anser sig vinna på utbytet. USA har en valuta som accepteras som hårdvaluta i världens alla hörn. En effekt av detta är att USA kan importera varor till en låg kostnad. En annan effekt är att det är dyrt att producera varor i USA. Det USA kan producera billigt är pengar. Detta är inte USAs "fel" eller ett resultat av att amerikaner är latare än kineser eller att amerikanska företag skulle vara mindre innovativa än kinesiska, utan det handlar om komparativa fördelar.

Väl uttryckt. Vad händer då när vi med detta synsätt funderar kring varför kronan faller, trots år efter år av överskott i handelsbalansen? SC resonerar vidare:

Eftersom Sverige har ett handelsöverskott som inte beror på statlig valutamanipulation, så har Sverige alltså i dagsläget av ett underskott på icke handels-relaterade flöden till kronor. Detta gör kronan svag och svenskarna onödigt fattiga, [...]

Förenklat kan man alltså säga att ett stort svenskt bytesbalansöverskott kompenseras av ett ungefär lika stort underskott i den finansiella balansen. [...] Nedbrutet på komponentnivå så är de största underskotten relaterade till två komponenter; ett underskott av direktinvesteringar på ca 290 miljarder och ett underskott av portföljinvesterngar om ca 260 miljarder.

I klartext innebär detta att vi i Sverige investerar mycket mer i utlandet än man i utlandet investerar i Sverige.

Där har vi alltså möjligen svaret: Omvärldens vilja att köpa svenska varor borde stärka kronan - men effekten förtas av omvärldens motvilja att investera i Sverige.

20 års nyliberal bostadspolitik?

Tyvärr inget aprilskämt: En professor vid Lunds universitet skriver tillsammans med hyresgästföreningen att 20 års nyliberal bostadspolitik i Sverige gjort att bostäder möglar. Nä, det står inte exakt så, men väl följande:

Tjugo års nyliberal politik, inte bara inom bostadssektorn [SIC!], har fört med sig kraftig social och ekonomisk polarisering. Följderna har kartlagts av bostadsforskare:

Bostadsproduktionen har sjunkit till den lägsta nivån sedan 1940-talet, samtidigt som antalet vakanser ökat. Efterfrågan på stora, dyra lyxbostäder har ökat medan polariseringens förlorare fått krympa sin efterfrågan. För den förda politikens förlorare svarar bostaden för en växande andel av inkomsten. [...] Mot denna bakgrund är det inte förvånande att det uppstår problem av den art som uppmärksammats i Herrgården, där hus ruttnar utifrån och möglar inifrån

Läs för all del hela artikeln. Om någon på institutionen tar på sig att bemöta detta dravel, ska jag försöka ordna ett hedersomnämnande i Ekonomihögskolans nyhetsbrev.

Varför ökar arbetslösheten extra kraftigt i just Sverige?

Kastar här fram en idé om rubricerad fråga. (Bakgrund: fråga ställd bl av PSW, som också har ett fint diagram)

Tänkbart svar: Arbetsgivarna tar nu chansen att rationalisera, eftersom det för första gången på länge faktiskt går att hänvisa till arbetsbrist som skäl för uppsägning.

Bakgrund: Enligt LAS tillåts i praktiken bara uppsägning av tillsvidareanställda om den motiveras av arbetsbrist (personliga skäl går också, men då ska man först försöka omplacera).

I tider av ekonomisk tillväxt är det svårt att hävda att det faktiskt råder arbetsbrist. Företagen låter därför bli att göra de rationaliseringar de behöver.

I Sverige anses det till och med sniket om företag som gör positiv vinst säger upp folk i syfte att göra vinsten ännu större.

Efter 14 år av obruten tillväxt, finns på många avdelningar och företag ett betydande behov av att anpassa personalstyrkan och dess sammansättning. Krisen gör detta möjligt.

(På mikroplanet ligger det nära till hands att lätt tänka sig en och annan personalchef som i krisen äntligen fått en hållbar ursäkt att ta itu med svårplacerade anställda.)

Om resonemanget håller, är det fullt logiskt att många varsel i höstas var rejält tilltagna - och att en del av dessa nu dras tillbaka (exempel).

Relaterat: DN om dansk arbetsmarknad.

Nå - ligger det något i detta resonemang tror ni?

Från EPCS

Några intressanta papper som presenterats här i Aten:

Marco Haan m fl: Sound taxation? On the use of self-declared value
På den tiden Skåne var danskt, räknades Öresund som en kanal i Danmark. Trafik på dylika hade danskarna rätt att beskatta. Pappret fokuserar på det svåra i att beskatta en last vars värde är okänt, men minst lika intressant är att beskattningen upphörde när USA tämligen bestämt lät danskarna förstå att Öresund inte rimligen kunde betraktas som en dansk kanal. (OBS 'sound taxation' är en akademisk kustighet)

Jana Stoever: Do institutions affect sustainability?
Bästa presentationen stod en helt ny doktorand för (dessutom var det hennes första draft av hennes första papper). Pappret tar sig an begreppet 'hållbar utveckling' som uppenbarligen (av FN och andra) kan kvantifieras genom nationellt nettosparande. Med hjälp av settler-mortality instrumentet (Acemoglu 2001) skapar hon exogen variation i det institutionsindex som går från -2.5 till 2.5 (jag är dålig på namn, men minns siffror...), och visar att det finns ett orsakssamband från institutioner till sustainability.

Hon fick kommentaren att testa andra institutionsindex, däribland Fraser-institutets. Om hon gör det, och hittar att ekonomisk frihet ger hållbar utveckling, kommer högern då att sluta dissa hållbar utveckling? Kommer vänstern sluta dissa ekonomisk frihet? (Oavsett vilket måste jag sluta använda ordet dissa, det känns helt fel)

Doucouliagos & Paldam: The effect of Aid on Growth: A result converging to zero
Intressantast här var diskssuionen: Att den partiella korrelationen mellan bistånd och tillväxt går mot noll när fler studier inkluderas i meta-studien, kan ju faktiskt bero på att studierna inkluderar fler andra variabler. Men om en positiv effekt av bistånd försvinner när variabel X inkluderas, betyder detta inte att bistånd är effektlöst. Det betyder att det saknas en direkt effekt, men också att det finns en indirekt effekt som verkar genom variabel X.

Så långt teorin. Nu har författarna visat dels att bistånd inte har någon ekononomiskt relevant och statistiskt signifikant direkt effekt på tillväxt, och i ett annat papper att det inte heller har någon effekt på investeringar (som ju skulle kunna vara mekanismen från bistånd till tillväxt).

En lite ljusglimma är dock att i nyare studier skiljer man på olika typer av bistånd, och då verkar det finnas en liten men positiv effekt av mindre avgränsade biståndssatsningar.


Luisanna Onnis & Patrizio Tirelli: Challenging the popular wisdom: New estimates of unobserved economy
Ett nytt sätt att få ett hum om hur stor den svarta ekonomin är, är att jämföra elanvändningen med officiell BNP. Om det plötsligt går åt mer el utan att det sker fler officiella transaktioner, pågår det sannolikt något fuffens. Med denna metod visar författarna att den svarta ekonomin - tvärtom mot vad man tidigare trott - inte ökat på senare tid. De visar även att marknadsekonomiska reformer tenderar minska den svarta sektorn.

Möjligen påverkas deras resultat av att det blivit poppis med energibesparande åtgärder, men jag orkade inte tänka ut åt vilket håll det i så fall skulle gå.

Kruse om pensionssystemet

Agneta Kruse förklarar i Sydsvenskan varför pensionerna nu faller: Med det nya systemet delar arbetande och pensionärer på vinsterna av goda och, och på bördorna när det går neråt.

Ett nyckelstycke:

Fram till nu har bromsen inte utlösts trots att snittlönerna ökat mer än lönesumman och trots att en starkt stigande förväntad livslängd gjort delningstalet för lågt. Ett skäl är att värdeökningarna på AP-fonderna kompenserat för detta. Med den finansiella och ekonomiska krisen gäller inte detta längre. AP-fondernas minskade värde gör att tillgångarna blir lägre än skulderna och att pensionerna därför måste sänkas

Dessutom, naturligtvis, min käpphäst: Det nya systemet har hittills varit bättre för pensionärerna än vad det gamla skulle ha varit:

Det kan vara värt att notera att följsamhetsindexeringen hittills har gett högre pensioner än vad det gamla ATP-systemet skulle ha gjort.

(Tidigare inlägg om varför det är så)

Trollhättan och Saab beskrivs i New York Times

Artikel här.
Rubrik: Sweden Says No to Saving Saab
Bild: Som ovan.

Vad ska hända med Afrika?

Will Easterly har en kommande artikel i Journal of Economic Literature med den spännande rubriken Can the West Save Africa?

En hint om svaret kan man få av en tre år gammal artikel av Easterly i Washington Post - denna gång med rubriken The West Can't Save Africa. Artikeln avslutas politiskt korrekt:

Dare one hope that in 2006, it will finally be understood that Africa's true saviors are the people of Africa, and that those who would help them in their task must also be accountable to them?

Jag lutar åt att detta är snick-snack. Min egen hobbyanalys av Afrika är att två faktorer kommer att prägla kontinenten framöver:

• Massturism från väst (ffa USA)
• Direktinvesteringar från Öst (ffa Kina)

Vad händer då?

Afrikavänner kommer att oja sig: Det var ju inte så här det var tänkt att Afrika skulle räddas.

Ekonomer kommer dock att finna att ovanstående två faktorer har en statistiskt säkerställd effekt på Afrikas tillväxt, vilket är mer än man kunnat säga om ulandsbiståndet.

Johan Norberg kommer att skriva en artikel om att den absoluta fattigdomen i Afrika minskat, Lars Pålsson Syll kommer att invända att de relativa klyftorna inom Afrika ökar.

När amerikanska turister återvänder hem efter att ha sett kinesiska fabriker sprida sig över deras nya favoritsemesterkontinent, förändras det politiska landskapet i USA på ett sätt som gör det populärt bland ledarskribenter att tala om ett nytt kallt krig.

Skapar bistånd tillväxt? (uppdatering)

Martin Paldam och Hristos Doucouliagos har uppdaterat sin metastudie över forskning om Aid Effectiveness, mer specifikt om bistånd ökar tillväxten i mottagarlandet.

Länge såg det ut som om det fanns en liten men positiv effekt, men det gör det inte längre. Om givarländer successivt lär sig borde den positiva effekten av bistånd öka över tiden. Istället är mönstret det motsatta: När man lägger till 32 artiklar publicerade de senaste 4 åren, blir effekten av bistånd mindre.

Ur conclusions:

We employ meta-regression analysis to examine whether development aid contributes to growth. More than 100 papers have been produced, reporting over 1,200 estimates. We have summarized the aggregate result as regards the effect of aid on growth using meta regression analysis. They show a striking pattern: The effect has remained insignificant, and as the amount of data and the number of estimates has increased, it has steadily declined. Consequently, we conclude that after several decades of intense research, it has been shown that aid does not have any effect on growth. (p. 6)

Deras första artikel:

Doucouliagos, H. and M. Paldam. 2008. "Aid effectiveness on growth: A meta study." European Journal of Political Economy 24:1-24.

Deras uppdatering kan laddas ner här.

OBS: Det kan naturligtvis fortfarande vara så att bistånd minskar fattigdom, ökar läskunnighet eller har andra goda effekter.