Invandring då och nu?

Lars Leijonborg har flera vettiga poänger om invandring och företagande i sin Axessartikel. Ingen jag talat med hittills visste om följande:

Herbert Felix var en jude som undkom Förintelsen och startade tillverkning av grönsakskonserver i Eslöv.

Carlos Zoéga lärde sig kaffehantering i Brasilien, flyttade till Sverige på 1880-talet och öppnade en kaffehandel i Landskrona.

Nutida invandrarhistorier saknar tyvärr ofta det solsken som ryms ovan. I DN kan man läsa om en sociologiavhandling c-uppsats (av Petra Åkesson) om invandrare i Malmö som systematiskt rånar svenskar för att de är frustrerade över sitt utanförskap. Artikel avslutas med följande pratminus från författaren handledaren Malin Åkerström:

- [lösningen är] Arbete till alla. Bidrag och alla dessa kurser ökar bara förbittringen. För mycket välvilja blir till sist ett förtryck.
- Om det krävs en avreglering av arbetsmarknaden för att skapa fler jobb, så måste vi göra det.

Man ska dock vara skeptisk mot pratminus: Det sista här känns som ett typiskt journalistcitat (Malin fick sannolikt en explicit fråga om avreglerad arbetsmarknad och svarade något i stil med 'om det krävs, så...'). Uttalandet om bidrag och alla dessa kurser känns mer genuint.

Update on 26 mar 2006, kl 11:33 by bergh

Sydsvenskan skriver också. Minst lika bra som DN.

Alliansen spricker?

Den borgerliga alliansen ger inget stabilt intryck för närvarande.

I Ekots lördags intervju idag framgår att Maud Olofsson inte har särskilt bra koll på på skatter och ekonomi: Hon påstod att hon har alliansen med sig på att  inom två mandatperioder sänka skattetrycket i Sverige till EU-genomsnittet.

Det skulle betyda från dagens 54% av BNP till 41%, givet att EU-snittet inte förändras. Detta är knappast hela alliansen med på. Knappast centerpartiet heller.

Vid något tillfälle sade Maud att det bara rörde skatter "som företagen betalar". Vid ett annat tillfälle uteslöt hon så gott som helt att den statliga inkomstskatten skulle avskaffas av alliansen, trots att skattebortfallet då bara skulle vara en femtedel av vad en fullständig EU-anpassning av skattetrycket skulle innebära (OBS ungefärlig överslagsräkning, korrigera mig gärna).

Vidare: Fp har gjort upp med s om buggning, centern vill skjuta upp beslutet ett år, och fp kontrar (enligt text-tv) med att brottslingar då får ett års försprång. Retorik på Ny Demokratis nivå.

Samtidigt träter moderaterna och kristdemokraterna om detaljerna kring fastighetsskatten - på debattplats i Svenska Dagbladet. 

Till sist: Jan Björklund har upptäckt att pojkar och flickor mognar i olika takt, och skapar underliga rubriker genom att föreslå att något som redan är tillåtet idag: Könsseparerad undervisning.

Vänster eller högerdominans?

Ny, riktigt läsvärd timbrorapport. Redan i inledningen står det klart att författarna satt fingret på något viktigt: I litteraturen på SFI (svenska för invandrare) beskrivs Sveriges historias på ett väldigt politiserat sätt (gissa hur). Jämför gärna med denna debattartikel i aftonbladet, enligt vilken det borgerliga perspektivet dominerar överallt.  Samma land, så olika världsbild.

Äganderätten - var finns den?

Har nyligen bevistat detta Ratioseminarium om äganderätten i olika länders konstitution, och detta Timbroseminarium om intellektuella äganderätter.

Jurister (på Ratioseminariet var talaren Anders Fogelklou en av många sådana) verkar ofta utgå från naturrätten, tanken att äganderätten finns av sig själv och ska kodifieras i precisa lagtexter.

De flesta länder har så fall ha misslyckats med denna kodifiering: Människor skyddas mot expropriering - utom när det krävs för det allmännas bästa. Dylika gummiformuleringar dyker upp nästan överallt. Inte heller har något land tydligt begränsat statens beskattningsrätt, vilket tydligen ska ses som en inskränkning av äganderätten.

Jag blir allt mer skeptisk mot naturrätten. Visst, staten exproprierar och tar ut skatt, men den straffar också tjuvar och avtalsbrytare. En stat som gör det senare utan att göra det förstnämnda kan förmodligen inte finnas.

Däremot kan de äganderätter staten upprätthåller med sitt våldsmonopol se ut på olika sätt - vilket leder till nästa seminarium.

Nicklas Lundblad visade på Timbroseminariet att intellektuella äganderätter idag är lustigt utformade: Den som kommer på popmusik får sitt verk skyddat under längre tid och i fler länder, än den som kommer på ett läkemedelsrecept. Naturligtvis kommer en sådan skevhet att speglas i samhällets resursallokering, och enligt Nicklas är det inte uppenbart att staten på detta sätt bör stödja Britney Spears.

Således: Äganderätter har inte bara funktionen att minska konflikter om vem som har rätt till existerande fysiska ting, de ska också skapa incitament för människor att producera nya ting och idéer.

Dra resonemanget ännu längre och äganderätten blir den centrala institutionen för att åstadkomma en effektiv resursanvändning i samhället.  Som DeSoto visat kan bristen på privata äganderätter bidra till ihållande fattigdom: När det är oklart vem som äger vad, blir mindre mark odlad och färre brunnar blir borrade.

Men alltför starka privata äganderätter är knappast heller effektivt:  Ska en enskild kolonilottsägare kunna förhindra öresundsbron? Ska Sony hindra mig att lägga över min egen CD på min egen mp3-spelare? Ska staten straffa satiriska verk och så kallad Fan-fiction (varning: pdflänk till mustig 20poängsuppsats) för att de ligger för nära originalverken?

Slutsats: Vilka äganderätter som är önskvärda måste tillåtas bero både på konsekvenserna av olika arrangemang, och på de faktiska möjligheterna att konstruera en statsmakt som upprätthåller just dessa äganderätter. (Så självklart detta låter. Har jag möjligen missat någon fiffighet i den naturrättsliga argumentationen?)

Downs kategorisering av akademiker

På min första akademiska konferens talade Anthony Downs, pionjär in om public choice med sin bok An economic theory of democracy. Han delade in akademiker i tre typer, och jag har sedan dess använt hans kategorier som om alla känner till dem. Det gör de inte, men å andra sidan är mina vänner ganska vana vid att jag är bitvis obegriplig.

Hursomhelst, här kommer kategorierna i hopp om att det ska bli mer standard att använda dem.

1. Popcorn
Detta är  den vanligaste typen. De kommer på mängder av nya små idéer, som likt popcorn hoppar ur dem or pryder meritförteckningen. Men alla dessa idéer är popcorn också såtillvida att "neither of which necessarily amounts to very much", some Downs uttryckte sig.

2. Strykjärn
Denna typ är sällsynt. Föga blygsamt tror jag Downs placerade sig själv här - fullt motiverat. Dessa gör ett, eller möjligen några enstaka, dunderbidrag som likt ett glödhett strykjärn bränner in sitt avtryck på hela forskningsfältet. När strykjärnet väl är avklarat och publicerat kan de luta sig tillbaka och turnera världen över som plenary speakers.

3. "Those who turn everything they touch into incomprehensible mush"
Kommentar överflödig.

Borg-feminismen sprider sig (?)

Nu har även Sofia kommenterat Anders Borgs nyfunna feminism, och såvitt jag kan förstå är hon positiv. Men  varför händer det så ofta när liberaler skriver om feminism att de känner ett behov av att lägga in brasklappar som denna:

 Därför är det orimligt att tänka sig att utfallet av [mäns och kvinnors] egna val kommer att bli exakt 50-50, eller att det ens skulle vara önskvärt. Denna definition av jämställdhet bygger på den felaktiga föreställningen att alla ska vara lika för att vara jämlika. För inte ska väl män bli som kvinnor och kvinnor bli som män? Eller könlösa, politiskt korrekta varelser? Tänk vad trist det vore.

Det går säkert att hitta enskilda stollar som förespråkar "könlösa, politiskt korrekta varelser" eller något liknande. Men sådana kan nog svenskans läsare avfärda på egen hand. Då hade Sofia fått plats att utveckla sitt resonemang om att bl a höga skatter

...leder just till att kvinnor arbetar mindre på marknaden än vad de torde önska.

Nyckelordet är torde, om någon missade det. Så skulle Popova aldrig formulerat sig.

Intressanta resultat i Företagarnas myndighetsranking

För en tid sedan släpptes Företagarnas myndighetsranking 2005. Företagare har betygsatt service och bemötande på en femgradig skala, och resultatet säger en del om vad som fungerar bra och mindre bra i Sverige.

Skatteverket har en för företagen ganska otacksam uppgift - medan motsatsen rimligen borde gälla för Arbetsförmedlingen. Ändå hamnar Skattemyndigheten i topp, och Arbetsförmedlingen näst sist.

Myndighetsranking    2005     2004
Skattemyndigheten     3,26     3,42
Länsstyrelsen                 3,08     3,14
Kommunen                     3,02     3,04
SCB                                     2,70     2,75
Arbetsförmedlingen     2,69     2,86
Försäkringskassan     2,64     2,72

alla (löntagare) ska med?

Nu har de nya moderaterna ( i stockholms län) blivit så lika socialdemokraterna att de använder samma slogan och valaffisch: "Alla ska med". Ett tecken på att vinden har vänt, anar Nils hos Erlanderbrigaderna.

Detta kan vara ett smart drag. Valslogans är ändå så tama och självklara, och om fler partier använder samma slogan, måste debatten röra medel och verklighetsbeskrivningar, snarare än löst formulerade målsättningar.

Socialdemokraternas slogan att "alla ska med" är onekligen lite vågad, eftersom det finns ganska många i Sverige som inte är tryggt inlasade i tillsvidareanställningar. Och detta är såklart moderaternas poäng.

Parallellt med moderaternas kampanj, pågår en LO-kampanj med budskapet att löntagarnas trygghet och löner ska värnas med kollektivavtal. Men en arbetsmarknad som bara gynnar löntagarna, är inte en arbetsmarknad där alla kommer med - och det vet både LO och socialdemokraterna mycket väl (se DN-debatt av Edling & Nygren.)

Vem vet, snart kanske vi får en debatt om insiders och outsiders på den svenska arbetsmarknaden, där även regeringen deltar.

karta över USAs offentliga ekonomi

Via Gustav hittar jag denna karta över Amerikas offentliga ekonomi. Vem blir först med att göra en för Sverige?

delta i skönhetsstudie

Min kollega Niclas forskar om skönhet och vill att många gör denna studie, där man bland annat ska gissa ålder och politisk färg på personer som visas på bild.

Lyckoforskning, svensk folkeparti samt NEO-Elit-Söderqvist-köret.

1. Den politiserade lyckoforskningen kan faktiskt sägas tala för den amerikanska arbetsmarknadsmodellen och mot den europeiska: Högre lön gar marginellt högre lycka för dem som har jobb, och en låg lön ger mer mycket lycka än ingen lön alls.  Men hur nytt är det egentligen att människor har avtagande marginalnytta av inkomst?

2. Isobel orkar fortfarande uppröras över folkpartiet. Imponerande.

3. Lagom till nummer två görs det rockad i Neos redaktionsråd: Ut med den elitskvallrande Jan Söderqvist (som verkar arg och påstår att Neo är ägarstyrd, se även svaret), in med Thomas Gür. Vad ska man säga om det?

Å ena sidan är det självklart att en sluten epostlista är ett privat rum, där folk får säga vad de vill. Å andra sidan händer det väl ganska ofta både att folk får jobb och får sparken delvis på grund av hur de beter sig i just privata rum. Den som inte alltid är snäll och trevlig av naturen, gör klokt i att vakta sin tunga när många lyssnar.

Mer Borg-feminism - men slut på frihetsfeminism.nu?

Ur Expressen:

Indelning av människor efter kön börjar tidigt, med rosa för flickor och blått för pojkar, och fortsätter så genom hela livet. Den som avskyr rosa eller rött får problem på H&M. Barnböcker och tv översköljer våra barn med rollbeskrivningar som de inte bett om och som begränsar deras frihet.

Jepp, det är moderaternas Anders Borg igen. Timbro ordnar lunchdiskussion med bl a Popova och Petra Östergren. Intressant.

En relaterad fundering är hur det är ställt med feminismen på Timbro: Carolin Dahlmans och Johanna Möllerströms bok att Frihet och Feminism hade tidigare hade en liten supportsajt, www.frihetsfeminism.nu som dock ingen tar hand om längre - spåren syns dock tydligt på google.