Underliga felaktigheter om Sverige

Ju mer jag läser i Peter H. Linderts bok, Growing Public, desto fler konstigheter hittar jag. Man skulle ju kunna tro att Cambridge University Press tillämpar någon form av faktakontroll, men när jag läste följande citat, kände jag att det var läge för en ny djupdykning i OECDs databaser:

Swedish men work to later average retirement ages than men in any other core OECD country except Japan, Norway and Switzerland [...] Swedish women work to later average retirement ages than women anywhere else in the world. Continuing work at advanced ages is one of the many ways in which Sweden achieves higher GDP per capita . (p. 289)

Stämmer detta? Nej, inte enligt vare sig nya eller gamla OECD-data (klicka SS8 och var beredd på ett gigantiskt excelblad). För både män och kvinnor ligger Sverige knappt över snittet.

När Lindert påstår att Svenska kvinnor jobbar längst i världen (!), säger data att kvinnor i 10 länder jobbar längre. De länder som ligger över OECD-snittet visas nedan.

Table 5 Average effective age of retirement (in years) versus the official age, 1997-2002 [1]

Men		Women
Actual	Official	Actual	Official
Iceland	69.6	67	67.8	67
Mexico	73.8	65	67.2	65
Korea	68.0	60	66.8	60
Ireland	65.2	66	66.2	66
Japan	69.6	60	65.7	60
Portugal	65.8	65	63.5	65
Switzerland	66.6	65	63.2	63
United States	65.0	65	62.9	65
Norway	63.7	67	62.3	67
Denmark	65.3	67	62.1	67
Sweden	63.5	65	62.0	65
Turkey	62.5	60	61.9	58
OECD	63.3	63.9	61.4	62.6

---

[1] OECD (2005)

Med vänner som Lindert, behöver den svenska välfärdsstaten inga fiender. 

Arbetarrörelsen ändrar kurs om arbetsmarknadspolitiken?

Kanske är jag överdrivet optimistisk, men det skulle kunna vara så att svensk arbetarrörelse börjar komma till insikt i en viktig fråga: Balansen mellan trygghet för dem som har ett jobb och möjligheterna för arbetslösa att bli anställda är långt ifrån optimal i Sverige.

Tecken nummer ett: det faktum att centerpartiets förslag om att rucka på LAS för ungdomar togs emot positivt av just ungdomar, enligt en TEMO-mätning (förvisso utförd på uppdrag av centerpartiet - mer om detta hos Henrik).

Tecken nummer två: DN-debatt idag av förre LO-utredaren Jan Edling och förre s-ministern Jan Nygren:

 Aktivitetsgarantin har för många blivit en inhuman återvändsgränd, där kontakten med arbetsmarknaden är liten och där jobbsökarkurserna avlöser varandra. [...] Är det inte dags för oss i Sverige att diskutera ett svagare las i utbyte mot kompetenskonto, höjda nivåer och tak i a-kassan för de anställda?

Tecken nummer tre: Danska LO har sedan länge insett att en mer flexibel arbetsmarknad även ligger i löntagarnas intresse, och det är bara en tidsfråga innan dessa idéer letar sig in i den svenska debatten. För den som vill inspireras, rekommenderas denna rapport (9 sidor, .doc-fil) om vad danskarna kallar flexicurity:

[...] average job tenure in Denmark is among the lowest in the EU [...] The high turnover yields many job openings, making it easier for unemployed, new entrants to the labour market and those already in work to find a new job. High mobility does not necessarily lead to lower unemployment, but rather to shorter spells of unemployment.

Many Danes experience a period of unemployment during their working lives, but fewer end up in the ranks of the long-term unemployed than in other OECD countries.

Inga revolutionerande insikter på något sätt. Men det intressanta är att författare till denna rapport är Hans Jensen och Jørn Neergaard Larsen  - LO-bas respektive arbetsgivardirektör - tillsammans.

Det vore onekligen intressant om socialdemokraterna och LO ändrar åsikt om arbetsmarknadspolitiken just när moderaterna slutat driva dessa frågor. Det är i så fall knappast någon slump. Kanske ska vi hoppas att Reinfeldt fortsätter vara tyst när det gäller las...  

Update on 19 feb 2006, kl 15:14 by bergh

Å andra sidan berättar Dagens Handel (ej på nätet) att regeringen förbereder ett lagförslag om att alla anställningar i princip ska vara heltidsanställningar - maximalt får en sjundedel av de anställda vara deltidsanställda. Undantag görs för företag med färre än 10 anställda. Riksdagsbeslut om detta väntas först efter valet.  

Hur troligt scenario är 30 år med noll procents tillväxt?

Pensionsprognoserna har nu dykt upp hos de flesta. Försäkringskassan envisas fortfarande med att redovisa två scenarier: 2 procents tillväxt och 0 procents tillväxt.

För de flesta är det är högst otroligt att Sverige har nolltillväxt fram till pensionsdags, och det är minst sagt förbryllande att försäkringskassan på detta sätt hjälper till att skapa en marknad för privat pensionssparande: Sämsta tänkbara utfall i prognosen ser ju onekligen ganska magert ut.

Varför inte bygga prognosen på den tillväxt som faktiskt rått sedan varje person tjänade in sin första pensionsrätt? Som alternativa scenarier kan antas att tillväxten blir en halv procentenhet bättre eller sämre än den varit hitills. 

En god effekt av prognoserna är att konsekvenserna av ekonomisk tillväxt blir konkreta för alla, men den poängen skulle gå hem bättre om prognoserna är hyfsat realistiska.

Skulle man vara lyckligare som Buddist?

Tips från Anna som jag gärna delar med mig av: Robert Wright interviews Joseph Goldstein on the problem of pleasure. Fler tungviktare finns på meaningoflife.tv. Tror att det blir John Maynard Smith härnäst.

Hur mycket förklarar Inequity aversion?

Det är inne med "behavioral and experimental economics" just nu. Och bland de största inom fältet är Ernst Fehr.
Sedan jag för länge sedan bevistade en minikurs med honom har jag fascinerats av hans framfart, och det stora genomslag hans idé om ojämlikhetsaversion har fått.

Fehrs och Klaus Schmidts papper i QJE 1999, är grymt citerat: Bilden visar dess genomslag jämfört med några andra tunga artiklar. Samtliga berör frågan varför människor ibland beter sig altruistiskt.

Nu är jag äntligen färdig med en första version av ett papper som ifrågasätter hur stort bidrag det egentligen är att hitta på en nyttofunktion där folk antas ogilla ojämlikhet, vilket är vad Fehr & Schmidt gör.

Som tur är är jag inte helt ensam om att ge mig på dessa höjdare. Följande rekommenderas starkt för alla som fascineras av fältet behavioral economics:

Avner Shakeds angrepp på Fehr&Schmidt, The rethoric of  Inequity Aversion

Ariel Rubinsteins text om hela fältet behavioral economics, inklusive användandet av djurs beteende och neuroeconomics.

Nåväl, naturligtvis är det välkommet att ekonomer numera gör experiment och fokuserar på människors faktiska beteende. Men som alltid när det dyker upp nya verktyg, finns risken att dessa okritiskt används till allt, och att äldre metoder nedvärderas.

Som jag ser det är forskning inom behavioral economics väldigt bra på att producera spännande resultat kring hur underligt folk beter sig, men inte lika bra på att förklara och förstå beteendet. Det senare är naturligtvis mycket svårare - men det betyder inte att det är okej att inte ens försöka.

Tänkvärt från McCloskey

Efter en afton med Deidre McCloskey har man en del att fundera på. Denna sanningssägare har flera intressanta käpphästar:

• Mainstream nationalekonomi är lika samhällsrelevant som matematisk filosofi. De välrenommerade universiteten i USA har fastnat i viljan att publicera i topptidskrifter. Istället är det på George Mason den spännande forskningen bedrivs.
• "In social science, popular is what happened yesterday"
• Dessutom driver hon tesen att vid tillsättning av akademiska befattningar, ska man kika mindre på var den sökande publicerat, och istället faktiskt läsa personens arbete.
  

Läs också gärna hennes rethoric of economics. beklagar, den tycks inte finnas fritt tillgänglig på nätet.

Om Krugmans försvar för Sweatshops

Ur Human Rights & Human Welfare: En intressant recension av

Slaves to Fashion: Poverty and Abuse in the New Sweatshops by J.S. Ross, 2004, samt

Can Labor Standards Improve Under Globalization? Kimberly Ann Elliott and Richard B. Freeman, 2003.

Här bemöts exempelvis påståendet att arbete i sk Sweatshops är bättre än alternativet:

Paul Krugman and other sweatshop defenders put forward the “better than” argument: if
people choose to work in sweatshops, then this must be better to them than the alternatives
(Krugman, 1997). This standard economists’ ruse can be picked apart almost too easily. As  Ross demonstrates, the “better than” argument is a slippery slope: working in a sweatshop is better than picking through the trash heap which is better than prostitution which is better than bonded labor which is better than slavery which is better than death. So by Krugman’s logic, two cheers for slavery? (footnote: Mainstream economists rarely ask why these are the only relevant choices.)

Sedan kan det väl diskuteras i vilken utsträckning argumentet faktiskt bemöts, eller om det bara hålls upp till allmänt beskådande. 

Olika argument kring trängselavgifterna

[Några hetsiga krogdiskussioner senare] Jag börjar förstå varför debatten kring trängselavgifter ter sig lite förvirrad. Bland förespråkare finns åtminstone två helt olika grupper:

1. De som ogillar privatbilism av princip.
2. De som tycker privatbilism är helt okej men som vill lösa den allmänningens tragedi som uppstår när alla vill åka in och ut ur staden nästan samtidigt.

Bland motståndarna finns också två linjer:

A. De som gillar privatbilism av princip.
B. De som tycker att privatbilism är okej, och som inte tyckte att trängseln var ett tillräckligt problem för att motivera någon form av avgifter.

När grupp 1 och A diskuterar, blir det förutsägbart. D kunde lika gärna ha diskuterat bensinskatter eller kollektivtrafik: Avgifterna symboliserar bara en mer fundamental oenighet.

Grupp 2 och B borde emellertid kunna föra ett upplyst samtal kring för och nackdelar. Ty enligt analysgruppens utvärdering är det nästan helt uppenbart att avgifterna haft den avsedda effekten på just trängseln:

 

Policyimplikationerna är dock inte uppenbara: Problemet är att vi inte vet hur mycket folk ogillade trängseln! Och att många före avgifterna hade 'trängsel vid 0730' som sitt bästa val säger oss inte så mycket, eftersom alternativet 'betala 20 och slipp trängsel vid 0730' då inte var tillgängligt.

Det finns även akademisk forskning i frågan: Den här artikeln i Oxford Economic Papers, antyder att det är fel att se trängselproblemet som ett n-personers fångarnas dilemma, och att ett totalförbud av trafik i innerstan är vad 80 procent har som förstahandsval.

Jag skulle inte dra några större växlar på den dock, dels för att den gäller Oxford och inte Stockholm, men framför allt för att den bygger på enkäter snarare än faktiskt beteende. Intressant läsning, icke desto mindre. 

Centern vs folkpartiet (Federley vs Wolodarski)

Federley fångar en liten bit av tidsandan just nu, när han kommenterar Peter Wolodarskis angrepp på centern:

Peter träffar som sagt många så kallade storstadsliberaler. Han vet att många av dem glirar åt centerpartiet och överväger att lägga sin röst på oss. Det får det att vända sig i magen på Wolodarski som gammal styrelseledamot i LUF.

Wolodarski citerar Bondeförbundets partiprogram från 1933, och frågar retoriskt:

kan en liberal verkligen stödja centern?

Denna retoriska fråga klingar helt fel i mina öron. Menar Wolodarski att fp är ett rimligare parti för liberaler att rösta på? Här finns väl också en del att ifrågasätta, och då behöver vi inte gå 70 år tillbaka i tiden...

För två år sedan rådde - bisarrt nog - en intern strid i folkpartiet kring bland annat huruvida den fria rörligheten inom EU skulle gälla även fattigare länder från Östeuropa. Partiets flyktingpolitiske talesman, Erik Ullenhag, gjorde en del anständigt liberala utspel i frågan, men förlorar den interna striden.

Som tack flyttas Ullenhag till sjukvårdspolitiken, och Mauricio Rojas blir talesman i flykting- och integrationsfrågor. Det slutar med att Sverigedemokraterna hyllar folkpartiet, och när LUF till slut kräver Rojas avgång säger partiet varken bu eller bä:  Fp vill tydligen gärna debattera med Sverigedemokrater, men inte med sitt eget ungdomsförbund - se även Sakines kommentar.

Trenden fortsätter: Medan fp:s underliga populism leder till krav på betyg i ordning och uppförande, tar centern tag i impopulära men nödvändiga diskussioner om den svenska arbetsmarknaden - vilket numera inte ens moderaterna vågar göra.

Wolodarski får gräva fram bättre argument än så här om han vill bidra till att "storstadsliberalerna" ska rösta på fp. Men jag är inte alls säker på att han vill det.

Är WoW samhällsvetenskapens partikelaccelerator?

Edward Castronova har kommit med ett nytt working paper om virtuella världar. Han lanserar termen "large game" istället för MMORPG (massively multiplayer online roleplaying game), och han menar att dessa är samhällsvetenskapens motsvarighet till fysikernas partikelacceleratorer: Stora, kopiöst dyra men det enda som håller om man verkligen vill testa en teori.

Castronova underskattar nog naturliga experiment i den verkliga världen (IRL). Men visst är de 'stora spelen' en guldgruva för samhällsvetare: Människor interagerar och ställs inför utmaningar som kräver att de löser collective action-problem och skapar fokalpunkter.

I spelen finns också en marknad för produkter och hela spelaridentiteter (avatarer). Allt kan analyseras och förstås med samma verktyg som samhällsvetare använder annars - utbud och efterfrågan, och enkel spelteori exempelvis.

Sedan jag för något år sedan uppmärksammades på Castronovas forskning (tack Fredrik!) har jag grunnat på följande: Visst är det spektakulärt att forska i ett dataspel, och visst genererar det läsvärda working papers, men går det att få dylika texter publicerade i vetenskapliga tidskrifter?

En liten sökning ger svaret: Castronova har betydligt fler working papers i ämnet än publicerade artiklar. Men helt dött är det absolut inte:

Castronova, Edward. 2005. "Real Products in Imaginary Worlds." Harvard Business Review 83:20-22.

Castronova, Edward. 2004. "The Price of Bodies: A Hedonic Pricing Model of Avatar Attributes in a Synthetic World." Kyklos 57:173-196.

Kyklos är ingen dum tidskrift, exempelvis beskriver den sig själv så här:

Kyklos views economics as a social science and as such favours contributions dealing with issues relevant to contemporary society

Kanske är det äntligen motiverat att skaffa world of warcraft? 

Update on 20 feb 2006, kl 16:11 by bergh

En anonym tipsare har uppmärksammat att i Castronovas bok (som enligt uppgift tydligen är läsvärd) citerar han (bittert?) ur ett refuseringsbrev från American Economic Review... 

Fler bisarra löpsedlar

Blind höna har fler kvällstidningslöp. Äkta sådana, tyvärr.

Update on 10 feb 2006, kl 11:27 by bergh

Se även denna artikel i Svenskan m a a Paul Frigyes bok Nyhetsflås & tidsanda. Svenska löpsedlar under ett sekel. Tveksamt om det var bättre förr, eller vad sägs om "Präst tvingade pojkar klippa sig före konfirmationen"?

Rapport från Skåne Social Forum önskas!

Har jag möjligen någon läsare som kan reflektera lite över Skåne Social Forum 2006 som var nu i helgen? Bland talarna fanns tydligen idel kontroversiella namn ( se daniel hedbloms kommentar) men även mysiga sociologer som Magnus Wennerhag (en gång kursare till mig på makro b).

Inte minst är jag nyfiken på hur det gick med följande ambition:

 Tillsammans söker vi alternativ till nyliberalismen, vars negativa konsekvenser visat sig på många håll de senaste årtiondena.