Smarta tokerier från Agora

Kom nyss från detta Agora-seminarium, som var en väldigt blandad kompott. I deras nya och huvudsakligen seriösa debattbok, Den tredje arbetslinjen, släpper de fram en heltokig argumentation för medborgarlön. Författaren, Jan Otto Andersson, valde själv att från talarstolen läsa högt ur boken:

 I det postfordistiska kommunikations- informations- och tjänstesamhället behövs det nya regler. [...] Det finns redan övernog av konsumtionsvaror, information och kommunikationsmöjligheter. Däremot tycks vi ha ont om tid för personlig omvårdnad, fostran och gemenskap. Det vore därför oekonomiskt att öka antalet jobb inom varuframställningen eller förvaltningen. (sid. 200-201)

Jag förbryllas. Inte över vad som är ett "övernog av konsumtionsvaror", ej heller över att en docent i nationalekonomi kan uttrycka sig så här. Men varför väljer Agora och bokredaktör Jonas Olofsson att publicera dylika stollerier i en bok med i övrigt seriösa figurer som Jonas Agell, Lennart Schön och Åsa Löfström?

Ett spekulativt svar är följande: För att Agora ska kunna fortsätta att vara en ganska fritänkande vänsterthinktank, är det viktigt att fotfolket inte surnar till över högervridning eller liknande. Därför tar man med ett sånt här kapitel i boken och låtsas att det är på riktigt. Smart.

Tre ting att läsa över en kopp ryskt earl grey

Så kom den inte helt oförutsägbara om kritiken om manlig dominans i vissa Neo-artiklar. Möjligen är källan - Hanne Kjöller på DN - lite otippad. Isobel kommenterar klokt (igen). Pålitlig som ett relä svarar Johan N på Per Wirténs säregna utfall om liberalismens skuld. Slutligen: Subjektiv.se har hittat flera konstigheter i hur Nationalencyklopedins Junior-version definierar olika politiska begrepp.

I nyhetsflödet...

Minst två konstigheter på P1 i morse.

1. Ekot har granskat politiska tjänstemän och kommit fram till att många rekryterats från de politiska ungdomsförbunden, och att de flesta pluggat statsvetenskap, nationalekonomi eller juridik. (Japp, detta är hela nyheten. Först avslöjades socialdemokraterna, och idag släpptes pangnyheten att det ser ungefär likadant ut på den borgerliga sidan.) Klicka här och skrolla ner, så kan du höra Anders Jonsson kommentera. Det är inte värt det.

2. En undersökning av PriceWaterhouseCoopers påstås visa att kommuner "för att hävda sig i den globala konkurrensen" inte kan nöja sig med att klara kärnverksamheterna vård, omsorg och skola - de måste även satsa på varumärkesbyggande med hjälp av events och upplevelser.

Undersökingen är gjord uteslutande bland politiker och högre tjänstemän, som ofta tycker det är helfestligt att skattefinansiera just varumärkesbyggande events. Och privata konsultföretag har aldrig tvekat att ta bra betalt av kommunerna för att hjälpa till med detta.

 För exempel på vad varumärkesbyggande events kostar skattebetalarna, se exempelvis  Erlanderbrigaderna om America's Cup. Även Bo01-skandalen ekar än. Jag gissar att det går att hitta fler exempel.

Krumbukter och komik om trängselavgifterna

Debatten om trängselavgifter i Stockholm är avslöjande. Vanligtvis sunda förespråkare av marknadsmekanismer presenterar nu idel underliga argument.

Principfrågan är enkel. Det handlar om att med hjälp av prismekanismen åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande. Differentierade vägavgifter är knappast konstigare än att tennisbanor är billigare på förmiddagen när de flesta jobbar, eller lågtrafiktaxor i kollektivtrafiken.

Den klantiga upphandlingen och den höga initialkostnaden är såklart beklaglig - men strikt sett är den en så kallad sunk cost: Vi får ju inte tillbaks dessa pengar om vi röstar nej.

Kritiken mot betalningssystemet och de underliga påminnelseavgifterna är berättigad - men detta kan ju rättas till förutsatt att systemet behålls.

Peter Wolodarski på DN har säkerligen förstått sunk cost-argumentet. Ändå gör han en helt obegriplig sväng i sin argumentation. Kursändringen hos DNs ledarredaktion påminner om när Svenskans dito för några år sedan gjorde helt om i sin syn på Sverige och euron.

Och vad ska man säga om förre MUF-ordföranden Thomas Idergards argumentation: "Trängseln ger nerv åt storstaden"? 

För mig är det alldeles uppenbart att de som kommit på, eller stöder, trängselskatten inte har fattat att trängsel är storstadens själva raison d"être, dess livsnerv. Trängsel uppstår när många människor vill något, har ambitioner, möts, gör affärer och uträttar saker på en liten men attraktiv yta, där det finns många andra som vill och gör samma sak. Trängsel i storstaden är ett tecken på rörlighet, och rörlighet är ett tecken på utveckling och framåtskridande.

Han måste vara ironisk. 

Har klyftan mellan rika och fattiga i världen ökat?

Även Tinos svar ("Nej.") på rubricerad fråga (nummer 3 i spalten Fråga doktoranden i Neo ) förtjänar att diskuteras. Tino redovisar tre skäl för sitt svar:

1. Den absoluta fattigdomen har minskat.
2. Den relativa ojämlikheten i inkomster har minskat.
3. Medellivslängden i världens fattigaste halva har ökat dubbelt så mycket som i världens rikaste halva.

Punkt 1 är väl strikt sett ingen klyfta. Punkt 3 är skojig och konkret, men måttet medellivslängd har onekligen en bias mot minskade relativa skillnader: det är ju mycket enklare att öka medellivslängden från 60 till 65 än från 80 till 85. Bilden (från budgetpropositionen 1999) nedan illustrerar detta tydligt.

Så till punkt 2, ojämlikheten i hela världen. Punkten är omdebatterad, men förmodligen har Tino rätt. Minskad ojämlikhet tycks dock hänga på följande:

* Inkomster köpkraftskorrigeras med PPP
* Kina inkluderas
* Det som mäts är ojämlikhet mellan länder, inte inom länder.

 Många invänder mot resultatet, och påpekar att det faller om man köpkraftskorrigerar på ett annat sätt (eller inte alls...), om man exkluderar Kina (varför man nu skulle det), eller bara tittar på ojämlikheten inom länder (vilket det KAN finnas bra argument för - se nedan).

Bilden till höger visar Ginikoefficienten mellan länder 1950-2000 med och utan Kina, och är tagen från denna sida på UC Atlas of global economy. Sidan innehåller en informativ diskussion om vilka invändningar som görs mot påståendet att världsojämlikheten minskar.

Nåväl, i AER-artikeln (för dyr att länka till) som Tino refererar till, görs poängen att man bör ta hänsyn både till inkomster och till livslängd. Resultat: minskade klyftor (dock kan noteras att AIDS i Afrika gjorde att livslängdsojämlikheten faktiskt ökade något under 90-talet).

Artikeln är fin. Men den som vill kan fortfarande att invända att klyftor mellan rika och fattiga bör mätas relativt dem folk tenderar jämföra sig med, och att ojämlikhet inom länder därför är ett bättre mått.

Om den, eller någon annan invändning, är tillräckligt bra för motivera svaret 'tveksamt' snarare än 'nej' på huvudfrågan, kan ju var och en ta ställning till på egen hand.

Neo - Ordfront 1-0

Mer vatten på käpphästen om att lämna ut bakgrundsdata:  Neo lägger ut bandade intervjuer på sin hemsida. Ordfront felciterar, klipper och hittar på - tills de måste be om ursäkt.

Får kvinnor lägre lön för samma arbete?

I senaste Neo (ej på nätet), under rubriken ”Fråga doktoranden – Tino Sanandaji svarar om samhället” besvarar Tino frågan ”Får kvinnor lägre lön för samma arbete?” såhär:

”Tveksamt.”

Vad är det som är tveksamt? Inte ens med den källa Tino valt – Milgrom et al (2001) – kan svaret bli något annat än ja. Här är deras siffror

Kvinnors löner i procent av mäns (tjänstemän, 1990)
                                                        Tjänstemän         Arbetare

Totalt lönegap                             73                             87
Inom samma yrke                     93                             97
På samma arbetsplats              73                            96
Inom samma yrke
och på samma arbetsplats     95                             99

Rubrikfrågan rör om kvinnor får lägre lön för samma arbete. Svaret, på basis av denna studie, torde således vara: ”Ja, 7 procent lägre för tjänstemän och 3 procent lägre för arbetare”.

Om man vill kan man ju lägga till att för arbetare med samma yrke på samma arbetsplats är skillnaden bara 1,4 procent. Lustigt nog är det just den siffran Tino nämner. Men även den skillnaden är ju liten men befintlig, så frågan kvarstår: Vad är det som är tveksamt?

Källa: Milgrom, Eva M. Meyersson, Trond Petersen, och Vemund Snartland. 2001. "Equal Pay for Equal Work? Evidence from Sweden and a Comparison with Norway and the U.S." Scandinavian Journal of Economics 103:559-583.

Update on 13 jan 2006, kl 13:12 by bergh

Vill man läsa mer, och få referenser till ytterligare vetenskapliga studier i frågan, rekommenderas denna lilla bok av LO-ekonomen Anna Thoursie.

Vidare: Artikeln ifråga tycks vara en engelsk version av kapitel 4 i antologin Kvinnors och mäns löner – varför så olika, av Inga Persson och Eskil Wadensjö (red.)

Även kapitel 3, av Carl Le Grand, är relevant för frågan.
  

Neo - snygg, intressant och upprörande

Nu bloggas det flitigt om Neo. Den är snygg och ser ut som en blandning av Moderna Tider år 1994 och magasin2000. Och den är tillräckligt intressant för att jag ska läsa, beröras och uppröras - vilket redan skett. [här skulle varit en länk till nästa post, men den har jag inte skrivit än]

Lite nyheter och reklam

På allmän begäran öppnas länkar i framtiden i nytt fönster. En liten sökruta har också smugit sig in i högerspalten.  Jag kommer from nu att stava blog just så även på svenska. Språket är dynamiskt, gränser löses upp. Så får det bli. Eftersom min blogrulle är lite undanskuffad, kommer här tre tips om bloggar jag gillar:

Isobel: van sin plats här genom formuleringen "om jag får välja mellan Bengt Westerberg och Jan Björklund väljer jag Bengt alla gånger."

Bulten i Bo vill gå på Timbro-seminarium och fråga varför USA låter en terrorist gå fri i Sverige. 

Johanna Nylander uppmärksammar att DN beskriver Frankrikes blivande (?) president som "oprövad och elegant". Gissa vilket kön den politikern har? Johannas blog - frihet, fildelning och feminism - är för övrigt kanon i största allmänhet.

Slutligen: Ikväll är det Neo-premiär. Efter lite efterforskningar kan jag meddela att den famösa cappucino-formuleringen ska tolkas som att tidningens målgrupp är alla som gillar att läsa böcker över en kopp gott kaffe. Hux flux känner jag mig väldigt inkluderad. Återkommer när jag läst! 

Det är produktiviteten, dumbom!

Pontus, en av de flitiga kommentatörerna här på bloggen, tipsar om följande artikel av Arnold Kling, om varför produktiviteten kanske är den viktigaste ekonomiska indikatorn.

Lindahl, Lambertz och Lundgren

Aaron skriver skojigt om Jenny Lindahl Persson, ung vänster-ordföranden som blev PR-konsult som blev Ohlys informationschef. Hos exempelvis Johan Linander diskuteras Lambertz uttalade om polisen, även Peter J  Olsson i Kvällsposten är kritisk. Lambertz figurerar även i ett hemlighetsfullt inlägg av Jenny W, som verkar försvara Eva Lundgren med hjälp av inside info som Jenny inte delar med sig av.

Kommentar till Fölster & Lind om svensk ekonomi

Stefan Fölster (Svenskt Näringsliv) och Daniel Lind (TCO) har anklagat varandra för svart- resp. skönmålning av Sveriges ekonomi i tidskriften Entreprenör. Eftersom de båda hade lite rätt, var jag tvungen att lägga mig i (pdf).