Politiskt korrekt

Vi kan aldrig vaccinera oss mot korruption eller annan brottslighet. Precis som Sidas generaldirektör säger (DN 2008-09-26) måste bistånd handla om kalkylerade risker. Utan det kan vi aldrig nå fram till de allra fattigaste. Och utan bistånd kan vi inte bygga de goda institutioner, välfungerande samhällen och starka samarbeten som kan sätta stopp för korruption.

Jens Orback på Newsmill

Om jämlikhet och universitetsavgifter maa DN och TCO-utredarna

Utredarna på TCO har noterat att det finns en del likheter mellan gårdagens ledare i DN om universitetsavgifter, och ett visst kapitel i Den Fria Akademin. Diskussionen är intressant. TCOs German Bender skriver bl a

Det amerikanska systemet för högre utbildning är extremt differentierat, med lärosäten av mycket varierande kvalitet. Dels har USA en enorm flora av stipendier och fonder med syftet att vaska fram de allra mest begåvade ur alla samhällsskikt, inte att utjämna de sociala skillnaderna.

Det är väl en ganska korrekt beskrivning. Men ärligt talat, är det självklart att den svenska strategin, med ett högt antal skattefinansierade lärosäten som alla är nätt och jämnt ok med internationella mått mätt, är den bästa för jämlikheten?

Jag har under min tid i Lund stött på ett antal riktigt begåvade studenter från icke-akademikerhem som blivit besvikna på de låga kraven och den anti-intellektuella attityden vid svenska universitet, och av detta skäl hoppat av sina studier.

Och det är ju förvisso fullt logiskt när politiken syftar till att "utjämna de sociala skillnaderna" snarare än att ge alla goda chanser att uppnå sin potential, eller något annat floskel-liberalt...

Ekonomi, utrikes- och inrikespolitik i Axess-TV

Vårens ekonomitjafsande byggs ut med andra förståsigpåare rörande utrikes- och inrikespolitik, i nya AxessTV-programmet Magasinet.

I första programmet är jag ofin nog att antyda att krisen kanske skulle ha gått över även utan stimulanspaket och företagsstöd, varpå Villy Bergström kallar mig libertarian.

The toyota way?

När man som jag inte tittar på reklam, missar man en del intressanta trender. Men via Birger Schlaug hittar jag följande film från Toyota:

Arena - framsidan

Lustig illustration av  läget inom socialdemokratin:

Ikea spelar trust-spel i Ryssland. Med höga insatser.

I NYT beskrivs briljant hur Ikea kämpar mot den ryska korruptionen. Sällan har så många moment inom institutionell ekonomi illustrerats så bra, konkret och verklighetsnära.

Följande har hänt:

• Ikea bestämmer sig för att satsa rejält. Varuhus ska öppna i Moskva 2000. Här finns pengar att tjäna.
• Lokal elleverantör vill ha sin del av kakan. Kräver muta för att leverera el. Det är två veckor tills varuhuset ska öppna.
• Ikea sätter hårt mot hårt: hyr in dieselgeneratorer istället för att betala muta. Öppnar enligt planerna.

Sedan tuffar saker och ting på, och fler varuhus öppnar med hjälp av inhyrda dieselgeneratorer. Men efter ett tag uppdagas att dessa är misstänkt dyra: Hela 2008 år vinst äts upp av elkostnader i samband med varuhusöppningar utanför St Petersburg.

Ett engelskt detektivföretag avslöjar att en Ikea-chef mutats för att att säkra de dyra elkontrakten. Ikea vänder sig nu till rättsväsendet, och förlorar i första instans.

Ikea döms att betala skadestånd, men öveklagar. Skadeståndet deponeras för att betalas ut endast om överklagandet inte går igenom. Men nu har någon uppenbarligen tröttnat på juridiska turer:

Yet, separately, a lower court judge issued an order to withdraw money directly from Ikea’s accounts at Citibank in Russia and pay it to Mr. Ponomarev [dieselgeneratoruthyraren]. [...]. In other words, Ikea is now out $14.2 million, twice the damage award, even before its appeal has been heard.

Vad kommer att hända nu? Uppenbart är att Ikea skapar ett mervärde. Men många vill ha sin del av vinsten och tar till medel som gör att Ikea nu valt att avbryta sin expansion.

En gissning är att Ikeas nästa steg är att stänga ned varuhusen: Om man gång på gång blir blåst i tillitsspel, kan man svara med att sluta spela.

Och Ikea har faktiskt alternativet att expandera på platser där mutor och fiffel inte äter upp hela vinsten.

Ekonom erkänner: Gjorde matematiken krånglig bara för att imponera

I senaste Econ Journal Watch får nationalekonomin något som påminner en liten smula om Sokal-affären i Social text. Ekonomen David Hakes avslöjar att han och en medförfattare medvetet gjorde matematiken krångligare för att kunna publicera ett papper som tidigare refuserats för att resultatet var för trivialt.

En bekännelse på tre sidor som bör läsas av alla, inte minst nyblivna doktorander i ämnet. Så här skriver Hakes:

the paper was perfectly clear and was written at a level so that it could reach a broad audience [...]the referees responded that the results were self-evident [...] my coauthor suggested that the problem with the paper might be that we had made the argument too easy to follow

De gör ett nytt försök:

While making the same point as the original paper, the new paper [...] had fifteen equations, two propositions and proofs, dozens of additional mathematical expressions, and a mathematical appendix containing nineteen equations and even more mathematical expressions. I personally could no longer understand the paper and I could not possibly present the paper alone.

Och hur gick det då?

The paper was published in the first journal to which we submitted. It took two years to receive one referee report. The journal sent it out to a total of seven referees, but only one was able to write a report on it.

Hakes avslöjar inte vilket papper det rör sig om, men man kan utläsa att det följande:

Hakes David, and Shin Dongsoo. 2008. “Warranties as a device to extract rent from low-risk users of a product.” Managerial and Decision Economics 29(1): 1. 

Detta papper är mycket riktigt tämligen begripligt i abstract. Några enkla formaliseringar skulle tydliggjort mekanismerna bakom argumentet, men den faktiska matematiken gör mest att jag blir trött.

Om människans ursprung och skakiga stater

Här finns en fascinerande interaktiv animation av hur människan spred sig över världen. Det började i centralafrika och fortsatte som pilarna visar:

l

Jämför bilden ovan med illustrationen nedan som visar institutionell kvalitet i olika länder, närmare bestämt State Fragility Index från Systemic Peace.

Är det en slump att de skakigaste staterna verkar finnas där människor funnits längst?

Flygplatsbokmotsägelser

En av de egenskaper som kännetecknar flygplatsböcker är den föga Popperianska metoden för att styrka sin tes: Författaren räknar upp exempel efter exempel på att  tesen stämmer. Läsaren är övertygad redan efter två bra exempel, och hittar författaren ett tredje exempel är saken biff (och tesen naturlag).

Men: Eftersom verkligheten sällan är helt svart eller vit, händer det att olika flygplatsböcker lanserar till synes motsatta teser, var för sig tämligen övertygande.

Exempel 1:
I Freakonomics är tesen att det finns en "hidden side of everything", att intuitionen ofta leder fel, men att logiskt, ekonomiskt tänkande leder rätt.

Dess motsatspar är Blink, med tesen att intuitionen, ("the kind of thinking that happens in a blink of an eye, [...] those two seconds") är rationell och ofta leder rätt.

Böckernas teser är naturligtvis inte oförenliga: Ibland leder intutionen rätt och ibland leder den fel. (En bok med detta som tes, skulle dock inte sälja särskilt bra)
.
Exempel två:
 
Caplans "The myth of the rational voter" driver tesen att folk i allmänhet är irrationella, har fel och att experter ofta vet bättre. Surowieckis tes i The wisdom of crowds är att folk tillsammans vet bättre än enskilda experter. Båda är mycket bra.

(En annan bra sak med flygplatsböcker är att man inte behöver läsa dem: Baksidestexten, recensioner eller undertiteln ger ofta en bra bild av bokens huvudtes - och de olika kapitlena är som sagt ofta bara olika exempel på att tesen håller. Av böckerna ovan har jag exempelvis ägnat Blink ungefär två sekunder.)

Exempel 3:

Hmm... Jag behöver ett tredje exempel för att den här tesen ska flyga... Någon?

Funderingar från Izmir

Om du inte är världens bästa forskare (än), men ändå vill presentera något på en konferens, låt vara av det sunkigare slaget, vad ska du göra?

A. Gör en enkät om vad som helst, tillämpa ekonometri krångligare än du själv förstår, ägna huvuddelen av din presentation åt att diskutera ditt värde på cronbachs alfa. Låtsas oförstående när någon lite fint påpekar helt uppenbara selektionsproblem.

B. Gör en litteraturöversikt av något intressant forskningsområde som sjuder av aktivitet. Presentera pedagogiskt vad existerande forskning är enig om och de kunskapsluckor som behöver fyllas. Fråga åhörarna vilka kunskapsluckor de helst ser fyllas, och få lite idéer och input.

Forskare som väljer strategi B kommer att få en hel del ut av konferensen och sitt arbete inför den. Åhörarna kommer att ha trevligt och lära sig saker.

Strategi A är plågsam för alla inblandade. Likväl är den tusen gånger vanligare än strategi B.

Youtube i turkiet? Inte enligt beslut 2008/402

Tillåt filmvisning på nätet - kanske ett rimligt villkor inför ett eventuellt EU-medlemskap?

Borde socialdemokrater taktikrösta på alliansen? Ännu fler reaktioner...

Ledare i Ljusnan:

När äntligen de rödgröna kommer ut på banan med ett konkret politiskt program kommer kanske fler än han [dvs jag!] att dra samma slutsats.

Och så s-bloggaren Jonas Morian:

Det är ingen hemlighet att jag hellre hade sett ett rödgrönt regeringssamarbete mellan s och mp, som inte var beroende av v. [...]Och visst, jag hade hoppats på en mer radikal omprövning av fler gamla politiska ställningstaganden under Mona Sahlins oppositionsledarskap. [...] Men [...]Det vore oerhört cyniskt att försöka taktikrösta fram en omläggning av s-politiken. Inte minst eftersom det riskerar att ge väldigt negativa effekter för många människor.